Senaste kommentarerna i forumet

Ja, jag känner att det här är ett bra ställe att få ventilera sig och få peppning. Och förhoppningsvis också kunna ge peppning.

Mary, jag gillade verkligen tanken på det du skrev, om "hjärntvättning" av sig själv. Man måste börja inifrån. Jag vet ju hur jag alla de gånger jag druckit och inte minns vad jag sagt/gjort sett ner på mig själv och föraktat mig själv...

Bara att jag faktiskt skriver i detta forum känns som en stor sak i sig, hade aldrig kommit på tanken för bara några dagar sedan. Trodde inte jag skulle våga. Men nu när det är gjort så känns det bra att kunna få dela sina tankar.

Inget sug idag men jag har varit rastlös. Jag gick en sväng till gymmet men känner att jag tränat så mycket denna veckan att kroppen behöver vila. Jag får väl bara acceptera att denna lördagen inte blir den roligaste jag upplevt ?

har gjort sina försök idag men totalt misslyckats. Rätt åt den.. Lite roligt igår när man hjälper en bekant och får 1 flaska rödvin som tack för hjälpen. Jag bara stirrade på dem och tackade så mycket men vill så gärna säga att jag försöker ha en nykter period. Drog en liten vit lögn att det ska bli gott. Ställde in den i ett skåp med presentpapper på. Har inte ens tittat vad det är för något.

4 dagar nu men känns som ett halvår redan.. Gäller att vara på tårna och tänka på annat.

Då kan jag avslöja att när missbruket eskalerat ytterligare en tid så uteblir ”lugnet”. Då händer ingenting när man dricker som man brukar dricka. Då måste man dricka större mängder och snabbt för att ens komma i närheten av den goa känslan. Det kallas toleransökning.

Missbruk är ”jakten på det perfekta ruset”. Som en heroinist som gör allt för att få tag på sin fix, och sen domna bort en kort stund, för att sedan börja jaga pengar och mer heroin igen efter några timmar. Dag efter dag efter dag. Nu jämför jag inte heroin med alkohol, eller jo förresten. Det mest beroendeframkallande vi människor kan berusa oss med är heroin. Alkohol kommer på andra plats. Nikotin först på fjärde plats tror jag.

Kram ?

Det kan vara din grej, för att få lugnet. Mindfulness är ungefär samma sak. Själv använder jag sångmantra som metod för att sitta eller ligga helt still och djupandas en stund. Varva ner. Andas. Hjälper i stunden och hjälper till att ”bygga om hjärnan” för att till slut få ökad närvaro här och nu hela tiden.

Huvudsaken är att man tränar dagligen under en längre tid, för att efter cirka två månader märka effekt i vardagen. Det är ingen quickfix. Och man ska träna på det när man mår hyfsat bra för att ha nytta av det när man mår sämre.

Och jag kan intyga att det funkar! Jag slarvar med att träna mindfulness förbyggande, men jag tar till det när jag mår sämre och kroppen minns och svarar nästan direkt. Har man väl tränat in det ordentligt en gång så verkar kroppen minnas.

Jag borde dock få till en daglig rutin, men just nu har jag så många andra rutiner att nöta in vad det gäller kost och motion. En sak i taget.

Kram ?

Full fart i fyra timmar på morgonen, så trött att jag kände mig yr och mådde illa, påklistrat "leende" -"jag mår fint". Nu har jag lyckats sova nästan två timmar (!!). Dags att ge sig ut snart igen....

Sisyfos, Mary: Ja, jag är morgonpigg, men jag har också svåra sömnproblem. Har haft det hela livet och tror att det är en stor orsak till att jag funnit alkohol så fantastiskt.
Uppe tidigt har också med mitt extrema behov av rutiner att göra. Upplever totalt kaos resten av dagen om jag inte får min morgonrutin som tar typ två timmar...
Fara runt som ett torrt skinn... Mmm, sant, jag har alltid för mycket på gång, kan inte bromsa eller ens pausa.
Förra året insåg jag att jag är HSP, högkänslig alltså, efter tips här på forumet att kolla upp. Utan tvekan har jag medicinerat det med alkohol.
Men ibland undrar jag om jag inte har "en släng av" autism och ADHD också. Jag hoppas verkligen inte att någon med en riktig diagnos tar illa upp när jag säger så! Det är diagnoser som kan vara mycket svåra att leva med och jag menar inte att förminska! Man ska heller inte självdiagnostisera.
Det jag menar är att på en skala från 0-10 så har jag nog vissa personlighetsdrag som hamnar ganska nära, om ni fattar?
Ni anar inte hur jag "hållit på" med "allt" 2020...

Nu fick jag nästan lust att skriva min "Life story" för att få se den lite utifrån. Jag får det ibland. Men är rädd att bli identifierad...

Citrus: Sorry! Fast det roar mig lite att du gick på den ;-) ;-)

Vinare: Ja, sömnen ordnar sig. Det är ju det som är mitt delmål 1. Normal sömn. Förra gången tog det 70 dagar....

Hinner tyvärr inte skriva mer nu.
Ikväll kommer gubben så då kommer jag nog inte åt.

Så beslutet får komma nu:
Nykter idag :-)

För en stund ja. Tills hjärnan fattat vad du druckit och då får du cortisol och adrenalin som gör det motsatta..? Börja inte babbla och romantisera nu ?? Du blir lugn av träning och annat härligt ❤??

Jag känner igen mig i din beskrivning, men det är sååå 2020 ? ?

Ha en underbar dag Smygdrickarn ??❤

Om du inte kan föreställa dig som nykter en längre period behöver du börja omstrukturera dina tankar. Alltså börja med att ändra din dialog med dig själv. Om du tvivlar så finns risk/sannolikhet att du dricker. Men tankarna har en enorm kraft. Säg istället:
-Jag har slutat dricka
- Jag är stolt för att tagit beslutet att vara nykter
- Jag ska vara nykter även om det är svårt
- Jag är värd att vara nykter för
- Jag tror på mig själv
- Jag kan lita på mig själv

I början känns det inte äkta. Men träna på att le och sträcka på dig när du säger sakerna. Och när du får den där korta stunden där du känner det, uppmärksamma den och njut!

Ibland måste man erfara saker innan de blir för oss verkliga. Men utan tro och självförtroende är det svårt att slåss mot A. Så börja tro på dig själv. Föreställ dig hur stolt du kommer att vara om en månad, och följ med 2021 gänget mot en härlig tid ???

Jag tror på dig ❤

liten påminnelse till mig själv !

Jag är urusel på att säga uppmuntrande saker till andra och just därför blir jag extra glad när nån uppmärksammar mig med ett fint meddelande <3 Det känns inte riktigt som att jag är värd den uppmärksamheten. Som alkoholist är det inte helt lätt att inse att jag kan betyda nåt positivt för nån annan.

Idag fortsätter jag reflektionerna runt drickandet. Alla dricker av så olika anledningar, det märks inte minst när man läser runt här. Jag tillhör t.ex. dem som inte har några som helst problem med att vara nykter i sociala tillställningar. Ett event med jobbet eller med vänner. Ingen ifrågasätter just, möjligen att jag fått någon fråga på jobbet sådär om jag aldrig dricker alls (och då har jag givetvis ljugit och sagt att jag är helnykterist fast jag inte har varit det utan en professionel smygdrickare).

Vad söker jag med drickandet, varför dricker just jag? Vad är det jag vill uppnå? Jag kan nog bara komma på en enda sak.

Lugnet.

Det avslappnade tillståndet som jag faktiskt tycker rätt bra om. Jag vet inte varför "dimman" uppfattas som mysig egentligen, men när jag dricker så är det ju inte för att bli kräkfull och ramla omkull. Eller att må dåligt. Jag dricker heller inte för att det är supergott, för nog finns det godare saker smakmässigt att dricka än smaksatt fettlösningsmedel. Men det är något där i dimman och lugnet som känns behagligt. Det måste jag förlika mig med. Jag blir t.ex. inte gladare än när jag är nykter, för jag är redan otroligt glad som person nykter. Jag blir inte heller mer social eller så, för det är jag redan som nykter. Däremot lugnet är ett tillstånd som är unikt med alkoholen i mitt liv.

Och strongt av dig att vara nykter igår ?

Här är vi många som kämpar och hjälper varandra - så häng på! ?

Min kära sambo som alltid druckit väldigt måttligt har bestämt sig för en vit månad. Dels för att sympatisera med mig men dessutom satsa mer på träning och sund mat. Han erkände igår att det sög lite i alkoholtarmen att inte få ta några bärs när han lagade mat och inte få dricka ett glas vin till maten. Han tyckte att det var en nyttig läxa, sade han. Nu förstår han hur jag känt det när jag slutade. Och han har ändå inga alkoholproblem.
Att jag har kunnat dricka ostört så pass mycket sista tiden innan jag slutade beror på att vi har varit tillsammans i snart 7 år men blivit sambos helt nyligen. Innan vi flyttade ihop sågs vi mest bara på helger och då höll jag mig (oftast) rätt måttlig, eftersom han är det. Men i min ensamhet kunde jag tanka på rejält. Blev ofta rejält berusad fler dagar i veckan trots jobb dagen därpå. Vågade aldrig svara i telefon om han ringde sent så han inte skulle höra hur packad jag var. Ljög oftast dagen därpå att jag lagt mig tidigt och haft ljudlöst på.
Men det var då det.
Nu har jag lagt lagt korten på bordet och berättat hela sanningen. Hela den nakna, fula sanningen som suttit som en stor sten i mitt bröst. Att ljuga och smussla för dom jag älskar ju förstås känts fruktansvärt.
Nu när sanningen är ute i solen så spricker det obehagliga trollen ett efter ett.
Poff! Poff! Poff!

Vill aldrig ljuga mer.

Inte för någon.
Är jag ärlig mot mig själv så blir jag ärlig mot andra.
Jobbar på att börja älska mig själv vilket är en förutsättning för att villkorslöst kunna älska någon annan.
Har kommit en liten bit på väg...

Tack för era meddelanden, de värmer. Först och främst vill jag skriva att det absolut inte beror på något eller någon här inne att jag halkat på bananskalet, allt beror på att situationen med min fru kommit till den punkt där det inte längre finns något att förlora. Tyvärr vill jag inte skriva mer om det då jag tog väldigt illa vid mig av inlägget från charlie och jag funderar fortfarande om jag vill fortsätta skriva här. Jag vet inte vad poängen är att skriva om jag inte kan dela med mig av anledningen till att jag dricker, efter det inlägget har jag ingen lust alls faktist.

Men oavsett, jag ska upp på hästen igen, oavsett om jag hänger kvar här eller inte.

Och Magnus, enormt tack för ditt långa svar. Det värmde!

Så gjorde jag också med rökningen, slutade för många år sen..Läste på nätet och frågade andra hur dom tänkt och gjort när dom slutade..Sen fick min släkting kol, hamnade i respirator..Jag var på sjukhuset när dom skulle ta henne ur respiratorn..Hon blev lika blå som bläck!!Det värsta jag sett..Hon fick vara i respirator ett tag till..Hon lever, men har ju väldigt dålig hälsa..Den synen gör att cigaretter aldrig kommer in i min mun någon mer gång..När det gäller alkohol, så har det festliga försvunnit för mig..Eftersom jag blev beroende..Ville minska, men upptäckte att det var jättesvårt..Jag slutade att dricka helt och hållet, då blev det enklare.. Mina barns pappa fortsatte att dricka..En snygg och duktig man som super ner sig mer och mer.Inte roligt för anhöriga, eller honom själv heller..Jag har läst allt vad jag kommer åt om missbruk,..Det finns bra dokumentärer på flera tv-kanaler..Det finns en del på nätet om man googlar på alkoholmissbruk, beroende, symtom på alkoholism..Osv. Ha en fin Lördag..Vintervitt här i Västra Sverige idag. ???

Är det en stort skillnad med sömnen. Har alltid varit extremt morgonpigg, min bästa stund på dagen är tidig morgon.
Men nu sedan 9 dagar kan jag sova länge... typ till 7.00 ?

Just nu känner jag mig stark men jag är rädd för att jag ska få ett helvetessug innan klockan 15:00 ? men det ska gå ?

Haha jag brukar sannerligen INTE vara såhär pigg. Speciellt inte en helgmorgon ? jag drack aldrig kaffe när jag var bakis. Dels för det smakade skit men även att koffeinet förvärrade ångesten. Nu är det underbart ☕️

Härligt med god sömn. Man blir definitivt mer balanserad av det! Och kaffe förstås ?

Känslan är super i kroppen, strax ut med hunden och röra på mig.
Men känner mig taggad inför denna nya dag.
Hur är det själv?

Vi får hoppas sömnen ordnar sig. Kanske blir det bättre redan i natt. Det tycker jag är tacksamt med denna resa att det kan ändras så fort från det värre till det bättre. Det ger en hopp och styrka att hålla ut bara liiite längre. Ut i det friska låter skönt. Jag ska också ta på mig (massor!!) och gå ut och gå. Kanske kan jag dra med mig barnen med ?

Det känns urhäftigt faktiskt att fira 11 nyktra månader. Nästa gång jag firar blir det som nykter ettåring ? Wow!

Många nya här på forumet har bestämt sig för tre nyktra månader eller 100 nyktra dagar. Det är verkligen en jättebra målsättning! En månad är för kort tid, tycker jag. Även om det i mitt förra liv var helt omöjligt. Försökte flera gånger, lyckades max två veckor. Det stupade alltid på argumentet ”Det är väl för fan jag som bestämmer om jag vill dricka eller inte!?”

Nu vet jag att det var alkoholdjävulen som skrek det där högt, inte jag själv. Alkoholdjävulen, som bor i min skalle men sitter inom lås och bom utan att få vatten och bröd ens, var helt desperat och tog till alla medel. Drog till och med det-är-jag-som-bestämmer-kortet gång på gång.

Kom att tänka på en serie-diskussion/konflikt jag har haft med min yngsta dotter den senaste veckan. Hon har ju en lindrig utvecklingsstörning och förstår inte alltid sitt eget bästa. Väldigt sällan förstår hon sitt eget bästa. Promenader är jättejobbigt ? Det krävs både fika och guldstjärna som belöning för att få iväg henne på det. Fick hon bestämma skulle hon leva på chips och cola och kolla på ”The swedish family” på youtube från morgon till kväll.

Den här veckan ville hon inte börja på daglig verksamhet igen efter julledigheten. Torsdag 7/1 var den första arbetsdagen för henne sen den 18/12. Det var pust och stånk och arga utbrott i flera dagar innan. ”Jag har bestämt mig för att INTE gå dit”. Jag stod på mig förstås, med så kallat lågaffektivt bemötande. Vid läggdags på onsdagen sa hon till slut: ”Jag har bestämt mig, jag ska gå dit”. Pust.

Nästa konflikt var att hon ville ha med sig räkmacka och cola som medhavd lunch på fredagen. Trots att de får mat varje dag på daglig verksamhet. På torsdagen när hon skulle börja var det dessutom, som alltid på torsdagar, soppa till lunch. Hon ville därför ha med sig lunchlåda.

Om och om igen försökte jag förklara att man måste berätta i god tid att man ska ha lunchlåda med sig, så att de kan avbeställa maten. Man kan inte komma på det på morgonen. Hela diskussionen, som svallade högt stundtals i flera dagar, slutade med att vi gemensamt med personalen på daglig verksamhet bestämde att hon ska ha med sig matlåda varje torsdag, med start nästa vecka. Och det är HON som ska komma ihåg att tillreda en matlåda på onsdagkvällen och ha med sig på torsdagen.

Och någon räkmacka och cola som medhavd lunch på fredagen blev det inte. Där fick jag sätta ner foten rejält till slut när jag tröttnat på tjatet. Hon hör på mig när vi kommit till vägs ände. När det är slutdiskuterat. Då tystnar hon och backar.

Summa summarum, alkoholdjävulen är oftast på min dotters mentala nivå. Hen förstår inte sitt eget bästa. Och det ska man vara medveten om när hen börjar skrika högt i ens skalle: ”Jag har bestämt mig, jag vill dricka. Det är ingen annan som bestämmer över mig.”

Sen ser jag att väldigt många funderar över framtiden. Kontrollerat drickande eller inte? Det klokaste är att inte fundera på det alls de första månaderna. Håll det beslutet helt öppet. Själv bestämde jag mig för en månad i taget. ”Okej, det här känns bra så jag kör en månad till”.

Sakta men säkert mognade nykterheten, och jag gjorde med tiden slut med alkoholromantiken. Jag upplevde att jag kunde ha lika kul utan alkohol. Sena nätter och bakfulla mornar saknade jag inte alls, förstås. Jag var väldigt nöjd med att kunna köra hem vid 22-23-tiden.

Jag bestämde mig nog på allvar vid 7-8 månader. Då var fördelarna med nykterheten stabila över tid och jag hade helt slutat sörja alkoholen som en gammal vän. Jag minns alkoholen som en kompis från förr, som jag haft väldigt kul med men som också strulade till mitt liv rejält. Och nu har vi gått skilda vägar och vi har inte lust att återses. Eller jag har inget behov av det i alla fall, och den struliga kompisen har hittat nya vänner.

Kram ?

PS. Det här är min gamla tråd om tiden upp till 6 nyktra månader. Numer skriver jag mest i min tråd ”Andra halvlek har inletts” under fliken ”Det vidare livet”.

...kontrollerat okontrollerat. Vet mina mängder, köper aldrig mer än dagsbehovet, nöjd och tillfreds när det är slut. Varje dag. Mer eller mindre. Vita dagar den här veckan - måndag och onsdag.

Många gånger har jag högtidligt/modigt/övertygat sagt att nu ska/måste jag sluta dricka. För alltid. Men så fort ångesten släppt så har den lusten pyst iväg. Men nu, i dagens läge, tänker jag oftare och oftare att det nog är mitt enda alternativ. Har så mycket i livet nu som jag inte vill försaka och förlora. Vet bara inte vad jag ska göra istället.

Har läkartid angående alkoholen snart. Känns skönt.

Tjo.

Bra jobbat av dig att stå emot att gå in på Systembolaget Mary! Det här forumet är riktigt bra, då många verkar vara aktiva och redo att stötta.

Jag var nykter igår, fredag. Kommer också att klara det idag. Men det är nog mest för att jag är hemma med man och barn, och min man hade blivit besviken om jag hade druckit... Å andra sidan handlar det väl också om att undvika/inte skapa tillfällen när man kan dricka. Men jag har verkligen svårt att se hur jag ska fixa detta i det långa loppet. Lever i nuet.

Sov du också extra djupt inatt? Jag är först upp men kollade på klockan och då var hon nästan tio ? flög upp för att väcka barnen. Snart börjar skolan igen och då kan vi inte sova såhär länge ? hur är känslan i kroppen idag?

Kram och ha en härlig lördag! ??