skrev drickervarendajvladag i Dricker varenda j*vla kväll
@Dimma tack snälla du. Det har gått upp och ner. Men nu dag två utan alkohol. Har varit livrädd för abstinens men jag verkar ha klarat mig.
Det kräver nog lite mer ”hardcore-drickande” iaf för mig individuellt, för att nå till den punkten. Been there before, vet ej om jag skrivit det. Men för många år sedan låg jag ensam i min lägenhet och drack dygnet runt i princip. Vaknade, drack. Somnade. Vaknade till, drack, somnade om. Varken åt eller fick behålla något i magen då, då var man rätt utarmad.
”Idag” har man ändå ”bara” druckit på kvällen. Om så varje kväll…
Nyktrat till, druckit mycket vatten. Ätit bra. Tränat ibland, osv.
Men dag två utan alkohol iaf. Sovit bättre än väntat och känner att sömnkvaliteten är annan. Vaknade idag 50 minuter innan larmet skulle ringa och har duschat och druckit kaffe.
Tänk, va energin kommer tillbaka.
Tristess på kvällen? Absolut. Men jag har böcker, tv-spel och gym att luta mig mot. Samt promenader och poddar att lyssna på.
Tystnaden i min tråd berodde endast på att jag fortsatte dricka. Även om jag ville sluta varje dag. Trappade ner kontrollerat för att senare komma till helgen och känna ”Äh, vadå. Lika väl att unna sig så jag kan slappna av lite och sedan somna”.
Ironiskt hur man tror att man slappnar av när hela kroppen går på högvarv….
Nåväl. Önskar er alla en fin dag, här skiner solen iaf. Det gör den iofs alltid någonstans. Även om vi inte ser den.
Om du så kämpar eller om du som jag räknar ”en dag till”. Du klarar det, vi klarar det.
skrev förlorare i Destruktivt drickande
@vår2022 min nya dricker så gott som aldrig. Det är jag som.introducerat alkoholen i vårt förhållande. Nu när jag spårar.ur som jag hatade att min gjorde så känner jag att jag inte kommer göra det mer. Sen får jag se hur mitt.umgänge med alkohol kommer bli framöver. Jag hoppas på att komma tillbaka till att dricka normalt och bli lagom och bara dricka ibland. Annars lägger jag av för gott.
skrev Carisie i Mina barn har sett mig full
@roppåhjälp det är toppen och även om min alkoholallergi har tagit mig till mörka ställen jag inte vill tillbaka till så har helvetet uppenbarligen fler chambre separee än man kan föreställa sig i sina livligaste fantasier
🖤 Vissa livsöden berör mer än andra. Älskar hans beskrivning av varför han är just öppen 🙏🏼
Sov gott
skrev vår2022 i Destruktivt drickande
@förlorare Förstår att det finns både hat och sorg till maken som omkom pga alkohol. Tänker att det viktigaste är att reda upp och få rätsida med sig själv om vad som skaver, vad man känner och har för behov. Vägen ut är genom vägen in i sig själv. Vi har olika sårbarhet för hur vi påverkas och kan bli beroende av alkohol, så det är nog den utgångspunkten man får ha i sin relation till alkohol. För egen del så kan jag inte hantera alkohol pga min sårbarhet för att bli beroende. Idag som nykter i över 2,5 år är alkohol verkligen inget jag saknar, tvärtom är jag tacksam för att jag inte dricker och riskerar tråkigheter som alkoholen för med sig för mig. Mitt liv utan alkohol är sååå mycket bättre och framförallt roligare.
Ta hand om ert fina förhållande och vårda det ömt❤️
skrev Brasa i Hjälp mig stanna kvar på vägen
@frihetenfinns
Tack, bra. Jag känner mig stabil men har å andra sidan andra besvärligare saker i vardagen att lösa.
Det är nog klokt att inte ha något hemma om du känner så. Det är ju en bra "tröskel" att det inte är för lätt att ta ett glas.
Jag tror det är vanligt att det kan gå fort utför, det är nog bara mänskligt. För mig känns det som jag klarar ganska mycket press men ibland sammanfaller det från alla håll och kanter samtidigt och tillslut orkar man bara inte med allt. Begreppet: " Bryt ihop och kom igen" kanske stämmer...
Jag tycker du är stark som kommer igen!
Utan att vara nyfiken på detaljer, men är det som orsakade stressen borta nu?
Vad tror du om mina tankar kring " varför har du slutat..." - frågan i tidigare inlägg?
skrev Monica01 i Hjälp mig stanna kvar på vägen
@frihetenfinns det känns bra inför veckan. Jag har planerat in lite saker som inte innefattar alkohol samt att jag ska göra rum för trädgårdsfix och bad som lite återhämtning.
Jag känner likadant där. Skulle säkert kunna ta ett par glas under kontrollerade former, men då är risken för stor att jag dagen efter drar i mig två flaskor vin hemma själv. Jag har kunnat skilja på mitt destruktiva drickande och på när jag dricker i sociala sammanhang utan att må dåligt. Men med tiden blev gränserna mer blurriga och just nu känns en timeout som det mest rimliga. Min farhåga är väl mest om något skulle inträffa. Jag har levt med ångest i hela mitt vuxna liv och har sen fått en PTSD på det pga händelser senaste åren. Skulle jag få ett negativt besked i någon form skulle det nog ligga nära till hands att låsa in mig med en låda vin.
Hur känns veckan för dig? ❤️
skrev frihetenfinns i Hjälp mig stanna kvar på vägen
@Monica01 Så starkt av dig att komma hit till idag, hur känns det nu inför denna vecka? Jag läste nu lite i din tråd och jag känner också igen mycket i dig. Idag är åttonde dagen utan alkohol för mig, och jag bävar lite för tankarna att ta ett glas om någon frågar. Om jag känner mig själv rätt kommer det nog inte vara ngt problem i stunden att dricka kontrollerat med andra, problemet är att om jag ger mig den tillåtelsen finns risk att jag låter det gå för långt igen, särskilt om ngt jobbigt skulle hända mig, och det vill jag verkligen aldrig mer vara med om.
skrev Monica01 i Hjälp mig stanna kvar på vägen
Hittade till din tråd och känner igen mig mycket i det du skriver. Hur toleransen eskalerat. Hur jag druckit för att lindra ångest eller fly från oro. Hur jag medvetet och aktivt valt att dricka för att jag vill och för att jag i stunden blivit hjälpt av det. Hur jag vaknat i ångest och läst mina hyllningar och kärleksförklaringar till folk som egentligen bara är bekanta.
På dag 10 nu ❤️
skrev förlorare i Destruktivt drickande
@vår2022 precis så är det. Han säger till mig att det är som att jag blir en helt annan person. Att jag dessutom får minneslucka och inte minns något avvakta jag gjort gör ju det ännu mer förbryllande. Märkligare är att jag var inte sån här förr. Min man hade alkoholproblem. Och jag drack minimalt för att passa på.honom och se till att ställa undan alkohol mm för att han inte skulle bli för full. Nu när jag kan och får dricka så blir jag detta hemska monster. Vi har pratat massor om detta nu och jag ska hålla mig borta från alkohol men borde väl kunna na ta mig några glas i framtiden som jag gjort förr? Det här måste ha med sorg och hat till att min man omkom pga alkohol att göra. Jag tror redan jag anar botten av problemet. Nu har vi ett jättefint förhållande och han är förstående förstörs det här tänker jag inte göra. Ska be om ny terapi. ❤️
Tack för svar och känner igen mig massor i det du skriver.💓
skrev frihetenfinns i Hjälp mig stanna kvar på vägen
@Brasa Jag vill svara nej men jag vet inte längre. Detta att tömma det som finns är för mig en ny utveckling av en livslång överkonsumtion som haft olika grad under olika tider i livet. För ett halvår sedan hade jag ett par spritflaskor i skåpet som stått där i ett år, även vin etc, men har levt under hög stress länge och i våras var det som om jag bara släppte taget och då gick det fort att utveckla ett varje-dag-drickande som nu på slutet eskalerade. Så jag vet inte. Jag vill inte utsätta mig för risken. Tack för att du frågar och svarar, hur var helgen?
skrev Carisie i Mina barn har sett mig full
@roppåhjälp God morgon 🙏🏼
Jag hade också svårt för Rebeckas röst i början 🙉 Jag började lyssna då det var Nemo Heden och Magnus Hedman som pratade och det var så jag fastnade. Hittade faktiskt podden då jag fick upp på Instagram att en av gästerna var min tatuerare 🖤. Jag kan lyssna på hans röst 100 gånger om - och hans livshistoria.
Hoppas du får en härlig start på ny vecka
🩵
skrev roppåhjälp i Mina barn har sett mig full
Önskar alla en fin måndag och kämpa på med måttligheten eller nykterheten 🌸
skrev Brasa i Hjälp mig stanna kvar på vägen
@frihetenfinns
'Varför' behöver ju ingen veta om du inte vill. Hitta på nåt. "För hälsans/vikten/vadsom skull tar jag en paus", "en kompis och jag slog vad", " jag läste/såg nåt om en utmaning och ville testa".... tror nog att om du är på nån fest med Alkohol och självsäkert säger: "- Fy fan, jag slog vad med en "kompis" (nån ingen känner) vem som kunde vara nykter längst (eller nåt), men just nu är jag sugen. Fast jag vill ju inte förlora..." då tror jag nog man får stöd av de runt om sig.
Jag vill gärna hålla det privat första tiden för får jag frågan av nån nyfiken så kan jag svara lite nonchalant på frågan varför jag inte dricker:
- Men, det är ju länge sen jag slutade med det. Tänkte hålla upp ett tag/kännde det blev för mycket där en sväng. (eller nåt)
För då har jag övertaget att jag varit vit 1-2 veckor.
... och sen avleda samtalet...
Tycker när jag läser dina inlägg att du är för hård mot dig själv. Just nu har Du gjort nåt bra! Klappa dig på axeln och var stolt! Grubbla inte för mycket på dåtid och framtid. Allt det där kommer lösa sig så länge man kämpar. Det är OK att vara svag eller göra fel så länge man kämpar.
Tror du att om du hade nåt hemma att det skulle gå åt skogen då?
skrev roppåhjälp i Mina barn har sett mig full
@Carisie lyssnar ett par gånger i veckan och tycker det är helt okej, lite svårt att lyssna på hon som håller i de. Just röstmässigt. Hoppas på att kunna hitta fler liknande poddar. Varvar de med poddar om självkänsla 🌸
Nä precis, rädd är jag nog över alla olika relationer jag kanske behvöer se över i så fall. Främst kärleksrelationen 😕 så de bara måste gå detta!
Hoppas du haft en fin helg 🥰
skrev roppåhjälp i Mina barn har sett mig full
@Tyghund stor kram!
Hur tänker du att du vill vidare ? 🌸
Här kan du skriva utan att bli dömd, för pepp och tröst 🌸
skrev vår2022 i Destruktivt drickande
@förlorare Hej! Det låter väldigt destruktivt och osunt. Tänker att om man inte kan hantera alkohol och flippar så är det nog att avstå alkohol som gäller. Att såra på djupet är svårt att reparera om det inte sker en förändring i beteende. Jag kunde också bete mig svartsjuk och grälsjuk när jag drack och som en annan person. Verkligheten blev annan i fyllan. Min svartsjuka grundade sig i dålig självkänsla som jag bar inom mig och som kom ut utan filter och var missriktat. Det brukar finnas en grundorsak i botten och som man behöver ta itu med. Jag slutade dricka och har även gått i terapi som hjälpte mig att få kontakt med mig själv och mina outredda grundorsaker. Bara att vara nykter gör att man blir stabilare psykiskt och kan hantera motgångar bättre. Då kan man också hantera sin ryggsäck på ett bättre sätt. Idag har jag bättre självkänsla, är trygg i mig själv och är sällan svartsjuk pga att jag inte dricker och jobbar med mina skav och grundorsaker. Du behöver nog göra en förändring och att sluta dricka är ett bra första steg.
Sköt om dig!🌞
skrev Carisie i Mina barn har sett mig full
@roppåhjälp Hej 👋🏼 Skönt att se att det går bra för dig 🙏🏼
Blev glad att du (liksom jag) inte är rädd längre för att stänga dörren i ansiktet på alkoholen om måttligt inte funkar ☺️ Idag ska jag lyssna på "en beroendepodd avsnitt 69 med Pia Johansson" 😇 medan jag försöker plantera lite 🩵
skrev Tyghund i Mina barn har sett mig full
@roppåhjälp tack så mycket för svar. Nej det var värre faktiskt. Har tappat det och behöver hjälp. Vill verkligen inte att det ska gå ut över familjen men det gör det redan. Även vänner och relationer prövas och det blir knas.
skrev förlorare i Destruktivt drickande
Min man gick bort pga alkohol för ett par år sen. Jag har träffar en ny man och jag blir jätteelak och totalt knäpp när jag dricker. Först har vi jätteroligt sen slår det slint på mig och jag talar om för honom hur han minsann är. Något jag inte alls tycker när jag vaknar och har ångest. Jag fattar så klart att det är något psykbryt men alltså hur elak kan man bli. Jag älskar den här karln. Hur kan jag göra mig till offer eller martyr på fyllan och tals om för alla andra hur de minsann borde vara, än se mig själv hur jag beter mig. Är det bara att sluta dricka helt som gäller. Jag blir svartsjuk, tjafsig, bråkig allt tvärtemot vad jag brukar vara. Inte jämt så klart men degånger vi hamnar i bråk då ska jag bara vinna och kan säga vad som helst för att såra. Vaknar med minnesluckor och ångest så klart. Min pojkvän kräver så klart att det här ska upphöra. Hur upphör man med något så knäppt, är det bara sluta dricka so gäller? Känns som att alla mina spärrar försvinner. Jag blir gränslös.
skrev roppåhjälp i Mina barn har sett mig full
@Tyghund ♥️ hur har de gått efteråt? Var du ”bara” full och glad eller va de värre?
Följer gärna dig också 🌸 har min tråd i måttligt då jag hoppas på att kunna det men går inte det får jag avstå helt 🌸
skrev Tyghund i Mina barn har sett mig full
@roppåhjälp jag är i samma situation faktiskt. Jag var ännu värre för jag var på hållplatsen och mina barn kom dit med sina kompisar. Skammen är total. Vill gärna följa dig här och hitta stöd och pepp för oss båda att sluta dricka.
skrev frihetenfinns i Hjälp mig stanna kvar på vägen
Jag skrev i mitt första inlägg här att alkoholen gör att jag befinner mig utanför andra människors världar (eftersom man har en hemlighet). Nu gör detta att inte dricka också att jag befinner/placerar mig utanför. Menar mentalt, inuti mig, inte socialt (än så länge). Jag har ännu ingen impuls att dricka, men har ännu inte utsatt mig så det där lär väl inte vara sant, jag vill inte vara fast i att tänka så mycket, det blir ett så stort avstånd till allt. Blir det annorlunda sen om andra vet att man inte ska dricka så mycket, eller inte alls, och om de vet varför? Eller fortsätter man vara den som inte helt lyckas vara med andra med hela sig själv? Jävla sprit, känner jag nu.
skrev roppåhjälp i Mina barn har sett mig full
@frihetenfinns min var lugn och bra. 🌸 hoppas det känns bättre idag 🌸
skrev vår2022 i Fy fan vilken ångest idag!
@Tezzan Snyggt jobbat och grattis till 8 veckor!🥳. Håller verkligen med, man får så himla mycket gjort när drickandet inte slukar upp en massa tid, energi och med ångest, skam och ågren som följder. Jag tränar regelbundet även om motivationen skulle tryta, jag bara gör och jag vet att jag kommer att må så bra av det. Minns också hur härligt det var att kunna börja titta folk i ögonen och inte känna skammen som böjde ned blicken i backen. Hur jag började småprata i väntan på tåget eller bussen och med grannarna hemmavid. Mer kontaktsökande på jobbet med närmaste kollegor och kollegor som jag inte kände så bra. Några ord på affären. Självkänslan lyfte massor och med det även glädjen och humorn. Nu ”frontar” jag mycket mer och har slutat gömma mig med skammen som kompis. Man blir en bättre mamma, fru, kollega mm och man blir tillgänglig för sig själv men även med andra. Så JUST DO IT!
Ha en fin söndag och var stolt över dig själv!🌞❤️
Hej igen!
Jag har mått otroligt dåligt efter händelsen och det har fått mig att börja ta det här problemet på allvar! Jag har insett att jag under alkoholpåverkan agerar väldigt impulsivt, och ofta väldigt känslostyrt. Jag tar på mig mina handlingar fullt ut och skulle aldrig skylla det på någon annan! Jag har börjat att gå i terapi för att förstå varför jag gör som jag gör!
Jag undrar om jag är ensam om att tro att du kan göra saker som du egentligen inte vill när du är alkoholpåverkad utan att man istället gör det för att det kommer som en impuls och man agerar på den utan att ens ha något koncekvenstänk... eller är man bara egoistisk och inte tänker på vilka människor man kan såra ?
Jag har pratat med min sambo om det som hände, ganska genomgående och hur jag inte kunde förstå i mitt nyktra tillstånd varför jag hånglade med min tjejkompis! Han är så fin och förstående, men han menar också på att hos honom finns det en spärr och koncekvenstänk som gör att han kan stå emot, han vet att det han gör kan såra andra. Till skillnad från mig som verkar sakna det. Det är just det där koncekvenstänket som jag vill utveckla, jag har det hela tiden när jag är nykter!
Just nu är jag rädd för att jag ska arbeta med mig själv och ändå göra ett misstag på fyllan! så jag bestämde mig för att sluta dricka alkohol! för allt dumt jag har gjort i livet är kopplat till alkohol och en stark impuls som jag inte kan kontrollera. Så gick vi på en par-middag och jag hade bestämt mig för att vara nykter... Men det slutade med att jag drack! För att jag inte ville vara den enda som inte drack, jag kände pressen antingen så kom det från blickar, rörelser från de andra n är jag sa att jag inte skulle dricka eller så kom den innifrån mig. Jag har väldigt mycket att jobba på!
En annan fundering som jag har och undrar om fler delar samma erfarenhet som mig? Jag har inte ett sug efter alkohol så att jag behöver dricka! jag skulle kunna gå ett helt år utan att dricka alkohol, det är bara att när jag dricker för mycket (då det ofta blir så när man dricker i våra kompis kretsar) så tappar jag ofta omdömet.
Jag är så rädd att jag inte kan förändras, att det är så här jag är och att jag kommer förstöra för mig tillslut. Men jag ska kämpa! Jag ska försöka att förstå varför jag gör som jag gör!