Senaste kommentarerna i forumet

Mrx. Jag är på.. Behöver en kick och utmaningar. Har i dag.. hmm är ju 7 dagar idag . En vecka.. psyket kasst,, men ändå bättre än att vakna upp bakis. Jag tror jag kan behöva några dagars försprång på dig. För sista tiden har jag inte klarat av det socialiserande drickandet som du har styrkan till. Men soda stream.. here we come

Först med ett stort leende att du minns vinäger.. Sen ett otroligt tack för den fina dikten som fick mig otroligt rörd...Tack ❤️

”Kan man någonsin bli lycklig igen utan alkoholen”. Jag tror den förhindrar dig just från att bli lycklig(are). Men jag känner igen tanken. Är själv snart uppe i 3 år utan alkohol och jag är totalt sett lyckligare nu än innan.

Visst finns det tillfällen då det känns trist. Men de vägs upp av att inte förlora tid på baksmällor och ångest som oftast är en större del än den lilla lycka alkoholen ger.

Så japp man kan bli lycklig igen.I mitt fall lyckligare. Allt är inte regnbågar och enhörningar men jag hoppade upp några snäpp.

Det gäller att vara väldigt uppmärksam i början på impulserna. Nästan så att hjärnan kopplas ur och kroppen bara kör. Försök fånga dessa och tänk på vad du gör, då blir det enklare att avbryta. Suget kommer som en våg och försvinner sen ett tag. Mkt är vana. Med tiden kommer det mer sällan.

Lycka till!

Var på en yogafördjupning för 2 år sedan. Temat var " mastering the dependant personality". Trodde det skulle bli mitt livs viktigaste utbildning... Ingen tog mig på allvar kändes det som. Hade inga drogmissbruk utom alkoholen, inga "hemska" minnen. Ingen slående personalitet (är inte vacker, ej heller ful, varken smal eller tjock, har ingen önskan att ta plats o gör därför inget intryck). Kände mig så intetgjord! Hur knnde läraren lnte fatta att jsg hade sår, annars skulle jag inte varit med? Så trött på att vi tysta, duktiga tjejer/kvinnor alltid tas för givet. Hur dysfunktionell måste man bli för att synliggöras?? Jag hoppas att nästa generation, m7n dotters generatin, ska göra ett bättre jobb än vad jag kunnat!

Bubblisen. Då toleransnivån är hög så kan väl minnesluckor komma? Att hjärnan liksom slås ut fastän man står på benen? ?
Kanske har jag som anhörig trott att beroende minns mer än den gjort då den inte varit "så berusad" ...

Jag såg inte inlägget från lånehajen alls, så admin högg nog som en kobra. Jag såg däremot ditt inlägg om lånehajen, men förstod inte då att det var i min tråd du kommenterade. Jag utgår bara från kommentarerna på första sidan när jag läser. Håller med om att den typen av spam är bedrövligt ?

Kram ?

Vill bara säga tack för så fina inlägg och fina ord Se klart, Andrahalvlek och Sisyfos??

Ja...de här orden ge dig själv ledigt ifrån dig själv...så trösterikt på något vis. Jag tror faktiskt att jag behöver sätta mig själv lite högre upp på piedestalen...eller jag vet att jag behöver det. Och absolut ....tänka mer positivt om mig själv❤️

Som någon skrev tidigare i min tråd...det kan ha varit Blenda....att se de dagar som jag lyckas vara nykter...som idag exempelvis??

Jag minns så väl vad en medicinsk sekreterare sa till mig en gång...du värderar dig inte själv så högt...men du har ju för sjutton läst flera år på högskola, pendlat flera timmar per dag och per vecka...och även hunnit m min familj för jag valde bort träning och mitt sociala liv.

Det ligger otroligt starkt inom mig...att inte tro för mycket om mig själv...före Coronan hade jag påbörjat en väg för att se vad vill jag göra med min tid...å jag började måla....kanske borde jag köpa lite färg och penslar...måla hemma nu när jag inte kan gå på kurs?

Jag tappar lätt bort mig själv...och faller lätt tillbaka i gamla mönster....vilket jag inte vill....men utan alkohol skulle det bli lättare??

Och visst har det varit så att när jag började skriva så var det många som var så bestämda och färdiga med alkoholen vilket har varit långt ifrån min väg vilket har gjort att det har känts lite ensamt ibland...men heter gruppen el vad man nu kallar den för...hittar inte namnet nu...men heter den ”Förändra sitt drickande” så nog ska jag kunna skriva här även om det är lite upp och ner för mig??

När det gäller min bror och telefonsamtalet så finns det en lång berättelse bakom som bidrog t min ledsenhet. Frågade honom en gång om vi skulle fika tillsammans men han vill inte ses utan sin fru och min man?

Hur som helst så har jag haft en fin dag m min familj. Ytterligare lite födelsedagsfirande med barn, svärdotter och make. Med korvgrillning över öppen eld vid Vänerns kant?? Tänkte på dig då Torn eftersom vi åkte förbi fiskarens (är död nu) hus...han som körde ut oss med sin fiskebåt en dag på sommarlovet då vi badade och metade. Härliga minnen❣️

Sov så gott?

Har alltid närtbmyten om mig själv. Tror det startade i högstadiet, då jag desperat ville vara omtycktboch helst ingå i något "gäng". Det hände aldrig, men jag "blev" iaf någon genom att vara bohemisk, sy egna kläder, färga håret etc. Utöver det var jag anorektiker, fast ingen visste vad det var. Min pappa skällde på mig att vara " normal". Min mamma hade fullt upp att utveckla sig själv som konstnär. Detta var tidigt 80-tal. Mina syskon har alla tagitnsina vägar, jag min. Levde många år i förnekelse av anorexin (hur jag nu o föräldrarna kunde det, vägde under 40 kg o var 16 år gammal...), som inom nåt år utvecklades till bulimi.som jag dolde under "sunt leverne o mycket träning" under många år. Till o med min exman tror jag inte fattade mig.
Allt jag eg vill säga om allt detta är att mitt liv hittills har varit en, inte lögn för det är det inte, men en dubbelteater.
Min nuvarande man vet (nästan) allt. Han vet allt om alkoholen. Han är den ende som jag varit ärlig om det med. Mina syskon vet inget. Vi pratar om min mammas drickande o jag spelar med. Jag är alltid nykter vid alla släktträffar. I ungdomen drack jag inte och har fortsatt på den linjen i släktsammanhang.
Detta är mycket skrivet till mig själv. Att få ner var jag är. Inte helt ärlig mot någon, utom kanske mot mig själv. Med viljan att vara helt sann som människa.
Men ser ju att jag har ett livslångt lärande att döljande har skyddat mig, så även ha empati för mig själv att hjärnan är programmerad att inte ljuga, men att underlätta...

Vad skönt att höra att så många av dina prover var bra. Jag är inte medicinskt kunnig så jag vet inte vad ett CRP prov är?
Jag tycker du är jätteduktig som klarar det så bra med alkoholen och modig som tar hjälp. Vi ska klara det här ?

Hur har det gått för dig i helgen? Vad har du gjort istället när suget kommer?

<3

Du beskriver mig och som jag hållit på sen jag började dricka... minnesluckorna och att dricka snabbt.. varför är det så med oss? Vilka är vi??

Men jag är inne på 100 dagar nykter och är stolt men också ledsen och orolig.. har alltid haft härliga födelsedagsfester och varit en riktig liten fixare, nu fyller jag 23 snart och har ingen lust att fira mig, de känns tråkigt att inte få smaka av champagnen eller vin till maten.. men jag vet ju att jag alltid velat ha mer efter det ändå?
Jag ser hur långsamt folk dricker nu när jag är nykter och jag blir nästan stressad av det..
Ja jag har lång väg att gå, fortfarande ångest för snesteg i mitt liv men tiden arbetar bort det!

Ska bli superkul att följa dig, eftersom det kändes dom jag läste om mig själv! Jag tycker livet utan alkohol ger så mycket mer. Starka människor som är nyktra är fascinerande

Enligt mig gör du precis rätt nu. Hittar saker att greja med, tar en dag i taget (inte tänka aldrig mer), läser/ skriver mycket på forumet och har tålamod. Bra jobbat ! ?

Ingenting är som det ska vara, pandemin sätter sina spår överallt.

Idag skulle vi haft en liten julafton med våran favoritfamilj, son och dotter med familj, men vad händer?
Jo mamman i familjen ha råkat komma i kontakt med en covid'are på jobbet, så hon får sitta i karantän.
Mat för femtusen hamnar i kläm, allting känns förstört, vi som laddad för en sista sammanträff innan alla försvinner bort.
Vi gjorde vad vi kunde, åt revbensspjällen till middag, och för vissa nubben till sillen ikväll.
Dottern med familj kom och på eftermiddagen också sonen, vi drack julmust och lät barnbarnet på snart två år stå för underhållningen runt matbordet.

Jag kokade risgrynsgröt till frukost i morse, en hel kastrull, men den blev klar till lunchen istället.
Lät den stå ute och svalna och sedan blev den en traditionsenlig ris a' la Malta med en hemmagjord hallonsås.
Inget blev bra, gröten fick för lite salt, och såsen för lite sötma, suck!

Det kändes lite torftigt när det inte blev som det var tänkt, frugan som julsmyckat hela huset under kvällarna för att hinna i tid, ja det kändes lite förgäves..
Våra klappar som var till julklappsspelet ligger där i sovrummet och trånar efter slagsmålet om klapparna och tärningarna, det skulle ha blivit mitt första julsklappsspel, men det gick vi miste om.

Luften gick ur oss, vi som var så laddade inför just denna dagen, då vi skulle mysa med glögg, lussebullar och pepparkakor med grönmögleost på, jo det gjorde vi också, men i en betydligt decimerad styrka.

Jo vi vet att pandemin är i ett kritiskt läge just nu, det ska tydligen komma en massutskick med SMS till 22 miljoner mobiler under morgondagen sägs det.
På jobbet tvingas vi använda munskydd hela dagarna nu, de skaver och jag får sår utefter näsan minsann.
Det är ju också en del gnällande och tvistande om just munskyddens funktionialitet, funkar mot spott men också en virushärds ansamling vilket kan bli farligare på lunch och fikaborden.
Men också vara tacksam att man har ett jobb att gå till, många sitter ju hemma och jobbar i sin ensamhet.

I lördags var jag tvungen att ta ett 12 timmarspass, killen som kör helgpasset skulle vara ledig inför en flytt.
Jag var lite nervig att kunna ta alla hans arbetsuppgifter, trots att det är jag som har lärt upp han allt, men det var några år sedan och många av rutinerna har hunnit förändrats sedan dess.
Inte nog med det, jag hade dessutom fått ytterligare en lärjunge att lära upp, som bara jobbat fem dagar.
Att vara "barnvakt" är lite jobbigt, han svansar efter mig hela tiden och vill likt ett barn få en sysselsättning hela tiden, så det gäller att planera noggrant utan några luckor för ovisshet, det slet hårt på min lilla hjärna.
Nejdå, jag tycker väldigt mycket om honom, en ung och ambitiös kille, runt 25 år, sedan jag som ska lära upp honom som till och med är äldre än hans föräldrar, suck!
Jag försöker att vara så "hipp" jag bara kan, kanske lite löjligt inställsam utan att vara dominerande, vad vet jag.
Visade sig att min dotter kände hans flickvän, de är ju båda på tjocken samtidigt.
Mest orolig var jag för denna dag, då han skulle jobba ihop med "grinolle", en av våra tjurigaste gubbar på jobbet.
Han är nästan lite proffessionellt a-social, och kommenderad mot sin vilja att jobba helg, stackars lärjunge.
Men vi behöver nytt fräscht blod på jobbet, vi är fyra gubbar som inom en fyraårsperiod kommer att gå i pension samtidigt, och det kommer att sänka vår kapacitet med 80%, så något måste göras.

Denna helg blev inte som planerad, och visst är jag lite putt över det.
Ansträngt mig till det yttersta att få ordning på grejer både på jobbet och hemma, och tiden för rekreation har varit minimal, så jag behöver en bättre återhämtning än det här.
Min kropp skriker att den lider av både psykisk och fysisk ansträngning, det värker i mina leder likt en väderkärring som tjatar om att det blir sämre väder i veckan, för det känner hon i sina leder...
Nej det blir inte sämre väder, de blir precis lika kasst resten av veckan också, regn, mörkt och ett par plusgrader.

Jag tycker mig känna igen tecknen, det lackar mot jul, och julstressen gör sig påmind, det är nog så här varje år.
Midvintersolståndet kommer den 20:e, därefter går vi mot ljusare tider, när jul och nyår är över kan man kanske börja njuta lite av livet igen.
Jag behöver bryta lite av pressen just nu, men måste också ta andras skift när de nu ska ha semestrar, så det kommer att bli kvällskiftet ett tag framöver, men som någon har sagt (ähum)...förändring är bra!

Jag måste fortsatt tänka på att vara tacksam, och inte vara otacksam över det jag inte har eller uppnår.
Jag kan luta mig tillbaka över en viktig sak jag kan vara stolt över, jag håller mig nykter.
Hade jag inte det, så hade inte ens det här fungerat, så det så!
Julmusten smakar gott, och det är väl en av det bästa smakminnena jag kan återminnas, det skänker mig lite ro till gamla barndomsminnen, när vuxenlivet inte var så pressande.

Sankta Lucia, så svenskt, men ändå inte, ett italienskt helgon som vi bara firar i sverige, märkligt egentligen.

Berra

Dag 6 började med en tidig morgon, Lucia på tv:n och en lussekatt i handen. Det var härligt att vakna nykter även idag. Den här helgen är den första på många månader, om inte år, som jag faktiskt har upplevt i sin helhet. Inga minnesluckor, dimmigt sinne eller bakfylla. Så mycket tid man har över! Idag tog jag upp en gammal hobby då jag saknat den, men också för att kunna fylla mina dagar under den stundande julledigheten. Jag vill verkligen undvika tristes lika mycket som stress. Jag tror att det för mig är viktigt att hitta tillbaks till en bra balans mellan att ha det lagom tråkigt å lugnt och aktiviteter å full fart.

Den här tiden förra veckan var jag full, riktigt full och på väg att bli ännu fullare. Det var förra helgens 3 dagar långa fylla som skrämde mig till att se sanningen. Även om det bara har gått en vecka sedan dess och ännu färre dagar sedan jag anslöt mig hit så känns det som att det skulle ha varit månader. Jag har lärt mig så mycket av alla era berättelser och jag har även fått så mycket stöd och varma ord. Jag har verkligen burit forumet med mig hela veckan.

Det har hänt så otroligt mycket både med min inställning till alkohol men även i synen på mig själv. Jag vet att jag har en lång väg att vandra och det kommer komma många tuffa dagar och utmaningar som jag behöver hålla mig skärpt inför. Men jag är redo! Visst händer det att jag undrar hur det ska bli att vaka in julafton utan glögg, öl och irish-coffe. Jag tänker på julafton utan snaps, nykterhet på mellandagarnas hemvändarfester och nyår utan champagne. Men, som så många här på forumet lärt mig, en dag i taget. Jag vet att jag vill leva ett liv där alkoholen inte dikterar vem jag är eller styr de val jag gör, det är värt mer än någon drink i hela världen.

Ja kände mig mer säker på att det var helt slut med vin för två veckor sedan än nu. Trodde inte jag skulle sörja det. Det var så mycket negativt med att dricka, som jag läst att det varit för er alla här.
Men nu smyger det sig på, kanske någon gång i framtiden ändå? Känns som jag smyger med min nykterhet nu, skyller på att jag ska köra bil och tänker ut strategier för vad jag ska säga. Men jag antar det blir lättare med tiden.

Det där med lever är svårt och din beskrivning gör det inte heller helt enkelt att uppskatta vilken slags risk du har. Det finns så många olika faktorer ovanpå det också.

En är att vissa kan vara parkbänksalagare i årtionden och ändå inte utveckla skrumplever med andra kan vara välfungerande alkoholister, vars arbete och liv i övrigt verkar fungera, kan få problem efter inte så långa tider av hårt drickande.

En annan är att det kan finnas andra faktorer som påverkar också. T.ex spelar det ju roll hur din kost i övrigt ser ut. Det finns de som får leverproblem av endast skräpmat, ingen alkohol, och noll motion. Sen påverkar även intag av läkemedel, som paracetamol och andra saker som kan ha en inverkan på levern.

Man kan ju få ta test. Det finns ju blodprover genom ganska många labb. Dock har de som sagt en väldigt begränsad funktion i sig själva. En anekdot har jag t.ex om en kvinna som blev orolig och var och tog blodprov. Hon hade ett tag också ont i höger sida av mage. Men hon slutade dricka och tog prov. Allt såg bra ut så hon började dricka igen, lugnad av beskeden. Dock slutade hon dricka ganska snart igen när fler symtom dök upp och läget förvärrades drastiskt. 8 månader senare fick hon en transplantation.

Med det sagt, utan att känna till övriga omständigheter och bara baserat på det du sagt. Om du bara klarar av en normal konsumtion i framtiden så har du i den åldern sannolikt inte orsakat sådana skador på din lever att den inte klarar av det. Men i och med att du har haft ett riskbruk så är alltid det bästa att ge din lever en fullständig paus i tre månader och se hur det känns.

Utan att vara läkare och utan att veta hela din situation kan jag såklart egentligen inte ge dig ett utlåtande. Men, din största fiende är förmodligen om du klarar av en normal konsumtion i framtiden eller ej. I dagsläget är du förmodligen ok. Men om du fortsätter med riskbruket är det en helt annan sak.

Jag testar här med!
Min umgängeskrets dricker gärna, festar och har härliga middagar. Jag har varit festprissen som håller igång festen.

Jag vill inte lämna tidigt och har varit med och druckit alkoholfritt, får fortfarande höra att jag är 22 och bör kunna lära mig dricka, vilket jag inte vågar testa på. Jag märker att jag ligger på söndagen men mycket grubbeltankar och skam ändå efter en nykter kväll? Är det vanligt?

Borde jag hålla mig ifrån allting och kanske hitta en ny väg? Vad har utlöst eran ångest och skam om ni haft sånt?

Tack för alla kloka ord och tankar! Verkligen tack! Har läst era svar om och om igen <3 Just nu är det jobbigt, jävligt jobbigt! Men en dag i taget...., jag vill inte att min bil ska stupa! Grattis till er alla som varit nyktra en dag, en vecka, en månad, ett år <3 Ni ska vara SÅ stolta över er själva!

Hej och Tack så mycket!

Insikten har funnits ett bra tag, men idag tog jag steget :-)

Som tur är älskar jag vatten lika mycket som vin så jag borde inte ha några problem med att välja annan dryck.

Vänliga Hälsningar
Jazzkatten

Jag höll mig till att dricka på helgerna, inte tvungen varje helg men när de väl kom fram ett glas så ordnade jag fram en hel flaska! Och gärna mer och mer och mer!

Bra insikter och det låter som du tar tag i det i rätt tid, innan de går dig över huvudet och du verkar smart! Hoppas du lyckas med dina mål och ge inte upp

Jag höll mig till att dricka på helgerna, inte tvungen varje helg men när de väl kom fram ett glas så ordnade jag fram en hel flaska! Och gärna mer och mer och mer!

Bra insikter och det låter som du tar tag i det i rätt tid, innan de går dig över huvudet och du verkar smart! Hoppas du lyckas med dina mål och ge inte upp

Hej och välkommen?
Du verkar ha fått en hel del insikter idag.
Både om din konsumtion och varför.
Coronan gör nog också så många börjar dricka i sin ensamhet.

Känner igen strategin med inköp av vin.
Fast jag köpte helflaskor och höll mig borta från BiB.
Tänkte att imorgon ska jag ta tag i detta....

Att sluta en länge period med A är nog bra för dig.
Få tillbaka en bra självkänsla, för den blir låg när man känner att man inte har kontroll över A.

A-fria alternativ öl, vin mm finns det gott om.
Och en kopp gott te på kvällen när ännu en A-fri dag är slut känns riktigt gutt.

Läs och skriv, det hjälper.
Kram⚘

Men jag blir heligt förbannad när någon försöker slå mynt av någon annans utsatthet.

I tisdags var jag så bakfull att jag kräktes. Det har nog aldrig hänt tidigare. Kanske någon gång i min ungdom. Skyller så klart på pms och att jag inte hade träffat min vän på länge. Vi hade lite att "ta igen"
Så vinet flödade.
En människa som har en normal alkoholrelation, eller hur jag nu ska uttrycka det, hade inte gått till systemet efter jobbet och köpt en liten vinflaska efter en sådan dag.

Jag har reflekterat över min vinkonsumtion ganska länge.
En halvflaska vin varje kväll efter jobbet. Mer till helgen. Nu är det inte så att jag köper en 75cl flaska och dricker halva utan jag köper små flaskor. En hel flaska (75cl) = en uppdrucken flaska.
Bag in the Box totalt uteslutet att köpa sedan länge.
Ibland tänker jag att jag köper 2 flaskor på onsdagen inför fredagen och helgen så jag slipper trängas på systemet nu i coronatider. Tanken är god så klart men tror du att det håller? Nä. Exakt. En HEL flaska vin! Men så trevligt! Mindre trevligt dagen efter... eftersom den andra flaskan blev öppnad också.

Ja så där har det rullat på ett tag. Jag kan inte sätta fingret på när det eskalerade. När det gick från några öl i goda vänner lag till vin i ensamhet. Inte i ensamhet som i jag känner mig ensam utan det är som belöningssystemet är helt ur spel.

Jag misstänker att det har med ett inbrott att göra. Jag behövde (mer) vin för att kunna somna utan att vara panikslagen att någon skulle komma in genom fönstret. Jag har flyttat nu. Nu är det orimligt att någon skulle kunna bryta sig in. Jag är trygg. Men vinet hängde med som någon slags snuttefilt som jag inte längre kan kontrollera.

Den gick bra förresten. Inget sug och inget behov av att dricka.
Finns inte på kartan just nu att jag ska bryta mina nyktra dagar.