Senaste kommentarerna i forumet

...ett möte med chefen inplanerat imorgon. Hen vill mig väl, så jag tror mötet (video) kommer att gå bra.
Men chefen kan inget göra för mig, om jag inte är redo för jobb. En gång i tiden (före Corona) var det här jobbet toppen. Men iom hemmaarbete har jag fallit långt ner i depression och mår pyton av jobbet. Tiden innan sjukskrivningen i oktober kände jag mig pressad, ifrågasatt och utsatt (vet inte om det var så, men känslan var det). Jag litade inte på någon i min närmaste arbetsgrupp, den som ska vara min trygghet. Alla känslor kom tillbaka idag, jag trodde jag var beredd på det, men det var jag inte. Nu vet jag varken ut eller in...

Hen måste se till att du har en rimlig arbetsbelastning. Inte värt att allt ska brista för jobbets skull, tycker jag i alla fall... Ta han om dig!

Jag har varit inne på jobbet idag.
Bara att ta sig dit i morse, över en timma på vintrig och hal landsväg i mörker, tog nästan all min energi.
På jobbet var allt motigt. Har haft den här tjänsten i över ett halvår nu, lyckas inte "komma in" och få flyt på något...
Har flera gånger tänkt att "det kommer" eller "det blir bättre om jag är nykter och kan tänka mer positivt". Jag vet inte jag... Kanske är jag helt enkelt bara för trött...

Nu har jag massor av tankar på att döva frustrationen och tröttheten med whiskey.
Men det är bara tankar. Jag känner inget egentligt sug.
En tanke är bara en tanke och den kan avfärdas som FULLSTÄNDIGT BEFÄNGD OCH KORKAD.

Jag vill må bra.
Alltså är jag nykter idag.
Allt är OK.

Tack. Jo de är det, men fick pratat med min soc idag och de hjälpte lite. Hon fick ta min frustration. Nej vill ju inte dö egentligen är ju smärtan jag vill bli av med. Ja en timma i taget är de som gäller nu. Sen diskuterade vi att jag ska söka förlängning här så jag startar upp min kontakt och kommer igång med behandlingsgruppen inan jag flyttar hem. Känns både bra och dåligt, men de får sjunka in lite så kommer de säkert kännas bra.

Citrus: Tack för en sprudlande energiinjektion, precis vad jag behövde nu!

AH: Tack! Ja, jag var en ganska duktig elev (eller ska jag säga är??). Jag "råkade" bara glömma... Eller var det kanske "Jag ska bara" som kom i vägen. Minns min första chef, hon kallade mig Alfons för mitt ständiga "Jag ska bara (göra allt en gång, typ)". Dags att göra om och göra rätt. Jag KAN ju!

Kram

Ush vad jobbigt. Hoppas att du snart vänjer dig till dina 2 timmar jobb. Trivs du med ditt arbete?

Svarade om Annie Grace på min tråd ??

Min heltidssjukskrivning är avslutad, från idag jobbar jag 2 tim/dag. Konstigt att vara tillbaka på jobbet utan att lämna hemmet (hemmajobb pga Corona).
Rensat inboxen. Trots att jag gjort det regelbundet under sjukskrivningen fanns över 100 meddelanden som bara kunde slängas utan åtgärd.
Men de andra (nära 100).... som behöver tas om hand... ångesten slog till med full kraft, hur ska jag klara detta??? Klarar inte att jobba inser jag, men vill inte misslyckas heller. Ni vet och jag vet vad det kommer att få för konsekvens...
Har sovit hela dagen efter mina två jobbtimmar på förmiddagen. Mitt sätt att fly, att sova, att låta timmarna gå.

Jag känner igen mig i denna liknelse. Jag är två helt olika varelser i en o samma kropp!
Idag hade jag möte med mitt team och de är så nöjda med ledarskapet och stämningen. Jag satt o skämdes för jag tänkte bara på hur full o otrevlig jag var för 6 dagar sedan.
Det är så svårt för mig att acceptera det. Idag är dag 6 utan A. Är trött, har ett sug men ska gå o träna.
Att det ska vara så svårt! ?

Skulden inombords lättar oerhört om man kan just lätta sitt hjärta. Vid rätt tillfälle till rätt personer. Jag gör det lite pö om pö. Rätt kul att vid 11 månaders nykterhet outa att man valt att leva nyktert, folk bli verkligen förvånade. ”Så länge? Hur kan jag inte ha lagt märke till det?” Antalet kalastillfällen har ju förvisso varit ytterst få det senaste året. Inte fått ett enda höjt ögonbryn än, bara klapp på axeln och bravorop.

Sen vill jag bara påtala att repetition är en viktig del av inlärningen ?

Kram ?

I all oro har du sinnesnärvaro och handlingskraft att skriva här, självomhändertagande att liksom inte vara ensam med allt. Såklart är det mer "tyngd" i din riktiga kontakt men det märks att du arbetar hårt för att inte låta tankarna om livet inte är värt att leva ta över. De andra tankarna, de som vet att saker hela tiden förändras och att även den värsta smärta förlorar kraft med tid.

Blir även rörd då du skriver "Så långt fram kan jag inte ens planera", kanske är det en styrka nu. Ta en timma i taget, det är överskådligt. Jag vill inte förringa din smärta eller tror mig kunna lindra den i stunden samtidigt vill jag gärna skriva att det är tydligt att du berört och rört många här inne med din uppriktiga berättelse.

Önskar dig en timma av mindre oro, och en timme efter det, och en timme efter det....

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Var på väg att hamna i klorna rejält. Drack 5 kvällar/vecka under 7-8 månader, blev en hel del. Insåg som tur var att detta kommer att gå åt h-vete. Beställde tid hos Närhälsan och fick träffa en läkare tog diverse prover. Som tur var, inga alkoholskador. Jag ville ha hjälp med medicin, den som ev. kan ta bort suget. Han skrev Antabus. Jag har burken står i barskåpet, oöppnad. Har även pratat med en socialsekreterare vid tre tillfällen. Har inte tagit en droppe sedan nyår och känner inget sug. Skulle jag få ett sug så möts jag av en burk Antabus och då vet jag vad som gäller. Jag behövde en rejäl spark i ändan för att vakna upp. Absistensbesvären har gått över och jag kan somna på kvällen och sova hela natten vilket jag inte gjorde första dygnen efter att jag slutade ta flytande ”sömnmedel”. Har en dagbok med bara 0 enheter. Hoppas och tror att detta kommer att hålla över tid.

Det där gillar jag starkt!! Samla högskolepoäng i nykterhet. Och så kan man börja undervisa (läs: peppa) andra. Tror du blir professor snart ?? jag tar minst masters, så många kurser som jag tagit ?

Jag känner lite nyhetens behag. Har inte egentligen "misslyckats " eftersom jag bestämde mig att bara sluta för en stund. Och egentligen har jag förändrat mycket. Så för mig är det fortfarande nytt att köra helt vitt (om jag nu gör det). Tror det skulle kunna imponera vissa ?

Men hur som helst så tycker jag att du inte ska skämmas. Tror att det finns något äkta och mänskligt i att snubbla. Att man visar sig sårbar gör människan intressant. Så var inte så orolig över vad andra tycker. Lätta ditt hjärta, om rätt stund dyker upp

???????

Jag scannar av båda forumflikarma dagligen, och kommenterar där jag tycker att jag har något att bidra med. Och du är lika välkommen att kommentera hos oss inne på ”Det vidare livet”. Aktiviteten är inte lika hög där som här, även om den blivit bättre på senare tid. Helt naturligt förstås, men jag gör mitt bästa för att höja aktivitetsprocenten ?

Kram ?

Jag är absolut ingen expert..Men dom flesta som slutar dricka alkohol, får en enorm trötthet..Det har ju varit dålig sömn och avslappning för kroppen när den har haft fullt sjå med att få iordning på allt som giftet förstör och dövar..Oftast under en längre tid..När jag slutade dricka, så läste jag många trådar från början, för här finns ”experter” som vet hur det känns och hur man kan göra för att lyckas..Jag gillar ditt sätt Chivas att fundera och reflektera över alkohol och beroende..Ju mer man vet och förstår, om problemet, desto bättre..Skönt att din fru är med på tåget..Hjälp och stöd kan behövas, när du nu vill bli den bästa varianten av dig själv..??

Wow, att du bara skriver att jag ska axla Andrahalvleks roll här är ju så smickrande så jag vet inte vad! Haha, förstår att du skojar för alla är vi ju unika och bidrar på olika sätt. Du har ju rätt i att jag varit på forumet väldigt länge men det är inte förrän nu mina ord har börjat få en positiv klang.
Allt har ju sin tid, och nu kanske det är min tid att börja nå lite framgång.
Idag är det iallafall så...
Mår faktiskt väldigt bra, bättre än på länge. Och den härliga känslan vill jag gärna förmedla. Det är värt att kämpa för nykterhet.
Kan jag så kan andra.
Ska göra mitt bästa för att peppa och inspirera om jag kan.
Ni kommer väl att fortsätta att skriva här på Förändra även ifortsättningen, Torn och Andrahalvlek. Kommer bli tomt annars....

Jag hoppas en dag kunna publicera boken om "den perfekte människan" - som mest av allt var mest perfekt på att ljuga, smyssla, smyckdricka och vara alkoholberoende. Just för att ingen ser att det skulle kunna dölja sig en missbrukarpersonlighet bakom mitt sätt att leva. Det får bli lansering om 10 år då jag stolt kan påvisa att jag är nykterist livet ut.

Så är det absolut, utmaningar måste det ju vara. Vad gäller att berätta för någon så gjorde jag det "förra gången" då jag krashade totalt i alkoholens klor. Det resulterade i att jag blottade mig för vänner, arbetsgivare, gick i 12-stegsbehandling osv - och kom ut nykter vilket jag var i flertalet år. Det som bär emot denna gång är att jag känner mig mer misslyckad nu än då, eftersom jag redan rest mig en gång och blivit nykter. Att då blotta mig en gång till för samma personer känns otroligt skämmigt, fruktansvärt jobbigt. Så därav kikar jag typ efter en terapeut eller något, någon helt annan kontakt som jag kan prata av mig hos och blotta mig hos denna gång.

Så att jag en gång har lyckats ta mig ur, varit nykterist på riktigt och nu har fallit tillbaka, är lite bekymmersamt och gör det hela lite svårt att hantera. Jag läser/kollar också Annie Grace och känner än så länge att "ja men det där vet jag ju allt om redan" eftersom jag gått 12-stegsprogrammet osv. Jag killgissar lite här, men tror att min stora utmaning nu blir att använda all kunskap och allt jag tidigare har fått, men ändå få det att kännas som "nytt" för att ta mig ur. Istället för att gå om "årskurs sju", så läser jag en tilläggsutbildning? Typ så. Jag måste lura min egen skalle att jag inte sitter med kvarsittning i nykteristskolan :)

Envis (tjurig), smart och målmedveten har du rätt i, det ska bannemig appliceras iaf.

Jag ser att du har börjat kommentera mer i andras trådar här de sista, härligt! Förutom att man peppar och ger värdefulla tips till andra, så hjälper det en själv också. Man kommer på saker när man skriver som man kanske inte tänkt på innan. Nu har ju jag och många av mina gamla ” kompisar” flyttat till det vidare livet, och bla du tillhör veteranerna här på förändra. Så nu får du ta över Andrahalvleks roll.? Nä, jag bara skojade, man skriver ju precis så mycket man vill och det är absolut inget tvång. Men det är bra att fortsätta skriva här tror jag. Det tycker jag i alla fall.

Det har varit härligt att följa din resa, och sett vilken bra utveckling du har haft.?

Kram

Bra att du skriver när det känns riktigt bra, vissa inlägg kan man behöva gå tillbaka till när man har sämre dagar. Den första tiden är det verkligen berg- och dalbana, men backarna planar ut med tiden.

Kram ?

Autocorrect kan ge många goda skratt.

Kram ?

Jag skriver i min egen tråd i första hand för min egen skull. När jag skriver får jag mina tankar på pränt och ibland börjar texten resonera med sig själv. Aha, tänker jag så, kan jag plötsligt komma på. Jag skriver för att komma ihåg olika viktiga stadier i min utveckling också. Nu är inte alltid, men ibland är det nyttigt att kolla tillbaka och se att man faktiskt har utvecklats. Blivit lite klokare och/eller snällare mot sig själv. Jag blir jätteglad när jag får hjärtan och kommentarer, men det är som sagt bara en bonus. En trevlig bonus.

De flesta som känner att de inte lyckas försvinner från forumet. Det ligger lite i sakens natur. Man tappar fokus, prioriterar andra saker. Men det är samtidigt otroligt sorgligt, för den nyktra vägen kan vara otroligt krokig och guppig och man behöver något att hålla sig i. Sen är den nyktra vägen olika för alla. Det är okej. Jag gillar olika. För att den nyktra vägen ska bli hållbar måste alla hitta sin egen väg - och för att hitta den vägen måste man låta sig inspireras av andras framgångar. Tror jag. Att vara avundsjuk på andras framgångar tror jag är direkt destruktivt.

Oavsett så tillför alla inlägg otroligt mycket. Inlägg om motgångar påminner oss om hur skör nykterheten kan vara, vilket är väldigt viktiga påminnelser för oss som är ”lyckosamma”. Och bara för att jag är ”framgångsrik” just nu betyder inte det att jag alltid kommer vara det. Om jag snubblar rejält så vet jag att forumet finns här och fångar upp mitt fall så jag inte slår ihjäl mig åtminstone.

Kram ?

Fick tyvärr besked om att hon är fortsatt sjuk :( Nu vet jag inte vad jag gör. Har kontakt med beroendemottagningen i så men har inte tid dit föraren 16/2 och då för bedömningssamtal vilket betyder att ev fortsatt kontakt med dem kommer påbörjas i mars/april. Så långt fram kan jag inte ens planera. Så alt just ju är ge upp el hora ihop pengar så jag kan söka privat. Om inte soc låser in mig på psyk inan dess

Hoppas du valde antabus och samlar på lite dagar ????

Så länge har jag hållit mig nykter.
Det har gått upp och ner men det går lättare och lättare för var dag.
Har tidigare skrivit att jag inte vet vilka som är mina triggers eller vid vilka situationer suget dyker upp.
Nu tror jag att jag har börjat ringa in de situationerna även om dom alltmer sällan dyker upp.
Tidigare har jag druckit när jag tagit tag i olika projekt.
Små som stora. Kan vara allt från dammsugning till renovering av en möbel. Då har det känts lättare med en öl eller ett glas vin. Och när jag väl tagit det där första glaset så har snöbollen varit i rullning, jag vill ha meeeer.
Kan fortfarande tycka att det känns lite tomt utan alkoholen men det har fungerat rätt bra med A-fritt.
Önskar dig fortsatt lycka till!

Nu drar arbetsveckorna igång igen. Ingen mer ledighet förrän i påsk ?. Inatt var inte sömnen något vidare. Jag somnade alldeles för sent men när jag väl sover så sover jag djupt. Idag känner jag mig ändå piggare i kroppen. Träningsvärken har släppt så idag blir det en runda till gymmet. Hur ser era sug ut? Är det hela tiden eller kommer det i perioder?