Senaste kommentarerna i forumet

Jag har sån ångest. Maken är så trött på mig och tyckte det var misär igår.
Mina första dryga 3 vita veckor verkar han ha glömt.
Vad kan jag säga? Att det aldrig ska hända igen? Jag kan ju inte lova det. Bara ta en dag i taget.
Har oro i kroppen och min självkänsla är på botten.
Förlåt att jag gnäller så, men det är ingen rolig lördag. Dock nykter.
Kram på er!

Hoppfullt att läsa ditt inlägg, Varafrisk. Låter som en mysig dag. Kura ihop dig hos mannen nu, så känns det kanske ännu bättre. ?

Skrev nyss i Mrx tråd att det är kul att ni har hittat varandra och strävar mot samma mål. Jag hänger på, till viss del, men lite i skymundan. Tack för pepp hos mig.

Kram

Jag förstår! Man behöver hitta sitt varför till att man dricker och sitt varför till varför man vill sluta/förändra sitt drickande. Blev många varför nu men du förstår nog vad jag menar :) kram!

Men bra jobbat ❤?

Som Vinäger sa, man känner din ångest. Så likt mitt. Mitt första dygn i år kunde jag inte ens skriva här. Sedan två dagar till med så enormt ångest att jag var helt paralyserad. Ush! Dit vill ingen! ?❤?

Hur går det? Fokusera på en framtidsbild. Hur ska du må på onsdag. Eller imorgon. Det kommer bättre dagar. Du kommer att andas igen! Det där går över!! ?????

Kan i och för sig tycka att jag passar in.

Men...

Det beror nog på varför du druckit. Har du använt alkohol som medicin för vissa symtom är det förstås större chans att kunna dricka kontrollerat - använder det ordet hellre än normalt - om du hittar en annan lösning på dina grundproblem.

Det finns flera här som valt att kontrollera sitt drickande, men det har blivit lite stigmatiserande på forumet att välja den vägen, så jag vet inte hur många svar du får.

Det är också så att vi som valt att dricka ibland, är rädda att trigga andra, vilket vi naturligtvis inte vill, så därför kör vi lite i bakgrunden.

Men vi finns, absolut.

Kram

Vart är du...? Saknar dig ???

Ingen vidare nattsömn på ett par nätter gjorde att jag sov precis hela dagen och ångesten har släppt ytterligare.
Nu inser jag att problemet är så stort att jag riskerar mitt liv om jag fortsätter på den vägen. 2 dygn nykter nu och min största önskan är att det förblir så?
Det måste gå! En dag i taget!

Tack Andrahalvlek och Sisyfos för era inlägg!!

Det där med självkänsla...ja...den blir absolut inte bättre när man dricker alkohol...den krymper....och som jag skrev tidigare...för mig föder den jämförelse...ibland avundsjuka..känsla av ensamhet och på den känslan dricker jag...det är blir bara en enda ond cirkel. Så blir det för mig...

Alkoholen bidrar till att den oro som finns nästan medfödd i mig...blir så mycket starkare...och jag oroar mig för min egna hälsa...och känner oro inför ifall jag skulle drabbas av Covid-19...hur skulle jag klara mig... och ändå har jag druckit. Så förvridet allt blir.....

Men....idag är jag nykter...så himla skönt!! Jag sa till min man i veckan att vi måste göra en utflykt till helgen...åka någonstans dit vi inte brukar åka...inte långt bort men ändå någon annanstans....för det måste ske en förändring under helgen. Och igår sa jag till min man vi måste åka på utflykt och befinna oss där det inte finns ett systembolag. Så vi åkte iväg vid 11.30 kanske bara fyra mil bort men där vi inte brukar gå. Gick en runda på ett spår i en skog där jag tror min man har varit tidigare för det är lite mer i hans hemtrakter och även där han jobbar. Efter rundan drog vi till en liten sjö som jag aldrig hade hört talas om förrän en vän la ut en bild på sjön på instagram. Pratade om det på jobbet och det visade sig då att en kollega brukade bada där som barn. När vi kom till sjön så var den frusen och bilburna ungdomar körde rally på sjön. Vi åt våra ost- och äggmackor där och drack vårt kaffe. Smakade underbart! Tänkte någon enstaka gång på alkohol men inte på så vis att jag ville köpa utan mer ett konstaterande att det blir ingen alkohol idag och jag kunde känna ett lugn inom mig. Känns som om jag har en förkylning på gång..för jag hoppas innerligt att det är så och inget annat. Så jag ska ta mig en dusch...lägga mig en stund och läsa. Ikväll blir det fläskfilé med grönsaker. Blev sugen på att göra hummus när jag hade läst Charlie70 inlägg...kanske även gör tzatziki ...känner mig sugen på vitlök.

Jag är inte särskilt troende men en sökare men jag ber till vem det än kan vara...kanske till mig själv...må detta vara första dagen på flera nyktra dagar. Jag behöver få mitt liv tillbaka!!

Kram till er alla:)

Fantastiskt kämpat av dig! Grattis till 1 år!!

Det där med en dunk per kväll känner jag mig igen mig i. Nu. Drog en dunk förra fredagen. Nästan en hel igår. Galet. Spyr inte. Får inga minnesluckor. Iaf inga större. Men det påminner mig om mitt gamla jag och jag blir så rädd. Vill inte bli så igen. Säga för mkt. Skriva för mkt. Är inte där än men jag ser att jag går åt det hållet. Jag ska stanna i tid nu. I min ålder vet jag, att det blir inte roligare på fyllan. Känns ju bara så då.

Imorgon det den 31 januari. Ett bra datum.

Ha en härlig lördag ?

Är det någon mer än jag som upplever att när man varit nykter i en vecka börjar känna av kroppens signaler igen. Jag är trött fast jag sover, yr till och från ont i rygg och tryck över bröstet ibland.
Jag vet att det går över om jag tar några öl. Men det är inte tanken.

Sen ska jag nog inte gå så hårt på lågkolhydratskost för jag tror att det förstärker yrsel och trötthet.

Öhh, vad händer?
Var ute i nästan tre timmar i morse, -13 grader, kallt men helt okej när man är i rörelse. Började frysa när jag kom in, varför är det så? Att man fryser när man kommer in i värmen igen? Nåväl, jag "skulle bara" dra ett varmt täcke över mig en stund för att bli varm igen. Vaknade för en stund sedan. Öh, en "tupplur" på typ tre timmar! Har sovit så hårt att jag är helt väck.
Går in här och läser medan jag tar en kopp kaffe för att kvickna till.
AH: "Depressioner, sömnstörningar, viktökning, orkeslöshet, värk i kroppen. Allt kan man skylla på klimakteriet" Check, check, check, check och check. Jaha, nu är jag klimakteriekärring också. Tack för den! ;-) ;-) ;-) *skojar!*
Jaja, jag kan ju iaf se till att jag inte är en alkoholiserad sådan fortsättningsvis. (Hua, vilken tanke!!! Jag - en alkoholiserad klimakteriekärring. Nu blir det nog mardrömmar i natt igen... ;-) )

Aklejan: Varsågod! Ta så mycket energi du behöver! Här i min tråd avhandlas högt och lågt...
8 timmar sömn. Mmm, jag har funderat på om jag kanske inte heller behöver det eftersom jag alltid vaknar flera gånger per natt och är uppe och vandrar. Men, det motbevisas ju av att jag är så trött att jag blir rent dum i huvudet framåt em/kväll samt att jag tydligen kan slockna 3 timmar på dagen om jag ger mig tiden...
Nja, jag skyller det på att kroppen och skallen fortfarande behöver tid att läka, "allt" ska hitta en normal balans utan alkohol. *funderar*-Jag som druckit dagligen nästan hela mitt vuxna liv, förutom ett halvår för drygt ett år sedan plus lite vita perioder förra året, hur vet kroppen var jag har min balans egentligen? Eller rättare, hur vet jag? Hur mycket sömn behöver jag, hur mycket mat behöver jag, vad mår jag bra av att göra... ... ...? Jag har ju funderat på att byta bana yrkesmässigt, kanske kan jag bli filosof..? :-D :-D

Så. Kaffet urdrucket och huvudet på plats igen.
Strålande sol ute.
Lördag = städdag. Äh... jag städade ordentligt förra helgen, räcker att fixa till lite...
Promenad. Flera år sedan jag hann ta en promenad bara för min egen skull. Tja, kanske det?
Eller, Anders Hansen på SVTPlay...
Jag får se.
Idag är jag en nykter lallare helt enkelt, utan någon som helst karaktär och planering! För man ska ju prova nytt! :-).
Tänk om "folk" visste, de som ser alkisar som karaktärslösa glidare. :Nej hörni, det är precis tvärtom!

Kram!

Att tvingas inse att man behövde en återställare var verkligen en milstolpe i min dryckeskarriär. En annan milstolpe var att jag på slutet nästan drack en hel vinbox på en kväll. Toleransen hade ökat enormt. Enorma minnesluckor nästan varje gång var en tredje milstolpe. Jag hade gått och stått och pratat och umgåtts med folk men kom fan inte ihåg någonting. Hur går det ens till?

När jag sen började kaskadkräkas (har inte kräkts på fyllan sen tonåren), till och med i sängen en natt i sömnen, så var det nog. Det här är inte jag. Jag vill inte leva mitt liv så här. Den 9/2 har jag varit nykter ett år, tjoho!

Kram ?

Jag tänker precis som du. Tar jag ett enda glas är risken stor att jag hamnar på ruta ett igen. Jag vill inte ta den risken. Mitt liv är för värdefullt för det. Det är ingen uppoffring för mig att låta bli att dricka längre. Vinsterna överväger med råge.

Kram ?

Tack ? Jag ska. Vill ha förändring. Lycka till själv. Vet inte om du har nån tråd här men ska kolla nu.

Vid tre månader tog jag bytt beslut om ytterligare tre månader, och sen var jag klar med beslut. Förutom att jag vet att varje dag är en sorts beslut. Men enklare hela tiden, omärkligt passerar dagarna ur alkohol-aspekt, men desto mer värdesätter jag att leva. Låter som du verkligen vet vad som står på spel den här gången. Kram!

Tack för stöttning och pepp på vägen!
Min plan är helt enkelt att sluta dricka alkohol...... För alltid.
Antingen total nykterhet eller undergång.
Det är bara dom två alternativen jag har så valet är enkelt.
Skulle jag ta första glaset så vet jag att jag skulle hamna precis där jag var när jag tog beslutet att sluta.... på min totala botten.
Vill aldrig dit igen, låg självkänsla, extremt självförakt och en enorm psykisk trötthet.
Men jag tar ödmjukt en dag i taget och säger varje morgon: -idag ska jag inte dricka. Har fungerat än så länge i 3 månader och 1 dag!
Hoppas att jag kan fortsätta på den vägen. Eller hoppas och hoppas, det SKA gå.
Aldrig ta första glaset, aldrig ta första glaset, aldrig ta första glaset....

Från en som inte är så ”Illa ute” längre

Det låter som om du har bestämt dig. Det blir bra, du fixar det. Och det är så otroligt mycket värt det, jag lovar.

Lycka till, och se till att håll i nu.
Bli fri från skiten innan det blir ännu värre. ?

Kampen går vidare. Druckit varje kväll. Hållit min nivå. Alkolås på jobbets bil visar aldrig rött. Har räknat på det där, för den borde ju fan göra det. Om jag ska vara ärlig i skammen så borde den göra det. Eller har jag hög förbränning? Jag fattar iaf inte.

Nåja. Jag fick en insikt för ungefär 10 minuter sedan. Det är därför jag skriver nu. Jag har aldrig behövt eller velat ha återställare. Alltid bara väntat ut bakfyllan. Börjat dricka först när jag mått bra igen. Men nu, de senaste helgerna, inser jag nu, har jag börjat med det. Jag har tänkt att det är bra för mig att börja dricka tidigt, för då blir det ingen sen kväll och jag vaknar välmående dagen efter. (Jag vet hur det där låter....). Men nyss kom insikten. Det är återställare jag tar. Och jag vill inte behöva det. Jag vill inte vara beroende av det med. Jag vill inte dricka längre. Det är över. Jag har förlorat kampen. Det är egentligen ingen kamp ens. Det är en rutschkana. Jag är rädd för ett liv utan flyktmöjlighet men jag borde vänja mig. Det är ni många där ute som kan vittna om att man gör. Önska mig lycka till och ha en härlig lördag.

Härligt! Stort grattis? Nu är du inte illa ute längre. Riktigt kul att det går så bra för dig. Hur ser din framtida plan ut?

Kram

Firade visst 3 månader igår!
Hur kunde jag missa det?
Men som sagt, vem räknar? ?

Det känns precis som om jag tankar energi när jag läser era inlägg!
Jag är nog förbi klimakteriet, fyller 57 i sommar. Och ja, sömnen är det som var/är jobbigast. Så väldigt upphackad. Men jag tänker att min kropp kanske inte behöver sova så mycket. Jag kan bli lite provocerad av alla rön om att 8 timmars sömn är bra. Det är ganska individuellt faktiskt.
Men utan alkohol blir sömnen av mycket bättre kvalitet!
Sköt om er! Kram ❤️?

Om man inte riktigt har bestämt sig till 100 procent att inte dricka så är det ”livsfarligt” att ha alkohol tillgänglig. Viljan att inte dricka räcker tyvärr inte. Ett fast beslut måste till. Nej, Jag ska inte dricka! Det måste vara prio 1 hela tiden, hur jobbigt det än är. Då går det att låta bli även om man har alkohol hemma.

Det var så det funkade för mig i alla fall, men alla är kanske olika.

Bra att du inte ger dig! ?

Så otroligt fint uttryckt ? Det tar jag med mig idag.

Kram ?

Det tipset fick du nog av mig. Otroligt mycket kunskap och insikter fick jag av den podden! Klimakteriet är en enorm omställning för kroppen. Hade man problem i puberteten när könshormonerna invaderade kroppen, så brukar man få problem när könshormonerna överger moderskeppet.

Depressioner, sömnstörningar, viktökning, orkeslöshet, värk i kroppen. Allt kan man skylla på klimakteriet ? MEN vilken skillnad det är för mig nu utan alkohol. Amen. Nu ser jag ljuset i tunneln. Jag vill inte ta hormoner heller, för skiten ska ju faktiskt bort. Jag tog endast progesteron under några år för att komma tillrätta med rikliga blödningar, som ledde till järnbrist och ännu mer orkeslöshet. Allt hänger ihop.

Kram ?