Senaste kommentarerna i forumet

Har kommit igång lite nu, foten fungerar någorlunda igen och jag har kunnat vara ute och gått. Tillbaks i samma rutin som i somras när allt gick så bra, har fungerat idag och har hållt mig nykter. Var ute och gick under den kritiska tiden då jag oftast öppnar en öl, väl hemma hade jag inget sug alls och nu sitter jag här nykter. Har jag klarat mig så här långt ska det gå, känner mig lite småyr men inget mer. Trodde jag skulle få mer abstinens, men det kanske kommer. Det mest positiva var att det kändes som om hjärnan kom ihåg den nyktra rutinen och ville tillbaks dit, kanske den långa nykterheten i våras/somras satte sina spår trots allt?

Frun har jag gett upp hoppet med, hon har gått runt och surat hela dagen. Har ingen som helst lust att fortsätta leva med någon som kritiserar och bedömer allt jag gör. Som människa tycker jag att man ska få göra misstag, stora som små, utan att någon ska vara där och klaga och skälla hela tiden.

Att jag blev oerhört glad att läsa ditt inlägg @torn, och @kaffetanten och @emmy, ni med, vi håller så hårt på dig @varafrisk, det vet jag att du vet. Men det här jobbet du gör är för din skull, bara för dig, för att du är värd ett liv med stolt nacke och rak rygg. Och glädje! Är helt säker på att allt det väntar på att få komma ut så småningom. Kram ?

Hej Varafrisk. Jag tror att det största hindret till att du inte lyckas med nykterheten är att du skäms över att du dricker och hur ditt liv ser ut. Om du bara kunde släppa denna skammen så fixar du det. Jag har vid några tillfällen sett att du har skrivit inlägg här och tagit upp saker som är ett stort problem för dig.För att sedan editera inlägget och tagit bort det viktiga som du skrev. Här har du inget att skämmas för, och du är ju helt anonym. Du kan skriva om precis allt. Eller hur var det nu, visste din man om din tråd här..? Jag tror du har en hel del som du behöver ventilera här. Saker som är en stor orsak till att du dricker.

Tänk på att det är ditt liv det handlar om, allt går att lösa, du behöver inte skämmas. Ut med det bara!❤️

Kram från mannen som är duktig på att läsa mellan raderna, och som har varit din kompis här i snart 1 år.
Och som väldigt gärna vill att du ska må bra och bli fri från alkoholen. ❤️

Tänkte gå in och redigera i mitt inlägg men ser att två nya bekantskaper har skrivit i min tråd?? Har inte läst era inlägg ännu men ska göra det när jag har ätit??

Vad jag ville tillägga i mitt inlägg...är att jag är SÅ oerhört trött på detta liv och längtar SÅ efter ett friskt njutningsfullt liv??å det är bara jag som kan göra ngt åt det?

Kram?

Tråkigt att läsa om din situation även om jag inte hade det så tufft som du så lyckades jag alltid hitta anledningar till att dricka.

Varmt välkommen hit!Det finns ett program här om du vill prova.Jag gjorde det med hjälp av rådgivare.
Jag var också rädd för vad som skulle hända med mig och mitt liv om jag slutade.Va modigt av dig att starta en egen tråd här.Jag va rädd för det också ,det enda som inte jag var rädd för var att dricka.Det va lösningen på allt!Vilken lögn.Jag vill att du också kommer ifrån,kanske ett litet tag.Du är värd det och du behövs.
Kram Pilla

Låter som att du har det tufft.. Men också som att du har mycket att vinna på att vara nykter. Att må bättre i kroppen, att på sikt sova bättre, ha mindre ångest. Och det du skriver, att du önskar att du kunde vara hos barnen, det kommer du ju kunna, corona varar inte för alltid . Ring dem och säg det, jag skulle bli så glad om någon av mina föräldrar ringde och sa att de längtade efter mig... Nu har du klarat fem dagar, jättebra! Då klarar du en till, det är jag säker på! Ta hand om dig!

Jättebra att ta tag i detta tidigt. Vet att till exempel beroendemottagningen på Riddargatan 1 i Stockholm har behandling för personer som vill lära sig dricka måttligt. Många har heller inte utvecklat ett dagligt beroende, utan behöver hjälp precis som du att inte spåra ur när de väl dricker. För egen del tyckte jag att det var så oberäknelig, vissa kvällar var det inga problem, men ibland satt jag plötsligt på partytåget i tre hundra km i timmen fast jag hade tänkt ta det lugnt..Så jag dricker inte alls nu.. Men testa om det funkar för dig med enkla tips som max fyra enheter på en kväll, eller alkoholfritt mellan glasen. Annars är det kanske bra att ta hjälp tidigt, du har mycket att vinna på det tror jag, minnesluckor är en stark varningssignal.. .

Jag känner också igen mig. Jag gick i ett år typ och var 99% men drack endå. Hade lite veckor här och där nykter men föll igen och igen. Jag har bara 10 dagar nykter nu och är inte alls mallig. Fortfarande rädd att misslyckas. Men för 10 dagar sen så var jag med om en panikattack pga abstinens och rökt på. Fick åka ambulans och en orosanmälan gjort. Det var droppen för mig. Nu är jag uppe i 100%. Jag tror att man måste nå sin botten för att bli 100%. Botten är olika för alla. För mig var det orosanmälan. Andra kan förlora barn, hem och jobb. Det är så olika. Det kommer bli bra! Lycka till och skriv här det hjälper mig jättemycket. Gått på aa med men har lättare att skriva hur jag känner.

Det låter som en tuff situation.. Men just oro och stress blir som du säkert redan vet värre av alkohol. Efter några veckor utan tror jag du kommer märka skillnad. Även barnens eventuella problem är lättare att möta nykter.. Så vad du ska se fram emot, har du något intresse eller hobby du skulle kunna ta upp? Och god mat, kaffe, choklad, musik kan vara guldkant istället kanske? Sen ska man inte underskatta hur mycket bättre man mår om man ser till att röra på sig utomhus varje dag, en halvtimmes promenad räcker. Förstår att du gått igenom något mycket svårt, tror du att det skulle hjälpa att prata om det med någon? En vän eller psykolog? Hur som helst, ge nykterheten en chans och se om det vänder ditt liv i en mer positiv riktning. Här på Alkoholhjälpen rekommenderar de ofta att börja med tre nyktra månader och sen utvärdera hur man vill gå vidare. Att läsa andras trådar här för inspiration är också en bra början, finns många som kommit långt med nykterheten, till exempel Torn ovh Andra halvlek. För min del var det så mycket som blev bättre när jag slutade dricka. Lugnare, gladare, mindre ångest. Jag önskar dig detsamma!

Känner igen mig i det du skriver ovan, Varafrisk.. Varför tror du jag varit medlem här inne i nästan 6(!!!) år! Jag har tappat räkningen på hur många dikeskörningar jag gjort.. Jag är inte heller dum, jag VET att det är farligt att dricka så mycket alkohol som jag gör och ändå kan jag inte sluta.. Jag är beslutsam till 99%, det är den där lilla %-en kvar som gör att jag fortfarande dricker!

Idag är det dag 3 för mig utan alkohol efter en praktfylla i lördags. Som jag mådde i söndags vill jag aldrig må igen, någonsin..? Jag har redan pratat med min sambo om en vit nyår för mig, vilket inte hänt på säkert 35 år men nu är det dags att kravla sig upp ur diket och borsta av gruset från knäna.. Det här alltid varit en liten, liten bit kvar men nu känns det annorlunda.

Jag känner så väl igen dina tankar och jag hoppas så innerligt att du kommer till den vändpunkten, där du bara känner "Nä, nu jäklar är det över.." Det är nästan som att man blir lite religiös var det nån härinne som beskrev det och det stämmer.. Man blir alldeles euforisk på nåt sätt!

Jag har följt dig och kommer fortsätta följa dig.. ❤

Så försvann allt jag skrev. Det började ju bra det här med min trådstart...
Men som rubriken lyder, vad finns för mig att se fram emot, annat än mina öl?
Min fru dog i cancer, min son är labil i psyket och får rejäla utbrott emellanåt och min dotter går på regelbundna provtagningar då läkarna vill ha koll på henne så att hon inte får samma sjukdom, som mamma.
Barnen är tonåringar nu.
De var runt 10 när hon dog.
De sista sjukhusbesöken med barnen var fruktansvärda.
Mitt liv är fullt av oro. Men jag har sett fram emot mina öl, varje dag.
Dock dricker jag mer än någonsin tidigare nu, och vill trappa ned.
Sägas skall att jag hade problem med alkoholen innan jag träffade min blivande fru.
Men nu känns livet mer hopplöst och oroligt.
Och vad ska man längta efter?

Jag kan tipsa om boken skål, ta mig fan. Den fick mig att tänka på alkoholen som en utomstående kraft "alkoholdjävulen". Tankarna som kommer om sug och tankar på lite kan jag nog dricka. "Jag har nog inte så stora problem" osv. Det är alkoholdjävulen som talar inget du kan rå för. Bästa är att inte förhandla utan bestämt säga nej och slå bort honom från axeln.

De går sin gilla gång här på hemmet. Händer inte så mycket blir mest tv tittande. Men har öppnat upp lite för personalen. Men fortfarande mycket tankar och jobbiga minnen som jag kämpar med. Men idag fick jag äntligen pratat med min terapeut de va skönt henne kan jag nästan berätta allt för. Men är en stor grej jag inte kan berätta kan inte ens skriva om de till henne. Men de får väl mogna fram. Är så himla mycket jag varit med om och de mesta har jag liksom tänkt jo men de nåt alla är med om de är inte så farligt. Men nu när jag pratar om de så inser jag vilka fruktansvärda övergrepp jag varit med om sen barns ben och de är jävligt jobbigt att inse. De gör jävligt ont att ta in. Men de är detta jag måste gå genom för få må bra.

De går sin gilla gång här på hemmet. Händer inte så mycket blir mest tv tittande. Men har öppnat upp lite för personalen. Men fortfarande mycket tankar och jobbiga minnen som jag kämpar med. Men idag fick jag äntligen pratat med min terapeut de va skönt henne kan jag nästan berätta allt för. Men är en stor grej jag inte kan berätta kan inte ens skriva om de till henne. Men de får väl mogna fram. Är så himla mycket jag varit med om och de mesta har jag liksom tänkt jo men de nåt alla är med om de är inte så farligt. Men nu när jag pratar om de så inser jag vilka fruktansvärda övergrepp jag varit med om sen barns ben och de är jävligt jobbigt att inse. De gör jävligt ont att ta in. Men de är detta jag måste gå genom för få må bra.

Dag 5 och just det här är inget problem. Jag vet ju att snart börjar jag förhandla med mig själv, ”det var ju inte så farligt, du dricker ju inte så ofta osv” Men NEJ jag vill inte! Mår inte bra av giftet! Måste komma ihåg det!

Kunde varit jag som skrivit denna text, skillnaden är att jag är dubbelt så gammal som du. Har precis samma problem med alkoholen och har nu bestämt mig för att sluta. Du är klok som känner detta redan i så ung ålder och som dom skriver ovan kan testa att börja med olika knep för att kontrollera berusningen. Ångesten blir bara värre med åren så det jag kan råda dig till är att försöka kontrollera det och om inte det går, kanske sluta helt. Jag önskar jag hade haft din insikt, hade sparat mig massa pinsamma tillfällen. Lycka till och jag är säker på att du kommer klara dig galant. Kram ?

Tack för att du kikar in ..det värmer..Se klart!! Det är så oerhört betydelsefullt för mig när någon kikar in!

Det var väldigt länge sedan som jag berättade för en läkare om vad jag då kallade alkoholproblematik men som idag är ett allvarligt alkoholberoende. Det syntes på mina leverprover att något inte stämde...och jag berättade. Fast det blev inte mer än så...läkaren sa inte så mycket...jag har sökt hjälp...men inte kommit så långt...eller jo...insikten om att det finns ingen annan återvändo än att sluta dricka alkohol har sjunkit djupare och djupare och djupare in...men vad är det som har gjort att jag inte har slutat?!?!? I min stad och inte heller i någon av grannstäderna där jag bor finns det någon beroendemottagning som går under landstinget utan det är kommunen. Man kan få fem fria samtal av kommunen innan man inleder en utredning. Jag fick tre samtal eftersom jag under de tre samtalen inte hade ändrat mitt beteende så var det liksom ingen idé att fortsätta. Kan inte heller få antabus...inte förrän mina levervärden är helt och hållet bra....och än så länge har jag inte kommit dithän att jag kan berätta på mitt jobb....inte med den synen som finns på mitt jobb kring alkoholberoende..under ett medarbetarsamtal för något år sedan frågade min chef mig om jag kunde ta ett glas vin och slappna av ibland....ja...vad ska man säga?!?!? Jag har en fantastisk arbetsplats men beroenden...där är inte kunskap så hög...eller....vi tror iaf att ingen på jobbet har ett beroende möjligtvis sockerberoende!!

Så hur ska jag fixa det här?? Jag vill bli nykter ...och även om viljan inte är grundad till 100% men kanske 90% så måste jag för psykisk och fysisk hälsa. Jag kan inte dämpa kriget i huvudet med alkohol. Jag tror att jag behöver göra en radikal förändring när det gäller mina tankar. Jag vill ju vara duktig. Men nästa gång som jag träffar min läkare och gärna vill ge positiva svar...för jag är ofantligt verbalt duktig...så måste jag erkänna...att detta är oerhört svårt...och jag vill INTE skämmas. Jag FATTAR att det är skadligt, farligt att dricka alkohol men likväl så har jag fortsatt...men jag är INTE dum...tvärtom...riktigt klok!! Jag skriver och säger så ofta...en dag i taget...men det blir liksom bara floskler....jag borde ta orden, innebörden till mig ordagrant...och faktiskt tänka några timmar i taget..en dag i taget...kanske lyckas jag då? Det är ju så man blir äldre..sekunder, minuter, timmar, dygn...kanske är det så jag behöver hantera mitt beroende...och se varje minsta ynkliga tid som en fantastiskt vinst....inte sätta två dagar, tre dagar etc som mål....utan det lilla lilla.

Ungefär som med min sömnmaskin...det har tagit år innan jag tog kontakt med sömnmedicin...skickade in en remiss...tog drygt ett halvår innan jag fick komma dit...fick en maskin för att göra en sömnregistrering som visade på en lindrig sömnapné...dryga två månader innan jag hämtade sömnmaskinen...nu nästa tre veckor så har den landat på mitt nattygsbord...inte inatt men nästa natt så ska jag testa den..lite pö om pö.

Kram:)

Ska kolla upp det. Det finns just nu bra med tid att läsa så varför inte nyttja den tiden?

Av Lotta Dann är bra också!

Kram ?

Så det tycker jag absolut. Passar säkert inte alla men kan ju vara värt ett försök, kram :-)

Ska jag genast söka upp! Tack ska du ha för tipset ??

Kram ?

Tack ännu en gång för tipset om The Alcohol Experiment. Detta har även lett mig till boken: The Little Book of Big Change, The No-Willpower Approach to Breaking Any Habit – Amy Johnson, som jag typ sträckläst idag. Helt fantastisk som stöd för att sluta med något som man inte längre vill ha i sitt liv, som att dricka alkohol. Idéerna och tankesätten passar mig utmärkt, lite blandning av psykologi och spiritualitet men det ligger mig nära. Rekommenderas varmt.

Fasen, det låter inget vidare. Det finns ju onekligen en chans att det är Corona du har åkt på. Kry på dig oavsett virustyp. ?

Så heter den ena som gör den där podden. Inte hört den än.

Kram ?

Du har inget sår som du kan ha fått blodförgiftning i? Nu tror man att allt är Corona.

Mina barns pappa fick 40 graders feber över en natt. Ingen hosta, halsont, snuva. Bara feber och värk i ryggen. Efter många om och men hittade man ett pyttelitet sår på handen som var infekterat, blodförgiftning. Inget typiskt streck, såret hade skorpa och var bara lite rött och ömt. Men de tog prov på sårets innehåll och konstaterade stafylokocker. Vanliga halsflussbakterier i ett sår gjorde honom dödssjuk. Inlagd två veckor med antibiotika i dropp.

Vill inte skrämma dig, men får du negativt på covid kanske du ska inventera alla dina sår och skorpor. Sådana brukar man ha gott om när man renoverar.

Kryakram ?