Senaste kommentarerna i forumet

Det är då du ska ha planerat något svårt som du inte kan lämna hemma för att åka till systemet.
Att bestämma sig är en del. Det har du gjort
Mål: vara nykter hela livet. Bra. Beslut fattat efter mycket velande osäkerhet och andta tankar som distraherar ditt beslut. Men nu finns ett beslut.

Vikla strategier har du för att lyckas? vad ska du göra när suger kommer? Vem ska hjälpa dig med det? ingen. Okej, då är det du. Alla, allihop, är ensamma om att sluta dricka, finns inga undantag.
Så; lista dina strategier. Gör jobbet. Det är ett jobb och utan att låta som den stränga dansläraren i Fame: this is where you start paying. In sweat. Lägger till tårar.
Att sluta dricka är ett jobb- du tränar- du får muskler. .
Att fundera på att sluta dricka är inte ett jobb men en viktig förberedelse. När beslutet är taget kommer träningen. Musklerna att hålla emot kommer inte att byggas av dagar av återhämtning för att orka bli nykter. Musklerna byggs 17:40 då du vet att det finns risker- och då du istället bakar macaroons eller muffins som du inte kan åka ifrån. Nykterheten ”vill” ingenting.
Vi kan skriva en miljard inlägg men vi kan inte göra ditt jobb. Om jag får en allvarlig diagnos som kräver det ena eller andra av - min kost? Då spelar det noll roll om en miljon forummedlemmar eller Kamala Harris vill att jag ska lägga om min kost. Jag måste gå till butiken. Lägga om mina vanor. Börja med nya.
Forumet är jätteviktigt. Men mitt råd till dig är att strunta i forumets som ett verktyg för din nykterhet.
Här blir man inte nykter. Det blir du om du 17:40- en mycket enkel tid att förutspå- ser till att göra något annat än att åka till systemet.
Jag tror mig ha hört att du har tänkt klart. Så gör. Parera. Välj nytt. Sök stöd. Ta hjälp av en privat terapeut.
Ibland skriver du att ”det verkar gå så lätt för många” men det går inte lätt. Inte för nån! Här finns människor som kämpar järnet. Varje dag. Så är det att sluta dricka,
Människor deppar, vill dö ibland, människor är i vårdnadstvister, förlorar jobbet, blir inlagda.
Jag är inte säker på att du kommer hamna där men jag är säker på att precis allt som du tycker om med ditt liv är under hög risk att kunna tas ifrån dig. Tro inte för ett ögonblick att det finns ett tillfälle det är lättare. Den dagen kommer aldrig. Såhär svårt är det.
Jag ber inte om ursäkt för att jag låter hård för jag känner mig inte hård. Jag känner mig uppriktig. För att mitt hjärta är fullt av känslor som vill att det ska gå bra. Men Forumet kan stänga ner imorgon så det enda som betyder är vad du gör 17:40. Vad du gör med resten av ditt liv som inte är för evigt och som väntar på att levas utan all denna tveksamhet och resonerande.
Ut och lev!

45-2, jäklar vad bra, 1 månad också!
Jag är dålig på jubileumsdagar, även födelsedagar. Har nog firat 6 mån minus två dagar nu.. eller så väntar jag tills det blir 6 mån helvitt om ett par veckor. Undrar om du är på väg in i det euforiska stadiet nu?Tänker att vi som har provar oss fram många gånger verkligen har en hel del empiri att använda oss av. Att lära känna sig själv på nytt, nykter och stressfri är både lite sorgligt och spännande. De senaste åren var inte alkoholen värst för mig. Men stressen och att jag inte mådde bra. Så nu nykter och mindre stressad kommer jag på hur det såg ut innan. Det är vemodigt men också så spännande. Och när jag ser de små små sakerna som är annorlunda nu, då vet jag att det går åt rätt håll.
Det är så kul att du är på gång Soffi! Och tack för orden i min tråd!
Bara två dar kvar nu ...
Hoppas du sover gott!

Tillsammans med en med alkoholberoende. Vanligt att då man slutar dricka /drar markant ner sjunker in i annat, som i dataspel som min partner ägnar sig åt? ? 5 timmar om dagen räcker inte ...
Allt eller inget - personlighet? Det ena ersätts med det andra?
?

Tack för fina ord i min tråd, Sattva! De värmer!
Och ja, jag kan bara instämma i att det är skönt att kunna fokusera och njuta av livet istället för alkohol. Känna lust och glädje i vardagen. Det är hela skillnaden! För inte tusan är det så mycket annat än en grå vardag just nu. I alla fall inte hos mig.

Hade precis tänkt skriva i min egen tråd att det nu känns som om jag då ”vid tidpunkten för dådet led av en allvarlig psykisk störning”. Jag fattade inte då och jag förstår inte nu varför jag drack som jag gjorde. Mot bättre vetande, trots att jag skulle ta prover och visa toppresultat... Absolut kidnappad hjärna. Sömnbrist många gånger, utmattning, järn.
Tänker att du kanske måste se till att du kommer över gränsen till andra sidan ändå. Kan du lägga in dig på hälsohem eller nåt, en månad så att du verkligen inte kan. Ge mannen alla betalkort. Strypa möjligheten helt?

Första gången jag slutade hade jag verkligen misströstat i mina försök. Sen kom sambon på mig och då var det kört att dricka hemma. Då blev det plötsligt lätt att sluta. Det var liksom inte möjligt.
Och ge upp... nja, varför då? Du har väl fortfarande en hel del nyktra dagar också.
Just nu är du kanske rätt ensam härinne om att ha det trögt, men jag har ju hängt här rätt länge och det finns många som har haft det väldigt kämpigt i början och gjort flera omstarter. Att slå på sig själv är det sämsta man kan göra tror jag. Att som du fortsätta att skriva, adressera, stå för. Det tycker jag är starkt. Analysera, Sen pröva en ny strategi.
Du behöver verkligen vara tvungen att stänga dörren tror jag. Men hur? Hur ologiskt den än är så överväger de positiva effekterna av alkohol, så vad är det du vinner? Det är mindre än du förlorar just nu på nåt sätt.
Och usch... jag vet hur det är att vara där. I skammen - från att ha varit helt övertygad om att nu är det nog, aldrig mer, till att återigen hitta sig själv smusslande med en flaska i handen. Det gör ont att tänka på det även nu i efterhand. Ge inte upp! Det känns som skit, inte nu igen, bedrövligt, men det är bara att streta vidare. Du vet att mitt nick är Sisyfos va? Upp och ner för berget, med den där j...la tunga stenen. Så har min resa sett ut. Kan jag ta mig upp med det bagaget, då kan du också. Välkommen upp till toppen!

Så glad för din skull! Bra att du tittar in och berättar hur bra du mår, det peppar garanterat andra att gå i dina fotspår.

Kram ?

Hej igen,

Det var länge sedan jag var inne och skrev här senast. Att det redan har gått 1,5 månad sedan nyår gör mig helt förbluffad. Mitt nyktra liv bara flyter på, det känns som att det alltid har varit så här nu. Jag har passat på att börja träna längdskidor och nå maxpuls. Jag har kommit till insikt i att jag nog alltid haft väldigt mycket energi i kroppen och att dricka alkohol är något jag självmedicinerat med för att vara som alla andra och tappa sugen. Nu när jag inte dricker har jag sjukt mycket energi över och jag tränar så mycket jag bara kan, och jag älskar det. Inser att jag behöver något som uppehåller mig nu när jag inte dricker och jag hittar mer och mer tillbaka till mig själv för varje dag som går. Börjat prata med random folk på stan, skojar, tjoar och tjimmar med alla möjliga människor. Jag börjar tycka om mig själv på riktigt och jag är så jävla tacksam över att jag har ett så bra liv som jag har.

Jag har fortsatt träffa tjejen som jag skrivit om tidigare, och hon är en verklig toppentjej. Jag är inte kär än så det återstår att se om det blir något riktigt. Något som är mer och mer säkert för varje dag är dock att jag är över mitt ex. Ibland hugger det till och jag saknar henne, men det är så sällan numera att jag tänker på henne som en kär gammal vän. Det ska dock tilläggas att jag sett till att inte höra av henne på något sätt de senaste tre månaderna, vilket har hjälpt en hel del.

Jag konstaterade för någon vecka sedan att jag inte har några stora problem i mitt liv över huvud taget. Det är så jävla gött!!!

Aldrig mer ågren.

Jag älskar det.

Så fint❤ Ta hand om dig! Grattis till dina nyktra dagar??? Kram??

Tänker vara ärlig...lite som Vinäger brukar vara...eller vi får se. Vet att alla här inne vill varandra väl och det bästa...precis som jag själv vill...men jag behöver skriva. Tänkte som så ofta att jag skriver när jag har varit nykter i fem dagar för att visa att jag kan...och då får jag många hejarop...för att jag kan..för att jag har bestämt mig...då skriver jag igen!! Dessutom har jag ju skrivit att jag fått nog...så då måste jag nog absolut vänta att skriva tills jag har klarat...kanske...fem...tio dagar! För som någon skrev...jag borde fått nog för länge sedan...och nu var det en gång för alla!!

Å så är det.....jag har fått nog så många gånger...så jag vet inte om jag kan räkna alla dessa gånger...för att få nog...behöver inte betyda ...att man fixar att sluta dricka alkohol...för somliga är det så för somliga är det inte så. Och, vet vi att man har fått nog en gång för alla? Och hur vet man det??

Det är lätt att skriva att man har fått nog en söndag när det inte finns tillgång till alkohol ...precis som jag skrev...det är lätt att skriva det även kl 07.00 ....men att skriva det kl 17.40 när man har varit ledig en hel dag...och saknar att finnas i ett sammanhang...att känna att ledsenheten pockar på....och ångesten över att hur ska man fixa det...då är det inte lätt att skriva orden....då är det väldigt lätt att välja att åka in till Systemet...å ledsenheten...tårarna rinner över kinderna...att ännu en gång inte ha lyckats...skammen. Och orden finns inom mig..jag borde slutat...jag borde börjat med något annat....

Man brukar säga att alkoholism är en sjukdom...jag har alltid haft svårt att identifiera mig som sjuk...fast beroende...det har varit ok. Hyrde filmen "Spring Uje spring" på SF Anytime...som handlar om Uje Brandelius som blir sjuk i den kroniska sjukdomen Parkinsons ...det tar en tid innan han berättar det för sin familj. Jag lovar det hade aldrig hänt mig...om jag hade drabbats av cancer, Parkinsons eller vilken kronisk sjukdom som helst....jag hade berättat för min man, mina barn, mitt jobb. Jag menar inte att jag hellre hade önskat mig en annan sjukdom än alkoholism....men jag hade vågat berättat...och jag hade inte skämts.

Jag har inte gett upp...fast..jag har nog aldrig varit så ledsen som nu...så orolig...och precis som de sa på TV-programmet igår...Fråga doktorn...det känns som om min hjärna är kidnappad.

Ser att jag skriver "man" men menar förstås "jag"...men orkar inte rätta.

Kram till alla...oavsett var du befinner dig:)

Det uppstår alltid lite gupp och t.o.m. uppförsbackar..Men du klarade dig galant, tack vare din egen finurlighet, att ”kapa” repet till alkoholen..Snyggt!!?

Jag har läst ikapp lite i din tråd idag.
Igenkänning...

Så otroligt starkt av dig att lyckas minska på drickandet!!
Önskar dig allt väl, du är på rätt spår!
Kramar!!

Stor kram ???

Jag skulle rekommendera dig att ta professionell hjälp, det finns flera mottagningar som jobbar med kontrollerat drickande. De kan också hjälpa en att göra en bedömning om man har förutsättningar att klara det eller om man behöver satsa på helnyktert. I Stockholm heter en Riddargatan 1 har jag för mig. Tror att det är viktigt att ta tag i det så snart som möjligt. Ju längre tid som går desto svårare att ändra vanan. Lycka till!

Och det är märkligt ibland när man läser saker andra skrivit men man får tänka över om det handlar om en själv!
Du står inför en stor förändring i livet läser jag.
Jag ska svara IDAG faktiskt på om jag ska hyra ett hus eller inte. Efter 20 år och 3 barn.
Jag uppfattade aldrig vad er orsak var men här är det mannen som ställt ett ultimatum. Ingen mer alkohol någonsin mer eller flytta.
Jag känner att jag bara kan börja i ena änden men att resten av livet är en lång period vi inget vet någonting om. Jag kan bara vilja göra en förändring och erbjuda det.. Och min fasta övertygelse är att mycket kommer komma i balans utan alkohol, med träning och kanske lite samtalshjälp.. Men jag kan inte erbjuda en spåkula som svarar på hur livet ser ut om 10 år.
Och därför står jag alltså inför en ev skilsmässa och flytt när jag hade behövt den här tryggheten som allra mest kan man säga.

Förra året sökte jag VC för att få hjälp med ångest, depression, stress och mitt drickande. Läkaren frågade då om jag någonsin funderat över om jag är bipolär. Nej svarade jag och hon sa inget mer heller... Såhär i efterhand borde hon kanske frågat mig mer frågor och grävt lite djupare... För jag kan till viss del känna igen mig i det jag läser kring sjukdomen. Resultatet blev utskrivna anitdepressiva som jag aldrig hämtade ut och att jag kände att jag (återigen) inte fått den hjälp jag sökte för att få.

Du verkar klok och jag tänker på många sätt precis som du.
Tack för svar!

...den där alkoholen, ta död på den bästa glädjen i det mesta. Härlig att du ändå har en bra men kanske vilande relation till träning. Det kan ju annars vara det första svåra steget att hitta nått som blir ens "grej"

Du har absolut helt rätt i att det har en viss nytta men jag skulle nog vilja kalla det "upp eller ner" då istället för allt eller inget, för jag tror inte att nån känner nytta av att vara i "inget" läget ;-)
Jag har nyss fått diagnosen bipolär typ 2 så jag vet hur det är att vara upp eller ner... Jag har verkligen älskat mina upp-perioder. Den där känslan av att vara ostoppbar, hög på livet. NU ska allting bli bra.
För min del som sagt, så höll det aldrig och allt förändrades när jag, dels minskade mitt drickande drastiskt och lärde mig koppla av på riktigt, utan alkohol. Men även att lära mig koppla av när jag var uppe, annars kraschar jag och fallet blir enormt långt ner. I mina nere perioder har min nya rutin med träningen hjälp mig enormt också och att jag sakta steg för steg byggt upp bra rutiner av kost och annat men först senare.
Förutsättningen är att man får bukt med sitt drickande och det jag menar är att det är en så pass stor grej i sig så man bör hejda sig till för många andra sidoprojekt utan nöja sig med ett som t.ex träning och bygga på långsiktigt. Sen tror jag å andra sidan att det är av avgörande betydelse att man har NÅTT sidoprojekt att fokusera på för om man bara har "förändra mitt drickande" som projekt så är det nog lätt att livet känns väldigt tungt efter ett tag.

Så helt klart! Använd styrkan i dina upp-perioder men träna på att gasa och bromsa när det behövs. Det kan ju vara det första steget också att lära sig känna ingen när man närmar sig nått av stadien och sätta in små åtgärder.

Kram

Hej!
Både ja och nej på frågan om jag provat det förr.
Jag var förr den som hade träning som en självklar del av mitt liv.
Jag var kreativ, aktiv, pigg och glad.
Men alkohol kan ta död på många saker när den blir en dålig ovana och handen häller upp glaset utan att ens koppla ihop sig med hjärnan om man egentligen ens vill HA nåt vin... Men det är ju fredag... eller lördag... eller semester,,, eller tjejmys... eller stressigt... eller nystädat...

Tröttnat på den personen jag blivit.
Och ska hitta tillbaka till den energiska pigga människan som jag hoppas finns kvar någonstans inuti skalet.

Jag är helt övertygad om att bitarna behöver läggas på plats en i taget för att det ska lyckas.
Men jag tror att man kan ha en VISS nytta av att vara en "allt eller inget människa" här med! =)

För mig hände någonting, minns inte när, men just att varje enskild dag blev överblickbar och med nån sorts glädje. Hade saknat så länge att jag hade glömt hur det kändes. Att tänka på det ena eller andra som ska göras och veta att det blir helt okej, och ikväll blir mysigt av en eller annan anledning, och sen ska jag läsa en bra bok innan jag somnar. De ENKLASTE sakerna i världen, men att göra det med nån stilla liten glädje eller lust. Det är hela skillnaden. Grattis till dig och fina upptäckter!

Hej Ett bättre jag. Läste ditt inlägg i en annan tråd och fångades av din entusiasm till en ny förändring. "Allt eller inget" "Hela paketet" Jag ville bara dela med dig att detta är väldigt mycket jag också men min förändring kom först när jag tillslut insåg att jag måste hejda mig. Började om på noll och tog ett steg i taget.
Hörde ordet träning också och det har också varit min största del till min långsiktiga förändring. Det är en så kraftfull hjälp för att må bättre. Men prova att hejda dig där också!. Börja med steg 1, drick mindre, eller inget alls. Steg 2, skapa en LITEN rutin för träningen som du VET att du kommer klara av att hålla. Gör de här träningspassen till två lika självklara stunder i veckan som att du äter och sover. När du nötit dessa två steg i några veckor så rutinen sitter i bakhuvudet kanske du kan fundera på vidare steg som kost eller andra områden du är sugen på att förbättra. Men mitt allra största tips, som sagt, "allt eller inget" brukar nästan alltid vara en dålig lösning som inte håller. Skulle gissa att du har provat det förr?

Kram

Ja. Nu räcker det.
Förra året startade jag liknande. Med stora visioner. Men mycket hände som gjorde att jag istället föll längre ner i flaskan än vad jag var innan. Verkligen i ett problemdrickande. Riskbruk. Troligen början på ett beroende.
Nu får det räcka. Har ringt till alkohollinjen idag och väntar på att dom ska ringa tillbaka. Vet inte riktigt vad jag ska säga men tänker att det vet dom!
Jag behöver samtalshjälp. Är helt klart en koppling mellan vin och dåligt mående här.
Nu längtar jag efter en klar, nykter hjärna. En hjärna som jag behöver mer än någonsin framöver när pluggandet snart är färdigt och jag ska ut i arbetslivet.
Man kan inte göra allt på en gång. Men jag börjar här.

Ibland förstår man ingenting. Igår var den sämsta dagen på länge. Vaknade efter 4,5 timmars sömn och kan inte somna om. Vaknar med ett ryck, precis som jag kan göra när jag druckit och alkoholen går ur kroppen mitt i natten. Det kvittar vad jag än försöker med. Ljudbok brukar hjälpa men jag ligger och ältar saker och är orolig. Det tar ända fram till sena eftermiddagen innan jag mår bättre mentalt. Jag vet inte vad som orsakade detta men även idag så känner jag mig lite nere.
Nåväl det är bara att gå vidare och se om det upprepas och man i så fall kan hitta någon orsak och sedan justera det. Jag kanske bara jinxade mitt välmående genom mitt förra positiva inlägg?
Eftersom jag skriver detta som en dagbok som jag kan läsa vid ett senare tillfälle så får man ta med både bra och dåliga dagar.

See you. / N.

Jag tycker om att tro att det är en mening i det som sker, så jag tror inte att det är en slump att just 17e är en viktig dag för dig!! Grattis!!!?‍♀️???⚘

Hej!
Det skulle kunnat vara jag som skrivit flera av inläggen här.
Allt eller inget. Hela paketet med träning o kost. Nu eller aldrig.
Ångesten. Härliga känslan när man levt utan A några veckor och frågar sig vad ens problem är?
Just nu känns det tuffast vad man ska säga till folk framöver? För det ÄR ju normaliserat dethär drickandet i vårt samhälle... Instagramflödet fredagkvällar undviker jag numera.
Jag hänger gärna med på den här resan!
Hejja oss!

Starkt jobbat ?????

Tack för din omtanke och tack för rekommendationen av dokumentären, behöver dock inte lyssna då jag redan tagit mig förbi det stadiet. Jag vet vad hon är och jag vet vad jag behöver göra. Det går åt rätt håll med drickandet, är inte nere på noll dock. Vill inte skriva mer just nu men återigen, tack för att du bryr dig.

Kram.

Precis som du säger tar nog den mentala biten längre tid att bli kvitt och jag tror att man aktivt måste arbeta med den för att bli just kvitt den. Den kommer sannolikt finnas kvar för alltid i din nykterhet om du inte bearbetar/arbetar med den :)
Lycka till!