Senaste kommentarerna i forumet

Stort grattis till dina 11 nyktra månader! Min medsyster i nykterheten, alltid hack i häl ❤️

Kram ?

11 månader. ?

Elva månaders obruten nykter tid. En bekant i AA frågade på Facebook hur hen skulle fira sina X år nykter tid? Jag svarade: med tacksamhet. ?

Nu när firande inte längre förknippas med intag av alkoholhaltiga drycker så får vi omvärdera vårt sätt att "fira" händelser. Jag kommer att fira morgondagen (idag) med ett förmiddagsmöte. Jag har inte varit hos lördagsgruppen på länge så det ska bli roligt att träffa "alla" igen. Därefter är det dags att rensa ut julen, för denna gång. Sen ska vi laga en god middag. Kanske lite lugnt kvällsmys med tänd brasa i kakelugnen. ?

Men framför allt med tacksamhet.
????????????

Riktigt bra jobbat med fem nyktra månader! Skönt att du lyckades vända får-inte tänket, för rätt tänk är verkligen avgörande på den nyktra resan. Det är ingen mänsklig rättighet att dricka alkohol. Det går så himla bra att leva utan det. Leva riktigt bra också.

Kram ?

Har inte kikat in hos så många senaste tiden, men så bra att du fortsätter skriva och berätta. En dag i taget. Bra kämpat med vinet idag. Jag skulle inte heller vilja ha varm sylt och grädde?‍♀️. Kram till dig.

Jag är inte professionell på något som handlar om alkohol men jag har viss kunskap kring den situation du beskriver. Den är ohållbar och farlig. Jag råder dig, med empati och värme- för det är stort och viktigt att du skriver här- att söka hjälp. Jag tycker att du ska kontakta någon av de duktiga rådgivarna här som kanske kan slussa vidare till rätt instans, om det nu heter så.
Det finns hjälp att ta- och att få. När ett alkoholbruk eskalerar så som du beskriver är det svårt att hjälpa sig själv. Jag önskar dig allt gott som kommer av att sluta dricka.

Jag är precis där du är- fast det har gått ett år. Hade som du- samma ouppnåeliga drömmar om att sluta helt, men vågade inte ens tänka tanken. Jag har lärt mig så otroligt mycket längs vägen. Jag har kämpat men ingen- och då menar jag ingen- dag har varit jobbigare än en bakisdag med molande ångest över om jag redan har levercancer och hur ska jag förklara det? Förutom det tråkiga att jag ev skulle dö av det.
Så; håll i bordskanten eller jogga, sticka, snusa, ät det godaste och dyraste du vet. Var SNÄLL mot dig själv, varje dag. Öva på tålamod. Var ödmjuk- livet är inte som de där nya restaurangerna där man beställer mellanrätter via en app.
Livet är den stora festen varvat med och vatten och bröd. Hejar på dig! ?

vad jag jag känner igen mig i det du just beskriver, skulle kunna varit mig det handlade om.
Jag har ofta känt precis det du beskriver, min närvaro till min dotter var inte densamma när jag druckit som nu utan alkohol. Jag har nog aldrig riktigt slutat innan, eller iallafall inte pga av att jag nu insett att jag har ett problem med alkoholen. Dom gånger jag försökt tidigare så har resonemanget varit att jag ska göra det för min hälsas skull.
Jag vet inte hur många gånger jag bedragit mig själv med "lögner" eller andra ursäkter för att inte behöva sluta.
Var ganska säker på att jag hade det under kontroll, finns ju ingen anldening att sluta då?!

Jag tror också att gränsen är hårfin för mig, jag har ett sug justnu och tycker det skulle vara skönt att dricka lite och slappna av. Det som får mig att hålla mig borta är att börja räkna upp fördelarna jag upplevt dom här två veckorna. Suget försvinner inte helt men styrkan att stå emot blir starkare ovh valet att inte dricka blir mycket klarare
för mig. En slags "reminder" för mig själv varför jag valde att sluta.
Jag är livrädd för att pröva ta en drink eller ett par öl, jag kan minnas känslan när alkoholen kommit in huvudet, hur lätt det blir med mer, och att ta lite till för behålla det tillståndet osv osv tills det är slut.

Jag började med att ta reda på varför jag drack överhuvudtaget, problem, stress, sorg, frustration och ekonomi med mer.
Ja, det var en hel del av dom på listan kan jag säga. Började fundera över vilka konsekvenser mitt drickande hade och vilka det skulle kunna få.
Jag försöker vara så pragmatisk jag kan när det kommer till att förstå mitt drickande.

Idag tog jag faktiskt ett stort vinglas, en riktig balja och fyllde den med Redbull istället.
Och hur konstigt det än låter så kändes det bra, laga mat och smutta på en Redbull i vinglas.

Tack för energin! ;-)

Ett skeppp kommer lastat med positiva vibbar!
Vi kan fixa det här Vin santo!

Trevlig helg till dig / er med!

Chivas

...i min husvagn som vi är i på helgerna. Nykter o tillfreds. Eftermiddagen och kvällen var jobbig, var orolig och obalanserad men ville ändå inte dricka nåt. Nu kryper jag till sängs och ska läsa en stund innan jag ska sova. Min första nyktra fredag på lääääänge. ❤️

...härlig dag du verkar haft Rule ❤️??

Ja de blev ett bra slut på det. Tyvärr ringde inte min terapeut idag fick mail om att hon ringer på måndag. Då bröt jag ihop fullständigt. Men fick tag på soc så hon fick ta de hela. Men nu känns de lite lugnare suttit spelat spel hela kvällen och hängt med de andra. Och bakat kaka rätt tacksamt göra de här de uppskattas verkligen så de är kul och ett bra sätt hålla ångesten borta.

Så blev det 5 månader med en dag i taget! Har aldrig mått bättre även om det också varit rätt jobbigt periodvis. Strax innan jul snurrade jag till det i självömkan och höll på att vrida alltihop till att jag inte FÅR dricka, trots att det helt och hållet är mitt eget beslut. Nu känns det stabilare igen! Fortsättning följer..

Jag har drömt massor av drömmar där alkohol var inblandat sedan jag blev nykter. Nu i efterhand kan jag se att de följde ett ganska tydligt mönster. De första två månaderna drömde jag ofta att jag var på jakt efter alkohol, men lyckade inte få tag i någon av en massa konstiga anledningar. Min tolkning: Jag ville fortfarande dricka. Efter det drömde jag att jag drack, men blev dålig av det. Min tolkning: Jag ville inte dricka mer. Efter månad 6 har jag aldrig drömt att jag dricker, däremot att många andra dricker och gör bort sig, eller är ledsna. Och jag har känt mig så nöjd och stolt i drömmarna över att jag inte dricker. Min tolkning: Jag dricker inte, det är helt naturligt.
Jag tycker det är fascinerande med drömmar, och har inte”ont” av dem.

Nu när jag tänker efter så har jag inte haft en enda mardröm av något slag på väldigt länge.? Det kan bara betyda en sak, jag känner mig stark och trygg i det stora hela.

Helt klart var din dröm en typisk: ”Jag vill inte dricka dröm”

Kram

Och det går faktiskt riktigt bra !

Känns som bomull i huvudet, men inte av vin den här fredan ?

Hu, vilka hemska mardrömmar jag hade om att dricka. I mina drömmar kaskadkräktes jag rakt ut i alla möjliga olämpliga sammanhang. Antagligen min värsta mardröm i vaket tillstånd, som drömmen ville påminna mig om.

Det var väldigt länge sedan jag ens mindes vad jag har drömt, så det är sannolikt bara ännu en fas att ta sig igenom. Håll i, håll ut. Du kämpar på så oerhört bra ❤️

Kram ?

Drömde i natt att jag drack och drack tills jag var stupfull, men var ändå klar i huvudet. Usch, det var hemskt!
Dels för att min familj blev så besvikna!
Jag gjorde allt för att försöka dölja det men dom såg direkt på mig att jag var full. I drömmen var vi på en fest långt hemifrån och jag skulle köra hem var det tänkt. Besvikelsen från dom andra nådde inga gränser. Vi blev tvungna att gå hem. Jag hade höga klackar och kunde inte gå själv utan blev ledd av någon motvilligt.
I drömmen hann jag också tänka att jag skulle vara tvungen att berätta här.
Och det var så jobbigt!
Tur att det bara var en dröm!
Drömmer rätt ofta om att dricker men kommer oftast inte ihåg några detaljer som i nattens dröm.
Har förstått att det är rätt vanligt att man drömmer om att dricka när man slutat.
Nån bearbetning antagligen.

Det har hänt flera gånger nu, att jag druckit så mycket att jag helt förlorat förståndet och gåt i rage mode. Skrikit och haft sönder saker, kastat saker på min make och slagit efter honom. Han har inte ens gjort något. Jag bara ”ser rött” plötsligt och kan knappt själv förstå vad som hänt när jag med djup ångest försöker pussla ihop natten dagarna efter. Tänker att förr eller senare lämnar han mig om jag för såna utbrott hela tiden. Eller ännu värre, jag råkar skada honom allvarligt. Hittills har det vart en klack som hamnade allt för nära ögat, en lampa i pannan, en knuff mot trappan som som tur var inte blev nåt mer. Onda ord som gjort att han inte velat dela sovrum med mig på veckor. Jag är rädd att det en dag går längre. Att jag i ett sådant okrontrollerbart utbrott får tag i tillhygge och skadar honom allvarligt, eller säger något som aldrig går att förlåta..
Det händer ju bara när jag dricker för mycket. Och det känns som en dålig ursäkt. För då ska jag väl helt enkelt kunna dricka mindre eller inte alls, så det inte händer. Eller?

Tack snälla för orden!!

Jag har som tur är en hund som behöver ut och gå och det ger ju promenader.
Ska kolla var det där AG och alcohol experience är för intressant och kanske testa, tack ??.
Fyfasen fasar redan för natten och hur man kommer att ligga och vända och vrida sig av ångest och svett, men det är som ni skriver saker som ger med sig. Dag 10 känns som första delmål på denna resan, och jag ser fram mot att lyckas.
Min stackars och fantastiska fru har ju varit med om flera gg där man har basunerat ut att man ska sluta dricka osv, men det har ju skitit sig typ varje gång sen.
Men nu är det för familjen, att barnen ska ha en stabil fader och min fru en god man.

Läste nattsaga för barnen nyss och det gav en stunds lycka. Tänker fortsätta läsa för dem och sen vara mer med familjen och lägga tiden där istället för att dricka alkohol.

Jag ska göra mitt bästa för att dokumentera denna resan och ska följa er på eran med.

Ha en bra kväll ❤️❤️❤️❤️❤️

Nu är det fredag kväll och jag har inte en droppe alkohol hemma, det känns skönt ! Är inne på 13:de dagen utan alkohol och jag bra ! Känner inget sug efter a heller ! Tycker själv att jag är duktig just nu ! Nu blir det att titta lite tv och käka chips ! Va rädd om er därute. Kramar ???

Synd att det är vid en sån knepig tid, efter 16.00 hade ju varit optimalt för mig. Jobbar tyvärr men får se om jag kan kika in. Troligtvis blir det svårt.

För oss med diagnoser så är Alkohol det absolut vanligaste vi medicinerar med. För att få stänga av, för att få lugn, för att fly. Tyvärr är medicinen lynnig, såsom så många mediciner. Men alkohol är den värsta. A beter sig precis som alla andra droger. En av de svåraste att ta sig ifrån, då vi oftast brukat den så länge utan att ha känt av de negativa effekterna.

Jag har förresten också ADHD (och även ASD/Asperger). Jag har haft ångest, varit deprimerad osv. Men jag mår så mycket bättre när jag inte dricker, som jag inte gör just nu. Det är som natt och dag. Livet får inte lika höga toppar, men inte heller lika djupa dalar. Vissa kanske tänker att det är tråkigt - men nej, det är så skönt. Att få vara "stabil".

När jag drack däremot så var jag som du, jag drack till jag somnade. Såsom det vore en sprint mot mig själv. Jag ville släcka, stänga av. Jag ville nästan skada mig själv (fast inte skada i traditionell mening). Det finns inget stopp - och det är ADHD, därför är det så farligt att dricka med just det. Vår impulskontroll sätts ur all kontroll och "vanligt" folk blir som oss när vi är nyktra liksom, vi blir ofta helt ohämmade. Noll konsekvenstänk.

Men vet du va, det går att ändra på det, en dag i taget. Ta precis en dag i taget. När du har samlat på dig dagarna så känns alkoholen helt plötsligt så onödig. Om man skriver här, använder forumet som en dagbok, och påminner sig varje dag varför man inte vill få effekterna av A så vill man till slut inte dricka mer. Från djupet.

Jag är så färdig med A. Och klarar jag det, som är Ensam och gör det ensam (och med hjälp av detta forum), så klarar du det. Viktigast är att du verkligen vill, är villig att jobba för det, uppoffra saker och att du gör det av rätt anledning!

Välkommen hit! Det låter som att du har förstått hur du själv fungerar och vad alkoholen gör med dig. Det är ju bra förutsättningar för att sluta. Jag tänker ofta på hur lycklig jag är över att slippa vara bakis numera. I början kändes inget roligt, men efter några veckor började jag få en frihetskänsla, att jag slapp vilja dricka... Det kan nog vara bra att ha en vårdkontakt plus stöd här på forumet och/eller på nätet, du får testa vad som hjälper för dig. Apropå vad man gör istället, somjag skrev kändes allt lite deppigt för mig i början, men sen kom jag på att mat fortfarande var gott, jag gillade fortfarande att träffa familj och vänner, och upptäckte att det gick att njuta och vara glad utan alkohol. Ha lite tålamod i början så tror jag du kommer upptäcka samma sak. Jag håller på dig, nu är rätt läge att ge det en chans!

Välkommen hit! Det låter som att du har förstått hur du själv fungerar och vad alkoholen gör med dig. Det är ju bra förutsättningar för att sluta. Jag tänker ofta på hur lycklig jag är över att slippa vara bakis numera. I början kändes inget roligt, men efter några veckor började jag få en frihetskänsla, att jag slapp vilja dricka... Det kan nog vara bra att ha en vårdkontakt plusstöd här på forumet och på nätet, du får testa vad som hjälper för dig. Apropå vad man gör istället, somjag skrev kändes allt lite deppigt för mig i början, men sen kom jag på att mat fortfarande var gott, jag gillade fortfarande att träffa familj och vänner, och upptäckte att det gick att njuta och vara glad utan alkohol. Ha lite tålamod i början så tror jag du kommer upptäcka samma sak. Jag håller på dig, nu är rätt läge att ge det en chans!

Oh, en riktig nybörjare ??? Välkommen ????

För dom flesta, inklusive mig själv, är de första dagarna en utmaning. Men när jag slutade första gången, så var jag så färdig att jag hade verkligen bestämt mig. Läs gärna mer om min resa på min tråd, så tar jag inte över ditt ?

I början behöver du stå ut. En timme åt gången. Har du hört om Annie Grace och alcohol experiment? Om du googlar det så hittar du ett gratisprogram på 30 dagar som guidar dig genom första tiden. Jag gillar den, mest för att jag tycker om fakta och forskning.

Ta hand om dig, ät godis eller annat som tröstar. Promenader är bra. Det viktiga är att låta tiden gå. För många (läs jag ?) är tredje dagen värst. Men det är olika. De flesta börjar må bättre när sömnen stabiliseras (förhoppningsvis efter 4-10 dagar)

Lycka till! Vi hörs ???// Mary

Bra fibrer till tarmen. Du skulle kanske lära dig mer om antiinflammatorisk kost också? Det är min senaste passion.

Själv har jag inga större problem med slutleverensen, men yngsta dottern har via koloskopi fått konstaterat att hennes tarm är inflammerad. Medicin mot det hjälper föga. Tre tabletter immodium hjälper inte ens, toaletten får skuras flera gånger per dag.

Nu när jag är lite mer påläst börjar jag ge henne mjölksyrebakterier och fibrer i tablettform, fortsätter sen med att introducera ett äpple per dag och syrad kål. Och colarestriktioner. Wish me luck, hon är en tjurskallig motpart.

Skönt att du mår så mycket bättre. Du får lämna blod när du piggat på dig. Har du antikroppar får du meddelandet om det då.

Kram ?