Senaste kommentarerna i forumet

Vet inte riktigt hur jag svarar till rätt person men kennie det jag vill är ju att dricka ett par glas och känna mig nöjd. Inte ha ångest över och gå runt att tänka drick inte för mycket på tex middagen, festen os

Har gått och funderat mycket på hur bra jag varit, som man själv tror dvs, på att dölja missbruket. Förstår att det kan vara svårt för de närmaste att ta upp det men det borde ha märkts av vid så många tillfällen att det borde vara omöjligt att vara så påverkad som jag varit efter det där enda glaset som serverades. Att jag innan glaset placerat ut 2 vinare i huset som jag då redan druckit upp är ingen som fattar. Jag bara säger att jag inte ätit så mycket och "det där vinet tog bra - oj var det 14,5% vad starkt vin ni köpt med er"..

Den där fyran whiskey som man är så stolt över att ha i glaset när närstående har samma och smuttar på. Att den finns kvar är för att jag kan gå och dricka direkt ur den andra gömda whiskey flaskan som ingen vet om att jag köpte samtidigt. Gärna samma märke så om jag råkar ta för mycket kan jag fylla på det som bjuds på, men såklart så ingen märker det. Röda kinder löser man med frugans foundation så nyansen blir nära det naturliga.. "Vem är det som använder mitt smink!?" kan ropas högt dagen efter och jag måste säga jag har klarat mig rätt så bra att inte få skulden..

Att känna sig normal på krogen, innan pandemin dvs, genom att ha en öl som räcker 30 min. Dock har man lyckats med att dricka två vinare och någon öl hemma innan man steg på bussen för att möte upp alla. Snacka om falsk stolthet. Visar bara hur jag ljuger för mig själv och berättigar allt i missbruksbeteendet.

Att tro att den 1000:e gången kunna bara öppna en flaska rött vid matlagningen eller annat kl 1600 för att sedan spara resten. Kl 1700 är man i full gång. Kl 2000-2100 ligger man till sängs då tröttheten kickat in och man missar härliga kvällar med familjen.

Sondera med bilen utanför systemet om samma försäljare sitter och redan innan man går in veta vilken väg man ska ta för att betjänas av den som ser nyast ut. Om kön är längre där så är ju anledningen att man står kvar endast för man vill ge sken av att köpa just den där drycken som finns just i den gången. Det enda jag brukar ta extra är några finöl, som tar 5 s att svepa, eftersom det är så långt i från alkisdricka man kan köpa - eller hur? ? Hjärnan försöker verkligen hitta strategier och sätt för att just jag inte ska uppfattas som missbrukare. Det mest sjuka är att jag kan stå och se någon lägga upp 2 öl på bandet och tänka jaha det där måste vara en person med åtminstone riskbruk.. Att jag har två vinare i korgen endast till mig är inget min hjärna gör mig uppmärksammad på. Nästan så jag tror själv på att gästerna snart ska komma.

Alla de gånger jag bett frun köpa vin eller de starkare ölen av någon bra anledning. Fira nått på jobbet, måste ha till aw, kan vi inte ha en romantisk middag, bubbeltisdag bla bla.. Om jag handlar mycket själv vad blir inte det med alla de gånger jag bett om det och då främst för jag skäms för för att åka dit.

Att vara introvert men med alkohol i blodet bli en 300% extrovert person som har absolut noll konsekvenstänk. Allt är ok nu. I'm superman och morgondagen existerar inte oavsett åtagande. Har tappat totalt kollen på antalet gånger två vinare har druckits och jag beger mig ner till krogen själv med buss för det är en sådan bra ide. Nykter skulle jag inte ens vara närheten av tanken. Hjärnan kindnappad igen.

Näe, tack för att jag har 12 nyktra dagar idag.

Starta en tråd under ”Förändra sitt drickande” så ska du där hitta massor av människor som känner och har känt precis likadant. Jag tillhör dem också, det fanns inte i boken att jag skulle sluta dricka helt. Det var ju typ guldkanten i tillvaron. Trodde jag.

Sen lärde jag mig vilket rävgift som alkohol faktiskt är, och hur det påverkar framför allt vår hjärna, våra må-bra-hormoner och förmågor att ta tag i problem tex. Alkohol tar även ifrån oss möjligheten att känna glädje i vardagen. Livet som problemdrickare blir en enda lång transportsträcka till nästa fylla.

Så jag slutade dricka, med hjälp av detta forumet enbart, och jag blir nykter ettåring den 9/2, tjoho! Jag håller numer till mest inne under fliken ”Det vidare livet”.

Välkommen in i gemenskapen!

Kram ?

Eller egentligen så vet jag ju innerst inne det...det är väl därför jag skriver här nu...
Har svårt att greppa att jag faktiskt blivit nån som dricker vin mitt i veckan, när jag ska jobba dagen efter.. (jobbar hemifrån, tror det gjort det lättare att hamna här tyvärr). Förr var det helt otänkbart för mig... Har t om haft flera minnesluckor- så fruktansvärt obehagligt...!
Jag vill inte att mina barn ska minnas mig med ett vinglas i handen...
Har försökt att dra ner och dricka mer kontrollerat men det fungerar inte.. så jag har insett att det bästa är att sluta helt. Men det känns som en sorg..på nåt konstigt sätt...

...om din uppväxt, föräldrar, ja allt det som präglar oss. Och så mycket bra du har fått med dig av dina föräldrar. Jag som vuxit upp i stan och utan så mycket koppling till landet, känner att jag måste lära mig så mycket från början. Årskurs ett i odling etc, när jag är 55 år.
Men trots att inte barnen är nämnvärt engagerade tänker jag att barnbarnen kommer lära sig, bara genom att gå bredvid, att det är en del av sommarlivet, blommor och saker som växer.
Min mamma växte upp på landet och jag tycker mycket om att höra henne berätta. Sedan blev hon stadsbo ihop med min pappa som jobbade mycket. Och vi reste, men hade aldrig landställe.
Jag tycker du gör klokt i att inte fokusera bara på alkoholen utan att försöka läsa mönster i livet. Men när det sen gäller är det ju mycket konkreta handlingar som leder till att vi dricker. Och när handen kopplas ihop med hjärnans stora pussel, då går det att avstå.
Som du vet blir inte livet som ett trolleri (jo, ibland känns det så) men inte varje dag. Det är gnetigt ser vara nykter för man måste ta tag i saker som man skjutit framför sig. Jag kan fortfarande få impulsen ”dricka” när det dyker upp tankar om vad jag måste ta itu med.
Ha en fin söndag!

Bra kämpat med helgen och jobbiga barn. Som jag använt vinet för att känna att det är okej trots allt. Har förvillat mig så att jag trott det har varit nån sorts mindfulness, att dricka! Knäppt.
Jag läste ett inlägg i en nykter fb-grupp om att längta efter bedövning, och att ett sätt att motverka det, är att vara mycket i naturen.
Nu är jag ingen skogsmulle av tradition, men att gå, gå, kan verkligen skingra tankarna och i synnerhet i fin natur. Skogen står där, hur mycket mina tankar än bråkar. Mossan, hundra år, oavsett korka upp eller korka i.
Skogen får mig att känna mig lite obetydlig och konstigt nog känner jag mig då lite betydelsefull.
Men böcker och filmer funkar också bra tycker jag. Dock får jag fortfarande öva på att verkligheten är det som gäller. Finns inga genvägar kring det. Kram!

Vad skönt att se och känna fler och fler fördelar, håll i det!

Önskar dig en härlig nykter söndag!

Känner igen mig så väl i att vilja ta semester ifrån mig själv.
Det slår mig nu att jag som barn, innan jag upptäckte alkohol, ofta flydde in i böcker.
Så tv eller en bok kanske verkligen är det bästa sättet att ta semester!?

Kram!

Check!
Japp, nu är det äntligen tomt, inte en droppe vin eller sprit kvar. :-)

Gårdagens bakvända logik.
Jag fick knappt någonting gjort igår, jag var helt förintad för att jag druckit, mådde skit, satt bara och hängde. Klockan gick och jag insåg att det var hög tid att duscha och laga middag innan gubben kom. Såg mig omkring - ostädat. Och jag som skulle...
Perfekt läge att låta gubben hitta mig som ett vrak, erkänna att det var för att jag supit mig full kvällen innan och att jag behöver hjälp!
Men vad gör jag? Sopar ihop mig med hjälp av en whisky såklart!
Smyga, dölja, pigga upp sig, klistra på leendet - allt är fint, jag hann bara inte städa idag.
Allt är "som vanligt", vi delar på den obligatoriska flaskan vin.
Det var inte gott, jag ville inte ha, men jag måste ju dölja att jag har problem. Skit också. Nåväl, det blir ju iaf inte så mycket så att jag riskerar att bli bakfull...
Varför kan jag inte bara berätta??????
Nej, för jag vill ju vara normal. Jag beter mig fullkomligt ologiskt, bakvänt och sjukt för att "verka normal". Suck!

Nåväl, nu är jag ensam igen och har kunnat hälla ut allt som fanns kvar - Så skönt!!
Ja, inte så najs kanske att jag tycker det luktar sprit i hela huset efter, men det går väl över :-S

Idag känns det som en enorm lättnad att kunna säga: Det blir en nykter söndag för mig!

Jag är okej som jag är.
Jag behöver inte dricka för att "verka normal".
Jag har nu sex dagar på mig att samla mod till nästa middag.

Skrev ju om min mamma igår och läser i Se klart som bjöd sin mamma på en fin dag❣️

I maj är det tio år sin mamma dog..jag älskade henne men hon var inte alltid en lätt person. Under några års tid var det så mycket död i mitt liv. Min svärfar dog i aug -07, min pappa dog hastigt i sept -09, min svärmor nov-09, min mamma i maj -11 och min syster i nov -13 dessutom ngn kusin och morbror. 2015 insjuknade min man i matstrupscancer och var sjukskriven i åtta månader. Idag är han frisk men varje dag påminns vi om hans sjukdom. Tack och lov så var det länge sedan jag nu var på en begravning.

Mina föräldrar var nästan 38 år när de fick mig och jag var 32 och 36 år när jag fick mina barn. Så jag hade önskat att mina barn hade kunnat få ha kvar sin mor- och farföräldrar längre i sitt liv.

Det blev väldigt tomt efteråt och många gånger dämpade jag sorgen med alkohol. Dessutom hann jag knapp sörja en person förrän nästa dog eller blev sjuk eller att det var något med mina barn.

Idag har jag mer tid som jag borde prioritera åt mig själv ...tid som jag borde förvalta bättre. Det kan vara ganska tunga ärenden på jobbet men det är mycket sällan som jag tar med mig jobbet hem i mina tankar. Jag kan däremot ta med mig det privata som finns i mina tankar t jobbet oftast mina barn vilket inte är så bra för jag tappar lite fart i mitt arbete då. Det gäller då att jag har mycket att göra gärna lite mer än lagom.

Jag tänker att kunna bli nykter och åtminstone få till en stor förändring kommer förmodligen innebära att jag tar bättre hand om mig själv och mitt liv. Men jag tänker att det kanske inte kommer innebära guld och gröna skogar. För min del är trådar som visar på att nykterheten innebär ett bättre liv viktiga att ta del av likaväl som de trådar som även visar på hur kämpigt det kan vara att bli nykter.

Det var som när jag pratade med sjuksköterskan på sömnmedicin då jag berättade om en kollega som berättat att sömnmaskinen revolutionerade. Sjuksköterskan sa att för alla blir det kanske inte så fantastiskt och viktigt ha med det i tankarna.

För att inte låta för flummig...jag tror på nykterheten men den är kanske inte lösningen på allt. Den är dock lösningen för att få ett mer hälsosamt liv och att vara närvarande i livet.

Ha en fin söndag?

Modigt av dig att våga skriva det här. Det låter som att det inte är första gången allt går åt helvete när du druckit. Jag hör också att du tidigare hållit dig nykter en tid, kan du minnas varför du tog det beslutet? Och varför du höll du fast vid det beslutet så lång tid?

Att inte veta var man ska vända sig är normalt och inte alls konstigt. Tänk på att du faktiskt redan vänt dig hit. Själv har jag fått mycket styrka, kunskap och bra mående när jag har vänt mig till AA. Du kanske kan testa att gå på ett möte, bara för att se vad det är för folk där. Det är enkelt att söka upp sin ort på aa.se för att hitta ett möte nära dig.

Du måste inte ta ett beslut att aldrig mer dricka. Du måste inte lösa alla dina frågor kring alkohol idag, men att du tar upp dessa frågor låter väldigt hälsosamt.

Tack Kennie. Har sovit ca 3tim . Är glad för det. Ett par månader?!?! Hur klarar man det! Längsta uppehållet är 21dagar på nästan 40 år. Ett par månader är det värt att vänta på någon förändring, svårigheten är efter ett par dagar är livet skit. Har ätit både antabus och campral men dom funkar inte. Önskar råd mm hur jag skall klara första månaden. Alternativ som kanske finns är behandling. Har varit där en gång, 35 dagar sen hittade dom en liten marginella. Det var 12steg . Inte min grej. Inte heller något kristenbundet. Tack som f.n för att jag får dela och att ni bryr er. TACK.

.

Jag tror inte jag hade klarat av att hålla mig nykter utan Alkoholhjälpen.
Här finns så många pusselbitar som gör det möjligt.
Det stora jobbet gör ju jag själv förstås, det är jag medveten om.
Har ju om inte tusen gånger så säkert minst hundra försökt sluta tidigare.
Jag har tänkt att jag vill sluta men jag har lämnat för många fönster öppna för att lyckas. Många gånger har jag ju också försökt att dricka måttligt.
Har provat att bara dricka vin, bara dricka öl, begränsa antal glas, inte dricka efter en viss tid, dricka ett glas i timmen, ätit både Naltrexon och Campral, bara druckit mellanöl ,nähä då testar jag att bara dricka 3,5 bla.bla.bla.....
Har trott att jag vill sluta men viljan har inte varit 100%-ig.
För varje misslyckande så har självföraktet växt i samma takt.
Alla dessa vidriga mornar jag vaknat med minnesluckor från kvällen innan och bara hatat mig själv.
Varit på jobbet bakis och ofräsch och förmodligen luktat fylla lång väg.
Nu vill jag inte dricka mer..
Jag har fortfarande sug ibland, speciellt på väg hem ifrån jobbet, men steget till att ta första glaset är stort.
Nu känner jag att jag har redskap att ta till när det svajar som jag saknat tidigare. Dels detta forum, poddar, böcker, youtube osv. Men framförallt att jag har berättat för mina närmaste. Vill aldrig svika dem något mer. Om jag skulle ta ett återfall, vilket kan ses som mänskligt, så kan jag inte piska mig så hårt som jag tidigare gjort. Jag gör så gott jag bara kan och förmår. Jag har börjat läka och förlåta mig själv för mina gamla snedsteg.
Jag har mitt bagage och är formad därefter. Håller på att bryta den nedåtgående spiralen till en uppåtstigande istället.
Tycker framtiden ser ljus ut!

Tomen, jag har precis haft covid-19. Det är en lömsk sjukdom. Frun va sjuk utan symtom. Jag fick däremot alla symptomer. Vi kämpar på med våra liv. Håller vi 28-3 alt 29-2 tycker jag att vi lyckats mota bort alkohol djävulen bra. Min senaste urspårning gav mig ångest i 3 dagar. Att man aldrig lär sig. Jag är 57 år och borde veta bättre. Nu blir resten av januari vitt för min del. Just nu känns det som jag även vill köra februari hel vitt. Sedan får vi se vad som händer under resans gång. En dag i taget ?
/Mrx

Frustration. Hopplöshet. Dåliga känslor väl ihopblandade. De är väl egentligen olika uttryck för ångest.

Den här veckan ska vara vit. Måste få tillbaks lite självförtroende.

Försök att tänk snälla tankar om dig själv, du tar ju tag i detta nu och vill din familj så väl. Och även du är värd att må bra, så glöm inte bort dina behov nu när du går igenom en förändring. Du kan behöva vila lite extra i början. Förstår att du tycker att du har mycket att ta igen, men tänk att du nu lägger om långsiktigt och inte behöver göra allt på en gång. Ta hand om dig!

Du behöver inte lova någonting. Jag brukar ta beslut en månad i taget. ”Det känns fortsatt bra att vara nykter, jag kör en månad till”. Nu siktar jag på att bli nykter ettåring den 9/2, tjoho!

Det där med att lova att vara nykter eller inte verkar vara en tuff tankenöt att knäcka för många. Jag tänker att det är lite som att stå inför prästen och lova sin partner evig kärlek. Där och då känns det hundra procent rätt. Det är ingen som står där och mumlar ”kanske, men helt säker är jag inte”. Vissa saker bara måste man embrejsa till hull och hår, och sen får allt bli som det blir.

Kram ?

Önskar dig god vila och tålamod till att ta dig igenom den första tiden då allt känns deppigt. Jag tror det är beroendet som jobbar då, man vill undermedvetet få det till att allt är så deppigt så man har en anledning att dricka. Men om man orkar kämpa sig igenom ett par månader ändå så släpper den känslan och man inser att man kan vara glad ändå, så känns det för mig i alla fall. Härligt med katt och god kontakt med barnen, och att du tar hand om dig i övrigt. Håll ut och lita på att du klarar det här, jag tror på dig!

Många här har slutat dricka just av den anledningen du beskriver, att det blir blackouter och konstiga bråk. Det är ju jättebra att även din man är med på tåget. Du har ju låtit bli alkohol förut, då det blir säkert inga problem att ta en paus. Sen behöver du kanske lite hjälp med hur du ska få det att fungera i framtiden, så du inte hamnar på ruta ett igen när pausen är slut. Vet att det finns flera beroendemottagningar som jobbar med att kunna dricka kontrollerat, om det är vad man önskar.

Kloka tankar! Jag tänker att barnen bråkar oavsett om jag dricker eller ej och eg blir inget bättre av att jag dricker så ? idag blir det en promenad och försöka känna mig nöjd med att jag klarat nästan hela helgen. Söndagar är dock oxå en dag jag brukar dricka på för att känna att söndagen är lite bättre ? men nu satsar jag på tv-serie, läsa bok o dricka te. Ha en fin o nykter söndag allihop ❤️

Missdottie,
Välkommen hit!
Känner igen mig mycket i din beskrivning. Är också inne på dag 17 och har haft mycket stöd av att vara inne på detta forum. Både för att läsa, känna igen, få tips och känna hopp.
Vi är flera som startade upp 1 januari.
?

God morgon hittade hit för ett tag sedan och hatar egentligen att skriva. Har svårt att uttrycka mig i text men vill försöka. Förra helgen blev set för mycket igen, vet inte hur många ggr jag har vaknat upp med sådan jävla ångest. Fan vad hände igår ? Hur hamnade jag i sängen? Oftast får jag fullständig blackout från en viss tid. Förra helgen hade vi en barnfri kväll (som inte händer så ofta) vi åt räkor drack bubbel (mannen drack öl) . Tanken var ut å bada en stund sedan bara gå in å ta hand om varandra. Men allt gick åt helvete.....
För att göra en lång historia kort så slutade det med att jag tog en promenad kl 4 på morgonen helt förstörd och sov riktigt dåligt några få timmar på morgonen. Både jag och min man har blackouts från kvällen. Min man har egentligen inte problem med alkohol men han säger själv att det har blivit för mycket sista tiden och säger att vi måste göra en förändring.
Om jag ska vara ärlig mot mig själv så har jag alltid haft svårt för att sluta i tid. Jag dricker egentligen allt för fort och när det är alkohol tror jag helt enkelt att det slår för sent för att kroppen hinner inte upp det och då hinner jag inte reagera. Kanske är en dålig ursäkt vet inte ?
2018 höll jag mig ifrån alkoholen i 6 mån och mådde så jävla bra då.
Vad vill jag med denna texten egentligen? Vet inte riktigt men jag känner att man glömmer fort. I början på veckan har jag haft sådan ångest och jag märker att när tiden går så glömmer man lite känslan man hade på söndags morgon.
Jag vet att jag inte har några problem att sluta dricka alkohol egentligen men har svårt att se aldrig mer.
Jag oroar mig för framtiden i sociala sammanhang. Jag är absolut inte den blyga kvinnan kan prata med vem som helst men kommer vi (jag) bli tråkig? Hur ställer jag mig till om min man dricker ? Ska han sluta för att jag inte klarar det?
Oj många frågor till mig själv märker jag. Ska jag ringa alkohollinjen ? Gå på AA möte ? Vet inte vilken väg jag ska gå helt enkelt. Hoppas någon orkar läsa ?

Hej!
Hitta den här tråden efter en del surfande kring nykterhet. Här har jag också bestämt mig för att 2021 ska bli ett nyktert år. Är inne på nykter dag 17 och tror jag redan gått ner ngt kilo & jag känner mig mkt piggare å gladare på dagarna. Är oerhört rädd att falla tillbaka dock.

På slutet använde jag alkohol nästan varje dag. Två-tre glas vin efter jobbet för å varva ner. Betydligt mer på helgerna. Drack väl 5-6 dagar av 7. Har känt väldigt länge att jag är så less på att va trött, ha ångest & fast i alkoholens grepp. Något måste göras. Har tidigare försökt att enbart sluta dricka på veckorna å enbart druckit på helgen. Men har hållit Max en månad. Hoppas på att följa er andra & att vi kan peppa varandra. Ännu skönt att man kan va anonym också då detta är oerhört skamfullt för mig. Kram

Ja, kan du ta semester från dig själv? Jag har försökt analysera mitt drickande eftersom jag är så otroligt trött på det. ”Härligt avtrubbad” det var nog dit jag ville nå, men det blev mindre och mindre av den varan eftersom jag enbart smygdrack på slutet och var allt annat än avslappnad i det.
”Barnen bråkar” hade ju varit en trigger för mig eftersom jag har tagit på mig den stora uppgiften att alla i familjen ska må bra... tror ju inte att lite syskonbråk är skadligt någonstans, tvärtom, men jag hade haft svårt att koppla av då. Tänker att vi är många härinne som borde ta hand mer om oss själva, så vad händer när barnen bråkar? Är du fixerad vid det? Kan du stänga av och vila i dig själv en stund? Kan du föreslå dem att ni spelar. spel tillsammans? Kan du gå ut på en promenad? Som SeKlart skriver, var snäll mot dig själv.

Tack alla. Jag går promenader, äter ganska bra. Skaffat katt som kanske kan hjälpa mig att bryta mönstret. Kanske att AA är bra, har aldrig varit där . Svårt att öppna mig . Jag vet att jag är sjuk pga missbruk i över 36år. Dom ggrna man är utan så är livet skittråkiga. När jag dricker så mår jag bra. Jag är glad rolig mm. Kan tillägga att dom få människor som jag umgås med är ju ungefär lika. Vet inte om jag klarar att bryta med dom samtidigt som jag vet att all alco leder leder till döden. Har dock 2 barn som jag har bättre och bättre kontakt med
Ljuger ändå för dom ang drickandet. Nu är det 7 dagar jag har druckit och jag har några öl kvar för att ha under dagen som nedtrappning så jag inte få för mycket skakningar , svettningar, balansen mm. Som vi alla har haft. Kommer bli en dag med mycket sängliggande så håll tummarna att jag kan sova lite. Tack.