Senaste kommentarerna i forumet

Hej!

Jag har problem att hantera alkohol.

Mitt problem (enligt mig) är inte att jag dricker särskilt ofta eller att jag blir agresiv eller liknande när jag dricker.
Mitt problem är att jag blir för full.

Det har nog alltid varit så när jag tänker tillbaka.
Det har inte alltid varit ett problem dock (även om jag förstår att det inte är bra) men när jag var yngre så drabbade det iallafall ingen annan än mig själv och då brukade det oftast sluta med att jag bara blev väldigt trött och somnade tillslut, då oftast på "roliga ställen" om det t.ex. var en fest kunde jag somna i ett badkar eller en garderob eller liknande och nästan alltid påvägen hem på tunnelbanan.
Som sagt det var alltid harmlöst för andra än mig själv iallafall.

Men nu är jag vuxen och strax över 30.
Jag har fått 2 underbara döttrar och har en underbar fru.

Det blir inte så mycket festande längre och aldrig mera krogen eller liknande, det finns varken tid eller intresse för det.
Men det förekommer däremot fortfarande alkohol i mitt liv.
Ibland blir det middagar och liknande och då förekommer det ju alltid alkohol.

Det går ofta bra, speciellt om jag bara dricker öl.
Öl är ett verktyg jag själv börjat använda för att inte bli för full, jag har märkt att dricker jag vin och framförallt sprit så går det alldeles för fort och när jag väl är så full så finns det inget stopp.

Det är tråkigt på ett sätt då jag verkligen kan uppskatta ett gott rödvin till en god köttbit eller att smutta på en god rom med lite isbitar i.
Men jag vet också att det aldrig blir så med mig, det där vinglaset eller rommen tar slut på några sekunder och fylls sen upp och upp och upp igen tills jag inte kommer ihåg vad som hänt.

Så jag håller mig till ölen, något som faktiskt har fungerat bra för mig.
Men några gånger om året så går inte det ändå, kanske 3-6 gånger om året.
Här hemma hos mig finns ingen sprit men hemma hos andra finns den.

Var hemma hos en bekant för några månader sen och kvällen flöt på bra.
Efter middagen ville han att vi skulle provsmaka gin.
Jag gillar smaken av gin och önskar att jag kunde provsmaka lite men nej jag hade inte omdömmet att tacka nej och sen var den kvällen förstörd.

För 2 veckor sedan så fyllde en bekant år och vi åt middag.
Efter middagen bjöds det på rom och cola och sen var den kvällen försörd.
Jag hann nog dricka 4 glas rom och cola innan dom andra var klara med sitt första, och dom senare glasen blandade jag själv så dom var säkert 50/50 rom/cola.

Vad händer sen då?

Ja min fru får ta mycket skit från mig då jag på fyllan kan säga sakaer som att hon ”är tråkig” som vill åka hem (fast hon kanske egentligen hade velat stanna men inser att jag håller på att bli alldeles för full och måste vara den som tar ansvar).
Sen åker vi hem och när vi kommer hem så spyr jag i toaletten och vaknar nästa morgon med minnesluckor på soffan.

Min älsta dotter frågar mig om jag fortfarande ”är sjuk” då det är det mamma har sagt kvällen innan när hon frågat varför jag spyr på toaletten.

Det känns hemskt.

Jag vill inte att mina barn ser mig så och framförallt så vill jag inte att dom när dom blir äldre hanterar alkohol på samma sätt som mig och blir så fulla.

Det är inte kul, jag vill också kunna dricka måttligt som alla andra, blir lite ”salongsberusad” och sen va nöjd med det. Jag vill inte dricka så mycket att jag inte kommer ihåg vad jag sagt eller gjort.
Men det blir som en ond spiral, där jag bara blir fullare och fullare.

Det känns som jag behöver verktyg för att få kontroll när jag dricker?

Kram ?

Du får 17 blommor av mig: ?????????????????

Kram ?

Så underbart att alkoholen håller på att släppa greppet, att du anar friheten.
Du är så värd den friheten!

Kram!

Tack, snälla ni, för era gratulationer! ?

Forumet har varit ett stort stöd för mig sedan jag började den 2/8-2018.

Jag tänkte avsluta min "tråd" här på forumet här och nu. Tack vare Gud, AA, 12-stegsprogrammet, min sponsor och alla fina AA-vänner så lever jag nu i tillfrisknande och har uppnått ett helt års nykterhet. Vem hade kunnat tro det? Inte jag. Jag minns hur extremt dåligt jag mådde för exakt ett år sedan. Om ens en flyktig tanke på att dricka vin kommer så påminner jag mig bara om hur jag mådde då. Det räcker för att ta beslutet att låta bli. Det går mycket bättre än jag kunde föreställa mig.

Ta hand om er! Varmt Lycka Till! ?

❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Lite lustigt det där, när man inte längre fattar ens själv varför man drack på det viset som man gjorde. Eller generellt hur man tänkte...
Jag tänker på alla gånger, under tiden jag drack, som jag tänkt "de fattar inte.." om andra som hade synpunkter eller kom med goda råd om olika saker. Nej, hur skulle de kunna fatta?

Kram!

Den 17:e idag - då har jag varit nykter i en hel månad i sträck!!?
Resultat hittills 2021: 45-2. Inte illa Soffi!!

Funderar runt datumet 17, det är inget jag har valt, det bara blev så den här gången. Slump eller omen? Den 17:e är "min dag", inte turdag utan mer en dag för stora händelser genom livet, då jag får "belöning" för träget arbete, går i mål. Aldrig planerat utan en slump... Tänk om jag gör det till min årsdag? Höll på att skriva "blir" min årsdag först. Men nykter är ju inget man blir, det är något man gör.
Okej, jag ska inte dra för stora växlar, det var bara en tanke som dök upp...

Funderar vidare. Det finns olika uppgifter om hur lång tid det tar för kroppen att återhämta sig efter stort alkoholintag, ja då menar jag inte om man druckit sig till sjukdom typ levercirros eller cancer, utan fysiska skador som kan läka "av sig själv". En del säger ca en månad, en del upp till tre månader. Hur som helst, min kropp kan inte vara speciellt påverkad av alkoholen längre. Det jag känner och upplever nu är alltså till största delen sådant som legat dolt på botten, under floden av vin mm. Jag har ingen kemisk abstinens längre som kan påverka mig.
Det psykiska/mentala tar betydligt mer tid att "laga" att återställa balansen, men också det är ju en bra bit på väg, så även här gäller att det som dyker upp är sånt som legat under ytan.
Det är helt upp till mig att välja om jag tar tag i det som visar sig och bygger upp mig själv till en starkare version som mår bra.
Eller, så kan jag välja att dränka det igen. Långvariga empiriska studier visar att det gör mig liten och ömklig.
Det viktiga nu är att jag äger valet. Ingen/inget annat kan besluta åt mig.
Frihet!

Idag väljer jag nyktert ?!

Sisyfos: Nu är det bara två morgnar till som du behöver ta dig ur sängen tidigt!
"Men här och nu betyder ”inte på väg”." Så långt har jag inte tänkt - men den "översättningen" var ju jättebra! ...jag kan fortfarande inte få en hel kanna te att räcka mer än max en kvart, en a-fri öl försvinner i ett svep...

Sattva: Inte lätt att komma på något klokt att säga när man läser min tråd ???

Kram alla!

Ja, starkt och klokt att berätta. Det kanske räcker så att identifiera känslan och låta den finnas en stund. Sen tänkte jag på dina fina stunder med dottern. Att vara närvarande, det tycker jag är en av de allra största fördelarna. Närvarande i de viktiga stunderna med familjen. Att man sen också är väldigt närvarande när det går åt he...te det går ju ändå att leva med. Det blir lite bra historier av sånt också om man inte dränker eländet.

Jag tyckte programmet var bra. Intressant att de kan se i hjärnan på dem som är alkoholberoende att de reagerar med stress och ångest i större utsträckning än de inte är beroende.
Sedan tycker jag att de kunde pratat lite mer om andra slags beroenden, men det hanns väl inte med. Dessutom sa en av doktorerna att han inte ser tex smartphoneberoende som ett beroende.
Kram!

.dubbelpost

Alla dessa triggers! Bra att förekomma genom att berätta och därmed göra det omöjligt att handla! Hoppas resten av veckan blir lugnare för dig.

Skönt med flashbacks, och upptäcka hur livet har förändrats till det bättre!!
Du är en inspiration och stort stöd med dina kloka råd och erfarenhet! Tack!!???

Du drog handbromsen! Bra jobbat ??
Jag hade aldrig kommit så här långt om jag inte varit ärlig här hemma. "Mamma dricker inte hemma" ska vara det naturliga. Och först nu efter 6 veckor får jag frågan "kan du köra mig" utan att de syftar på nykterhet. Jag skulle inte heller gå bakom ryggen ❤?

Idag var det en h-vetesdag. Alla problem samtidigt, ett problem nästan avklarat och minuterna innan kommer nästa smäll. Har hållt på så sen i fredags, fredagen började men att dra borrmaskinen i ett VP hos kunden för takbelysnigen så proppen stack och precis så trångt till att man inte kommer åt kabeln, Idag var första dagen jag verkligen kände att det skulle kunna åka in och handla något. Jag "sköt" mig avsiktligen i foten och berättade för min fru hur jag kände och tänkte men sa att jag inte kommer att göra det. Smart drag, nu kan jag ju inte dricka. Gör jag det, då ljuger jag också samtidigt som jag går bakom ryggen på familjen.
Hur går det för dig / er?

Jag såg programmet och blir lite störd på Sofia som programledare. Hon passar inte i den rollen i detta program. Jag tycker hon är så överkäck och tillgjord. Passar bättre i typ "Djursjukhuset"
De kunde också skippat de historiska inslagen och fokuserat på kärnfrågorna.
Men intressant att höra dem i panelen.
Godnatt? sov gott

Kram ???

Fixar i köket och kommer ihåg hur det var. Stod ibland ute och fixade i köket när jag egentligen var alldeles för trött, För då kunde jag ju passa på att smygdricka utan att det märktes. (Eller nåt) Gömde flaskan på stolen under bordet. Plockade i diskmaskinen, torkade av och smygdrack. Jättetrött.
Det var då, fattar inte hur jag orkade. Det är inte så att ruset är jättetoppen när man sen ska låtsas vara nykter, kanske en liten kick av smygandet och risken för upptäckt, men när jag tänker på det så fattar jag inte. Varför? Besatt kanske. Just idag är det inte fint köket, det kanske var det egentliga riktiga fördelen med då. Sitter istället i soffan och vilar. Tror inte ens att jag skulle dricka om det stod en flaska framför mig. Än mindre om den låg gömd under bordet.

Ja, känns som att det skulle vara mycket värt om du kunde få lite mer hjälp nu när du har kommit så långt och satsar så hårt. Två gånger, och ny person. Det är inte konstigt att du blir lite arg, men hoppas att plan b funkar nu. Jag tror att det går bra.
Då skönt att du har bra människor omkring dig.

Hej!

Någon som tittat på ”Fråga doktorn” ikväll? Om beroende? Vad tyckte ni?

Kram❣️

Hej!
Såg ditt inlägg. Hoppas allt är bra. Jag har lyssnat på en radiodokumentär som jag tänkte passade dig så himla bra å nu kommer jag inte ihåg vad den hette. Den påminde lite om beskrivningen av din fru och relationen du har med henne . Finns nog på Sveriges radio.
Hoppas du har kunnat göra fig fri och att du håller dig ifrån a. Jag är fortfarande helt nykter. Fattar inte riktigt hur jag hann dricka tidigare. Blir trött av bara tanken.
Hoppas vi hörs

Grattis Femina, hur bra som helst!

Det du beskriver är misshandel, både fysisk och psykisk. Inte konstigt att du är nedbruten och deppig om du lever med ständig kritik och hot om våld. Och det du skriver om att det nästan blev värre när du inte drack får också varningsklockor att ringa; att han verkar gilla att ha den makt över dig som han får när du dricker. Vill du fortsätta leva med den här mannen? Utifrån sett vill jag ropa fly. Ta dig ur denna destruktiva relation, så tror jag att du kommer få det så mycket lättare att dricka lagom och hitta glädje och balans.

Jag har liksom ingen plan längre, har provat helnyktert, dricka måttligt samt drick bara ett glas... faller alltid tillbaka mer eller mindre i ett osunt drickande. Känner mig smått apatisk gällande både alkoholen och min relation. Vill tyvärr inte vara helnykter för det verkar inte hålla långsiktigt för mig... bättre med måttlig låg konsumtion (det har lyckats bäst hittills). Men nu är det som att jag inte vill något annat än att få vara ifred från alla människor och dricka mitt vin och stänga av alla känslor. Samtidigt vet jag ju att det inte vore särkilt bra vare sig i stunden eller på sikt. Min man är inte nöjd med någonting jag gör, allt ska vara perfekt för att han ska ha en neutral eller försiktigt positiv inställning till mig. Han klagar på ALLT hela tiden, känner mig mer och mer ensam. Han gillar inte mina vänner eller familj heller, han nog aldrig på riktigt träffat en mer kritisk och nedlåtande människa. Har har alltid varit sådan men nu känns det lite som att jag fått nog. Att jag lyckats hålla mig helnyktrer långa perioder 3-6 mån har inte förbättrat vår relation, snarare försämrats. Det är som att han då saknade en sak han kunde kritisera mig för då och det verkade reta honom. Har var nästan värre då, slog sönder saker, spottade på mig, mm. Hotade att slå mig och slet och drog i mig. Orkar inte.

Vad jobbigt det låter. Så bra att du skriver ❤?
Du om någon har en anledning att sluta dricka. Du behöver inte en till sak som drar ner dig.
Hur ser planen ut? Vart är du på väg?

"Ett mål utan plan är bara en dröm"

Kram
?????

Jag mot sämre än på länge nu, har druckit gör mycket vid flera tillfällen den senaste månaden. Inga katastrofer som påverkat arbete eller relationer i någon större utsträckning (ingen vet ju liksom). Har väl varit lite seg och omotiverad på arbetet men inte mer än så... Det är skrämmande att bli så fullständigt ur lag efter en fylla mentalt, känner mig paranoid i flera dagar efteråt. Så ovärdigt att smyga och smussla med flaskor och i panik åka till bolaget för att kunna fylla på flaskor utan att det märks att något saknas. Vi har ett ganska stort spritförrråd hemma så det blir ibland svårt att låta bli att ”ta litegrann”. Det här med alkoholen har blivit värre på sistone, det är en verklighetsflykt för att orka med vardagen. Min man är inte den snällaste personen tyvärr, alltid sur och vresig. Dagligen säger åt mig att vara tyst (ibland är han sur redan när han vaknar). Kallar mig fula ord, skriker och skäller för minsta lilla och är allmänt nedvärderande. Om jag försöker prata med honom säger han bara att jag har fel. Han påstår att han varken skriker, svär eller säger något elakt till mig. Min jobbiga relationer gör det inte lättare att låta bli att dricka. Så deppigt allting

Jag mot sämre än på länge nu, har druckit gör mycket vid flera tillfällen den senaste månaden. Inga katastrofer som påverkat arbete eller relationer i någon större utsträckning (ingen vet ju liksom). Har väl varit lite seg och omotiverad på arbetet men inte mer än så... Det är skrämmande att bli så fullständigt ur lag efter en fylla mentalt, känner mig paranoid i flera dagar efteråt. Så ovärdigt att smyga och smussla med flaskor och i panik åka till bolaget för att kunna fylla på flaskor utan att det märks att något saknas. Vi har ett ganska stort spritförrråd hemma så det blir ibland svårt att låta bli att ”ta litegrann”. Det här med alkoholen har blivit värre på sistone, det är en verklighetsflykt för att orka med vardagen. Min man är inte den snällaste personen tyvärr, alltid sur och vresig. Dagligen säger åt mig att vara tyst (ibland är han sur redan när han vaknar). Kallar mig fula ord, skriker och skäller för minsta lilla och är allmänt nedvärderande. Om jag försöker prata med honom säger han bara att jag har fel. Han påstår att han varken skriker, svär eller säger något elakt till mig. Min jobbiga relationer gör det inte lättare att låta bli att dricka. Så deppigt allting