skrev Tomen i Trött

Den djävulen har viskat hela dagen, men i dag vann han inte. Forsätter nykter o han kan väsa hur mycket han vill. Just nu får han inte mig.


skrev nystart i Nystart Version 2

Jag vet inte vad jag ska säga. Men hon har ju berättat hur mycket stryk hon fick och hur mycket annat skit hennes föräldrar utsatte henne för. Just det har ju varit ett stort problem då jag hela tiden kännt att jag måste rädda henne från dem. Hon har gått till psykolog, det var för hennes aneroxia och de ansåg att hon skulle behöva gå i minst ett år för att kunna lösa hennes problem, de sa även till henne att hennes mamma är var hennes problem kommer ifrån. Men hon ville inte veta av detta och slutade gå efter bara några gånger och har aldirg gått dit igen, trots att jag ställt det om ett krav för att vi ska fortsätta tillsammans.

Nu har jag gett upp, jag orkar inte mer helt enkelt. Hon och Golden gick och åt i vardagsrummet för att titta på TV, jag och Scapegoat åt i köket och hade så otroligt bra tid ihop. Det är sällan jag sett Scapegoat skratta så genuint som ikväll.

Jag kan se rakt igenom henne nu och när hon är snäll mot mig vet jag att det bara är en show.


skrev Tröttiz i Fel att skriva "brev"?

Adde, glömt svara dig hur det gick gällande brev. Några av mina vänner är beroende, passade på att till förutom partnern skriva brev till dem också...

Mina vänner har inte hört av sig på ett tag, jag skulle så gärna vilja ringa dem men lämnar bollen hos dem. Stålsätter mig. Backar för ett tag. Hör av mig till dem någon dag före jul tänkte jag och hör hur de har det. ?

Partnern min satt taggarna ut först gällande brevinnehåll, att problemet ligger hos mig.
Även där backade jag, gjorde t ex en sak för mig själv han länge tänkt vi skulle göra ihop, hade ingen som helst lust ta med honom eftersom han drack just då.

Han har dock medgett att drickande gått överstyr, att han måste hitta sätt att sluta eller åtminstone dra ner på det. ❤️

Det har faktiskt blivit lite bättre med hans drickande. Säger han funderar på att börja med den hobby han haft tidigare. Säger möjligen sånt han tror jag vill höra, jag vet inte. Börjar han med hobbyt, ska jag dock stöda så gott jag kan! ? Det kommer jag även att göra om vår relation kraschar..

Hur det går i längre tidsperspektiv vet inte jag. Kanske han slutar helt, eller drar ner på det. Händer det vet jag inte om det kan rädda vår relation, mycket har hänt och sagts.

Hur det än går med oss är jag lättad över att jag berättat på djupet hur jag upplever det och konkret vad alkohol kan göra mot kropp och knopp. Bra idé att skriva och diskutera mera utifrån det känner jag.

Jag har gjort vad jag kunnat anser jag. Kanske det inte är någon annan som tagit upp det med honom. Verkar lite så...

Jag inser att jag inte kan bestämma hur han "ska" dricka. Man kan inte leva någon annans liv. Jag kan bara känna efter och göra det som känns okej för mig. Är inte, och har inte varit lätt alla gånger.

Sköt om dig. ?


skrev Piglet i Nu är det dags

... träffat en vän och pratat mig hes. Han har precis gått. I vanliga fall hade jag tagit fram vinet nu och druckit ”ikapp”. Men jag känner ingen sådan längtan alls. Det enda är en vag stress över att inte kunna somna men jag hoppas att det läkemedel jag fått tar hand om det.

Messade med min man. Han är på middag med vänner, som jag kanske hade blivit bjuden på om jag inte blivit påkommen som alkoholist. Han har varit frånvarande hela dagen. Nu skickade jag ett god natt mess som han inte svarade på trots att jag ser att han är online på messenger. Shit vad ledsen jag är. Verkar ju onekligen som jag blir singel i morgon. Så jävla onödigt när jag egentligen inte känner att jag måste dricka utan mest har gjort det för att det är slentrianmässigt och ett sätt att fly undan en tråkig vardag. Jag har inga abstinenssymtom eller så och känner egentligen inget fysiskt behov... Så att jag druckit för att motverka tristess verkar kosta mig min relation... jag är så ledsen.


skrev Mattan i Bryta mönstret

Hittade din tråd här nu och heja du! Vilken resa du gör. Jag är inne på min tredje månad nykter och har kört yoga varje morgon ett bra tag, varvat med meditationer. Har varit så stärkande och längan efter vinglaset alltmer avlägsen. Nu tuffar vi på över alla helgerna kram???


skrev Andrahalvlek i Sanningen har träffat mig

Se det så här. Det var bra att du inte fixade nollan igår kväll. Då blev du varse hur svårt det faktiskt är att avstå, och att det krävs ett hårt och medvetet jobb för att bli och förbli nykter. Om du verkligen vill det alltså. Om du verkligen bestämt dig.

Jag skriver det igen. Ordval är viktiga - de skickar omedvetna budskap till våra hjärnor. Och det är klokt att avstå den typen av umgänge i början, tills man blivit mer stabil i sin nykterhet.

Slå inte på dig själv för hårt. Borsta av dig vägdammet, hoppa upp på hojjen igen och cykla mot målet!

Kram ?


skrev Andrahalvlek i När kommer dag nr två??

Upp och ner. Skitdagar ska man okeja, efter regn kommer alltid solsken. Tänk okej, okej, okej tills okejet på riktigt landar i magen och axlarna sjunker.

Kram ?


skrev TappadIgen i När kommer dag nr två??

Det var jag som skrev lite otydligt. Det förstår jag. Jag syftade med på att du inte orkade skriva. Jag hoppas du får lite lugn och ro där hemma.


skrev Varafrisk i När kommer dag nr två??

När jag skrev att jag vill bara få vara ifred så var det inte menat t ngn här på forumet....jag hoppas att det inte var det jag förmedlade? men jag vill ha lugn och ro här hemma❤️??


skrev Sisyfos i Nystart Version 2

Hon låter så läskig din fru. Det går inte att leva med en människa som är så labil och som lever ut det på det sätt som du beskriver att hon gör.
Fly därifrån! Eller skulle det gå att få henne att söka hjälp. Det är ju inte ok och inte normalt att kasta mat. Hon gör barnen illa. Har hon inte ens fattat att hon blev illa behandlad själv som barn?
Du är värd så mycket bättre Nystart!


skrev Klokare74 i Jag vill så gärna bryta detta

Som jag tänker på alkohol... har inte riktigt tänkt på det tidigare. Nu när jag ska låta bli funderar jag hit och dit kring att kanske lite... men hittills stått emot både fredag och lördag.

Sen blir det så tydligt. Jag är ofta den som föreslår en lördagslunch på stan, och verkligen tänkt att det blir då mysigt. Det jag omedvetet mest sett fram emot är ett par glas vin. Samma när jag gir grejer t ex på semestern, ser fram emot ölen i solen. Väldigt många år har detta varit mitt tankesätt fast jag egentligen inte tänkt på det. Jag har alltid varit så nöjd över att jag inte dricker så mycket bara ett par - tre glas.... Fyra - fem dagar i veckan ja....

Men idag blir det 0, tredje dagen.


skrev TappadIgen i När kommer dag nr två??

Ibland är det ju så, tyvärr, att dagen inte går särskilt väl. Men unna dig lite egentid och ta igen dig. Känn inte press på att du måste vara här. Återkom när du känner dig redo att skriva igen och ta hand om dig!


skrev Varafrisk i När kommer dag nr två??

Har inte alls varit en bra dag idag?
Arg, ledsen och trött? Vill bara få vara ifred....orkar inte skriva så mycket mer nu?

Kram❤️❤️


skrev Sisyfos i När kommer dag nr två??

Hoppas allt går bra VaraFrisk. Känner igen mig lite i dig ibland som jag har fått för mig att du är... du skrev i nåt inlägg att dina barn skrattat åt att din man följde med på träffen och att de inte var förvånade eftersom det är ”du som bestämmer.” När man bestämmer planerar man, organiserar, har ansvar. I mina ögon har du också lätt att ta till dig av andra människors känslor, särskilt dina barns, vilket inte är särskilt konstigt.
Det är ju fina egenskaper det här, men de är också utmattande. Jag gick hos en kurator en gång som sa att det var ok att vara trött och att man inte orkar lika mycket när man blir äldre. Jag hade svårt att acceptera det, för dels måste jag orka, dels vill jag också vara någon som bryr sig om. Men jag har verkligen försökt att jobba på t.ex det där med organiserandet och planerandet, och med att försöka att distansera mig liiiiite till mina nära och kära. Jag kan inte oroa ihjäl mig, om jag finns där när de behöver och inte innan så räcker det så.

Du har hällt ut alkohol. Det är ett stort steg. Och när alla tentakler som du skriver är ute då blir man väldigt utmattad. Den där jäkla alkoholen bidrar på sätt och vis både till vila och till energi. Vila eftersom några tentakler kanske kapas och energi eftersom det blir lättare att hålla fokus eftersom det blir förre saker att hålla reda på. Men nu har du börjat fundera, börjat uppleva allt negativt med alkohol. Det tar tid men mycket av det som du upplever som jobbigt nu blir verkligen bättre av att sluta dricka. Det gäller att hitta alternativen till att välja alkohol. Det händer inte bara, man väljer och har man ingen plan så valde i alla fall jag alkohol 9 gånger av 10. Elller 5 gånger av 10. Men jag vet att det inte är lätt när hjärnan kokar över. När det är för mycket och man måste orka springa hela loppet i mål. Fundera på om ni kan planera tillsammans, du barnen och din man så att inte allt ligger på dig. Delegera! Ett underbart ord.

Så skönt att läsa att du planerade att ta hand om dig själv. Hoppas du lyckades med det. Själv har jag under många år haft svårt att komma till ro och läsa. Trist för jag gillar det, men jag har varit alldeles för uppe i varv,
Ta hand om dig nu, Vara frisk!


skrev nystart i Dags att kliva ut ur mörkret

Underbara Sisyfos, jag är så så otroligt glad för dig!


skrev Sisyfos i Nu är det allvar!

Intressant dröm. Just den där typen av stressdrömmar är jättejobbiga, men den där föraktfulla blicken... det är kanske lite så vi ser på oss själva när vi dricker fast vi inte ”vill” eller vet att vi inte borde.

Just det där att få mycket gjort är ju så skönt. Älskar den tillfredsställelsen. Mycket bättre än alkorus, samtidigt så valde nog jag i bland alkoholen just för att jag inte orkade ens tänka på att få mycket gjort. Men nu känns det som att jag kan välja... välja vila nykter eller välja att göra när jag orkar. Har ju både mer tid och mer ork nu så det blir mer gjort.
Önskar sig en fin helg och fin jul!


skrev nystart i Nystart Version 2

Ska tillägga att nej jag har inga släktingar där vi bor och i det landet jag bor är vi helt nedlåsta så får inte träffa vänner över huvud taget. Min frus familj är helt störda, jag ser ju var hon fått det från, så de lär inte hjälpa till om de nu inte skulle se egen vinning i det hela. Det var ju trots allt hennes föräldrar som gav henne stryk och psykiskt misshandel under hennes uppväxt.....


skrev nystart i Nystart Version 2

Ja då kom det jag väntat på, julen (eller den materialistiska julen) är vad min fru älskar mest av allt. Efter att idag ha skrikit och gormat halva dagen, fått ena barnet att gömma sig under ett bord så kommer hon helt plötsligt och undrar om hur länge jag ska fortsätta ignorera henne. Man bli ju helt paff. Sa det lugnt att det är slut, vi har ingen framtid, hon säger bara jaha och går. Sen dess har hon försökt fjäska för alla, för nör julen är på gång så skall det vara så bra. Och förresten, allt ska vara extremt bra så hon får som bäst effekt när hon tappar humöret och kastar någon maträtt över hela köket. Nej jag ska ringa advokat snarast.

Kennie - Du har rätt och fel, ja jag måste sluta dricka. Men nej med hjälp av lite alkohol så kan jag stå emot hennes sjuka trick då jag helt enkelt kan kapa lite av min empati.

Tack för att ni läser.


skrev Sisyfos i Dags att kliva ut ur mörkret

I VaraFrisks tråd diskuterades begreppet Vara duktig. Duktig är ett jättesvårt begrepp tycker jag och för egen del har jag jättesvårt för att skriva när jag inte lyckas, men även rätt svårt att skriva när det går bra. När det inte går bra vill jag ha distans till det innan jag skriver. Tänkte när jag sökte hjälp att önskan att vara duktig och att lyckas skulle vara tillräckligt stark så att jag skulle hålla mig helt nykter då och ”bocka av” besöken med guldstjärna. Så blev det ju inte. Hade nån av mina värsta misslyckanden då och var tvungen att berätta om det. Man slapp ”frossa i” misslyckandet, men jag var ändå tvungen att sätta ord på att det och för mig var det bra på nåt sätt. Eftersom alkoholen har varit ett stort misslyckande så har jag på nåt sätt ändå behövt acceptera att det är så det är. Jag är inte duktig. Men har varit rätt duktig på att förtränga de absolut mest jobbiga misslyckandena. Tror att en del i det också är att jag måste vara duktig, det finns så många som är beroende av att jag är duktig och fungerar och det funkar inte att vara svag och hjälplös och i behov av tröst och stöd. Kanske en del i att jag hamnat där jag var.

Tycker inte heller att jag har nån större lust att skriva om att det går bra, nu när det går bra. Särskilt inte på det sätt som det går bra just nu. Jag vill inte ha. Har inget sug. Det har inte varit nån kamp. Så då har jag lite svårt att tycka att jag förtjänar beröm. Jag har inte gjort någon prestation. Var jäkligt less på drickande dock så kanske är det hjärnbarken och inte reptilhjärnan som bestämmer nu.
Jag slipper vakna och fundera över om jag plockat undan alla flaskor eller om jag glömt någon. Jag slipper panikhandla för att återställa sambons öl, jag slipper planera inköp, jag slipper ägna kvällarna åt att smygdricka och låtsas vara nykter.

Jag kan göra roliga saker som gör mig glad istället för att bli slö av vin. Om barnen hittar mig sovandes i soffan på kvällen är jag nykter och kan prata med dem om de behöver hjälp. Jag behöver inte oroa mig för glömda gömmor. Egentligen är det så obegripligt att jag fortsatte att dricka trots att jag verkligen inte fick ut något av det Vana, besatthet, medicinering. Ja, nåt var det väl, men jag fattade ju inte ens då vad det gav mig.

112 dagar nu eller nåt. Utan kamp, stark avsky. Plötsligt händer det, men inte beror det på att jag är duktig. Ha det bra alla ni som kämpar! Ni är bra ni som håller det här forumet levande, ni som vågar skriva om när det inte går så bra, och ni som skriver om när det går bra och kommer med tankar och reflektioner över strategier. ”tillsammans är vi starka”


skrev Sisyfos i Dags att kliva ut ur mörkret

I VaraFrisks tråd diskuterades begreppet Vara duktig. Duktig är ett jättesvårt begrepp tycker jag och för egen del har jag jättesvårt för att skriva när jag inte lyckas, men även rätt svårt att skriva när det går bra. När det inte går bra vill jag ha distans till det innan jag skriver. Tänkte när jag sökte hjälp att önskan att vara duktig och att lyckas skulle vara tillräckligt stark så att jag skulle hålla mig helt nykter då och ”bocka av” besöken med guldstjärna. Så blev det ju inte. Hade nån av mina värsta misslyckanden då och var tvungen att berätta om det. Man slapp ”frossa i” misslyckandet, men jag var ändå tvungen att sätta ord på att det och för mig var det bra på nåt sätt. Eftersom alkoholen har varit ett stort misslyckande så har jag på nåt sätt ändå behövt acceptera att det är så det är. Jag är inte duktig. Men har varit rätt duktig på att förtränga de absolut mest jobbiga misslyckandena. Tror att en del i det också är att jag måste vara duktig, det finns så många som är beroende av att jag är duktig och fungerar och det funkar inte att vara svag och hjälplös och i behov av tröst och stöd. Kanske en del i att jag hamnat där jag var.

Tycker inte heller att jag har nån större lust att skriva om att det går bra, nu när det går bra. Särskilt inte på det sätt som det går bra just nu. Jag vill inte ha. Har inget sug. Det har inte varit nån kamp. Så då har jag lite svårt att tycka att jag förtjänar beröm. Jag har inte gjort någon prestation. Var jäkligt less på drickande dock så kanske är det hjärnbarken och inte reptilhjärnan som bestämmer nu.
Jag slipper vakna och fundera över om jag plockat undan alla flaskor eller om jag glömt någon. Jag slipper panikhandla för att återställa sambons öl, jag slipper planera inköp, jag slipper ägna kvällarna åt att smygdricka och låtsas vara nykter.

Jag kan göra roliga saker som gör mig glad istället för att bli slö av vin. Om barnen hittar mig sovandes i soffan på kvällen är jag nykter och kan prata med dem om de behöver hjälp. Jag behöver inte oroa mig för glömda gömmor. Egentligen är det så obegripligt att jag fortsatte att dricka trots att jag verkligen inte fick ut något av det Vana, besatthet, medicinering. Ja, nåt var det väl, men jag fattade ju inte ens då vad det gav mig.

112 dagar nu eller nåt. Utan kamp, stark avsky. Plötsligt händer det, men inte beror det på att jag är duktig. Ha det bra alla ni som kämpar! Ni är bra ni som håller det här forumet levande, ni som vågar skriva om när det inte går så bra, och ni som skriver om när det går bra och kommer med tankar och reflektioner över strategier. ”tillsammans är vi starka”


skrev Charlie70 i När kommer dag nr två??

Allt bra så här, lördagkvällen innan julafton? Tänker på dig!

Kram!


skrev Andrahalvlek i Alkoholhjälpenträff via zoom. På måndag 21 december, kl 12:15

Den kom nu upp lite snabbt i svaret bara, så jag skärmdumpade. Svara igen så kommer den nog upp igen.


skrev Charlie70 i Alkoholhjälpenträff via zoom. På måndag 21 december, kl 12:15

Länken kom ju så fint när jag anmälde mig. Men var tog den vägen sen? Hittar den inte...