Senaste kommentarerna i forumet

... har gått. Vaknar fräsch före klockan. Sov mellan 22 och 06 inatt även om jag vaknade några gånger så kan jag inte komma ihåg när jag sov såhär bra sist. Använder fortfarande det läkemedel jag fick för att sova men tänker att jag, när jag är stabilare i nykterheten, ska fasa ur det också. Är lite rädd för att sova ”på egen hand” och känner mig lite trygg i att ha detta till hjälp. Om jag kan sova är det lättare att avstå alkohol eftersom jag många gånger drack för att få sova.
Men vad skönt det är att vakna utan att vara bakis. Har inte gjort det på flera år... och att slippa oroa sig för att man luktar....

Har kommit ur den värsta svängiga fasen tror jag, och känslorna känns mer normala, vilket är så skönt!

Har varit nykter i snart 100 dagar!

Satsade från början på bara 3 månader, så jag testade att ta två glas vin i fredags, och ärligt... jag gillade det inte. Gillade inte hur jag kände mig av det, fick bara lägre energi/tröttare och kände mig mindre social i sammanhanget. Dagen efter var jag BAKIS! Och det vill jag verkligen aldrig va igen, hela helgen gick i princip bort, bara för 2 glas vin. Då får man lite av en tankeställare på hur extremt mycket alkoholen ändå påverkar en. Och så märkligt att man så länge sett det läget som normalt,

Med detta sagt och testat så har jag bestämt mig för att utöka min nykterhet 3 månader till! Är så stolt och nöjd över att jag faktiskt har lyckats förändra min relation till drickande under den här tiden. Hade inte klarat det utan det här fantastiska forumet!

Det börjar också gå framåt med hjälp för mitt dåliga mående, har påbörjat KBT för panikångestsyndrom och även fått diagnosen GAD. Så det känns äntligen som att jag kan hjälpa mig själv och att jag får hjälp från vården.
Min utredning för ADD kommer också starta igång snart. Så jag ser ljuset börja strila in.

Förklarade för en kompis hur min nyktra resa varit, fick en bra liknelse i huvudet som kanske någon här känner igen sig i, att man varit som en hopdraget dragspel som långsamt dragits ut och det finns mer luft, andrum på något sätt. Jag skulle inte säga att jag hittar på mer saker, eller att jag har mer energi, men det finns luft, och det finns potential för många nya fina saker i den luften. Början på en gryning kanske,

Jag kände mig också så otroligt ensam. Skammen var för stor. Jag har berättat för några få nu.
Men för mig var det så att jag gjorde mig ensam för att få dricka ifred. Jag ville ju inte ha några vittnen till eländet.
Jag hoppas och önskar att du hittar din väg ut ur det. ??

Goldenflower. Varför det inte sägs något undrar du ... ?
Jag kan ju bara prata för mig själv som anhörig och kompis, jag har sett och haft svårt för att ta upp drickande. Hade så många gånger möjlighet... Jag tog som riktigt sats, men det har fallit, var riktigt frustrerad över mig själv över det.

Vet inte riktigt varför jag hade svårt ta upp det, konflikträdd och undrade hur det skulle tas emot? ville inte göra personen ledsen pga att man drar upp en känslig sak? ? Jag vet inte. För sist och slutligen tar man ju upp det av omtanke! Det var bara en verkligt jäkla jobbig spärr måste jag säga. En svårdefinierbar spärr ...
Men jag tog upp det till sist. ?

Tog upp det mesta t ex till en kompis hur jag upplever hennes drickande, vart hon är på väg (mot avgrund), att saker gått rejält på tok på fyllan men poängterat goda sidor som nykter. Att jag finns för henne. Mer har jag inte kunnat göra där ... Att sådana här ord kan vara "spärrat", svåra att ta upp. Fattar inte. Men - nu är de sagda.

Sköt om dig.
?

Håller med om att man får så mycket tid när man inte dricker. Angående alkoholfritt så har jag börjat ta med mig en korg med goda alternativ när jag är bortbjuden, det blir som du säger tråkigt med kranvatten i längden. Förstår vad du menar med binärt, det uppfattas liksom som ett ställningstagande att inte dricka, och det är inte alltid så det känns, det är liksom bara nödvändigt, och inget man jämt vill förklara och stå upp för.. Ju längre jag varit nykter desto mer kan jag dock trivas med att sticka ut lite med nykterheten. Känner mig lite trotsig och är nöjd med att gå min egen väg.

Ensam1984, tack! Ja, det börjar så smått sjunka in att vi kanske är flera här inne som känner av ensamhet. Det är inget jag önskar någon annan men är otroligt tacksam när du och andra skriver till mig.

Vad fint om det kan vara så, att jag kanske inte jämt behöver vara sådär ensam som jag känner mig.
Vad strongt av dig att vara så målmedveten och bestämd med vad du vill! Jag tror på dig!
Och då blir ju idag ’Dag 1’ för oss båda! Lycka till du också!

Tack, Torn!
Ja, mitt i allt det jobbiga känns ändå som ett bra steg att vara här lite mer på riktigt. Samtidigt som jag är jätterädd för att inte fixa det ännu en gång. Men jag måste försöka!
Att du varit nykter så länge är otroligt inspirerande! Det inger verkligen mycket respekt. För nog känns det som en kamp men kan vi kämpa tillsammans så kanske kampen blir mindre svår. Det är iallafall det jag hoppas.

Jag känner så igen mig i din berättelse. Skammen och rädslan, för att bli avslöjad, för att inte bli avslöjad. Att inte se någon väg ut, att mista utvägen vinet.
Trodde jag var ensam om att komma på det ”fiffiga” knepet att fylla på dunken med vatten i plastpåsar så min man inte skulle märka att jag nästan druckit slut på den. Detta smygande, planerande och den ständiga ångesten och rädslan.
Nu har jag varit nykter i 19 dagar och mår redan så mycket bättre. Känner mig gladare, klarare i huvudet och ångesten som jag drack bort som kom tillbaka med ränta nästa dag, är alls inte lika stark idag.
Jag fick hjälp av sjukvården, fått ett fantastiskt fint bemötande och hjälp.
Jag är så lättad över det.
Jag blir verkligen så berörd av att läsa din berättelse och hoppas verkligen du finner din väg ut ur det ❤️

Skrattade gott åt ”belöning bara för man klev upp ur sängen” Ja precis så ?

Du är inte ensam.. det är ju jag ;)

Skämt åsido, Välkommen.. här är man aldrig ensam.

Och så bra att du startat din egen tråd, det visar på en vilja att få till en förändring. Det är grymt!

... har jag promenerat 5,5 km, tittat på julkalendern, ätit lakrits och chattat med en vän. Vad mycket man får gjort när man inte dricker...

Det är ovant att man inte får belöning i form av vin i början. Mot slutet i det onyktra livet ville man ju ha en belöning i form av vin bara för att man klev ur sängen typ.

I början kan man hitta andra sätt att belöna sig, choklad tex. Men rätt snabbt inser man att man behöver inte belöna sig för allt. Att det är välstädat är tex nog belöning i sig. Man blir genuint glad för att det blivit så rent och fint, och den belöningen är fullt tillräcklig. Du är inte där än - men det har du att se fram emot!

Kram ?

Du är absolut inte ensam! Vi finns här såååå många av oss som är eller har varit i samma sits! Jag har försökt att sluta i snart 4 månader. Har misslyckats men jag ger mig inte. Skäms att gå in och skriva här och håller mig undan när jag dricker. Idag har jag bestämt mig. Inte efter jul och nyår utan IDAG. Vad som är annorlunda denna gång är om jag inte lyckats så ska jag söka hjälp även om de känns såååååå läskigt och jobbigt! Lycka till och ta hand om dig!

11 dagen.. åkte förbi ett systembolag och tänkte att en flaska vin inte skulle göra nåt. Ville prova om min medicin (Campral) hade nån effekt när jag drack. Säkert bara en ursäkt. Nu ligger jag och väntar på att pappa kanske ska komma på mig..

Så bra att du har hittat hit Januaritjejen! Gör så, hitta någon/några som precis har börjat kämpa, och stötta varandra. Det har varit guld värt för mig i alla fall. Har snart varit nykter i ett år.

Kram

modigt och starkt av dig!!

Tack Kennie, det värmer! Kloka ord som jag tar till mig! Jag vill så gärna kunna få en chans att reparera relationen till barnen. Få dem att tro och lita på mig igen.

Det är förstås sant att det kan finnas jobbiga saker även utan alkohol. Men just det kaosiga och till synes oberäkneliga hoppas jag att det blir mindre av iallafall.
Ska försöka vara stark! Tack igen!

Tack Kaffetanten88 för att du skriver! Ja, kanske måste även jag söka annan hjälp.
Ser att du också har det tufft nu. Vi får försöka stötta varandra så gott det går! Känner mig allt annat än stark nu men jag är tacksam för ditt svar. Ta hand om dig!

Tack Ensam1984

Ja, så är det. Du har rätt. Det har blivit en bästa vän. Tårarna rinner när jag insåg hur jag liksom klivitvin i en bubbla. En bubbla där jag eg inte alls behöver vara. Jag är inte ensam egentligen. Kanske väljer jag den, ensamheten och klär på mig ” tycka synd om” tröjan. Precis som om den inte värmer tillräckligt måste jag ta till alkoholen för att ytterligare värma mig!
Så dumt.
Jag inser just nu när jag skriver, att jag blivit lite kall. Det finns många anledningar till kylan. Men störst av allt är rädslan att bli själv, att inte vara en bra förälder, att jag är rädd att förlora allt det fina jag har...
Jag har haft många tunga förluster i mitt liv. Jag har terapeutat, jag vet att A inte är svaret.
Jag är livrädd för att knysta minsta lilla till någon om detta jag gör och har gjort i flera år.
Jag undrar ibland varför ingen säger något... Varför har jag inte blivit avslöjad?
Kanhända är det ett berömt rop på hjälp...
Jag tror ju dock inte att någon skulle kunna hjälpa mig.
Att ingen skulle förstå.
Jag är rädd för att må dåligt, att kraschlanda in i väggen.
Jag har inte den tilliten till livet, eller i min relation.
Jag är inte säker på att jag blir hållen, omhändertagen.
Jag har kört på trots extrema förluster i mitt liv.
I mitt yrke är det jag som tröstar, lyssnar och hittar lösningar.
För första gången på länge tycker jag dock att jobbet är kul.
Det ger mig något.
Det är en bra början att förändra mitt mående.
Förut fanns inte kraften.
Jag åt antidepressiva ca ett år och det hjälpte mycket.
Men vid ett par tillfällen där drack jag, blev så otroligt knäpp och vid minst två tillfällen såg mitt barn mig bete mig såhär.
Trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle kunna göra så!
Det känns overkligt och extremt skamfyllt.
Vi har talat om det, mitt barn är 13 och hade förståelse för att jag tog till en flykt som
var dum.

Sedan har jag hållit mig lugnare.
I min fantasi tror jag inte det märks att jag ständigt är rödvinslullig.
Hur är det för er? För dig som druckit en lång tid....är du/ni lika rädd sommjag för att A ska gett skador fysiskt?
Jag är sjukt rädd för att ha fått skador på min lever.
Jag märker att min sömn inte är bra.
Vaknar ofta ofta med ångest.
Mitt minne är verkligen inte bra, jag börjar få svårt att sköta praktiska saker som har med jobbet att göra.

På något sjukt jäkla vis tror jag liksom att livet ska bli lite roligare, att jag ska skratta lite när jag dricker.
Men det gör jag ju inte.
Inte längre.
Blir mest modfälld och vill sova.
Det är ju inget liv.
Jag har en fin familj, en man som älskar mig.
Jag har druckit vin idag.
Men jag är i nedtrappning, kan man säga så?
Jag tror inte jag klarar att bara sluta rätt av just idag.
Jag vill inte ha medicin.
Jag vill tro att jag kan själv.
Tack för alla fina svar och tack för att ni finns.

Wow, tänk att jag skriver här!
Det känns modigt och stort.
Kram!!!

Gärna ny omgång är jag med.

Det var väldigt bra samtal och oj, va jag behövde detta! Det var skönt att få prata av sig och få med sig goda råd från er som var med idag ? Mötet gjorde min dag.. TACK!

Kennie vilken bra liknelse. Det tål att tänkas på. Jag vill absolut inte hamna där jag är igen. Får fundera på om det är värt risken. Jag har ju testat tre år utan alkohol och tyckte det var helt fine. Det som var jobbigt då var mest att det var så binärt. Att inte ta ett glas vin för att slippa diskutera, att det alltid är så provocerande i Sverige att vara helt akoholfri. Kanske har det svängt men jag tror inte riktigt det. Det är framför allt jobbigt med nya kontakter och sammanhang där ingen planerat. Jag vet såååå många middagar och tillfällen jag fått dricka kranvatten för att ingen har tänkt... lite tråkigt.

Heja Kaffetanten88! Jag tror på dig!

Ja, jag tror att din kropp reagerar på alkoholen efter en vecka utan. Man behöver tid nykter för att märka hur mycket bättre man mår. Även tuffa veckor blir lättare utan alkohol. Ta nya tag, du kommer må bättre?!

Jag var nykter i 3 månader för något år sen. Började försöka dricka normalt. Sen tog det bara ett par veckor så var jag fast igen. Efter det varit 1 år av försöka sluta igen. Gått 2-3 veckor sen är jag tillbaka igen. Jag vill aldrig mer hit där jag är nu. Så för mig är det aldrig mer även om jag tar en dag i taget.