Senaste kommentarerna i forumet

Har haft trådar här förr men slutat då jag skämts över att det inte alltid gått så bra...
Nu har jag ett helt nytt problem. Efter att ha varit ensam länge har jag träffat en man som jag verkligen har känslor för och vill vara med jämt.
Problemet är att han har ännu större problem med alkohol än jag. Då jag är med honom har jag mycket mindre behov av att dricka. Han blir inte otrevlig mot mig då han är full, tvärtom. Men jag är väldigt orolig för hans hälsa. Jag vill inte förlora honom. Vet inte vad jag ska göra...

Ja visst är det så , är tacksam att jag nu varit utan vinet en vecka utan bekymmer alls , tar längre tid att somna på kvällen och nu när det var fredag så visst tänkte jag tanken att ”oh det vore gott med ett glas rött och sätta sig i soffan och starta en film ” Men kunde slå bort tanken fort och tog mig ett glas cola. Chefen på jobb har varit rätt tydlig också med att han erfarenheter sedan tidigare så för mig är det verkligen noll alkohol , sk återfall kommer inte tolereras och säger jag orden ”en vit period ” så får hen nog utbrott . Det är pannben som gäller här och total nykterhet, själv känner jag väl att det går lite emot ”en dag i taget ” approachen men just nu känner jag mig rätt okej. Stor kram

Blir glad av ditt svar Charlie70 , verkar som den hjälpen jag ska få blir bra utifrån ditt svar blir jag hoppfull om det . :)

Och tänker att jag önskar dig styrka och lugn. Och att kunna få hjälp med det praktiska av någon så att du orkar med. Finns någon vän eller släkting som kan rycka in och avlasta lite? Eller går det att nå fram till din man och få honom att göra vissa konkreta saker så du får lite hjälp i vardagen? Den enda vägen är ju framåt, som jag ser att du också tänker. Du och dina barn tillsammans. Bra kämpat med nykterheten, den gör ju ändå livet enklare på sikt, eller hur?

Det här med orken kan ju delvis hänga ihop med att rätt många av dina nyktra månader har sammanfallit med den mörka delen av året. Och då blir ju de flesta lite tröttare än vanligt.. Så kanske blir det annorlunda i vår. Tycker du har en bra poäng med att din nykterhet nu blir en belöning till dig själv i framtiden, då du kommer må mycket bättre än du hade gjort om du fortsatt som förut. Känner som du, att jag inte är säker på hur jag vill göra framöver. Men jag längtar mindre efter att dricka nu, det kommer och går lite.

Starkt gjort att klara av att stå emot när andra dricker omkring dig på en resa!

De där fördelarna med nykterheten kan smyga sig på, och komma lite senare för vissa. För egen del märker jag att energin kommer efter ett tag när jag GÖR saker. Lusten finns kanske inte alltid att sätta igång saker. Jag får tvinga mig lite lätt - bestämma mig för att ta kontakt med någon eller åka någonstans, utöva eller utveckla ett nytt intresse, men sen krävs inte ytterligare så mycket för att jag ska gå igång rejält. Så jag knappt kan sluta.

Jag behöver liksom en viss grundnivå energi för att sen naturligt varva upp rejält. Och för att fylla upp till grundnivån kan det krävas lite handpåläggning.

Jag är kanske ovanlig på den punkten, eller så är det fler som känner så. Huvudsaken är att man själv vet hur man fungerar, så man kan ta hänsyn till det. Alkoholen funkade alltid som flygbränsle för mig, den gjorde mig pigg och energisk på allt. Men tyvärr störtdök ju flygplanet inom några timmar, och det vill jag inte tillbaka till.

Ja, jag är lite mer tillbakalutad idag. Men jag är grundglad och grundnöjd, och jag är inte lika rastlös. Mitt livstempo har dragits ner rejält, och det tror jag är hållbart i längden. Men jag är å andra sidan mycket äldre än dig, så det är kanske inte så konstigt att jag tänker så.

Klokt att du kör 6 mån till, väldigt mycket kan hända under den tiden.

Kram ?

Vilken story! All in på en gång och du fortsätter på samma bana. Intressant att du inte blivit så imponerad av fördelarna. Det är många som funderar på varför vissa får så fina resultat och andra inte.

Vore trevligt att läsa ännu mer om dig! Du är duktig på att skriva. Hoppas du får en underbar helg ?????

Tomen, jag reste mig redan dagen efter mitt fall. Nu ligger jag nykter och fin och kollar TV. Imorgon blir det gymmet och en promenad för min del medans gumman jobbar. En dag i taget ?

......för det blev något helt annat än vad jag ville!

Men först...tack för era hälsningar Charlie70 och Vinäger! Blir så glad för er skull när jag läser era inlägg i er egen tråd! Skriver nästan inte i någon tråd just nu för jag orkar inte riktigt...på måndag är det ett år sedan vi träffades uppe i Stockholm. Åh vad jag skulle önska att det fanns möjlighet till att ha flera sådana fysiska träffar...har tyvärr inte kunnat vara med på de träffar som har varit via zoom pga att jag har arbetat då.

Innan jag fortsätter att skriva vill jag även skriva att...ja jag vet...det är bara jag...och endast jag...som bestämmer om jag ska dricka alkohol...ingen annan!

När jag skrev under förmiddagen var jag hundra procentigt inriktad på att jag inte skulle åka iväg till Systembolaget idag. Hade sett till att handla all mat igår och åkte ut endast för att köpa blommor idag vilket jag gjorde vid 14-tiden. Innan jag åkte ut för att köpa blommor hade jag haft full dialog i min hjärna ang ifall jag skulle köpa hem lunch när jag var ute och köpte blommor. Kom fram till att jag inte skulle göra det utan laga något enkelt och nyttigt hemma vilket jag gjorde. Men under eftermiddagen kände jag mig ganska ledsen...ensam.....

Och vad jag skriver nu är ganska utlämnande men det är ärligt...jag kände mig SÅ ensam...känner mig SÅ ensam....har min man, min dotter, min son med sambo...och mitt arbete...men för övrigt inga kontakter. Min dotter har ju bott hos oss när hon inte har arbetat men hon är mer och mer i sin egen bostad...vilket är sunt eftersom hon själv har känt sig väldigt ensam samt har haft svårt att vara i sin bostad då hon i princip hölls fången under tre veckor i augusti månad. Det är skönt att hon inte hela tiden är hemma hos oss samtidigt som hon fyller en stor plats...så det blir SÅ tomt när hon inte är hemma. Sonen träffar vi då och då även sambon...men nu var det ett tag sedan sist. På jobbet arbetar en del hemifrån..och vi fikar på olika plan...så väldigt många av mina kollegor möter jag inte så där vardagligt som man gjorde tidigare...vilket också påverkar mig. Och sen är det ganska tyst....berättar kanske mer en annan gång.

Så dessa känslor fanns inom mig och triggade igång...att kanske kan jag ändå köpa lite vin...men så tänkte även hjärnan att nej..det ska du inte göra...för du blir ledsen, du blir trött, du sover dåligt, du spär på din oro och du ångrar dig imorgon.

Men jag åkte iväg och handlade..och i bilen hem rann tårarna...över att jag inte fixade det här...att jag känner mig så ensam...att det känns som om jag befinner mig i en livskris...för återigen ska jag vänja mig vid att min dotter inte bor hemma....och oron finns där...varför kommer hon inte hem? Är hon på väg in i ett skov eller vad är det som pågår? Min man fyllde pensionär i augusti förra året så hur ska det bli efter sommaren...ska ha gå ner i tid? Och när ska jag gå i pension? ....och denna oro för att insjukna i Corona...jag hoppas att jag får vara frisk...ser fram emot att få vaccineras med första dosen den 22/2.

Vill skriva mer... för det är så mycket mer som rör sig inom mig...men det får räcka för idag...för nu ska jag se "På spåret" och äta räkor. När jag läste att Se klart och Torn skulle äta räkor så tänkte jag att det var ju faktiskt inte så tokig idé.

Å Vinäger...jag vet att jag inte har förpliktelser mot andra i forumet...men jag skäms..jag vet att jag inte behöver ..likväl gör jag det...jag skäms när jag har skrivit att jag inte ska dricka alkohol och ändå gör det...så är det!

Kram

Roligt att du skrev det! Har precis dansat fuldans nykter här hemma med dottern ?.

Asså, jag vet att jag kan ha och vara jävligt rolig utan alkohol. Har nog mest bara glömt bort det...
sen är jag, och har alltid varit, en person som kan vara nere i djupaste mörker ena dagen för att vara på värsta tivolihumöret nästa dag! ? Tror jag måste förlika mig med att jag är sån och att deppdagarna INTE blir bättre av alkohol.

Sen är det den där andra sidan också. Tonåringen som bara vill skita i allt och leva sjukt dekadent. Röka inomhus och dricka vin direkt ur bib-kranen. Och det kanske låter dumt men den sidan av mig älskar jag också på ett sätt.
Ska så småningom försöka hitta en balans i det där.

Men, ja, säg till när vi åker till Ibiza och dansar nyktra! ??☘️

Bra jobbat Blanka! ???

Hoppas att du hittar en plats och sådana vänner att du kan vara dig själv och inte behöver oroa dig om det sociala. Jag är så trött på att höra hur introverta ska träna på att vara mer sociala. Men att extroverta behöver inte lära sig att ge andra lite utrymme. Jag tycker det är charmigt när folk är lite avvaktande. Ofta intelligenta människor är det ???

Ha en fin helg ?????

Jag vill också dit! Där du är! Det är ju inte en evighet dit så klart.. ?

Så bra jobbat! Grattis ???

Men vad skulle du säga är den största skillnaden om du jämför en månad, två månader och tre månader. Blir det verkligen bättre och bättre? Jag minns att det gjorde det, men har inga minnen om HUR.

Njut av dina 100 imorgon ?❤

Fredag! Och nykterhet! Njuta! La la laa ??

Vi måste ändra inställning! Båda två ser det ut som! Kan man inte ha kul utan vin? Jag kämpar just nu med dessa frågor. Jag vill sluta vara tråkig och deppig. Men har så stark övertygelse att jag behöver A för det. Varför ?

Så jag får sjunga och dansa lite här hemma. Nykter! La la laa! ?

Tänk om man var en grupp tjejer, som alla var nyktra och skulle åka till Ibiza för att dansa. Men ingen fick dricka A. Visst hade man sett framemot det? Yebee! ???

Så låt oss hitta det roliga i detta ?
?????

Och första utan alkohol på... ja länge. Känns 0,0% jobbigt och i går kväll kom energin som fortfarande håller i sig.
Hurra ☘️

Ja det är verkligen skönt när nykterheten blir en vana, precis som drickandet blev en dålig ovana..Det gäller att lyssna på dom som har haft ungefär likadan situation. Det skönaste är ju när alkoholen blir en Icke-fråga..?..Men det kommer alltid att finnas ett beroende i hjärnan, för oss som är beroende..Bara se till så vi inte tar första klunken, då är det lugnt..???

Grattis till två månader.
Jag funderar mycket på min personlighet- om hur social eller inte- jag egentligen är. Har inget bra svar. Jag längtar ofta efter vänner och umgänge men lika skönt är det att vara för mig själv. Tycker livet är lite hipp som happ men nykterheten hjälper mig att hantera det mesta och att inte ha så bråttom med att få svar eller lösningar. Det känns till och med spännande! Önskar dig en fin helg. ?

Hej

Har varit bortrest och lite annat har gjort jag inte skrivit. Det börjar närma sig sju månader sedan jag drack något nu.

Man börjar vänja sig vid att vardagen är så här grå, för det är minsann lite svårt att sätta guldkant på tillvaron utan alkohol. Samtidigt glömmer man bort hur jäkla eländigt det kunde vara och kännas periodvis när man drack. Det är förstås så även nu, vissa dagar känns för jävliga, men de är inte i närheten lika illa som dagarna emellan när man drack.

Det var svårt under resan eftersom några i sällskapet drack frikostigt, lukten av vin väcker gamla minnen. Inga särskilt positiva minnen.

Jag vet ändå inte om jag verkligen vill ha ett helnyktert liv för resten av min tid. Jag kommer låta månaderna rulla på i nykterhet, åtminstone tills jag uppnått ett år, det känns som en rimlig måttstock, sen kan jag kanske omvärdera. För då är jag kanske redo att försiktigt introducera alkohol igen på gott och ont.

Någonstans längs vägen känns det som att jag kommer behöva ett sista bevis för att det är färdigdrucket för alltid, delvis för att det har gått så lätt för mig att hålla mig nykter. Fast då glömmer jag nog bort hur jävligt jag hade det för ett halvår sedan.

Inte alls säkert jag känner så här om ett halvår förstås.

Det är främst till mat jag verkligen känner att det verkligen fattas något, och vissa särskilda tillfällen.

Det är dock svårt att avgöra hur det är efter coronaåret. Resan jag varit på var inte under ordinarie omständigheter, man umgås inte med folk som vanligt och så vidare.

Jag funderar på hur mitt liv hade sett ut idag om jag fortsatt att dricka som brukligt under de sex månader som passerat. Det mesta av att vara nykter idag får jag ju betalt för i framtiden eftersom jag är relativt ung och frisk nu och eventuella skador kanske inte märks ännu. Men sex månader är ändå ganska länge. Jag ville ha ut mer fördelar än de jag fått. Framför allt trodde jag det skulle finnas mer energi och ork.

men men... jag kör vidare.

Hej Dhalia82!

Tack för att du delar med dig av hur du har det. Jag läser din berättelse om avskedsbrevet som en illustration dels av hur ohållbar situationen är just nu för dig, och dels att du har din riktning utstakad. Din kärlek till dina barn gör att du måste leva vidare och hitta en väg framåt. Du har redan påbörjat en förändring till det bättre med alkoholen, och nu tar du ytterligare ett steg genom att skriva här.

Din text väcker såklart en oro för hur du mår, och en frustration över att du inte fått den vård du har rätt till, men jag ska försöka hålla mig från att ge dig en massa tips och råd som du säkert redan har koll på. Du är klok som hittar de ventiler du kan för att lätta på trycket just nu, för att slippa explodera. Fortsätt gärna skriv och berätta hur du har det, även om det ibland tar ett tag innan en tråd ”tar fart” så kan det vara mycket hjälpsamt för andra att få läsa om din situation.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Önskar dig en vacker och fridfull helg. ? Förhoppningsvis blir den helt alkoholfri. För din skull. Bara och endast för din skull. Oss har du inga förpliktelser till. Fortsätt att hänga kvar. Vi behöver varandra - om än på olika sätt. ?

Bra val att inte dricka i helgen när frun jobbar. Är övertygad om att du är på rätt bana igen och håller soda streamen sysselsatt :-)
Kämpa på min vän

Och jag önskar dig en trevlig helg Varafrisk! Solen skiner här i vintervackert landskap. Hoppas då får många möjligheter att njuta i helgen.

Kram!

Jag blir glad av ditt inlägg, Sisyfos! Jag säger ju lite då och då att jag ska göra ett uppehåll i skrivandet, att jag inte passar in osv. Detta beror i sin tur på att jag har nästan hela tiden känt när jag skriver här på forumet under denna rubrik "Förändra ditt drickande" att många som börjar skriva här har läst i forumet ett tag därefter har man ett antal nyktra dagar för att sedan börja skriva. Och jag tänker....men...jag kan ju inte behöva vara nykter först för det är ju nu när det är snårigt, geggigt, dimmigt, träskigt, sorligt, jobbigt som jag behöver stöd och pepp. Jag kan förstå att det är tröttsamt när jag inte lyckas..jag har skrivit här under ett år nu...men det är så här det är just nu och där är du väldigt bra på att möta mig Sisyfos vilket stärker mig och gör att jag tror på mig själv på min förmåga. Självklart hade jag önskat att jag hade varit nykter nu att jag hade ändrat min livsstil för SÅ länge sedan vilket gör mig JÄTTELEDSEN OCH OROLIG men det som är gjort är gjort.

Livet har varit tungt, är tungt och mitt stora problem är att jag dricker så ofta på känslor...alla möjliga olika känslor dämpas med alkohol...och känslorna dämpas inte bara med alkohol utan även med mat. Inte så ofta med sötsaker som godis och fikabröd möjligtvis snacks...vill hellre ha salt än sött.

Men det funkar inte det här livet...igår när jag var på jobbet och hade på mig arbetskläder som inte är anpassade till min vikt, längd eller kroppsform ...var i det rum som vi benämner motoriken i ett hörn finns där speglar. Det kändes inte så kul att se sig själv där....när jag kom hem och skulle tvätta bort sminket såg mig själv i spegeln...tyckte att det hade kommit fler rynkor under ögonen har tidigare inte sett dem så tydligt...och jag tänkte ..det är åldern, munskyddet som vilar högt upp på näsan...och alkoholen som bidrar till ett trött ansikte. Imorse när jag vaknade hade jag märke på näsan efter sömnmaskinen..det var nog första natten som jag hade sömnmaskinen hela natten..tycker att den trycker på näsan...vi är inte riktigt vänner än min mask och jag. Sköterskan på sömnmedicin sa att det kan ta fyra, fem månader att vänja sig...och jag har ju inte hållit på så länge ännu...och jag har inte gett upp.

Så jag är väl ändå tacksam för min kropp fungerar även om den väger alldeles för mycket och är tämligen spänd och otränad. Väldigt torr. Fast jag var ute på en promenad med min hund, det var härligt men bistert solen hade ännu inte kommit fram men nu skiner solen in genom fönstret och värmer min arm. Ska ta mig en dusch och efter det köpa mig en bukett blommor. Hoppar systembolaget idag...hjärnan är helt igengrodd och jag längtar så efter klara, tydliga tankar...samt att få en rättvis bild av verkligheten...inte så ingrodd.

Så mina vänner här på forumet...jag önskar er alla en fin fredag:)

Tack för peppen ? Ja, tydligen är jag en sån som kan dricka dagen efter antabus. Min läkare reagerade också på det, så nu har vi gjort en plan och jag känner mig både hoppfull, glad och skitsugen på att sätta igång. Ska få lättare dos, 200 mg, så jag kan ta den varje dag. Ska göra det i flera veckor. Så skönt när man får hjälp och vägledning av någon som kan och förstår men är odömande och enbart objektiv. Ska bli så skönt att släppa alkoholen.

Och Onkel F - Yes, det finns mycket jag vill göra istället för att dricka. Ska bara se till ATT börja göra det också ?

Ha en trevlig helg, medmänniskor.

Ångesten. Är för mycket just nu.
Har druckit vid 5 tillfällen sedan årsskiftet, och det är ju bättre än förut. Men jag tänker på det dagligen. Vill fly. I min ångest ( utan alkohol) skrev jag ett avskedsbrev häromkvällen. Med rubriken -Jag vill inte leva men jag måste, för att jag älskar er.
Till mina barn... beskrivit hur fantastiska de är och vad som gör dem speciella. Skrev om de tre äldsta sedan kom jag inte längre.
Och så ser det ut. Jag vill inte men skulle aldrig lämna dem, förlikar mig med tanken på att leva ett liv jag inte vill.
Jag har en otroligt traumatisk barndom som jag ändå fått min styrka från, valde ”rätt” väg och aldrig skyllt på den.
Ingen psykolog har hjälpt mig. De blir chockade när jag börjar berätta och när jag har kommit till 5 års ålder säger de att de inte kan hjälpa mig utan jag skulle behöva någon som har möjlighet att hjälpa mig med flera års terapi och de har ju bara sina 10 gånger... sjukt. Och det klassiska..- du verkar ju så insatt och medveten i detta, du svarar ju som jag som psykolog skulle göra...
Jaha? För smart för att få hjälp? Eller vad fan är det för fel, jag orkar heller inte dra detta igen...
Efter sista barnen blev jag trött, så trött. Med en annan pappa än till de äldsta.
Han har förmodligen diagnos och det borde jag insett var mer komplicerat än det verkade.
För han har verkligen ingen förståelse för känslor. Han är otroligt snäll,den snällaste man jag träffat. Men noll förståelse för människor och mående.
Jag förklara i detalj hur jag mår, säger att jag inte vill leva, går iväg och kommer tillbaka nån timme senare och han har inte hört av sig alls. Han säger, det är kallt ute nu.
Det är det bemötande jag får här hemma. Jag är så jävla frustrerad så jag vet faktiskt inte vart jag ska göra av mig själv. Drack vin igår kväll. En av de fem gångerna. Jag vill inte sluta, jag vill köpa en box och hälla i mig hela och sen en till ensam! Det är min enda vän just nu.
Känslan av att veta att jag ska leva med en man som inte kan känna empati ( kan han visserligen men inte visa känslor) och som inte skulle klara ett hushåll och tre små utan mig gör mig galen. Han kan inte det och det vet han också. Han gör ”sina” sysslor som han gjort till sina rutiner och thats it. Spontana saker utöver det existerar inte.
Allt, precis allt som hör till hushåll, barn planering osv ligger på mig.
Och jag har äldre barn som bor heltid hos mig( 14,12,10) varav två med diagnoser som jag kämpar dagligen med, skola, kuratorer psykologer lärare, hemma, konflikter, ligga 25 steg före konstant för att underlätta för dem. Där är han öht inte delaktig, har ingen förståelse för deras beteende och behov.
Jag lever för mina barn, de är det absolut bästa jag har och de är fantastiska. Men jag är så jävla ensam.
Förlåt.
Det här är en bitter jag, som ingen annan vet om förutom ni nu då? behöver få ur mig, för jag exploderar snart.
?

Gillar liknelsen med traktorspåren! Den ger en bra fingervisning om att man behöver ge det lite tid, men att förändringen hela tiden pågår. Och så skönt att följa en stig på en äng istället för ett lerigt traktorspår, det är värt att jobba mot!