Senaste kommentarerna i forumet

Nu börjar jag sakta men säkert prata mer öppet om min problematik med min man. jag berättar och förklarar hur jag känner och vad jag upplever som problematiskt i bådas förhållande till alkohol. och det tas emot bra. väldigt bra faktiskt. vi har tagit beslut om en helt vit jul och vi har pratat med de som vi ska fira med. nu känner jag mig lugn.
jag har också bokat in bedömning hos e-stöd (beroendemottagningen). känns läskigt men så värt.

det kommer kanske faktiskt bli bra? hmm ny känsla.

Hej Piglet, hur mår du?
❤️

...värre nu än under drickandet.
Hoppas att hjärnan fortfarande håller på att ställa om, för jag rör till det rejält både i skalle och i skåp.
Men varje gång det händer så känns det SÅ skönt att jag gör det nykter!

Igenkänning!! Jag är så fumlig och har alltid varit. Hittar mjölkpaketet i skåpet med glas. Ställer tallriken utanför bordet. Osv.

Kram

Kämpa! Jag är så otroligt skör idag jag med. Gråter om vart annat. Dag 1 nykter. Spenderat natten på akuten efter en panikattack. Trodde jag fått hjärtattack. Orosanmälan till socialen gjorde sjukhuset så nu har jag inget val om jag vill ha kvar min son. Är lättande för nu får jag hjälp men det är otroligt läskigt. Absinensen hjälper inte paniken. Kämpa på nu! Hoppas vi får vara nyktra och må bra nu!

Jag behöver det. Han är sen... jag mår illa och vill bara lägga mig ner och sova och gråta en skvätt, så skör...

Det blir jättejobbigt inledningsvis förstås, men det blir bra i slutändan. Både för dig och sonen. Du har gjort helt rätt som sökt hjälp - och nu är fullt ut ärlig med ditt missbruk och tar emot all hjälp du kan få. Du och sonen har så många fina år framför er, du ska bara ta dig igenom den första svåra tiden först. En dag i taget och vi finns här ❤️

Kram ?

Mycket kloka ord till dem som vacklar i sitt beslut just nu. Det gör inte du och jag. Vi har bestämt oss!

Kram ?

Kram ?

Trötthet är standard i början. Försök att sova så mycket du kan, kroppen behöver det.

Bra kämpat!

... såklart har du rätt. Det är bara svårt att ta in det, så skör som jag känner mig.

Och ändå, jag är så sjukt skör, men inte i mitt beslut att inte dricka. Det är som det inte spelar nån roll länge... Det kan ju inte vara såhär enkelt att bara sluta... Tror att det överskuggas av ångesten att förlora denna relation.
Är nöjd över att jag iaf fortsatt med min träning denna vecka... och promenader.. Hälsosamma sätt att hantera att jag mår dåligt.
Är också förvånad över hur trött jag är... hela kroppen känns tung... som om jag bara vill lägga mig ner och sova i tusen timmar...

Men om du fortsätter med drickandet så blir det sakta men säkert värre och värre och risken för en för tidig död ökar markant.
Jag tycker det är jättebra att du har tagit tag i ditt drickande!? Om sedan din man eller för den delen en vän dumpar dig pga detta, så är det deras problem. Dom bestämmer inte över ditt liv, din rätt till att må bra.

Din minskade aptit har garanterat med din oro att göra, så försök att inte oroa dig för mycket. Det blir som det blir och du överlever.

Kram

Wow va duktig du är. Jag hoppas att jag får uppleva 10 månader den här gången med. Dag 1 nykter. Botten nådd efter sjukhusvistelse och orosanmälan. Jag känner mig lättad att det är över nu och jag kommer få hjälp men har lite panik för vad jag orsakat och rädsla att förlora sonen.

Tack! Känslan av att inte vara ensam värmer verkligen! Jag mår illa av nervositet. Magen är i uppror. Men jag har noll sug att dricka, intressant känsla... Denna typ av känslor hade fått mig att vräka i mig en flaska vid detta laget, och sen halstabletter för att dölja. Nu vill jag bara ha det överstökat... Hoppas jag överlever detta.

och hoppas du sätter dig själv i första rummet med vad just du känner att du behöver!

Kag var utan alkohol helt några månader i våras och mådde grymt bra till kropp och själ. Så blev jag stöddig och skulle ta ”ett glas” och fira in semestern...
Åsså har jag vacklat fram tills nu, minskat men inser att jag måste vara vit.
Känslan av att inte vara ensam värmer.

Önskar dig nu en bra eftermiddag trots (eller kanske tack vare?!) det du ska genom!

Till alla er som går och gruvar er för hur ni ska förhålla er till A nu inför jul-och nyårshelgen vill jag bara föreslå följande:

Det är energimässigt dränerande att slitas utav tvivel. Ena stunden kanske du tänker att du ska ha en "vit" jul för att du vet att det vore det bästa för dig. Du vill inte förstöra helgerna med gräl inom familjen, vakna bakfull och trött på juldagen eller avsluta kvällen i tårar och en återkommande känsla av tomhet, misslyckande och självömkan.

Andra stunden tänker du kanske att "det är bara jul en gång om året", "nu ska jag unna mig att koppla av och ha lite trevligt" eller "jag behöver lite A för att stå ut". Kanske känner du att du kan ta nya, nyktra tag nästa år? ?

Oavsett är första steget till en varaktig förändring att man blir medveten om sitt drickande och dess konsekvenser. När man blivit det och insett att drickandet oftare och oftare följs av ångest, sömnrubbningar, minnesluckor osv är det dags för en förändring.

Bara DU kan avgöra när du har fått nog. När du inte orkar må dåligt längre. När din omgivning blir lidande. När hela din vakna tid går åt till drickande, abstinens och planering utav mer drickande.

Jag vet bara hur jag själv våndades inför jul/nyår, semestrar och andra högtider tidigare. Det tar tid att komma till sin egen "botten" och så måste det få vara! Alla har sin egen unika resa att göra.

Oavsett hur du har det just nu så önskar jag dig en fin 4e advent. ?

Det vågar du. Min tråd håller mig från galenskap i den situation jag befinner mig i. Och håller mig ifrån att dricka.
Jag sträckläser Andrahalvleks tråd och känner mig stärkt i mitt beslut. Var så skönt att vakna i tid idag, fräsch, gymmade kl 10 vilket brukar vara för tidigt för bakis-jag.

Dock kämpar jag med matlusten. Åt precis två knäckebröd och en lussebulle till lunch och fick sätta mig i soffan för att jag blev så illamående. Vet inte om det är min GBP operation eller abstinenssymtom eller oro inför att jag snart ska träffa min man och prata... Är i alla fall inte illamående för att jag har druckit och det är ju alltid en glädje.
Känns inte alls svårt idag att inte dricka, blir irriterad på mig för att jag inte slutat tidigare men vet också att för mig handlar det mycket om att bestämma sig. När jag väl bestämt mig är det inte svårt....

Håll tummarna för mig i eftermiddag. Att jag kommer ur situationen hel, oavsett vad det blir.

Måste erkänna att jag inte läst alla 1500 inlägg, men massor av dem. Jag hoppar fram och tillbaka bland tankar, känslor, snubblingar stöd och kärlek och håller på att lära mig att jag är ”bland vänner”. Tror snart jag vågar starta en egen tråd minsann! ????❤️

Ja, kär i hur man önskar att den andra personen är. En önskan om det perfekta livet. Två barn och lyckligt äktenskap. Om man älskar sig själv med alla sina fel och brister så är det kanske lättare att säga stopp. Tänker att det börjar där någonstans att fokusera en stund på sina egna goda kvaliteter. Tänk på din mysiga stund med SG. Där har du villkorslös kärlek. Nån som älskar dig trots att du kanske inte är den du vill vara eller där du vill vara just nu. Men du finns där och ni kan prata. Det räcker en bit. Hoppas att 2021 blir bättre för er och att julen blir fin trots allt. Skulle vilja ge dig en stor julklapp med lugn och ro så att det blir lätttare att få distans.

Jag läser din tråd med så sjukt hög grad av igenkänning. På fler plan än alkoholen. Har haft en väldigt tuff uppväxt jag med med en mamma med psykiska problem som slog oss ofta. En svag och frånvarande pappa kunde inte freda oss. Jag har blivit väldigt framgångsrik för jag arbetar väldigt hårt, råkar ha haft turen att bli smart men under den ytan som alla ser har jag många trasigheten i mig som är en följd av en tuff uppväxt...

Jag är uppfostrad med att alla andra är mer värda än mig. Jag anpassar ihjäl mig i mina nära relationer. Jag vet att han bara ger mig smulor av sitt liv men han höll gradvis på att släppa in mig. Jag har fått träffa det barn som inte mår dåligt, han hade börjat presentera mig för sina vänner. VI var på gång liksom. Nu tror jag att vi backat hästlängder i vår relation iom detta avslöjandet om vi ens har en relation kvar, Men, han ger mig trygghet, jag vet att det är jag för honom. Han ger mig bekräftelse, komplimanger, får mig att skratta, tar hand om mig. Det är bara tid och volym av att ses som vi saknar. I skrift låter han värre än han är.... Jag älskar honom och vill inte vara utan honom.

Jag vet att jag borde fokusera på mig men jag klarar inte riktigt av att släppa honom. Så kanske är det väl bra för mig på sikt om han dumpar mig idag...

Om du har läst hela min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” med cirka 1.500 inlägg är jag verkligen imponerad! Det måste ha tagit sin tid. Jag hoppas verkligen att du i den tråden har hittat både kunskap och inspiration att komma till skott med att sluta dricka du också. Starta en egen tråd så ska vi peppa och stötta dig ❤️

Kram ?

Du ska fokusera på dig själv nu ❤️ Tänk vad mycket kraft och energi du frigör om du slipper tänka både på alkohol och den här mannen som bara ger dig smulor av sitt liv.

Jag hade ett liknande arrangemang tidigare. Det kändes som han ville ha hängslen och livrem, men jag skulle hoppa bungyjump om han sa ”hoppa”. Jag såg det inte när jag satt mitt uppe i det, förälskelsen gjorde mig blind. Men i efterhand är jag glad att jag tog mig ur det med hälsan i behåll. Det var dock han som gjorde slut, och jag var helt knäckt ett bra tag.

Efter honom gick jag på en sådan mina till, men sen var det tack och hej till dejtingträsket. Slutade med det samma dag som jag slutade dricka alkohol. Det var faktiskt enklare än att sluta med alkohol. Och att hänga på dejtingsajter i jakt på bekräftelse är bara ett i raden av missbruk, precis som datorspelande kan vara.

Kram ?

Det känns ganska befriande att ha insett att det handlar om trauma bond till min fru. Har ju läst så mycket om narcissism och typ b personer och det stämmer ju in på henne. Efter mycket läsande så upptäckte jag sedan det som handlade om mig och trauma bonds. Ju mer jag läst om dett har jag börjat ändra fokus till mig själv istället och sluta fokusera på henne. Ett av råden jag läst är att just göra detta, sluta läsa om narcissisten och istället fokusera helt på sig själv. Det hade jag redan börjat med, jag kan "allt" jag behöver veta om vad som är fel på henne, nu måste jag arbeta med vad som är fel på mig. Jag snubblade över denna texten på en sida för psukologer och hur de ska behandla sina klienter och den tyckte jag var så bra så jag delar den, kanske någon annan som sitter i samma sits (speciellt på anhörigsidorna).

"It is important for clients to commit to themselves to live in the truth. Addictive relationships are fantasies. Remind clients they are in love with what they wish the other person was."

Tomen, Bra jobbat! Den där alkohol djävulen ska du inte lyssna på. Ingenting blir bättre av att du faller och dricker gift. Du vet precis som jag att vi mår bäst när vi dissar alkohol djävulen. En dag i taget ?
/Mrx

... så kloka ord. Han ger mig kärlek. Men inte tid, Hans liv är komplicerat, barn som mår dåligt med BUP etc, vårdnadstvist, startar bolag etc. Så jag försöker vara förstående. Men han har extrema kontrollbehov av vad han låter ”komma in” i sitt liv. Ibland känner jag mig granskad och inte ännu funnen värdig för att vara en del av hans liv. Jag har varit väldigt ledsen över det. Mitt liv är ordnat (förutom alkoholen då). Skild sedan fem år tillbaka, hälsosamma glada barn utan några problem, fin karriär, tjänar mer pengar än jag behöver, stort umgänge, uppfattas som snygg av många, tränar regelbundet. Smart, kvicktänkt och socialt begåvad.

Han har många av de kvaliteterna som jag söker, stabil, intelligent, bra humor, omtänksam, mycket god ekonomi. Han kommer ur en situation med utlandsjobb och hemmafru där jag tror han är van att bestämma allt. Han säger att han vill att vi ska ta det lugnt, han har så mycket annat, men att vi har samma målbild. Jag har svårt att förstå men inser att om jag vill vara med honom så är detta det han kan och vill erbjuda just nu.

Han har sagt att han alltid finns där för mig men några gånger när jag provtryckt det så tycker jag inte riktigt att han svarat upp. Ibland känner jag att det kanske vore en lättnad om han dumpar mig idag för så mycket vånda jag lägger på att vi inte delar livet med varandra, vilket är det jag söker...

Inget av detta har ju hjälpt mig att tycka att det är lönt att sluta dricka. Han är ju ändå inte med mig så vad spelar det för roll vad jag gör när jag är ensam hemma och vi inte kommer prata i telefon ens....
Nu tänker jag att det är lönt att sluta dricka för jag vill inte vältra mig i jobbiga känslor. Dags att ta tag i livet.