Senaste kommentarerna i forumet

Tack för ditt svar. Det vill jag gärna prova. Vågar som sagt inte (än) gå på ett vanligt möte i den kommun jag bor.
Bor i en liten kommun där alla känner alla. Jag vet att jag inte behöver skämmas att gå dit för alla är ju i samma båt. Tror att gemenskapen man får på ett sånt möte är nog bra för kampen att bli nykter. Tänker definitivt prova ett online-möte först.
Sen får vi se.

Vi är många som stöttar och nickar igenkännande. Vi klarar detta tillsammans! Det är inte att man faller som definierar oss, utan konsten att resa oss igen. Du klarar det <3

Ja det är mycket som händer i pandemins spår..Samtidigt ger det oss mycket tänkvärt, om vad som är viktigt i livet..I min omgivning har vi klarat oss bra, bor på landsbygd och är inte beroende av kollektiv trafik, och bor i hus..Vad bra att du gjort valet att vara nykter..??..Det finns inget att förlora på det bara vinster..Offerkoftan kan du slänga någonstans, den hjälper ingen..

Ok. Senast jag skrev av mig här så höll jag upp bra mycket längre än jag någonsin har kunnat. Föll tillbaka. Tog hjälp av internetbaserat program. Nu är jag tillbaka här igen. Tycker att det fungerade fint för mig att möta andra såhär via nätet i samma situation. Läsa om era dagar och kunna identifiera mig med dom. Så nu börjar jag igen. Dag 1.

Det har inte varit enkelt att inte dricka under denna pandemi tycker jag. Dagar och rutiner har inte varit som innan och det har varit enkelt att ta ett glas vin på kvällen (ja eller fler) eftersom man inte behöver vara lika stressad i att komma iväg till jobbet (jobbar hemma). Min första tanke var att jag skulle ha massvis av tid att ta lunchpromenader och gå till gymmet, bli den bästa versionen av mig. Men det blev inte riktigt så.
Det blev en evigt lång ångest där personer i min närhet gått bort i pandemin, vissa har varit sjuka och klarat sig, men fått bestående men med trötthet, andringssvårigheter och förlorad lukt och smak. Jag har klarat mig fint än så länge. Men med en GAD diagnos är det enkelt att ta till ångestdämpande i form av alkohol. Tabletter gör en ju så trött.
Men nu har jag lessnat. Lessnat på mig själv och offerkoftan. Vill inte dricka mer nu. Min kropp vill inte vara med längre. Så här kommer jag igen. Dag ETT.

Ta hand om er.

Att ni bryr er om mitt välbefinnande betyder mycket för mig! Det gör mig varm i hela kroppen, jag till och med gråter en skvätt av någon slags känsla av samhörighet och förståelse. Man känner sig så ensam i detta annars. Inte ens min man delar jag hela bilden med och smygdricker inför. Jag mår lite bättre idag, men börjar känna av stressen över att jag inte hunnit fixa allt härhemma som jag planerat. Men av erfarenhet vet jag att det kommer att ordna sig och det kommer vara nästintill perfekt inför barnens ankomst. Jag var sååå nära att åka in till systemet och köpa vin som jag kunde smygdricka men tog en snabb promenad runt kvarteret och sedan räknade minuterna tills bolaget stängde så jag kunde släppa tanken. Så skönt när jag inte hade valmöjligheten längre. Det är nog så det måste bli som du säger Sisyfos, att inte ha alkohol hemma och fokusera på barnen helt och fullt. Upptäckte blåmärken på armen idag. Jag var så full i lördags och hade vält en blomkruka på väg till toaletten mitt i natten. Min man hade vaknat och hjälpt mig. Stått och kramat om mig. Jag minns ingenting...Så trashigt och pinsamt. Så vill jag inte ha det! Nu tittar solen fram mellan molnen - otroligt! Äntligen lite ljus i mörkret <3. En liten lunchpromenad får det bli.
Kram alla kämpar därute!

Jag vet inte om det eskalerat i sig, tror det är mer att jag ser rakt igenom henne och hennes manipulationer. Hon följer verkligen skolboken till punkt och pricka om en covert narcissist. Hon attackerade som sagt golden i förra veckan, det hade hon rätt till då hon var stressad, sedan dess har hon gått runt och tyckt synd om sig själv och inte fattat att det är hennes eget fel. Igår kväll lyckades hon svansa sig tillbaks till att golden accepterade henne igen, jag pratade med golden efter det och hen säger att hen bara vill att alla ska vara vänner. Normalt säger jag, men det börjar bli läskigt hör tycker jag att barnen ska behöva acceptera massa skit bara för att få lite lugn. Så imorse då golden och mamman var bästa vänner igen gaddade de genast ihop sig och började mobba scapegoat. Ja jag ser mönstret solklart och jag ser att min fru alltid måste ha en person som är svartmålad, därför kommer det alltid vara en konflikt i huset. När jag har försökt få lugn i huset och varit henne till lags har det aldrig slagit fel att genast hoppar hon på golden och svartmålar henne. När jag tar avstånd och inte är på hennes sida så försöker hon alltid bli bästa vän med golden och stillsammans mobba scapegoat. Alltid en som är svart och en som är vit, eller ibland är vi alla svarta men hon försöker alltid få en på sin sida.

Läste om hur det fungerar med polisanmälan där jag bor och det såg inte alls så lockande att gå den vägen. Hon kommer garanterat kunna prata omkull dem då jag inte har tillräckligt med bevis, efter det lär hon skruva upp det hela en nivå till och där är jag orolig för barnen om de måste stanna med henne.Samtidigt är jag tveksam till hur hon reagerar om jag tar barnen och flyttar, även rädd där att hon skulle anmäla mig för att ha kidnappat barnen. Så sista alternativet är att jag flyttar själv, men i den situationen är jag livrädd för hur situationen skulle bli och hur hon skulle behandla barnen.

Jag är helt nollad, utmattad, vet inte ut eller in.

Super, nu hittade jag detta under lucka 15 ?

Såg att du skrev i en annan tråd härinne men tänkte att jag skriver direkt i din istället ?

Jag har varit med vid ett par st AA-möten online! Det finns massor att välja mellan (städer, klockslag, teman mm mm). Det var jättebra, inga konstigheter. Jag hade inte ens kameran på och sa ingenting, jag bara lyssnade och det är också heelt okej! Prova vetja, du har absulut inget att förlora ? Lycka till!

Superbra och stabilt jobbat!
Kram!

Är också lite nyfiken på zoom-möte.
Bor i en lite kommun där alla ansikten är lite bekanta. Jag har också ett sånt jobb där jag träffar mycket människor.
Vill så gärna gå på ett AA-möte men vågar inte. Än så länge. Har förstått att det är viktigt att ta hjälp när man vill bli nykter. I alla poddar jag lyssnar på så säger dom det iallafall ;). Skulle man kunna vara med på ett möte via datorn vore det ju toppen.

Det stod om en zoomträff för forumet den 21/12 kl 12.30 i lucka 15 tror jag, möjligen 14. I forumets adventskalender.

Kram ?

Det är just så det är tycker jag. När man dricker är livet egentligen rätt tråkigt och meningslöst. Särskilt när man dricker fast man har bestämt sig för att låta bli. Och man får inget gjort.
Egentligen tycker jag inte att det är så konstigt att du tycker att du behöver nån kemikalie för att pigga upp dig med just nu. Det har varit en gräsligt mörk och trist period. Så vi som medicinerar med alkohol har det extra tufft just nu. Sen vet man ju heller inte vad drickandet har ställt till med för brister i övrigt.
Eftersom jag var en smygdrickare funderar jag lite på vad som skulle vara en bra strategi för att klara julen. Du hoppas att du inte ska smygdricka. Att hoppas har fått rakt motsatt effekt för mig. Tanken på att det går att smygdricka har varit som en lockande upplyst väg. Nu när jag är lite mer distanserad från det kanske jag förstår att min strategi var dömd att misslyckas. Även mitt smygdrivkande var ju dömt att misslyckas. Det var inte så mycket i smyg, när man börjar bli berusad. Tänker nu att jag borde ha haft en annan strategi. Jag kunde inte ha alkohol i huset. Det gick bra några dagar när jag bestämt mig, men sen när jag blev trött eller nåt kunde jag inte längre låta bli. Det var som en magnet. Så mitt heta tips är att du skapar en strategi innan. Ha en plan för julen med sunda val kanske. Allt kul du ska göra med dina döttrar. Så att inte ditt fokus hamnar på tanken att dricka. Fundera också kanske över vad du medicinerar med alkohol. Kanske finns det något annat du kan ta eller göra istället.

Vad är det för Zoom-träff ni nämner..? Är det för alla härinne?

Fortsatt lycka till önskar jag dig!
Kram ???

Så grym är du!
??????????⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️??????????????????????????????

Kram ?

Håller med Tofu!
Du är superstark. Du har insett att du behöver hjälp och sett till att du får det. Du reflekterar över att du när du är rädd och osäker oftast hamnar på offensiven. Kanske kan du inleda med att berätta just det. Folk visar mer förståelse då.
Lycka till nu! Låt det ta sin tid.

Visst har det eskalerat?
Jag förstår om du är rädd att lämna men det finns nog inga alternativ. Det är en fullständigt orimlig situation ni befinner er i.
Önskar dig styrka nu och titta på
Lägenhet är en bra början.

Hej!
Önskar dig också all styrka och kraft. Jag förstår att det är omöjligt att se klart när man är mitt i ett sånt kaos, jag känner all sympati med er. Men jag vill peppa dig allt jag kan nu, om det har börjat lämna fysiska märken på barnen är det bara en tidsfråga innan någon utomstående med anmälningsplikt får syn på vad som händer. Du har mycket större chans att få en bra process om det är du som anmäler först. Heja heja dig att klara att ta steget nu!!

Jag förstår att det är en omställning och att det såklart också är är svårt att ta in allt och att där finns en sorg. Jag förstår också att det är så enkelt för mig att säga, men försök att fokusera på att bli bra igen så att du kan vara där för och med dina barn och barnbarn.

Jag har haft otaliga diskussioner med människor med cirros och andra leversjukdomar. Rent medicinska frågor får du ju ta med dina läkare, såklart. Jag har ingen medicinsk utbildning. Men har du några funderingar så kanske jag kan hjälpa dig att komma i rätt riktning. Googla kanske inte för mycket på det dock.

Jag blev remitterad till ultraljud av levern, pga höga värden. Där såg som det, men meriterade mig vidare dör en grundligare undersökning nästa vecka. Så då får jag väl veta hur illa det är ställt med mig. Känner också sorg för att det är helt uteslutet med alkohol i framtiden, även om det var mitt mål. Men mitt största mål är ju att leva och vara något piggare än jag är nu förstås.

Tråkigt att du har fått cirros :( Om det inte är för personligt, får jag fråga om du har några symptom på det ännu och vet du hur du har blivit diagnostiserad med cirros? Just trötthet är ett vanligt tidigt symptom på cirros, men den kan ju i nuläget också bero på medicinerna och omställningen.

Det positiva du kan ta med dig är att det är många som har utvecklat symptom till och med men sedan genom hälsosamt leverne blivit av med dem. Jag har bland annat en vän jag träffade på facebook som hamnade på sjukhus för 17 år sen för komplikationer av cirros. Innan det visste han inte om det men i och med sjukhusvistelsen blev han diagnostiserad. Han tog dock tag i det och slutade med alkohol och började äta det han kallar för clean eating. Nu är han pensionär och går på återbesök var 6e månad för att kolla läget men mår generellt bättre än han gjorde vid diagnos.

Ta hand om dig! Se också till att du får träffa en dietist som kan hjälpa dig med vad du ska äta. Det finns såklart alltid lite olika idéer om vad som är bäst, men för Cirros finns det vissa generella råd som gäller. Alkohol i framtiden, förstår du ju redan att det är uteslutet.

Men jag tror på dig! Lever du bara hälsosamt och tar dig tid att vila när din kropp behöver det så ska nog tröttheten släppa till slut den också.

10 månaders nykterhet! ?

Jag var också fruktansvärt trött i början, det blir bättre. Kroppen behöver mycket vila för att läka. Tråkigt att höra om din lever, men nu är det extra viktigt att du håller i och håller ut.

Kram ?

Somnar fortfarande flera gånger om dagen. Skulle bara vila 15 min på jobbet, sov i 2 timmar och visste inte var jag var när jag vaknade. Åkte hem och fortsatte sova på soffan. Känns inte värt det om jag ska vara så här trött orkar inte ens prata i telefon.
Men idag fick jag veta att jag har cirros och hur hårt drabbad min lever är kommer undersökas ytterligare, så jag har ju egentligen inget val än att fortsätta vara nykter.
Men att leva trött som en zombie är ju inte kul.

Att du kommer tillbaka till att vara den du vill vara och stå stadig i din fulla kraft.,Vägar är ofta knöliga och gudarna ska veta att även min väg varit sådan. Försök att inte döma dig själv för hårt. Ha det nu så fint med dina barn. Förstår din längtan, mina kommer nästa vecka.
Stor kram ?