Senaste kommentarerna i forumet

Jag är en skånetös på 50 år. Ny på denna sidan och känner mig redo att förändra mitt liv. Lådvin är en förbannelse from hell. Tidigare sa jag att jag kan både ha det och vara utan det men nu har det förändrats så nu heter det att jag behöver det och vill ha det............. Nää nu räcker det. Är jag ensam om att tänka på det här med hjärnskador osv.

Hej på er! Varning för långt inlägg ;)! Wow. Jag har läst många av era inlägg/trådar, första gången jag skriver här. Jag vill att ni ska veta att era berättelser har hjälpt mig igenom flera tuffa stunder senaste veckan, så vill börja med att säga Tack. Vill även ge er alla som kämpar en stor styrkekram ❤. Nu känner även jag för att ventilera mig, dels för min egen skull men också med förhoppning om att min berättelse kanske kan hjälpa och peppa andra därute.

Ok, nu kör vi. På nyårsaftons natt för nu cirka en vecka sen bestämde jag mig - Att erkänna för mig själv samt berätta för min pojkvän att jag har alkoholproblem. Efter ett mysigt nyårsfirande med hans familj kom vi hem till honom. Han gick och la sig och jag ville stanna uppe ett tag till, dels för att gå ut med min katt, och (tyvärr såklart) passa på att dricka lite till från min hemliga flaska som jag förvarat i handväskan hela nyårsafton. När katten var nöjd gick vi in, jag satte mig i soffan i vardagsrummet och började gråta. Jag var så less på mig själv. Kände att jag hade nått en gräns, fått nog av att ljuga, smyga, känna skuld/skam, må dåligt osv. Och nu var det ett nytt år, det kan inte fortsätta såhär, tänk om jag dör pga. den här skiten. Så jag gick in till honom, han sov så jag tvekade, blev nervös och vände om, gick till köket... fick plötsligt lite panik och grät ännu mer (extremt många tankar och känslor flög igenom huvudet de där sekunderna, men nån röst ekade högt därinne och sa "DU MÅSTE BERÄTTA!"), så jag gick in till honom igen, väckte honom med gråten i halsen och sa "X jag måste berätta en sak för dig....".

Jag berättade allt. Att jag smugit, ljugit, hur mycket jag druckit och hur det hade eskalerat senaste 2 veckorna. Han var lugn och lyssnade. Han frågade om han fick se flaskan, jag visade den. Sen hällde vi ut allt det sista i vasken. Vi fortsatte prata länge den natten. Jag fällde många tårar, ursäktade mig för hur värdelös jag är som flickvän och sa att jag förstår om han inte vill vara med mig längre. Han kramade mig, tröstade och sa "jag är glad över att du berättade, det var modigt, jag tycker om dig jättemycket."

En STOR sten släppte genom att berätta för den människa som står mig närmast. Såklart blandat med jobbiga känslor såsom skam över att visa hur svag man är för alkohol, tankar som "vem vill vara tillsammans med en som har alkoholproblem?" osv.

Nu sitter jag hemma i min lägenhet med min katt, inne på min 2:a nyktra fredag i rad. Går igenom dagligt kämpande med svajande känslor/tankar, kroppsliga reaktioner/abstinens, svårigheter att somna (vilket jag aldrig annars har). Galet vad den där drycken gör med kroppen och hjärnan.

Imorgon ska jag träffa 2 nära vänner och jag tänker även berätta för dem. Är nervös men beslutsam. Jag måste, annars klarar jag mig inte igenom det här. Jag har ställt mig frågan - var det bra att jag berättade för min pojkvän? Svaret är JA. Hade jag inte berättat så hade jag inte varit inne på min 7:e nyktra dag.

Jag är för övrigt en 35 årig kvinna som valde att flytta från norrland till södra Sverige för att studera och göra karriär. Det har gått bra för mig och jag har kommit dit jag vill vara (bortsett från den här situationen såklart). Jag har nästan alltid varit "partytjejen" men har inte haft problem med alkohol fram till cirka 30-års åldern. Blev hjärtekrossad av dåvarande pojkvän och började festa mer med vänner på helgerna, och sen ibland även på vardagar (började dricka i min ensamhet). Dricker inte på arbetstid och klarar jobbet bra. Det är kvällsdrickandet som jag fastnat i och som eskalerade nu under julledigheten - varje kväll i två veckor. Inte stupfull men påverkad och duktig på att dölja. Begär av att dricka för att orka vara social, glad, pigg, avkopplad, dämpa ångest osv. Känns som att jag har tappat bort mig själv, vem jag är och vad jag tycker om i livet (som inte är kopplat till alkohol). Måste hitta tillbaka. För det går väl?

Trodde aldrig att jag skulle hamna i den här situationen, att alkoholen skulle ta över så mycket av mig och mitt liv. Men nu är jag där och har tagit mina första kliv över tröskeln. Många trösklar kvar, jag hoppas att jag fixar det.

Tack för att ni orkat läsa. Känns skönt att skriva av sig. Hoppas att ni vill och orkar kämpa vidare tillsammans med mig. 2021 ska bli det bästa året.

Godnattkramar från mig och katten ❤

Kul att du ville titta in och tack för att du delar med dig! ?

Var precis in och "tjuvkikade" på din tråd! ?

Keep up the good work!

Du har kommit långt i din kamp!
Stödet, råden och den positiva kickback-andan här på forumet är makalöst! Så otroligt många underbara människor här!
TACK FÖR ATT NI FINNS!

Jag tycker du kämpar otroligt bra "Vinare"! Stolt över dig, fortsätt så här så kommer det gå bra!
Kommer följa dig hack i häl ?

Jag hade inget hemma så höll mig ifrån alkoholen ikväll men tufft det är det... storstädade hela dagen för att få tiden att gå. Märker allt mer hur alkoholen är sammankopplad med allt i mitt liv, hela vardagen. Kände efter städningen att jag ville belöna mig, sätta mig ner med vin och kolla nån serie och slappna av. Andra gånger dricker jag för att kunna varva ner efter en jobbig dag på jobbet. Dricker för att kunna slappna av och sova (däcka). Dricker för att jag känner ångest och oro. Dricker när jag är stressad. Dricker när jag lagar mat eller bakar. Dricker för att fira. Dricker om jag är arg över något som hänt under dagen. Hur ska jag möta alla dessa känslor och behov utan alkohol? ???

Finölen ja... den har jag också handlat många gånger bara för att det ska verka mer normalt. Det är ett så stört beteende. Vore rakt mycket mer ärligt att bara köpa vinet och spriten. Köpa extrastark starköl, som ”riktiga alkisar” för jag är ju en! Den där oerhörda skammen som en går och försöker skrubba bort genom nån slags teater... undrar om de som arbetar på systemet känner igen och ser igenom våra strategier, för de verkar ju onekligen se liknande ut...

Dag 6 för mig.
Det var rejält kämpigt ikväll men tiden gick så sakteliga trots allt...

Jag har följt din tråd men tror aldrig jag har skrivit till dig ? grattis till dina vita dagar iallafall!
Jag har också letat efter en sån lista som du beskriver. Mycket av motivationen ligger ju i att successivt känna sig bättre. För lite mer än ett år sen höll jag uppe i två månader. Då skrev jag dag för dag i mina anteckningar på mobilen hur jag mådde. Efter elva dagar kände jag mig så otroligt lätt och glad. Jag märkte att jag log ända upp till öronen en måndag när jag gick till jobbet. Mina steg var lätta och snabba och min energi var på topp. Jag fick mer anstränga mig för att inte automatiskt le. Nu var inte alla nyktra dagar på det viset, så är ju livet, men aldrig hade jag känt mig så glad och lycklig när jag drack. Den känslan längtar jag efter. Jag tror dock inte att det kommer så snabbt som elva dagar denna gången. Märker att allt tar lite längre tid denna gången, men jag är tålmodig ?

Berra, hos oss kom frugan hem från jobbet på julafton flera timmar tidigare än förväntat. Hon jobbar inom sjukvården. De hade visat sig vid en smittspårning att hon hade covid-19 utan symptom. Jag själv blev sjuk och fick symptom på covid-19 under juldagen. Tog covid-19 test måndagen den 28/12 som var negativt. Jag blev bara sämre och sämre med feber som låg över 39 grader, smakbortfall, diarré, ont i halsen, ont i kroppen, m.m. Tog nytt covid-19 test måndagen den 4/1 som visade att jag har covid-19. I morse var jag feberfri men nu har febern kommit tillbaka. Jag är matt och trött. Tillbringar mina dagar hemma i soffan. Frun är frisk förklarad och jobbar för fullt. Detta är en väldigt mystisk sjukdom som drabbar individer väldigt olika. Det enda positiva är väl att vi förhoppningsvis utvecklar antikroppar. En dag i taget ?
/Mrx

Åh... jag blev faktiskt lite orolig när din söndagskrönika uteblev. Sen tänkte jag att det var jul och du kunde behöva lite ledigt men samtidigt var du ju sjuk när du skrev sist.
Skönt att du mår bättre!

Jag har klarat dag 3. Jag lyckades rätt så bra förra sommaren men har trillat dit igen.
Nu måste jag fixa det! Så jag hakar på er.
Kram på er alla!

Ja, använd inte det här som en ursäkt att dricka. Jag tycker att du fick lite oförtjänt hårda ord när du faktiskt befann dig i en fas där det började ljusna. Gå tillbaka dit. Ett snedsteg har du gjort förr och du var på rätt väg innan. Fortsätt där du slutade och fortsätt ventilera här. Du ser ju att du är välkommen. Alla härinne har väl lärt sig nåt på det här också.
När du skriver får du lite perspektiv och jag vet att du har fått många insikter , så slutar du skriva här måste du hitta nåt annat ställe att skriva på eller prata med någon. Du måste komma vidare. Nu hoppas jag att du stannar, vill så gärna läsa om när du tar steget att lämna.

Kul att du också börjat. Bra kämpat!
Jag ser också fram emot morgondagens film, kloka ord och uppgift! Något att "hålla i handen" liksom, de första trevande stegen i nykterheten.

Du är stark! Imponerad av dig! Imorgon är det bättre ???

Absolut är jag bestämd på den här punkten. Jag måste veta om jag är stark nog att motstå detta. Men visst är jag sugen justnu, men kan inte svara på om det är alkoholen i sig eller vanan att dricka en fredag framför tvn. En sak vet jag säkert, och det är att jag mår dåligt imorgon om jag dricker idag.
Nu är det inget problem idag. Finns inget att dricka, det har jag ju sett till tidigare genom dricka upp innehållet förut. Puben har ju stängt sedan 20, så där fick man lite gratis hjälp.

Men det handlar också om att förändra rutiner för min del. Typiska dagar eller händelser då jag brukar dricka måste förändras.
Innan jag slutade röka, brukade det alltid vara en öl och en cigg.
Det gick liksom hand i hand, det var tufft som f-n att inte vilja springa ut och röka efter en bira eller alkohol överhuvudtaget.

Det som håller mig ifrån att inte röka har inte faktiskt inte med att jag luktar illa och alla dom negativa sakerna. Jag vet allt om det, skador med mer. Faktiskt så är det dom positiva sakerna i att inte röka. Vad händer i kroppen efter man slutar röka.
Har läst så månger sidor..
"Detta händer när du slutar röka"
En trevlig positiv sporre, det håller mig motiverad att låta bli.
Även nu månader efteråt så läser jag det fortfarande för att fortsätta vara motiverad till det.

Det står vad som händer kommande veckorna/månader/år efter man har slutat.
Har inte hittat någon läsning om vad som händer med kroppen när man slutar med alkohol lika beskrivet som om rökning.

Om någon har sett en sida med det så skulle jag vara oerhört glad om jag fick ta del av den.

Jag gillar att se och uppleva förändringar som leder till positiva effekter.
I svaga ögonblick kan det vara skönt att ha något att läsa som motiverar en att fortsätta genom detta träsk.

Ny dag imorgon!
Tack alla mina kära vänner för alla era fina kommentarer!
???
(Typiska tjej-emojis).. ?

Jag har alltid älskat morgonkaffet (ja, sen jag började dricka kaffe för sisådär 30 år sen ?) men nu! Nu längtar jag riktigt och njuter av det på ett helt annat sätt. Det smakar liksom så mycket godare när jag inte druckit kvällen innan, men framför allt så betyder morgonkaffet att jag klarat ännu en dag!

Heja dig! ??

Du klarade idag! Så starkt av dig ??

Usch det blev en riktig skitkväll. Huvudvärk, känner mig ordentligt nere och inte ens AA-mötet fick mig på bättre tankar. Har känt mig irriterad och sugen på att dricka i stort sett hela dagen. Åt två påsar micropopcorn för att stilla suget, funkade inte fick bara mer ont i huvudet och magen blä

Ska ta en tidig kväll, gå och sova och hoppas på en bättre dag imorgon.
Jag är i alla fall nykter...

Började idag alcohol experiment. Trögt när jag vill hoppa till dag 8 ?❤ men det får bli istället 38 dagar för mig i slutet.

Kul att du gillar programmet. Ska bli spännande att få se morgondagens uppgift o film :)

Här en till som är nykter och ser på tv. Det är nog hjälpsamt att skriva här lite dagligen. Det påminner oss om vad vi håller på med och varför. Ha en fortsatt trevlig kväll ???

De senaste två dagarna har jag varit fruktansvärt trött och haft väldig huvudvärk. Hoppas att det ger med sig. I övrigt rullar det på bra med "The alcohol experiment". Två dagar till och jag har nått en tredjedel!

Jag har nu konstaterat att jag inte är fysiskt beroende! Jag har också kommit fram till att alkoholen har blivit min "snuttefilt" eller "napp": det jag tar till när jag mår dåligt pga tristess, ensamhet, oro och upprördhet. Det är en framgång för mig och jag har bestämt nu att jag får köpa en flaska vin i veckan, till helgen. I övrigt dricker jag inte ensam.
Men jag har en fråga till er; Jag skulle gärna vilja kolla hur min lever mår, men vill inte gå till vårdcentralen för jag vill inte stämplas som "alkoholist", har någon något tips? Vet någon ifall levern kan reparera sig på den konsumtionen?
Tacksam för svar!

Idag, har jag gjort ganska mycket och sitter nu i soffan och kollar på solsidan, inte en droppe alkohol finns hemma och jag känner inget sug efter det heller.... jag tänkte att jag skulle försöka skriva varje dag här. Bara några ord. Det kanske hjälper mig lite.

Vi är så bra ??
Blä va godis jag ätit ikväll... jag brukar inte bry mig så mycket om det när jag hade vinet. MEN helt klart hellre godis än vin. Imorgon är det dags för morgonkaffe, utan att förbereda sig för jobb eller lindra baksmälla! Man är lyckligt lottad ändå ?

Fredag kväll och här sitter jag i soffan och dricker pepsi Max. Så skönt. Kollar på serie med min man. Det klarar inte jag av när jag dricker för jag blir för rastlös och kan inte koncentrera mig på en film eller serie.
Hade sug ett tag idag men tänkte på hur skönt det kommer att kännas imorgon när jag vaknat att inte vara bakis.
Så ja Miss Mary Poppins jag njuter av min nykterhet. Hoppas det går bra för dig! ?