Senaste kommentarerna i forumet

Jag funderar.
Jag tänker på de personer i min omgivning som inte dricker eller dricker måttligt. Jag ser inte på dem som tråkiga eller nyktra alkolister. Snarare som kloka och hälsosamma personer. Skulle känna mig så stolt att kunna vara en av dem i sociala sammanhang.
Men ändå tycker jag det är svårt.
Vid AW och middagar, att inte vara en del av gruppen... Förstår inte detta, i övrigt har jag inga problem med att gå min egen väg.
Tror tyvärr att jag senaste åren omedvetet valt ett umgänge med folk som har liknande vanor som jag.

Covid är faktiskt inte bara negativt för drickandet. Jag har inget inbokat alls som triggar.

Nu fortsätter jag att vandra på.

Nu kör vi ännu en dag utan.
När jag slutade sist blev jag hjälpt av att byta vanor. Kanske konstigt men jag valde att sitta på andra platser när jag såg på tv, ändra ordning på saker, göra aktiviteter jag annars inte gör. Det var faktiskt en bra sak för mig. Ska testa detta igen.
Kram

Soffi. Bra kämpat. Jag tittar flera gånger per dag i din tråd för att se att du är med mig. Så fint att du klarade första dagen när den är så tuff för dig. För mig är det inte lika tungt. Det brukar vara tredje dagen som jag faller genom att tänka " vad är meningen med det här" alla dricker och liknande. Jag behöver lära mig att stå ut med tristessen, som jag vet kommer försvinna. Kram och håll ut!

Citrus: Du ska vara nöjd! Du drack mindre än vanligt och du ger inte upp. Idag är en ny dag och den kan bli nykter :-). Sen staplar vi dagar på varandra så att det blir många över tid. Men en dag i taget. Ibland en stund i taget. Svårt för oss otåliga som vill fixa allt på en gång. Men det går, jag vet ju det.

Tappad: Nej, så sant, det är inte många som lyckas första gången. Jag har vetat i över tjugo år att jag har en ohållbar alkoholkonsumtion. Minns för kanske 17-18 år sedan, jag satt på en föreläsning om alkoholism - hur man upptäcker om en kollega på jobbet har problem.. Mannen som pratade var nykter alkis, när han beskrev hur det är att vara alkis använde han metaforen "ett stort svart hål inombords" som "tvingar" en att dricka.
Jag kommer ihåg att jag så gärna ville fråga: Hur blev du kvitt hålet, vad fyller du det med nu som nykter?
Men, jag kunde ju inte ställa den frågan, då hade jag ju avslöjat mig....
Frågan kvarstår än idag: Vad fyller man hålet med? (...det blev en lång utsvävning..)
Trots vetskapen om min alkoholism var det först september 2019 som jag gjorde mitt första verkliga försök att bli nykter. "Tvingad" av en läkare som avslöjade mig, eller snarare, skammen fick mig att vakna.
Nu är jag här för egen maskin.

AH: Tack för pepp!

Till alla andra: Jag läser flera andra trådar, vi är ganska många i startfältet nu har jag sett. Blir så glad när jag ser det och önskar alla (inklusive mig själv) all lycka.
Jag kommer och skriver och stötar i era trådar när jag får lite mera ork. Måste bara komma lite mer på benen själv först genom att skriva i egen tråd. Liggande kan man ju inte stötta andra så bra.

Kram!

Sänder en styrkekram ???
Jag hejar på dig!
???

Ja, allt är som det ska vara.
Jag klarade gårdagen helt utan alkohol, salut för det!!
Har lyckats sova lite i natt även om jag toksvettats och varit uppe och vandrat flera gånger. Drömt helt sjuka saker de stunder jag slumrat in.
Fortfarande förlamande trött. Luddig i skallen. TÖRSTIG, dricker vatten men vet att den här törsten släpper inte oavsett om jag drar i mig flera liter vatten. Tid. Det går över med tiden. Nykter tid.
-Man mår som man förtjänar?
Njae. Det där är nog en sak som jag måste jobba på. Var inte så förbannat hård mot dig själv.
-Jag har inte haft något val för jag är alkis.
Njae. För mycket offer. Offerkoftan kan bli kvävande varm. Inte bra. (Jo självklart har jag en offerkofta som åker på titt som tätt - det är ju därför jag vet att det är hårfint emellan att den är mysigt skön till att det slår över till kvävande..)

Jag mår som jag mår för att min kropp jobbar för mig nu, jobbar med avgiftning. Det är som det ska vara.

Jag är nykter och det är gott!

Då har du en vecka (drygt) nu då. Superbra jobbat. Visst är det underbart med dagen efter känslan av att vara pigg och utvilad? Det är den känslan jag har levt för när det varit tungt under den första tiden.

Kram!

Hej och tack snälla!
Skickar styrka och håller tummar för dig! Du fixar det här! <3
Som fina medlemmar skrivit till mig och påmint mig om, och som jag därefter alltid försöker tänka när det är olidligt: en dag i taget, kanske en timme? Det är lättare att klara en enda dag än att klara ett "för alltid" i tanken.
Jag önskar dig all lycka! God fortsättning!

De biverkningar du eventuellt märker av är abstinens. Din kropp och hjärna vill att du fyller på med mer alkohol. Den abstinensen går över inom en vecka, till största delen, och efter två veckor finns inga spår av alkohol kvar i din kropp. Förutom skadorna som alkoholen åsamkat förstås.

Väldigt svår ångest och rastlöshet är vanligt - botas bäst med raska promenader och löprundor.
Man sover väldigt dåligt i början, men det är bara att gilla läget och absolut inte jaga upp sig för då blir det bara värre. Yoga och meditation är bra mot det.
Huvudvärk är vanligt, men det är bara att stå ut med det. (Får man även vid kaffestopp och nikotinstopp.)
Skakningar och darrningar kan förekomma, men det klingar oftast av dag 3-4.

Det första du kommer märka är att du blir kvällstrött och morgonpigg. Att den lediga helgen känns dubbelt så lång. Det är bra om du sysselsätter dig med sådant som skingrar dina tankar. Sen kommer ofta starka känslor, som du är van att dricka på, och som nu kräver andra strategier. Men det lugnar tack och lov ner sig efter några månader. En glädje och nöjdhet i vardagliga ting kommer du att märka, liksom att din självkänsla och självtillit stärks.

En vit månad är för kort för att märka de riktigt dramatiska förändringarna. Minst tre nyktra månader behövs, men ta bara en enda dag i taget. Plugga nyktra argument varje dag. I början kändes det som jag bedrev heltidsstudier vid sidan om mitt heltidsarbete.

Välkommen hit!

Kram ?

Ungefär så var mina sista fyllor också. Drack jag långsamt kände jag knappt någonting, drack jag snabbt och mycket fick jag minnesluckor och kräktes, som en fjortis. Det goa ruset kom aldrig. Vad var det då för mening med att dricka?

Kram ?

Aldrig ge upp, någon gång är den sista. Att jag slutat dricka tillhör ett av de bästa besluten i mitt liv ❤️

Kram ?

Här är vi ett bra gäng som är svinduktiga på att peppa och stötta ? Vi har alla varit på vår första nyktra dag och minns det nästan som igår. Det finns ingen som ångrar att de har slutat dricka. Jag har inte hört talas om någon i alla fall. Tricket är att sig från känslan ”jag bör/får inte dricka” till ”jag vill inte dricka”. Då blir den nyktra resan så mycket lättare. När man inifrån och ut känner att man faktiskt slipper dricka.

Det är så befriande att slippa all skuld, skam och lögner som drickandet innebär. Det är så befriande att slippa alla timmar av planerande, inköp, supande och bakfylla. Man får otroligt mycket tid över per vecka, som man kan ägna åt mycket roligare saker.

Samtidigt innebär alkoholstoppet att man återfår glädjen och nöjdheten i det vardagliga. Man är inte lika rastlös, man njuter mer av varje stund liksom. Man blir liksom mer chill, tillfreds. Får ökat tålamod både med sig själv och andra.

Är den 1/1 din första nyktra dag?

Kram ?

Hej,

Jag e ny här.

Har under många år känt att man kan dricka lite varje dag. Men under Denna tiden har man fått känna på hur de e på djupet. Har varit hoss alkohol terapeft testat antabus. Men man kan inte släppa. Som jag säger 3 dykningen i ledigheten har så många intressen som får vänta..

Att faktiskt känna glädje och nöjdhet i vardagen är verkligen en gåva ?

Kram ?

Jag förstår att det är mycket att bearbeta och ta in. Det positiva är ju att du har framtiden i din hand. Det som har varit kan du ju inte längre påverka. Men nu är du här för att du vill göra en förändring. Du vill att ditt liv ska bli bättre och det är du som har möjligheten att få det gjort! Du fixar det här! Låt det ta sin tid och ta en sak i taget.

Vi får se.
Den vita perioden hoppas jag blir lång. Väldigt lång. Jag har mycket att fundera på. Efter att ha läst här och insett att jag har ett problem så känns allt annorlunda. Jag känner en sorg och vrede. Hur kunde det bli såhär. ?

Hur många har lyckats med att ordna till sin alkoholkonsumtion på första försöket? För mig tog det flera år från insikt till att jag nu äntligen har kontroll. Hade det varit så enkelt så hade ju inte Alkoholhjälpen behövts.

Jo, det är ju många som klarar av det och kanske är du en av dom. Det bästa är väl att du kör med en plan där du testar det för att se om det fungerar för dig. Ett sätt är ju att börja med en vit period för att sedan sakta introducera en måttlig konsumtion.

Alla är vi ju olika och därför fungerar olika saker för oss och det enda vi kan göra är ju att försöka själva.

Viktig reflektion som jag ska ha med mig - tack!

Är så van att lyckas med allt jag gör, på en gång. Men detta känns svårt... imorse tänkte jag ”jag går inte in på forumet igen”, skämdes...

Men ska inte ge upp!

Det blev liiite bubbel igår ändå. Hade ju handlat hem innan jag bestämde mig för att sluta. Dömt att misslyckas, eller hur?! Nåja, bara ett glas till maten, för kl ett skulle jag hämta dottern. Men tog såklart ett glas till innan jag gick o la mig. Helt onödigt, kände ju inte ens av det? Men känner mig ändå lite nöjd, för så lite har jag inte druckit på länge...

Börjar om imorgon igen. Nya tag!

Bra du är nykter idag, Soffi! Snart är dag 1 slut ?

Hej och Tusen Tack för ditt svar :)

Hej och Tusen Tack för ditt svar :)

Förstår vad du menar.
Jag har också svårt för att göra saker ”lite grann”.
Jag vill ju helst tänka aldrig. För jag vill aldrig mer ha ångest, uppföra mig illa eller risker att förstöra min lever.
Men jag vill ju kunna dricka gott vin och en kall öl med måtta.
Jag vet inte om det går att kombinera?!?! Om JAG kan kombinera det, för det kan ju andra.

Jag tänkte bara flika in angående det där med att ta en timme i taget istället för att tänka aldrig mer. Jag tror att det kan bero på personen. För mig känner jag mig trygg med att tänka att jag aldrig ska dricka mer. Jag tror att det är för att förhandlingsutrymmet är borta. Det finns ingen ingång tillbaka in. För mig fungerar det bättre än att tänka en viss tidsperiod i taget.

Det är kanske vanligare att tänka en viss tidsperiod i taget. Lite anekdotiskt tycks det ju vara så om man läser här på forumet. Men jag kan väl inte vara den enda att föredra att tänka "aldrig"?

Ja, det måste få ta tid.
Försöker lära av mina erfarenheter, och av er andra naturligtvis!
Önskar ju förstås att det bara var att "tända lyset och gå in". Dvs att skruva på korken och inte ta det första glaset.
Det vet jag ju att jag kan... upp till ett halvår...
Den här gången vet jag att arbetet måste inriktas på en djupare förändring, en förändring som gör att jag kan hantera den nyktra Soffi.
Och det lär ta tid!
Men jag börjar med att vara nykter idag. Det är gott nog :-).