Senaste kommentarerna i forumet

Jag känner igen mig mycket i hur ni beskriver ert drickande. Så var det för mig fram till april 2020 då jag kände att jag behövde en förändring. Och jag tror verkligen att man ska ta den känslan på allvar, precis som ni verkar göra. För inga allvarliga konsekvenser hade kommit..ditills. Men jag ser i efterhand att jag bromsade precis i tid. Och jag upptäckte att jag dels mådde så mycket bättre utan alkohol, både fysiskt och psykiskt, dels att allt det roliga fanns kvar; god mat var fortfarande gott, vänner, natur och intressen fanns kvar. Dessutom njuter jag varje morgon av att vakna utan bakfylla, av att känna mig utvilad på ett helt annat sätt. De första veckorna var lite tuffa, man måste stå fast vid sitt beslut fast vinet lockar, men sen började åtminstone jag märka av fördelarna och faktiskt njuta av mitt nyktra liv. Lycka till med att hitta era vägar framåt!

Det låter väl som en bra plan att börja med Malin-My! Du säger att du knappt fattat själv, jag har tvärtemot dig fattat länge att mitt vinintag är osunt och försökt kontrollera och ha strategier.

Vi får hålla varandra uppdaterade och peppa varandra! Jag tror en vit period skulle göra att jag fick bättre kontinuitet och resultat av min träning - vilket skulle vara roligt.

Mina barn är i lågstadie- och mellanstadieålder, så inte jättesmå. Dina är lite äldre förstår jag? Jag lever ensam sedan två år tillbaka och har barnen största delen av tiden.

Jag höll upp i 6 veckor. Gick riktigt bra. Skrev här, lyssnade på poddar och läste böcker. Blev ett riktigt uppvaknande och jag mådde så mycket bättre. Hann till och med sluta fundera speciellt mycket över alkohol. Så blev vi bjudna på en middag. Som vanligt jättegod mat. Champagne och bra viner. Det låter kanske konstigt men jag ville egentligen inte dricka men kände mig som jag på något märkligt sätt inte bidrog till stämningen och drack ändå. Efter det kändes det som allt var förstört i kombination med att jag kände mig trygg med att "klara" en period utan alkohol och därför kunde dricka. Sedan ramlade jag tillbaka i samma vanor och nu under hösten som varit riktigt tuff jobbmästigt har det blivit klart mycket mer.

Det låter som att vi 3 inte är helt olika. ?.

Det låter som att vi 3 inte är helt olika. ?.

Men idag blir min start. Har varit ute och ska strax basta. Känns som en bra start och imorgon kommer jag vakna i samma känsla som du.

Så skönt att kunna vädra tankarna med mannen och ha stöd därifrån. Känner igen mig i det där med nedstämd och trött. Så klart barnen påverkas. Hur länge höll du upp sist? Jag kan inte minnas jag klarat mer än en vecka sen jag var gravid sist - för snart ett decennium sen!!

Jo jag har väl svaren. ?
Jag ska kolla om han vill ta en vit månad med mig, om jag vågar. Han är världens snällaste så jag är inte rädd för honom men jag vet inte om jag vågar för då erkänner jag ju för honom att vi ( mest jag) har ett beteende som behöver ändras. Jag vågar inte erkänna det. Jag tror han kommer svara ” varför då.. vi som har det så bra” och det har vi för det mesta. Jag tror han blundar för han trivs och vill inte ändra något. Han gillar sin livsstil och han gillar att ha en avslappnad fru. Jag tror han aktivt väljer ( tillsammans med mig) att blunda för att jag somnat på soffan, byter ut boxarna-ofta, gömmer rödvin i kaffemuggen.
Jag tror jag ska köra ”nytt år nytt liv” grejen. Att jag ska äta mer hälsosamt för att gå ner i vikt och då kan jag ju inte dricka alkohol ?. Tur att jag har några trivsel-kilon att jobba på... den skulle han och min omgivning köpa utan att ifrågasatta. Fegt? Ja. Men jag tror att det får bli så för jag orkar och vågar inte säga annat när jag knappt fattat själv.
Flyklinje- är dina barn små? Lever du ensam?

Tack KB70. Håller helt med och har själv lite svårt att förstå varför jag är så "allt eller inget".

Självklart skadar alkohol alltid relationerna till dem man älskar. Mer eller mindre. Men mest har mitt vindrickande kanske skadat mig själv? Men också då i förlängningen mina barn. Jag har varit mycket trött, frånvarande och ”oäkta” på något sätt. Jag ser fram emot mer energi, klarare sinne, bättre humör och äkta känslor! ✨

Jag har berättat för min man att jag känner att jag dricker för mkt och vill ta en rejäl paus. Känns inte laddat och jag tror han vill samma sak. Han dricker på ett väldigt sansat sätt och tycker inte att jag dricker för mkt. Men han har nog ingen koll egentligen. Hade jag ett beteende som gick ut över omgivningen när jag dricker hade han kanske sett på saken på ett annat sätt. Vi lever ett liv där det är så många tillfällen och en livsstil där alkohol ofta ingår. Men jag tycker nog familjen också påverkas eftersom jag känner mig så trött och nedstämd. När jag höll upp sist gjorde det att jag fick så mkt mer energi...

Tack för att du delar med dig. Din situation är annorlunda än min på det sättet att du har en partner som också gillar att dricka gott. Kanske ni tillsammans kan ta en vit månad eller så? Om du nu vill. Och han. Jag romantiserar gärna också den goda maten och drickandet, vill som inte vara utan det. Men jag vill sluta dricka i min ensamhet - det känns inte sunt. Kanske du och mannen kan ta en promenad tillsammans och sen se en serie.

Dina konsekvenser verkar vara samma som för mig - ångest och dålig sömn och vad sa jag/vad skrev jag. Jag skulle önska att jag hade mer tid för träning, orkar sällan träna dagen efter. Också en konsekvens.

Jag har också ett jobb med ansvar och har en normal fungerande vardag så sett. Universitetsutbildad och så. Barn.

Du har nog svaren inom dig ? fortsätt gärna skriva. Kram!

Stor igenkänning.
Jag tror inte jag skadar någon heller.. mest mig själv. Jag lägger mycket tid på barnen och deras intressen, jobbet, familjen, vänner, huset, träning, Mm Mm. ( ja jag är nära den berömda väggen ofta men klarar vända precis innan jag kraschar)
Men kanske skadas de mer än vad vi tror? Jag ska fundera över hur det påverkar dem en annan dag. Kanske är en bra grej för oss att diskutera? Kanske kan det ge en extra push i att låta bli?

Jag sammanfattade lite kring mitt sista år som alkis, riskdrickare, vinpimplare, vet inte vad jag var, men vet vad jag är, nykter.
Tacksam för det! Ta en dag i taget!
Nyår brukar inte ha nån jättestor innebörd för mig, däremot har jag de senaste åren presentat mig själv med en vit månad i januari, och i samband med det letat efter forum, bloggar, hälsoartiklar etc. Inte blivit så mkt klokare men hit hittade jag för några år sedan, kanske fyra-fem, och blev nästan besatt av allas berättelser men även av den gemenskap jag kunde se fanns här.
Nästan efter varje vit januari kände jag att ”jag borde testa längre” för att jag mådde bra, samtidigt var ett skäl till att jag klarade det relativt enkelt- att jag visste att jag kunde dricka igen.
Jag drack mindre under våren, mer på sommaren. Drink varje kväll, vin till lagad middag lika så, ibland mycket, men det märktes allt mindre på mig. Inser i efterhand att detta var ett tydligt varningstecken. Eftersom jag ofta själv ”fyllde på” ur box sommartid (har enbart druckits flaskvin här) så hade jag också dålig koll på hur mycket. Mer än att när jag hade börjat så var det svårt att sluta. Min man har alltid varit tvärtom. Middag- ett glas eller två- sen STÄLLER MAN UNDAN... men inte jag då...
Förra sommaren tycker jag att jag drack mycket. Till hösten var jag något som aldrig hänt innan/ alkoholmätt. Jag hade knappt något sug och september/oktober drack jag väldigt sparsamt, på vardagarna.
Men sen hände något som jag i efterhand tycker var som ett urspårat tåg som inte kunde stanna. Jag blev för full i alla sammanhang. Jag hade jättesvårt att vara måttlig. Jag gick på systemet och handlade ”till mig”, jag slängde flaskor och köpte igen. Jag drack ur hemskt sprit som stod långt inne i skåpen, glögg var väl det enda som lämnades orört,
Jag hade några hemska fyllor faktisk, en vid en familjesammankomst då jag fick gå och lägga mig. En vid en middag då jag försov mig så nästa dag att jag missade ett barnkalas. Det var inte det värsta jag kan tänka mig men det var spärrar på spärrar som släppte. Jag hade haft både sämre och många bättre perioder med alkohol. Men just i det här läget sammanföll det med någon otrolig trötthet över vad jag trodde att alkoholen skulle ge mig- och vad jag faktiskt fick,
Det var som en relation i mitt tidigare liv där jag hela tiden- önskade hoppades och trodde. Men det blev aldrig verklighet.
Jag började bli less och jag var väldigt trött. Efter julen förra året var jag utmattad, sov dåligt.
Nyår firade vi med dunder och roligt brak ihop med vänner. Det var alkoholen från sin bästa sida, och konstigt nog är jag glad att vi skiljdes som nån sorts - inte vänner - men med värdigt adjö.

På Nyårsdagen hände något som jag är evigt tacksam över. Middag med vänner (vi var i fjällen) och minimalt med vin kvar eftersom vi druckit massor). Jag kände oron hovra i bröstet. Men när det gick upp för mig att det var slut, fanns inget mer att uppbringa, infann sig ett lugn som jag ofta haft anledning att återvända till. ”Såhär kan det vara”. En frid. Stilla inombords.
Jag känner inte så varje dag, har inte gjort för jämnan. Men det är en plats jag kan återvända till, ett minne som är levande. Och som jag tror var min chans, lucka att slinka ut ur det som allt mer började likna ett fängelse.
Sen har det som för precis alla här varit upp och ner, det här året: det har jag skrivit så mycket om att energin kunde driva ett mindre kärnkraftverk. Men repetition är någons moder- osäker på vems- och det behöver jag, varje dag,
Jag lovar mig själv inte varje dag och högtidligt att jag ska vara nykter, utveckling måste ju finnas också i det vita livet. Men det är den grund jag vilar mitt ibland skrangliga liv emot, men ofta står det stadigt.
Viktigast av allt, jämte mina egna dagliga beslut har varit gemenskapen här, stöd och igenkänning. Att få glädjas åt andra, att kunna ha betydelse för andra, att höra ihop, att inte skämmas mer.
Att räkna upp fördelarna med nykterhet räcker inte dagen till för, det mörknar snart igen och jag har läst, vilat, druckit kaffe idag. Inget mer. Det räcker.
Önskar er alla om någon orkat läsa så här långt - ett år att, ja både att utmanas och att vila i.
Önskar er gemenskap, hur den än ser ut. Önskar er som inte gjort det än men som funderar. Modet att kliva in här och berätta! Allt börjar där. Kramar till medkämpar, rookies och ”gamlingar” alla behövs här.

Hej
Ja det är nog klokt att inte tänka ”aldrig”. Som jag skrev, önskan är ju att ha en hälsosam konsumtion.
Min omgivning har inte sagt något till mig. Men jag vet inte om det pratas. Min man dricker mindre än mig men även han uppskattar livsstilen som inkluderar gott vin och god öl. ( box-vinet är bara jag) Vi har båda jobb med mycket ansvar, ( jag jobbar som verksamhetschef med många anställda) och vi lever ett aktivt liv. Vi har 3 barn (2 vuxna utflugna ett halvstort) och många intressen. MEN Vi öppnar gärna ett gott vin tillsammans... ofta. Och jag dricker på kvällen själv ofta..Det får mig att varva ner och må bra. Det började som lyx i vardagen. Som kom oftare och oftare och blev mer och mer. Sen kom ångesten. Svårt att sova. Sms:en som jag skickar på fyllan som är helt logiska i stunden?. Sakerna jag säger när jag pratar i telefonen.. ( Coronan gör att vi inte träffar så mycket folk - men i somras vet jag att jag druckit för mycket vid flera grill-tillfällen då vi träffat folk). Ångesten ”vad har jag sagt” ”VAD har jag textat” ”vad tänker folk.”” Uppfattade barnen mig som full ?. ” MEN ändå har jag aldrig tänkt att jag har problem. Snuddat vid tanken men slagit bort den.
Just nu säger mitt inte ” en kall IPA när jag kollar Ivanhoe kan väl inte skada, det är semester och fredag” Första dagen och jag vet inte om jag klarar stå emot. Snart kommer maken att säga ”ska vi bada badtunnan ute och ta några öl” eller så tänder han en brasa, luftar mitt favoritvin och bjuder mig på det... ni hör?!? JAG vill dricka. ?

Välkommen!
Jag vet inte hur det är med motion men ett flåsigt pass frisätter en massa må bra- och slappna av- hormoner.
När vi slutar mata kroppen med alkohol återfår kroppen så småningom förmågan att koppla av sig själv, men just att växla mellan aktivitet och vila är ett bra sätt.
Ofta ligger kanske stress eller andra saker i botten av den där sjön som vi fyller med öl, vin, sprit. Efter en tid som nykter brukar det klarna och man kan börja fokusera på rätt saker. Lycka till!

Och bra att ni krokar arm, det finns otroligt mycket att vinna på att hitta som Andra halvlek beskriver det, en flock. Då är man aldrig ensam, och ofta kan man dra varandra lite.
Ett råd i välmening är att strunta i aldrig mer- perspektivet precis i början. Det är svårt nog att välja nykterhet dag för dag, med ett längre perspektiv av kanske 3 månader (rekommenderas bland annat här) i botten.
För mig har det varit ny dag, nytt beslut, säkert 7-8 månader. Jag passerar ständigt viktiga tillfällen som tidigare känts omöjliga att hålla nyktra men det går bra med en dag i taget då med.
I början kunde det handla om en timme, en kvart i taget.
Tålamod är en god egenskap i sammanhanget: de flesta av oss får öva upp det! Heja er! Kram ?

Hej, ville bara säga GRATTIS till dina 90 nyktra dagar ⭐️ Det är en stor pepp för såna som mig, som står och skakar på dag 1. God fortsättning/ A ?

... börjar bra med 90 nyktra dagar i ryggen! Är så glad och stolt över mig själv!
Drack alkoholfritt bubbel igår och sov gott och länge idag.
Har funderat mycket på det nya året och mina nyårslöften. Läste en klok sak att istället för nyårslöften ha nyårsövningar dvs. saker man arbetar och övar på att uppfylla kontinuerligt under året. Blir som en mer positiv underton istället för "löfte" som om man inte uppfyller leder till misslyckande.
Mitt främsta övningsområde för det nya året är iallafall att vara nykter hela året. De senaste 90 dagarna har det varit relativt lätt att vara nykter men just därför har jag en liten inneboende rädsla om att det kanske inte kommer vara såhär lätt hela tiden, och vad händer då när det blir svårt och jag prövas?
Jag hoppas ni alla har haft en fint nyår och skålat i alkoholfritt.
Tack för stödet 2020, ser fram emot gemensam fortsatt framgång 2021! <3

Blev en blipp igår, var väl egentligen ganska väntat då jag varit inställd på att dricka upp några öl som jag hade öronmärkt för nyår. Nu slipper jag gå runt och undra hur de smakar, trots att de var väldigt dyra så var de inte såpass goda att de hade varit värda att tänka på. Jag satt för mig själv hela kvällen, klarade inte av att låtsas att allt var bra och fejka ett nyårsfirande. Scapegoat kom iallafall in till mig och höll mig sällskap, hen frågade mig när vi flyttar för hen vill ha lugn. Hen älskar att spela piano och håller på och lär sig en fin låt, men Golden och min fru hackar på henne att det låter illa, jag blir så arg så jag kokar men jag håller lugnet och ser på det stora priset - frihet.

2021 har börjat, och det ska bli mitt år. Jag har lovat mig själv att jag ska bli fri hennes klor och fri från att sitta i total likgiltighet och dricka och hoppas på ett mirakel. Jag kan se precis hur jag vill att det ska bli, det är bara jag som stoppar det. Det är värt vad priset nu blir, bara tanken på att få sitta i en egen soffa med barnen och bara ta det lugnt utan någon som helst drama på gång ger mig energi. Nu ska jag peppa mig själv och starta detta nästa vecka när allt är öppet igen.

Gott nyktert år, det kändes bra att få den hälsningen. Ser t o m fram emot att jobba för detta! ?⭐️

Känner igen mig så mycket - sömnen, barnen, stressen. Och i att årsskiftet ger en tankar om vad som varit och vad som komma skall. Vad fint att du vill ta hand om dig själv, det är mitt mål för året också. Vi kan väl följas åt ✨

Det var ett tag sedan jag var inne här. Livet har sprungit på och jag har inte haft tid för reflektion eller ork för att jobba med mig själv.

Eller rättare sagt: jag har inte prioriterat det.

Ett nytt år för ofta med sig en hel del funderingar över det som varit och hur jag vill att det ska vara vilket gjorde att jag hamnade här igen. Hösten har varit minst sagt stressig både på jobbet och hemma och jag har använt alkohol för att varva ner på kvällarna. Som vanligt så har det funkat under en tid men nu börjar det gå för långt, igen...

Stress är nog min största trigger. Jag stressar hela dagen på jobbet, kommer hem och tar hand om barnen och sen när det är dags för att ta hand om mig själv landar jag i soffan med ett glas vin. Som gärna blir fler. Jag sover kasst, vaknar med hjärtklappning och pirr i armarna. Att somna om blir ofta omöjligt.

När jag ser tillbaka på hur det varit kan jag förstå att det inte kommer funka att fortsätta såhär. Jag måste börja prioritera mitt välmående. Det måste gå först. Annars kommer jag varken att hålla för jobbet, mannen eller barnen. Så nu kör vi det nya året med nya mål.

En dag i taget.

Vad roligt att du vill följa mig Allegra ❤️

Man får vara ledsen och trött. Vila och sköt om dig! ?

God fortsättning på det nyktra året kära du ❤️ En dag i taget ❤️ Kram