Senaste kommentarerna i forumet

Oj, vad jag är trött!
Det är tydligt att jag fortfarande är långt ifrån återställd. Orkar bara en bråkdel av vad jag brukar.
Ska iväg ut strax, har tagit på mig en grej som inte går att avboka för att inte riskera att dricka en fredagskväll.
Tänker nu att det var onödigt, jag är ju inte ett dugg sugen att dricka och har inte varit på hela dagen. Jag vill bara sova.
Men, nej, det var inte onödigt. Hängslen och livrem är det som gäller och kommer att gälla ett bra tag framöver.
Bara att ge sig iväg.
Kommer att stupa i säng sedan. Alla eventuella förslag på sängfösare kommer att mötas med ett trött skratt: Är du inte klok?

Nykter dag 8 :-)

Behövde skriva för att skingra mina tankar och lämna dem här i forumet kanske...

Idag var första gången som jag hade besök med både visir och munskydd...och det är ju allt annat än trevligt! Känns som om hjärnan trycks samman...det kliar och det spänner...och det känns som när man pratar är det som tex när man är förkyld och det rösten är inne i huvudet på något vis..om ni förstår vad jag menar. Har liksom ingen känsla heller var visiret slutar eller börjar...dessutom är det munskydd på hela tiden på jobbet förutom när jag sitter ensam på mitt kontor, äter mat och är på toa! Och det blir bara glesare och glesare mellan oss på jobbet....och utspridda när vi äter....och via länk på kontoret. Å jag vill snabbt säga att det är absolut inget synd om mig men det påverkar mig starkt! Och, därför vill jag också säga...att jag har tänkt tidigare på den personal som arbetar med Covid-patienter...men nu får jag ännu mer perspektiv på det...och jag tänker att dessa människor är helt fantastiska!! Hur orkar dem både psykiskt och fysiskt?!?! Ja...även om de inte kan välja så är det dock beundransvärt!

Så jobbet där jag tankar mycket energi....tar bara mer och mer energi...

Slutade tidigt för att åka och ta prover...som jag trodde leverprover och järnprover. Jag kom till vårdcentralen blev uppropad..satte mig i stolen..sköterskan kollade att jag var den jag var...mitt namn och personnummer. Så säger hon att hon kan inte ta några prover...och jag undrar givetvis varför?? Jo men järnproverna ska man ju ta helst före kl 10. Det visade sig även att jag skulle ta många olika prover som jag inte visste om...så ny tid på måndagmorgon kl 8!

Men efter besöket blev jag så nedstämd inte för att jag inte kunde ta proverna idag...utan att jag skulle ta så många prover och orolig för att de kanske inte visar det bästa resultatet och att jag redan nu kan känna att jag skäms!! Och jag avskyr dessa känslor!! Och hur många gånger har jag inte tänkt...det här är sista gången ..nu får du banne mig ta itu med ditt liv!!! Samtidigt tänker jag....så bra att du får ta dessa prover och kolla hur det står till med dig...så har du ett utgångsläge...och förhoppningsvis kan allt bara bli bättre!!! Så här gäller det att ta bort skammen...se möjligheter...och...ja...jag jobbar på det!!

Men ngt som är gott är att min son har hämtat sin sambo på sjukhuset idag och jag blev så förvånad. Jag pratade med henne igår vid 23.30 ..hon hade varit väldigt dålig under dagen och skulle göra en magnetröntgen idag...men hur som helst så är hon hemma nu..och har smärtlindring med sig hem. Det känns SÅ skönt!

Har även varit och köpt de första tulpanerna för året, den första primulan samt lite andra växter. Imorgon ska julen ut...och nya växter ska in...och jag älskar den känslan! Köpte även blommor till mitt kontor.

Ja...det är inget dagsverk att hamna på rätt sida...men jag ger inte upp...livet är så värdefullt...å jag vill leva!

Stor kram till er alla ....och styrka!

Exakt!!! Vi står här ihop nu!! 2021 blir succee!! ?????

Jag var på en restaurang och drack A-fri rose ?. Första utmaningen avklarad!

Vad bra att frun tog in dig till sjukhuset ???
Krya på dig ❤??
// Mary

Nu har suget äntligen lagt sig ?? Det har gått från att jag BEHÖVER vin till att jag känner att det hade förgyllt kvällen. En förgylld kväll kan jag vara utan så det blir inget vin ikväll puh! Det som skulle vara mest surt med att dricka är att jag skulle svika 2021 gänget. Löjligt kanske men det funkar ?

Tjat är det värsta som finns. Jag brukar också reagera med att bli mer och mer tjurskallig ju mera tjat jag utsätts för. "-NEJ sa jag ju!"
En riktigt bra egenskap i detta sammanhang.

Stå ut, stå fast!

Kram

Okey, taskigt att dra den parallellen med Jesus, men tidsskillnaden stämde in precis.

Men blev efter förra inlägget sämre, betydligt sämre.
Efter 10 dagar med svettningar och runt 39-40' feber så måste vi bara göra något.
Febern höll på att dränera mig all kvarvarande energi, jag var totalt helt fucking slut.
Som tur är har jag en omhändertagande hustru som såg att det här funkar inte längre.
Och det var en himla tur, för i och med att kroppen legat på maxtemp under så pass lång tid så slutade jag fungera mentalt, jag brydde mig inte längre, allt jag koncentrerade mig på var att, andas och svettas/frossas.

Att få tag på en läkare under trettondagen, ja det vet man ju är ganska svårt, ännu mer restriktiva under dessa covid-tider,
Vi försökte med allt utom att åka till akuten, den tredje institutionen som påstod sig vara öppen, men inte var det, tog till slut emot oss, efter att fått sitta i bilen och väntat på parkeringen utanför grannortssjukhuset.
Syresättningen av blodet var lågt, 93% på deras pulsoxylemeter, 89% på min mobil. (normalt 97-98%)
Hade en sänka på 189 mm (all time high), och deras diagnos, ensidig lunginflammation!
Det hade jag inte fixat utan penicillin, tack för det läkekonsten.
Efter att sökt upp det tredje apoteket som slutligen var öppet så fick jag en hel kasse med medikamenter.
Slängde mig i soffan med (nästan) ytterkläderna på, sov i sex timmar eftersom jag var helt utmattad av morgonens händelser, det var längesedan jag sov så djupt och utvilade.

Som tur är svarar jag både snabbt och effektivt på penicillin och kunde tala med en hel mening i följd.
Fortfarande sjöblöt inpå alla kläder av svett, min kropp har kommit ner i acceptabla temperatursvängningar runt 37-38'C.
Den verkar ha svårt att få kontroll på temperaturregleringen efter värsta scenariot.
Har ingen ork kvar, var tvungen att avbryta duschningen i morse och sätta mig på dasset och hämta andan.
Att klara trappen till övervåningen gick för första gången idag utan att behöva stanna upp och vila.
Jag har en "knöl" i magen troligen skapad av alla värktabletter som gör att jag bara kan äta ett par skedar av mat för att sedan känna mig spyfärdigt, och bajsa, det har jag inte gjort på....fyra dagar!

Så ja någonting hände med Berra efter julen, nyåret var ett skämt, vi lagade en trerätters som vi inte orkade äta upp,
stod vid staketet i en smutsig fleece och tittade ut över himlens skådespeleri vid tolvslaget.
Försökte hålla grannarna borta ifrån kramar som de så gärna vill dela med sig en gång om året när champagnen har slagit in på känslorna....

Frugan gjorde en pcr-test veckan efter mig, hon blev positiv, som knappt varit sjuk,men vad i he..te!
Någonting annat "positivt" som kommit ur det här då, jo vi har hunnit sett alla avsnitt ur "the Crown", fyra säsonger a tio avsnitt a' en timme, så vi har tillbringat en hel arbetsvecka framför teven, minst.
Så jo vi har hunnit sett en hel del på TV'n, eller i stort sett det ända vi har gjort.

Till jobbet får jag inte återkomma förrän jag har gjort ytterligare ett pcr-test, och det får jag göra tidigast den 11:e.
Men som det känns just nu, det kommer att ta tid att komma igång igen, kroppen är som sagt helt dränerad på energi .

Så för er allas skull, håll ut, håll avstånd till varandra, det tjänar vi alla på.

För att må som jag gör och har gjort, det är det inte värt, jag tror inte jag skulle orka med en sådan här resa till.

Berra

Det går ju inte!
Att lämna detta härliga gäng.
I helgen blir det fest - med film, godis, saft, ramlösa, te, promenader, träning, podd, vila ... ja, jag kommer inte ihåg allt vad ni tycker om och behöver för att må bra. Vi kör helt enkelt en helg med "extra allt" för att säkerställa att ingen tappar sugen.

Kram till er alla!

Kul du ska prova yoga. Du får rapportera vad du tyckte.
Ha en fin kväll allihop.

Jag kommer att kommentera på nystarts senaste inlägg, del för del, för att vara extra tydlig. Jag tror att vi alla behöver hjälpas åt för att det här möjligen ska kunna vara hjälpsamt för dig igen.

"Måste säga att inläggen från vissa personer har sänkt mig totalt."
- Det är mycket tråkigt att höra att inläggen har fått dig att må sämre. Som jag tidigare skrev, så uppfattar jag inte att det är någon användares avsikt.

"Att läsa inlägg där råden är helt felaktiga, och faktist farliga för mig gör mig ledsen, att när jag sedan påpekar att jag inte vill ha råd som dem om personen ifråga inte vet bakgrunden om hur personer som min fru är får ännu fler inlägg i samma anda gör det ont."
- Det är bra att du är tydlig med var som funkar eller inte funkar för dig, nystart. I slutändan är det bara du som kan avgöra vad som hjälper dig. Det är rimligt att kräva att vi som arbetar här på alkoholhjälpen inte gör att du mår sämre. Om något som jag har skrivit gör ont så ber jag om ursäkt för det. När det gäller övriga användare så kan du självklart önska att de inte sårar. Samtidigt är det inte rimligt att förvänta sig att de alltid ska kunna se eller ta ansvar för att det inte blir så. Jag vill ändå uppmana alla användare till försiktighet! Om ni märker att ett råd eller en åsikt inte alls funkar för en användare, så blir det sällan bättre av att upprepa samma budskap. Ibland är det inte ens lämpligt att försöka förklara vad en menade, eftersom även det kan kännas som tjat. Att konfrontera eller försöka övertala någon är sällan hjälpsamt. Dela gärna med er av era tankar, men mottagaren måste ha rätt att avgöra om de passar.

"Jag har blivit psykiskt, verblat och fysiskt misshandlad av min fru under så lång tid jag kan minnas, men har inte "vaknat" upp förrens väldigt nyligen. Jag har blivit hotad att om jag lämnar henne kommer hon se till så jag går helt barskrapad och aldrig får träffa barnen igen. Hon har i princip sagt att hon kommer hitta på vilka historier som helst för hon kommer bli trodd. Men jag ska inte enligt er försöka avväpna henne med att få bevis för att det är hon som är skurken?"
- Jo, i en sådan situation som du beskriver så kommer du säkert att i något läge behöva kunna visa vad hon har gjort. För att inte det bara ska bli ord mot ord, med risk att ditt ord väger lättast, så är ett förslag att du berättar för någon professionell. Gärna tillsammans med dina barn.

"Jag ska ta ansvaret för att jag och mina barn blir misshandlade av henne? Vad ska jag göra? Lämna henne och riskera att förlora allt inklusive barnen? Stanna kvar och bli verbalt och fysiskt misshandlad? Det enda som jag skulle kunna göra är att ta till våld för att skydda mig och barnen, men då har jag sänkt mig till hennes nivå och jag riskerar att bli den som bli anmäld till polisen."
- Nej, du kan och ska inte ta ansvar för hennes dåliga beteende eller psykiska misshandel av er. Det hoppas och tror jag inte att någon här tycker. Du har provat många saker och får avgöra vad som kan funka. Vi andra har bara delar av bilden och kan ge våra tankar, men inte avgöra vad du ska göra. Du verkar ha vettiga tankar om vad du inte kan göra.

"Nej jag är så långt ner jag kan komma och har i många år använt alkohol för att härda ut, jag försöker ta nästa steg och sluta med användandet av alkohol och bryta mig loss. Men enligt vissa har jag alltså inte rätt att vara här, jag har inte rätt att beskriva min vardag och mina problem?"
- Du har rätt att vara här! Jag uppfattar inte att någon tycker att du inte får vara det.

"Och, nej jag har inte en diagnos på min fru från någon proffisionell. Behöver jag det för att veta att hon misshandar mig? Får hon misshandla mig om min egen diagnos av henne skulle vara felaktig?"
- Nej. Eftersom det här är ett öppet publikt forum så ville jag i mitt förra inlägg förtydliga att vi som arbetar här, inte kan avgöra om din fru har en personlighetsstörning eller någon annan diagnos. Vi kan därför inte heller på ett säkert sätt bekräfta eller avråda från dina tankar kring hur du som anhörig ska agera. Kanske är det också detta, i kombination med hur du beskrivit dina barns situation, som gör att kommentarerna du får blir väldigt blandade. Oavsett, så kan inte en psykiatrisk diagnos försvara de saker som du beskriver att hon har utsatt dig och er för.

"Igår kväll drack jag, jag vet inte vad jag ska ta mig till. När jag inte ens kan ventilera här så vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag tror jag drar mig undan detta forumet då det inte är vad jag trodde det var."
- Tråkigt, med bakslag. Som andra skrivit tror jag att du ha både förmåga och motiv att fortsätta med att vara utan alkohol ett tag. Du avgör själv om du vill fortsätta att ventilera här eller inte. Om du upplever att andra användare missförstår eller sårar, så har du möjlighet att ta hjälp av oss som arbetar här. T ex genom att anmäla ett inlägg eller skriva till oss, så att vi kan hjälpa till och försöka göra diskussionen hjälpsam. Det är vårt ansvar, inte andra användares. Jag kommer även att skriva ett kort meddelande till dig under frågor, så att du kan kommunicera direkt där.

Vänliga hälsningar
/magnus

Åh jag blev så glad av ditt inlägg, kändes så fint. Men. Känner inte att jag vill vara snäll mot mig själv så som du säger och försöka distrahera mig från ångesten utan vill på något sätt känna den, så att jag tar det på allvar det jag gjort. Så att jag inte ska göra det igen. Som nån sorts bestraffning antar jag. Förstår att det är dumt och att det inte fungerar men känner att jag förtjänar att må dåligt. Pratade faktiskt med en kompis igår och försökte berätta hur jag känner kring alkohol osv. vilket var jättejobbigt för jag skäms så mycket över det men det känns ändå bra att jag gjorde det så att jag inte behöver bära på det själv.

Och grattis till sju (förhoppningsvis åtta nu då) dagar utan! Superstarkt gjort!

Tror också att det stärker dej att kunna skriver här.
Tror inte du räknar mej som vän efter mitt inlägg tror iallafall att du syftar på bland annat på mej.
Men kan det inte vara bra när någon rör om i grytan istället för att trampa runt i smeten skämtsamt uttryckt.
Du frågar vad Du ska göra ?
Lämna henne och förlora allt frågar du?
Men har inte ni båda två förlorat allt redan, för länge sedan!
NEJ DU SKA LÄMNA HENNE NU OCH VINNA LIVET !!!
EN NYSTART !!!
Det tycker jag och fler med mej.
Du är ju fortfarande en ung man som livet har mycket att ge, men du måste våga.Så samla kraft.
Matriella saker och pengar klarar man sej med små medel hellre än att vara nedtryckt misshandlad och behöva medicinera sej med alkohol för att stå ut.Barnen hur får dom lindring ?
Barnen kan hon inte ta ifrån dej, vi lever i Sverige
Lycka till det önskar jag er verkligen.
Ska inte kommentera din tråd mer nu har inte mer att säja.Kanske kan du stänga av de du inte vill ha kommentaren ifrån men nog är det illa fast du kanske är skörare än vad vi förstår
När man träffas personligen eller talar i telefon, kan man ju vända på klacken eller lägga på. LYCKA TILL ?

Klart vi kör en helg utan alkohol
Gänget! ?

är stor, speciellt alla dessa strategier för inköpen på systembolaget. Har hänt att man tagit en omväg på 45 min med bil för att slippa bli igenkänd. Snacka i telefon eller något annat som ska signalera att allt är fullständigt normalt och sker mer än ofta. Gärna köpa några finöl med vinet för det kan väl inte en alkoholist ändå köpa. Sen att den ölen kostar lika mycket som vinet är ju inget man reflekterar över.. ?

Ser fram emot denna fredag som nykter och kunna vakna pigg imorgon. Men a-djävulen har och fortsätter sina försök idag.

Kämpa på!

Så starkt av dig! Nu kämpar vi över helgen också! ???

Så starkt stå emot! ?❣️

Skulle precis skriva till Chivas att det är en ”tursam” tid för ”sjuksymptom” ingen kommer hem till någon annan idag om man säger att man känner sig lite risig..Vi får hoppas på det bästa..Släpp inte taget Chivas..Kram.???

... att du skriver ner dina insikter, de finns då alltid att gå tillbaka till.
Du har så himla rätt i att vi föds med olika känslighet, kanske rentav livslust, olika förutsättningar och predestinationer.
Jag har varit ett mycket känsligt (och argt!) barn.
Alltid känt mig udda, lite utanför.
Ofta tänkt att ”utan barnen” vore jag förlorad.
Men långsamt och med stigande ålder har jag blivit allt mer ok med den jag är. Varken bättre eller sämre. Lika värd.
Att vara nykter har hjälpt mig att se saker klarare, en del jobbigt, sånt som jag tidigare inte orkade tänka på. Men sen är det som ett uppskjutet besök hos tandläkaren- väl där så är det inte så fasansfullt som fantasierna kan vara.
Det gäller att leva sig igenom. Vara där. Stå ut. Gå ett steg till.
Jag önskar dig mod och tålamod. Vill också, men det tror jag du förstod, poängtera att mitt prat om det arkitektritade livet har noll och inget att göra med pengar. Materialval i livet, är liksom något annat och hur det än är, med pengar, så är vi alla lika så till vida att känslor, innerlighet och kärlek går att odla precis i vilka zoner som helst. ?

Middagsbjudning och övernattning med vänner som man brukar dricka med låter alldeles för tidigt. Kan du inte avstyra det? I dessa tider kan man bli sjuk och då ska man inte umgås med andra. Minst en månad nykter behöver du innan du ens kan fundera på att umgås med andra som dricker. Tror jag. Det är mitt råd i alla fall.

Kram ?

Jag med...

Men se det som vilken träning som helst. Det är ingen idé att gå på gymmet om man inte ha motstånd på maskinen. Att det är jobbigt och man kör ändå är hela grejen!! Nu växer dina mentala muskler. Så låt sugen ge dig motstånd, så blir du riktigt stark ???

Keep up the good work ???

Promenad blir det här med. Och yoga ?? det kommer att se konstigt ut, var ca 20 år sedan då jag ens provade. Men är ensam hemma ikväll så får iaf vara ifred ???

Jag har märkt att genom text och sms är det svårt att förmedla empati och medkänsla på ett bra sätt. Det kan bli så fel!! Och jag önskar det inte hade hänt.

Men nu har det hänt. Och vi ska framåt. Ok, du drack igår. Än sen? Släpp det. ???

Hur går tankarna om helgen. Kan du föreställa dig en nykter helg? Eller en nykter fredag. Nu behöver vi få dig tillbaka på banan igen. Kom igen ??❤?

Svara bara på meddelanden som ger dig energi och tröst. Det löser sig! Du är på rätt ställe!!

Mary

Du kommer klara det! Låter som du har en bra plan!

Ja, jag känner ju också igen mig så väl, så du är verkligen inte ensam.
Det som är skönt med det här forumet är att jag faktiskt förstår det. Det är inte bara jag som förlorade kontrollen när vinet tog över livet. Nu håller jag på att ta tillbaka livet, känner mig lite vilse, men det ska gå. Det är hoppfullt att läsa om andras resor här och den varma förståelsen som finns.
Du har tagit ett stort och bra steg in nu ??

Måste säga att inläggen från vissa personer har sänkt mig totalt. Jag går just nu igenom min värsta period i mitt liv och igår var nog den värsta dagen i mitt liv, idag är redan på väg att bli ännu sämre. Att läsa inlägg där råden är helt felaktiga, och faktist farliga för mig gör mig ledsen, att när jag sedan påpekar att jag inte vill ha råd som dem om personen ifråga inte vet bakgrunden om hur personer som min fru är får ännu fler inlägg i samma anda gör det ont. När sedan en annan person kommer in och gör ett påhopp utan dess like och anklagar mig för det ena och det andra gör det ont, fruktansvärt ont. Jag har blivit psykiskt, verblat och fysiskt misshandlad av min fru under så lång tid jag kan minnas, men har inte "vaknat" upp förrens väldigt nyligen. Jag har blivit hotad att om jag lämnar henne kommer hon se till så jag går helt barskrapad och aldrig får träffa barnen igen. Hon har i princip sagt att hon kommer hitta på vilka historier som helst för hon kommer bli trodd. Men jag ska inte enligt er försöka avväpna henne med att få bevis för att det är hon som är skurken? Jag ska ta ansvaret för att jag och mina barn blir misshandlade av henne? Vad ska jag göra? Lämna henne och riskera att förlora allt inklusive barnen? Stanna kvar och bli verbalt och fysiskt misshandlad? Det enda som jag skulle kunna göra är att ta till våld för att skydda mig och barnen, men då har jag sänkt mig till hennes nivå och jag riskerar att bli den som bli anmäld till polisen. Nej jag är så långt ner jag kan komma och har i många år använt alkohol för att härda ut, jag försöker ta nästa steg och sluta med användandet av alkohol och bryta mig loss. Men enligt vissa har jag alltså inte rätt att vara här, jag har inte rätt att beskriva min vardag och mina problem? Och, nej jag har inte en diagnos på min fru från någon proffisionell. Behöver jag det för att veta att hon misshandar mig? Får hon misshandla mig om min egen diagnos av henne skulle vara felaktig? Igår kväll drack jag, jag vet inte vad jag ska ta mig till. När jag inte ens kan ventilera här så vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag tror jag drar mig undan detta forumet då det inte är vad jag trodde det var. Tack iallafall till er som varit mina vänner här, ni vet vilka ni är så jag behöver inte namnge er. Tack och kram till er.