Senaste kommentarerna i forumet

Härligt att det har gick vägen! Nu har du ju en metod som du kan återkomma till när det behövs också, i och med att det fungerade. Speciellt om du har dåligt minne, skriv ner allt som fungerar för att lindra ångest. Till slut har du förhoppningsvis en radda metoder att ta till.

Ångestproblematik kan man ju ha, oavsett alkohol. Dock är det väl en av de allra vanligaste symptomen när alkoholen lämnar kroppen att man känner just ångest. Så hur mycket av din ångest igår som berodde på alkoholen och hur mycket som berodde på annat är väl säkert svårt att säga.

Men idag är det en ny dag! Det låter som att du känner dig lite mer positiv idag och det är skönt. Jag vet inte hur det är där du är, men här är det i alla fall strålande solsken och jag ska ge mig ut på en promenad alldeles strax och lösa melodikrysset på gående fot. En promenad i solen skulle kanske kunna passa att grunda dagen med, ifall det kommer en dipp senare så blir det kanske lättare att ta sig igenom?

Hej uddda. Jag förstår precis vad du menar. Kanske kan det lugna dig att veta att du är bland vänner här och att vi är intresserade av att veta hur du gör. När vi delar med oss av våra erfarenheter så är jag säker på att vi hjälper andra. Det behöver inte alltid betyda direkt just att andra läser det vi delar med oss av och kopierar vårt framgångsrecept rakt av. En stor del av forumet, tycker jag, är ju att det man kan läsa hur andra har haft det och hur andra har gjort, reflektera över det och känna igen sig för att sedan ta till sig en del och i andra avseenden acceptera att där finns skillnader mellan den person jag läser om och mig.

Det finns något fint att vi som är här som i mångt och mycket är väldigt olika personer, men samtidigt har vi något gemensamt.

Det ger mig stöd och tröst att läsa om hur du har gått tillväga för att förändra ditt drickande, även om det visar sig vara en metod som jag inte kommer använda mig av direkt.

Tack alla ni fina vänner här! Jag drack lite igår också, står det dum i pannan på mig, eller?
Men nu sitter jag och funderar på mitt liv. Jag ska räta på ryggen och upp i sadeln. Det känns annorlunda nu. Kan inte förklara det, men jag liksom verkligen vill leva fri utan detta gift.
Och jag kan ju bara jämföra mig med mig själv. Antal dagar är en sak, min inställning känns för mig viktigare.
Stor kram till er alla!
?❤️?

Tomen, Jag snubblade enligt vår metod att bekämpa mister A. Jag vaknade pigg och utvilad utan ångest idag. Jag drack lagom mängd med alkohol igår. Mitt resultat för januari är 28/3. Nu fortsätter vi kampen under februari. Jag siktar på minst lika bra resultat. Faller vi reser vi oss snabbt och tar nya tag. En dag i taget ?
/Mrx

25 dagar idag och det känns som livet har fått en annan nyans av lycka. Klart att tankar finns om a men när man ska gå och lägga sig så är jag så tacksam för att jag den dagen inte tog första glaset.

Nu ligger frun med lite huvudvärk efter lite vin igår. Själv varit uppe en bra stund och njutit av kaffe och promenad denna fina lördag.

En påminnelse till mig själv om jag läser detta någon gång - du mår ofattbart mycket bättre utan a. Du kommer inte kunna dricka normalt. Skippa tanken och gå vidare. Skönt med ett liv utan ångest var dag.

Hoppas ni alla kämpar får en härlig helg.

En annan sak som hjälper mig är att andas. Använder appen Pranayama (betalversionen funkar bäst), 10-15 minuters djupandning kan göra underverk för stress, ångest och sug.

Att vakna på morgonen, och faktiskt må bra, bra sömn, ingen huvudvärk, ingen alkohol i kroppen ingen ångest för att man drack igår, inget behov av att kolla telefonen för att se om man gjorde något dumt - det är guldkant tänker jag.
För min del går det inte spikrakt men det går åt rätt håll, de vita dagarna är fler än de andra sedan en dryg månad - och så smått börjar jag få tillbaka min hjärna. Försöker att verkligen tänka på allt som känns bättre utan alkohol när jag blir sugen och det hjälper.

Bra början att skriva här.
När man kommit dithän att man letar upp detta forum första gången då tror jag att man har erkänt för sig själv att det finns ett problem i relationen med alkohol. Kan vara stort eller litet, men dock ett problem.
Att erkänna för sig själv och därefter börja skriva sina första rader är ett STORT steg i rätt riktning.
Skriv och läs här så ofta du kan och orkar, för det hjälper faktiskt.
Här finns pepp och stöd oavsett hur det går och hur du mår.
Bra att du är här, välkommen!
Ha en fin (kanske vit) lördag!

Valde att lägga bort mobilen och gick in i mig själv, läste Sinnesrobönen tyst 100-tals gånger och ångesten minskade faktiskt ?
Nu är jag inne på dygn 2!!
Min ångest har alltid varit psykisk, jag vet inte om jag någonsin varit med om abstinens faktiskt. Kanske det är en av mina fallgropar ? Fick man någonsin en riktig bakfyllla med abstinens skulle minnet av eländet sitta i både kroppen och knoppen.
Men ärligt talat hade det varit mindre smärtsamt att bryta båda benen på 10 ställen än gårdagen.
Tack återigen alla för stöd och pepp. Jag tror att jag lever idag enbart tack vare det?❤️

Svarade i din tråd.
Du snubblade till lite. Det kommer vi bägge göra och är ju vår plan att det ska hända. Viktigaste är att du vaknar idag och inte har ångest . Och köp inte hem ostkrokar idag. De är lömska rackare :-)
Kämpa på min vän ..

Visst är det härligt, när relationerna känns bra..Mina barn har verkligen varit glada och stolta när jag slutade dricka..Just närvaron med dom mindre barnen är så viktig..Dom kan säkert känna att våra tankar var någon annanstans (alkohol) tidigare..Vi får aldrig igen tiden, så därför är det viktigt att ta vara på den..Kram till en fin pappa/man..???

Sisyfos, AH och Sattva, tack för tänkvärda svar!

Sömntåget - jag känner till det och är noga med att inte missa. Just nu ger det mig en helt rubbad dygnsrytm. Jag har alltid haft en tendens att vrida dygnet "åt fel håll", iaf jämfört med majoriteten av mänskligheten, tidiga kvällar och tidiga morgnar. Nu är det extremt. Jag börjar gäspa redan vid 19-20. Nästa "tåg" går ungefär tre timmar senare, för sent för mig som ska upp vid fyra när jag jobbar. Men strunt samma, det finns ju ändå ingen möjlighet att vara social så här i Corona-tider. Jag lägger mig när jag är trött. Att vrida rätt på dygnet är ett senare bekymmer... Tur att det är vår snart, då får jag lite gratishjälp av ljuset :-).

Meditation och mindfulness. Orden får det att krypa i mig efter obehagliga upplevelser hos psykologer. MEN, jag tror att jag fattar grejen nu. Min nedvarvning på kvällen består av att titta på lågorna i kaminen, låta tankarna "ebba ut", försöka vara här och nu. Möjligtvis kan lag lyssna på Närvaropodden eller Alkispodden.
TV kan jag inte titta på, det ger för mycket nya intryck som startar ytterligare processer i huvudet, undviker även andra skärmar som ger ifrån sig "blått ljus".

Näring. Jag har bytt ut chokladen mot mandel som är rik på magnesium (....ja, ja, okej....chokladdragérade och kanderade mandlar. Energimässigt lika illa, men liiite mer näringstäta). Jag äter också något mer protein än vanligt. Glycin är ju ingen essentiell aminosyra. Tillskott är jag lite rädd för, de kan störa den delikata balans som kroppen upprätthåller bäst själv bara man ger rätt byggstenar via kosten (säger en som hällt i sig massor av alkohol.. :-S :-D ).

Klimakteriet. Hmmm, jaaa.. Jag är snart 46...
Jag fick tipset här i somras också (kanske av någon av er?) att lyssna på Klimakteriepodden (tror ja den hette). Jag har inte gjort det, men borde kanske. Visst är det lite märkligt? Jag tror inte att jag är ensam om att närma mig (vara i?) "den åldern" utan att egentligen ha en aning om vad som händer och sker i kroppen förutom typ värmevallningar (det har jag inte än). Detta i en tid när man kan "prata om allt".
Kan det alltså orsaka sömnstörning? Intressant! Dags att börja läsa på.

Anders Hansen. En favorit sedan länge! Fick nyss veta att det kommit en säsong två av "Din hjärna" (tack Mic). Ska titta på den "så snart jag hittar tiden".

Idag är det inte synd om mig :-).
Jag har en hel, härlig nykter helg framför mig!
Träning, vila, god mat och dejt med gubben står på schemat (inte illa va'? Att få dejta samma gubbe i nio år! ;-) ). Jag är så glad!

Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.
Jag är okej som jag är :-)

Kram alla!

Mycket bra jobbat! Det är fint att läsa att det går bra för dig..Din kropp mår bättre, psyket stabiliseras, och pengarna som man sparar kan användas till något skojjigt..Kram..???

Jempa, du har väl inte försvunnit?
Säg i alla fall att du inte har gett upp!

Det är tredje gången gillt!

Kram!

Vilken kämpig kväll du hade. Jag hoppas verkligen att du klarade att härda ut!

Jag vet inte om det är någon tröst, men för mig är första dygnet det absolut jobbigaste. Klarar jag det så kan jag också börja tro på att jag kan överleva utan alkohol.
Önskar verkligen att det kan bli likadant för dig, att nu är det värsta förbi.

Angående att söka vård. Jag har en notering i min journal... SOM den har stört mig... Men, vården finns där för att hjälpa. Det finns faktiskt bra hjälp att få. De skriver inget i journalen för att straffa eller skuldbelägga - de vill väl. Så, jag hoppas verkligen att du vågar söka hjälp om du skulle behöva det, om du skulle börja må för dåligt.

Skriv gärna hur du har det idag. Jag håller med de andra - ut med allt - det hjälper!
Du är stark som tagit dig hit!
Kram!

Fyra veckor - snart en månad!

Bra jobbat!!

Kram!

Hoppas du mår bättre idag och att du är på G igen.

Jag har ju också provat att "vända tillbaka" för att prova "medicinen" alkohol igen. Bara för att upptäcka att - fy sjutton vad besk den är!
Det bästa med det hela är att vi ju börjar inse att vi inte behöver den där medicinen. Behöver inte blunda, svälja, grina illa. Vi mår bättre utan.
"Bara" att kravla upp igen och vandra vidare, gör man det fort så har man absolut inte tappat de där första veckorna, de finns kvar där som stöd i ryggen.

Du är hel ok, du gör det här bra!

Kram!

Grattis till fyra veckor - bra jobbat!

Godis är gott! Snö och sedan netflix - ja, det låter som du unnar dig en precis så härlig helg som du är värd.

Kram!

Jag tänker att allt börjar med tanken. Att något känns olustigt, att man inte litar på sig själv. Att man lovar sig själv och andra en sak, och sen inte kan hålla det. Det blir för mycket, för ofta. Konsekvenserna kan vara stora eller små, men det känns väldigt olustigt. Men man vågar inte tänka tanken hela vägen. Just jag kan inte vara en alkis, det är omöjligt. Då skulle ju livet vara slut liksom.

Så kände jag i många år. Slutade dricka starksprit för flera år sedan, för att jag blev för full då helt enkelt. Det var ett för mig enkelt sätt att förändra mitt drickande. Faktiskt. Rött vin var min drog. Saknade inte starkspriten alls. Nästa förändring var att begränsa antal dagar, faktiskt hålla mig till fredag-lördag enbart. Då dricker ju typ alla. Funkade hyfsat ett tag, spårade alltid ur på semester och vid festligheter av olika slag. Och när det väl spårat ur så tillät jag det att spåra ur ännu mer. Innan det var dags för nästa skärpning.

Näst sista förändringen jag gjorde var att verkligen hålla mig till fre-lör och dessutom begränsa mängden. Funkade också ett tag, en-två månader kanske. Sen spårade det ur också, och rejält dessutom. Minnesluckor nästan varje gång, kaskadkräktes, muckade gräl på ett för mig ovanligt sätt. Grälsjuk. Nu hade jag dessutom ingen aning om hur någon fylla skulle sluta, jag var helt opålitlig. Det kändes som det var någon annan som satt bakom ratten liksom. Det slutade med den allra sista förändringen, att sluta dricka helt.

Och jag måste säga att det för mig har varit hundra gånger lättare att låta bli helt än att försöka dricka kontrollerat. Men det är min erfarenhet, och alla måste hitta sin egen väg. Man kan låta sig inspireras av andra, men alla måste hitta sitt eget ”recept”. Jag har enbart tagit hjälp av forumet, inget annat.

Idag när jag närmar mig ett år som nykter känner jag inte att jag har uppoffrat något, tvärtom. Genom att sluta dricka alkohol har jag vunnit bättre hälsa, fler år i livet sannolikt, ett rikare känsloregister, ett större lugn i alla lägen, mer energi att ta tag i saker, till och med mer skärpt hjärna. Jag har helt sluppit ångest, depression och sömnstörningar. Min förändring känns komplett. Just nu. Om ytterligare ett år kan jag säkert visa upp ännu fler vinster med nykterheten.

Kram ?

4 veckor är fantastiskt, härligt att du mår bra!

för din fina kommentar i min tråd!
Vill instämma med Charlie och Illaute, tideräkningen behöver inte starta om, den har bara varit on-hold en liten liten stund. Alla andra dagar har varit segerdagar, de kommande dagarna kommer också att vara det på ett eller annat sätt.

En bekännelse...
Jag har inte haft 100% vinfria helger sen jag tog tag i konsumtionen efter nyår. Jag har druckit 1 glas per helgkväll och känner mig stolt ändå! Det betyder jättemycket för mig att jag har lyckats begränsa mig, trots det har jag inte känt mig så "duktig". Men allvarligt, varför ska jag jämföra mig med någon annan här på forumet, jag har mina segrar, nån annan har sina, den enda jag tävlar mot är mig själv och mitt eget beroende.
Så nu går jag in med hull och hår i nästa fas, nästa rond mot mig själv. Nu blir det alkoholfritt i februari (med start den här helgen).

Förra helgen nykter, likaså denna fredag (och inget på vardagarna heller kan tilläggas). 22 dagar utan alkohol. Ska jag klara även denna helg... Känns som att jag skulle kunna få för mig att dricka vin imorgon om vi får middagsgäster el så... Måste komma på andra tankar...

Tack, finaste ni! Så glad ni tänker på lilla mig ☺️?

Otroligt att jag klarat fyra veckor, slutat räkna dagar ?

Ibland förhandlar jag dock med A, men jag vinner varje gång. Nästan som en sport! Tankarna går lite som du säger, Andrahalvlek, läskigt att du skrev så idag!

A: du har faktiskt klarat dig riktigt bra och länge. Hur lätt som helst ju! SB ff öppet, en liiiiten flaska vin kan du unna dig. Det är ju ändå fredag och du har kämpat så hårt!
?: Nej!
A: Fast ett par cider då? Märks knappt och personalen på SB har nog glömt dig vid det här laget
?: Nej! Jag vill ju inte ens ha. Mår bättre än nånsin, och slipper så mycket ljugande och smygande!
A: äsch, ingen kommer få veta! En gång räknas knappt
?: inte idag iallafall. Nu orkar jag inte prata med dig mer. Förresten har SB stängt nu, haha!

Ja, ungefär så.

Inte idag iallafall - kämpar ff men det går!

Kram på er ?

Jo jag vill absolut mer än gärna dela med mig av vad & varför jag tror jag gjort en förändring i mitt drickande, men ofta är det svårt för mig att faktiskt dela med mig av allt jag kan tycka, känna & vilja säga, att ens skriva här är något så nytt för mig, att våga, att skriva, att vara ärligt mot mig själv men även er. Men även om jag vet att några kanske läser, men inte skriver eller frågar, gör mig lite osäker. Ibland är det tufft & ger mig ångest att ”blotta” mig utan att veta om man gör någon skillnad eller om det är värt det? Förstår ni vad jag menar? Jag vill dela med mig för att hjälpa eller göra någon sorts skillnad hos någon men får man ingen respons på det man väl vågat göra så kan det bli skrämmande för någon som redan lever med ångest, osäkerhet & andra problematiker, svårigheter. ?