Senaste kommentarerna i forumet

Vi gjorde det ????❤
(Nu ska vi ta en vit helg!!)

Åh, jag blir rörd över alla som gratulerar och hejjar på!

Mina underbara härliga vänner, TACK!

Detta är mest för min egen skull, en insikt jag fick imorse då jag läste hos "smygdrickaren", så detta är en redigerad kopia av det jag skrev där. För att jag ska kunna gå tillbaka och läsa.

Den djupa inre ensamheten. Även om jag har fått uppleva äkta kärlek (barnens far o min nuvarande man) och har två jättefina ungdomar, dras jag med en djup inre ensamhet. Hade jag inte haft mina ankare (barnen ffa men även såklart maken) som ger min existens en djupare mening, vet jag inte var jag skulle ha varit i mitt missbruk nu. Hur uppfylld o lycklig jag än kan vara över dagen som varit, så finns behovet att gå in i dimman. Säkert ett kemiskt behov, men för mig även ett känslomässigt/mentalt. Jag är en social och utåtriktad person, men i grunden blyg och introvert. Tror detta inverkar på behovet att gå in i dimman.
Jag har inte valt att växa upp i den miljön jag gjorde. Jag har inte valt mina gener. Vissa människor är födda med en konstitution som gör att livet blir svårare. Redan från början. Det är liksom inte 100% kul att leva, redan från början. Men man kämpar på och försöker skapa det liv man vill ha. Men blir liksom inte av med sorgen, tomheten. Droger/alkohol/ andra missbruk hjälper för stunden. Man får en inre lättnad.
Om jag ska klara mig utan missbruk av något slag, behöver jag gå långt, långt bak i tiden och bygga upp mig själv därifrån. Det var inte mitt fel att det blev som det blev, men nu står jag här med detta livet och jag vill göra det bästa av det jag har.
Och förhoppningsvis inte lämna arvet vidare till barnen.

Jag hör till dem som (ännu inte) druckit bort jobb och relationer. Det går att nå botten ändå, eller som jag brukar kalla det: stupets kant.
När man står där med framhjulen över fast mark och liksom svävandes i luften, går det att försiktigt backa, backa. Istället för att gasa. Jag kan inte säga vad som är svårast eller enklast.
En ”svårighet” med att inte befinna sig på stupets botten är möjligen att frågan alltid kan vara öppen huruvida man skulle kunna dricka ”normalt”.
Jag har för min del vänt ryggen till den diskussionen med mig själv.
Du skriver; hur mycket påverkar alkoholen ens mående egentligen?
Svaret är att alkohol påverkar oss enormt mycket. På så många fler plan än vi kan föreställa oss, det vecklas ut lite i taget, och med tiden. Därför, ge nykterheten lite tid och tålamod, liksom livet. Allt går inte över en natt. Bakslag kommer, men grunden är att det blir bättre, hela tiden. Kram!

Ju klarare jag blir i huvudet, desto fler pusselbitar faller på plats. Tack ni som stöttar!
@se klart, läste ditt inlägg till m7g igår morse o har burit det med mig hela tiden. Det ingav mig så mycket hopp och också insikten att behandla sig själv med ödmjukhet. Lära sig ett nytt språk, vilken fin metafor, det är ju precis så. Och språk lär man sig inte fort. Nyanserna kanske man aldrig lär sig helt. Men det är ok! Det talade också till mig att jag själv kan designa mitt liv, arkitektrita mitt liv. Vilken frihet det finns i det! Fyller mig med förväntan inför framtiden! Att ta hand om mig själv på riktigt.

Jag sitter och jobbar i godan ro och så från ingenstans suget det tag i mig. Det tar nästan stryptag på mig och skriker
- va gott det hade varit med vin nu!!!! Känner du inte det?!

Jo visst fan känner jag det. Svårt att ignorera, men inte händer det idag iallafall!
Jag ska gå ett ärende och lyssna på youtube. Det är bäst att säkra upp. Men ska jag vara ärlig blir jag irriterad på suget när det är såhär ihärdigt. Jag blir less på tjat helt enkelt och då vill jag inte alls ?

Här har du en till nynykter, 8e dagen idag. Läser mycket härinne, man får mycket bra råd etc.

Hejja dig och bra jobbat! Gillar verkligen ditt nickname. Det blåser positiva vindar bara det. Vakna utvilad, fräsch, pigg och go.

Haha, hög igenkänningsfaktor. Jag har stått på bolaget och sagt högt med telefonen mot örat "ok, vad vill han ha för något present då så köper jag det!!" och sedan valt en flaska - utan att ha pratat med någon i telefonen. Så galet egentligen, sjukt jävla galet! hah.

Hejja dig! Ja visst är det saker och ting man får bottna i, inte bara alkoholen i sig. Jag tycker dock det är så märkligt att man kan hamna där man hamnat. Tänk om jag aldrig någonsin hade introducerats för alkohol? Tänk om det hade varit en så pass stark motståndskraft i släkt, bland vänner osv att det aldrig hade infunnits?

Jag hoppas någonstans där i framtiden att kommande generationer mer och mer avstår från alkohol. Det finns ju lite trender på det bland yngre personer i varje fall.

En vecka, bra jobbat! Fanfarer och belöningar- om det är svindyr kombucha, nya vinterskor eller pengar in på sparkonto spelar ingen roll, men uppmärksamma alla små och stora framgångar- blicken fram! Kram på er!

Men tänker Chivas att det blir jättesvårt att leva som vanligt till en början, med vin och annan alkohol hemma..Om inte din fru måste ha alkohol, så kanske det funkar utan? Rådet man får i början av nykterheten, alkostoppet är att undvika fester , bolaget, vinmiddagar..Precis som du undviker kvarterspuben..Hoppas det går fint för dig..Det är svårt i början, innan man hittat nya rutiner och strategier kring alkoholen..???

... utan biverkningar.
Sov, vila, repeat, mycket behövs i början då våra kroppar ska börja ställa om till normalt liv. Håller alla tummar, en dag i taget!

Tack Soffi, Pixie och Vinare! Så glad att ni finns och bryr er ?

Jag är här, överlever ??

Ff trött och sover massor! Hoppas det går över snart...

När jag drack så kunde jag ibland somna i soffan på kvällarna... som jag skämts när barnen såg ? och även om jag inte dricker nu så vill jag inte de ska tro att jag somnat pga vinet, som så många ggr förr. Men det blir bättre, det måste det bli!

Ny dag, nya tag! ??

En outsinlig källa för nyktra argument. Sök på ”alkohol och hjärnan”. Kan också rekommendera Craig Beck och Sober Leon. De första månaderna ägnade jag varje ”ledig” minut åt att plugga nyktra argument. Banka in dem i skallen. Och man slår ihjäl MÅNGA timmar.

Kram ?

Sort grattis till första nyktra veckan allihop! Första veckan, framför allt den första helgen faktiskt, minns jag som en mycket viktig milstolpe ?

Kram ?

Jag förstår tror jag till del vad du kämpar med. Den djupa inre ensamheten. Även om jag har fått uppleva äkta kärlek (barnens far o min nuvarande man) och har två jättefina ungdomar, dras jag med en djup inre ensamhet. Hade jag inte haft mina ankare (barnen ffa men även såklart maken) som ger min existens en djupare mening, vet jag inte var jag skulle ha varit i mitt missbruk nu. Jag känner igen mycket av det du skriver, att hur uppfylld o lycklig man än är över dagen, så finns behovet att gå in i dimman. Säkert ett kemiskt behov, men för mig även ett känslomässigt/mentalt. Jag är en social och utåtriktad person, men i grunden blyg och introvert. Tror detta inverkar på behovet att gå in i dimman.
Ditt inlägg väckte något hos mig, en ledtråd. Jag har inte valt att växa upp i den miljön jag gjorde. Jag har inte valt mina gener. Vissa människor är födda med en konstitution som gör att livet blir svårare. Redan från början. Det är liksom inte 100% kul att leva, redan från början. Men man kämpar på och försöker skapa det liv man vill ha. Men blir liksom inte av med sorgen, tomheten. Droger/alkohol/ andra missbruk hjälper för stunden. Man får en inre lättnad.
Tror i mitt fall att om jag ska klara mig utan missbruk av något slag, behöver jag gå långt, långt bak i tiden och bygga upp mig själv därifrån. Det var inte mitt fel att det blev som det blev, men nu står jag här med detta livet och jag vill göra det bästa av det jag har.
Bär med mig något som jag fick till mig i min tråd, hon skrev massor av bra saker, bla "du kan designa ditt liv". Den raden fastnade.
Detta inlägg skulle kanske ha hamnat i min egna tråd, men det var det du skrev om din ensamhet som gjorde att något klickade rätt i mig, jag fick en nyckel. Tack!

Jag håller med miss lyckad. Var stolta och glada för dagarna ni har klarat, och unna er något som ni vill ha, bara det inte innefattar alkohol såklart.

2021 gänget ser starkt ut!

Kram ?

Håller med dig om att det är stor skillnad på en vecka. Blir spännande att se hur det känns efter tre veckor.

Sist jag höll upp blev dag 16 en vändning. Fram tills dess upplevde jag att jag gick omkring med ett tomt vinglas i handen. Fokus var så mycket på att inte dricka. Efter 16 dagar försvann den känslan och jag upptäckte att jag ställt i från mig glaset, vilket var så skönt.
Ha en fin dag!

Så himla bra tips. Just detta med att alla medel är tillåtna. Jag tog ett extra dagspass imorgon. Då kan jag ju inte dricka idag eller imorgon och när jag slutar är systemet stängt. Idag lämnade jag kortet hemma. En hel helg utan A verkar det som. Klarar jag det så har jag klarat 9 dagar ??

Äta godis och sova känns som bra tips!

Ni är så gulliga!
Hur går det för er?

Jag tyckte dom första dagarna var svårast..Sen när man klarat av, och hittat sitt sätt att distrahera, och även belöna sig själv, gick det lättare..Glöm inte små belöningar till er själva..Lite godis, goda bär, eller lite hämtmat. Andra på Forumet belönade sig med något snyggt klädesplagg, eller annat..Går ju fint att beställa på nätet..Det finns massor av god dryck också, som inte förstör hjärnan, kroppen, eller våra relationer..Fryst mango ? tycker jag är friskt och fräscht..En stund i taget, Kram..???

Vi klarade en vecka! Heja oss! Och en vecka till ska vi klara ? nu håller vi i denna känslan av tacksamhet och stolthet så vi håller hela helgen ?

Är du fortfarande med oss? Jag blir alltid lite orolig när någon inte skrivit under gårdagskvällen ???

Nu är guld värda här på AH! Tack för tips och pepp ? min familj vet inte hur jag kämpar så stöttningen här betyder mycket. De vet att jag vill vara vit i januari även om mitt mål är att inte dricka på tre månader iallafall. Längre än så har jag svårt att se just nu. Nu är en vecka avklarad. Det är stor skillnad på hur jag mår idag jämfört med hur jag mådde för en vecka sen. Jag är tacksam för att slippa baksmällan!