Senaste kommentarerna i forumet

Oj vilket fint och klokt inlägg, SeKlart skev. Ge dig själv ledigt från dig själv. Det är verkligen sant. Och AndraHalvlek kompletterar med att man måste sluta tänka så negativt om sig själv. Det är lättare sagt en gjort, men jag tror verkligen att de har rätt.
Jag tror också du har rätt i VaraFrisk att du är rätt tidigt i din process här och skriver. Många, liksom jag, har haft den process du nu skriver om i huvudet länge innan vi sätter något på pränt. ”Man vill ju vara duktig”.
Ni som faktiskt vågar skriva innan är så oerhört hjälpfulla. Nu har du hamnat i en grupp där många verkligen slutar direkt. Har för mig att när jag, Sattva och ”minns inte hans nick nu”, skrev här inne så var vi många som kanske inte hade en helt spikrak väg. Jag läste deras inlägg i några månader (som nykter) innan jag kände mig stark nog att våga skriva. Vet inte om jag hade vågat mig in om det bara hade varit framgångssagor. Man vill ju inte vara ”sämst i klassen”.
Jag behövde de ödmjuka människorna som försökte, vågade skriva och vågade misslyckas. När jag slutade första gången var mitt självförtroende och min självbild i botten. Jag hade försökt sluta så mycket, vägde för mycket, jobbade på ett jobb där jag inte riktigt hade min plats, barnen hade lite kämpigt med kompisar och skola, sambon mådde dåligt, jag var trött.
Lite alkohol på det där och man har en perfekt ”må-dåligt coctail.”
Som de kloka människorna innan skrev, ge dig ledigt från dig själv, och sluta tänka så många negativa tankar. Jag tänker att din bror sjöng in meddelandet för att det var enklast när de nu satt sig och laddat. Jag hade kanske gjort så utan att tänka på att någon i andra änden blev ledsen. Om det hade varit idag hade jag ringt upp och tackat och fått min pratstund om nån gjort så. Hade det varit när jag drack hade jag funderat på om de tyckte det var skönt att slippa prata eftersom de sjöng in istället. Jag känner inte er alls, men jag känner igen sättet att tänka och när man mår liiite, liiite bättre än du gör nu så kan man börja reflektera över de där känslorna. De ligger så mycket hos en själv. Ett exempel... en lite mer avlägsen vän ringde mig på mobilen några gånger. Jag missade samtalen. Det var otippat att hen ringde så jag trodde att hen fickringt. På tredje försöket svarade jag och hen hade ringt för att gratulera på födelsedagen. Hen brukade göra sånt ibland. Jag trodde aldrig att en sån som hen skulle ringa mig för att prata lite. Det var nog just då, när jag också befann mig på ett jobb där det faktiskt fanns riktigt elaka människor. Det betydde rätt mycket det där samtalet. Hade det varit nu hade jag ringt tillbaka - självklart att hen ringer mig. Så jag tänkte börja med att skriva tre positiva saker om dig, trots att vi inte känner varandra:
1. Du är stark och modig som skriver härinne, en sann forumhjälte.
2. Du kämpar med och älskar din dotter (och son), en fin mamma.
3. Du är duktig på att uttrycka dig i skrift och skriver kloka inlägg.

Om du inte redan har en app som räknar dagarna så kan jag rekommendera ""I am sober" den är helt gratis och där kan man fylla i bl.a. hur mycket tid man lägger på alkohol varje dag och hur mycket på pengar (som något snitt). Det finns säkert andra bra också, men det är den jag har. Det blir i vilket fall hutlösa pengar, och jag brukar gå in med jämna mellanrum och sen föra över de summorna som visas till ett särskilt sparkonto. Det blir så väldigt konkret. Och det kan vara en motivation varför man ska sluta, förutom av hälsoskäl och mående osv.

Känner för övrigt till den där 15.00 gränsen på lördagen, det sprätter nästan lite i kroppen efter 14.00 ibland. Det är en inre makt (A-djävulen) som nästan alltid försöker just precis den tiden. Och vad skönt det är när klockan har slagit 15.00 och man inte kommit iväg. Det är så förlösande, och det känns som att man är fri från kedjor som håller ner än (ja för mig i alla fall).

Det du skrev om varför man inte köper hem större mängd när man ändå vet att man ska dricka så mycket, så har jag aldrig funkat, så jag tycker det är intressant att tänka kring det. Jag hade under min aktiva tid gärna köpt upp halva bolaget om det var socialt accepterat. Jag kunde ju "spara" A hemma. Systemet har alltid varit så ångestladdat för mig och har alltid känt att personalen (var det än är) kan se att jag är "en sån", men det syns ju inte på mig, men jag har känt mig som en räv i hönsgården lite. Redo att bara skapa mayhem och öppna varenda flaska och hälla i och på mig ;) Nja kanske inte riktigt men jag har alltid varit rädd att möta någon som man känner, som kommer på en.

Alltså shit vad man höll på och styrde, känslor hit, känslor dit.. inga känslor alls. Så ofantligt mycket tid det gick åt till att tänka på A, nästa fix, planera för att införskaffa A, alla tillbehören (mat, snacks, mysstämning), själva inhandlandet, göra sig av med "bevisen", försöka dölja spåren i ansiktet och 25 rundor med tandborsten och gurgelvatten. Tiden man funderade på om andra märkte något, tiden man funderade på hur det där blåmärket kom till eller hur mycket tid som gick ut till att tänka på att "i dag ska jag inte dricka" vilket ledde till att man ändå drack. Icke att förglömma är all tid man faktiskt spenderade på själva drickandet, och sen alla lögner då man inte orkade dagen efter, alla lögner för att undvika åtaganden, andra vänner och familj så att man istället fick vara med den där andra vännen, mr A.

Alkoholhjärnan slutar inte funka på en dag, det tar lång tid. Vissa brukar säga att det tar 3 veckor att bryta en rutin. Det är mycket möjligt, jag tror nog det är högst personligt men den personliga utvecklingen och insikterna, sitt mående och känslostormar kommer att komma. Förra gången jag var nykter en längre tid la sig det mesta efter 100 dagar ungefär, då hade de värsta stormarna avklarats, men det är så personligt. Många har en rejäl dipp runt 50 dagar, vet inte varför... men det kan jag skriva under på. Det är precis som ett sorgarbete. OM man tänker på det sorgearbete innefattar oftast förnekande, ilska, förhandling, depression och acceptans... och det är de känslor i alla fall jag har haft. Men även Eufori, äkta lycka, självinsikt, stolthet och att rida på vågen måste läggas till. Man går igenom alla stegen. Ifrågasättande och nya insikter. Det kommer bli stormigt på havet. Men häng här med oss så tar vi det en dag i taget och tar krånglet när de kommer.

Tomt, tråkigt, ensamt. Det är okej. Och väldigt läkande.

Alkoholen har fått dina må-bra-hormoner att skjuta raketer och fyrverkerier i skallen. Allt har varit toppen! Dagen efter störtdyker dessa hormoner - och man mår botten.

Det tar ett tag tills hormonerna i hjärnan stabiliserar sig. Håll i, håll ut.

Kram ?

Jag har läst dina inlägg Adde och det har betytt mycket för mig att läsa om din resa, om att det går. Jag har haft flera funderingar till dig här och du har haft så bra svar, du har även gjort inlägg i min tråd som förstod hur allvarlig sjukdomen är, att det är en sjukdom? jag har lämnat min trasiga man, jag och mina barn mår bra där vi bor nu ( tyvärr bara 1km från min exman men det är min hemby så det får vara så) han var nykter ( vad jag vet) i 4 månader, va med om en hemsk olycka och bröt ryggen, fick morfin och medicin mot nervsmärta, jag stöttade, va hemma från jobbet , tänkte att här kom vändningen för oss, han var ju så tacksam att han överlevt ( han var nykter vid olyckan) men snabbt gick det utför, aggresiv, stingslig så jag gick. Han började dricka, han dricker mycket, och han har förlorat så mycket, kört full på dan till den lilla butiken mitt på dan och många vet. Han nekade först att han drack, men vi har pratat och jag har föreslagit behandling men icke, nu vet jag att hans arbetsgivare varit där och pratat med honom, om att dom vet allt. Han jobbar inom räddningstjänst. Jag vill bara få bekräftelse på min oro, att visst verkar det vara ett tufft fall? Vad tror du ska till för förändring? Har även pratat med hans ex fru och jag har förstått att det är långt gånget, men nånstans så har jag ett litet hopp att det kanske blir bra om.... Men jag vet inte vad omet är längre, kanske bara om den högre makten kliver in? ?

Ungefär där du är nu fick jag också ilskna utbrott. Det bara exploderade. På min chef bland annat, inte bra. Ilskan måste ut, men vi får lära oss att hantera den på ett annat sätt.

Hmm, hur gjorde jag? Jag lärde mig djupandas igenom ilskan och inte reagera i affekt där och då. Jag bad om att få fundera och återkomma. Om jag var tvungen att reagera direkt tänkte jag mycket på att utgå från mig själv ”jag känner/tycker/tänker...” Aldrig kasta skit på någon. Och be om ursäkt om topplocket går.

Alla känslor blir starkare i nykterheten, positiva såväl som negativa.

Grattis till 4 nyktra månader!

Ett tips: Lyssna på Närvaropodden med Bengt Renander.

Kram ?

Blev uppskjutet en gång till soc trodde nog de skulle bli en snabb inflyttning då platsen är ledig men de blev det inte utan vänta en hel vecka. Vilket såklart de inte slänger ur sig när vi är där utan senare efter jag tackat ja. Jag blev rätt vansinnig, vilket soc fick ta. Sen ska min soc jobba hemma nästa vecka så måste åka dit själv när jag ska flytta dit vilket inte gjorde mig gladare. Plus dagen efter inflytt ska jag upp jättetidigt och hjälpa min pappa med ,läkarbesök då vill gärna jag va utvilad. Och jag sover aldrig bra första nätterna på nya ställen så soc säger men då tar vi de på fredagen sen helt plötsligt säger hon att de har hon inte ens föreslagit till boendet så hon vet inte om de kan på fredag. Då ilskna jag till rejält. För tydligen måste boendet ha tid för skriva in mig, tid till va då undrar jag, de ska låsa upp en dörr se på när jag pissar tar Max en kvart ju. Så just nu är jag mer än lovligt arg på soc. Sen skulle min terapeut ringt i fredags men hörde aldrig av sig och jag hade verkligen behövt snacka med henne. Så just nu har jag bara lust skita i allt. Så bor hos min vän igen men funderar åka hem på måndag och supa ner mig så får det bli som de blir. Dessutom på onsdagen när jag ska flytta in kunde de bara exakt kl 10. Fast ja sa till dem att varje onsdag har jag terapi 10.30. Men soc och dom bara utgår ifrån att den tiden kan man ändra. Känns inte som soc står på min sida i detta läget. Hon bara accepterade boendets tider och försökte inte ens se om de gick lösa på annat sätt. Så mått skit i en hel vecka och kämpat för hålla mig nykter för kunna flytta in helt jävla i onödan. Försökte förklara för soc men de blev bara tjafsigt mellan oss. Sen sa hon att om jag mådde så dåligt så jag hade självmordstankar så va detta boende inte rätt för mig. Öhhh ok men dessa tankar är ju inte nya direkt de har ju funnits mig med hela senaste tiden. Så varför har hon då föreslagit detta boende? Då är de ju ingen idé jag flyttar in där överhuvudtaget. Jag fattar ingenting och har ingen aning hur de kommer bli.

Jag har visserligen inte orkat läsa min gamla tråd med 1.500 inlägg från början, men jag är glad att jag skrivit ner allt.

Jag kan skumma valda delar och direkt påminna mig hur jag kände då. Att jag också kämpade. Tack och lov har man nästan glömt bort det 10 mån senare.

Det mänskliga psyket är fantastiskt, de jobbiga minnena försvinner snabbare. Ren överlevnadsinstinkt.

Kram ?

Närvaropodden som jag börjat lyssna på handlar mycket om hur vi tänker och hur det påverkar oss. Vi tänker/säger saker till oss själva som vi aldrig skulle säga till någon annan. Vi måste sluta tänka så förbannat elakt om oss själva.

Poddägaren Bengt Renander sa idag att hans ego pladdrar på oavbrutet i skallen. Men självet, som alltid befinner sig här och nu, har slutat lyssna så noga. Det är också en taktik.

Kram ?

Tack Torn för dina kloka ord. Vi kommer prata om det i sinom tid. Har haft sådana samtal förut och det brukar bli bättring efteråt. Mitt fokus är att ta hand om mig själv på de sätt som jag kan. Idag blev det en väldigt skön dag när jag gick igång med julfixande här hemma. Nu är det så fint och trivsamt med ljusslingor, tomtar mm.mm. Har också handlat lite grejor till hemmet bland annat fina glas som jag njutit av min Mikkeler alkoholfri öl i under kvällen. Viktigt att ha lite guldkant på det alkoholfria och jag tycker verkligen att det smakar så gott att dricka i glas som jag gillar. Och det behöver inte betyda att de är dyra eller snobbiga designklassiker bara fina. En kväll a long time ago in a galaxy far away hade jag mjölkat min bag min Box på minst 7,8 glas och sovit i soffan nu. Vaknat imorgon och mått skit. Lovat mig själv att aldrig mer.... Men nu slipper jag det, vilken lycka!
Kram ☃️

Måste landa lite mer i mina känslor för att kunna skriva mer ...för jag vill skriva mer...men tårarna började rinna...för på något vis så tror jag att du prickade helt rätt??❤️

Flera här på forumet sätter undan 500 kr varje lördag på ett konto, det blir mycket pengar snabbt! Jag gjorde det i början men kom av mig. Man kan göra en automatisk överföring tex den 10, 20, 30 i varje månad. Det gör jag till min dotters bankkort, som fickpengar.

Kram ?

Jag läser som alltid det du skriver. Något slog mig nu, en reflektion som kanske inte är värd något men vi känner ju varandra ?
Jag läser och läser och det slår mig att du... du skriver så negativt om dig själv. Vi är väldigt många som under tiden vi dricker, liksom skuldbelägger oss själva. Men när vi börjar skriva här tar vi alla- oavsett vilken typ av nykterhet eller mindre drickande vi väljer, ett jättestort steg.
Jag tänker att dina tankar blir lite som en labyrint där du går lite vilse- framförallt när det kommer till tankar om dig själv.
Det är mycket som ÄR oroligt med din dotter. Men det är mycket som du själv faktiskt GÖR för att påverka situationen.
Tar itu med läkare. Fixar med prover och samtal. Hämtar och lämnar och skjutsar. Fixar med middagar och promenerar.
Jag har inget ”säg” i den här frågan men jag undrar hur det skulle vara att ge dig själv ledigt från dig själv, och då tänker jag på tankar kring vad du inte ”lyckas” med. Jag vill allra mest påminna om att du gör mycket som är fint och bra, hemma och på jobbet. För dig själv och andra. Kram.

Så har det gått fyra månader med en dag i taget. På det stora hela har det gått bra, men dom senaste veckorna har jag börjat känna mig riktigt känslomässigt svajig. Jag och frugan har inte haft sådana här gräl ens när det var alkohol inblandat faktiskt, jag kan bli helt orimligt arg för minsta lilla.

Jag förstår att det är känslor som alkoholen tidigare jämnade ut och kapade toppar och dalar, men jag vet inte vad jag ska göra åt det för jag har inte verktygen så att säga. Visst, en promenad hjälper ju för stunden men det känns som det sitter djupare än så. Någon som känner igen sig?

Idag är en sån dag, så hade det inte varit för antabusen hade jag absolut suttit med en Bib. Tänkt, bara för idag, vilket det aldrig blir. Förstår att det är svårt att hitta en nyktert liv efter bara 9 dagar. Men just nu är det tomt, tråkigt och ensamt. Men det ger sig väl med tiden.

Ikväll har jag läst igenom hela min egen blogg här på forumet, från början till slut. Jag blir alldeles matt...?

Men, det var nyttigt. Jag har "glömt" hur mycket jag kämpade, hur dåligt jag mått periodvis. Och hur känslostyrd jag är och kommer nog alltid att vara. Men nykter kan jag hantera det lite bättre.

Och vilket stöd ni andra är, här på forumet! Tacksam. ?

... att läsa att du så snabbt tar vara på fördelarna med att vara nykter. För mig var just helgmorgnarna som små mirakel som uppenbarade sig! Ligga kvar i sängen och dricka kaffe- se fram emot dagen. Att vara uppmärksam på små saker är en förmåga som kommer att hjälpa dig mycket! Hejar på dig, kram!

Välkommen hit, så bra steg att börja skriva- och läsa här.
För mig har det varit helt avgörande för att hålla mig nykter.
Jag brukar säga att mitt drickande var att stå med bilens framhjul över kanten på ett stup. Jag hade ynnesten att kunna backa tillbaka, en dag i taget. Med hjälp av vänner här, och att jag jobbat väldigt mycket med att hjälpa hjärnan att lära om, det tar lite tid.
Det är svårt att beskriva fördelarna som kommer av att sluta dricka, för jag upplever det som en genomgripande förändring av hela livet. En jävla storstädning där allt ska ut och luftas och några saker kastas men sen faller saker på plats. Det är rent i hörnen. Inte tjusigt men rent. Och sant.
Men det kommer så småningom.
Jag har snart varit nykter ett år, och när jag läste om såna otroliga tidsrymder här i början så tänkte jag att det inte kunde gälla mig. Men det går! En dag i taget, räcker bra.
Jo! Med tjatig vän som jag skrev i ämnesraden. Så känns alkoholen just så. En jobbig, sentimental kompis som jag har vuxit ifrån. Sagt adjö. Saknad av ingen, eller iaf inte av mig.
Kram!

Lyssnade precis på en podd om en helt annan grej, men där de firade ett avsnitt genom att dricka bubbel. Och hela tiden höra det där klunkklunkslurp irriterade mig, så jag stängde ner podden. Jag tillhör inte dem som har en romantiserad bild av A iaf, den saken är klar. Verkligen jättelustigt att jag i festsammanhang är noll sugen på A alls, utan bara hemma, ensam i vrån. Det förstår jag inte riktigt, det är ju inte bara den kemiska substansen jag är sugen på rakt av, utan att det verkligen också styrs av i vilket sammanhang.

Dagen har varit lugn. Sovit länge, huserat en hel del i soffan och i största allmänhet njutit av gårdagens lyckade julbord.

Under kvällningen var jag hos en kompis och blev då erbjuden alkohol. Men tackade nej utan några större problem.

Också idag har jag, liksom torsdag och fredag, på ett helt annat sätt kunna njuta av det lilla och jag upplever livet mer och friskare, när ångesten och oron inte skymmer.

En dag i taget, idag valde jag att vara nykter.

Jag känner också igen mig enormt i din ” sorg” och ” bästa kompis” men ens bästa kompis vill väl inte förstöra ens hela närvaro? För de är det alkoholen gör. Jag lyckas inte hålla mig helt nykter än. Men jag har minskat mitt drickande kopiöst sen jag började skriva här! Men nykter ska jag bli. Innan det är försent
Hejja dig och oss!

Bubblet var även min finaste vän alldeles för länge..Tips till dig..Ta någon, några personers trådar som du tycker är intressanta, och ”ta rygg” på dom..Läs från början, om hur deras resa gick/ går..Såklart ska man fråga på sin egen tråd med om man vill..Vi har ju alla vacklat, känt oss ensamma, sugna, och irriterade på när vi ska sluta inta vår substans..Det finns mängder med bra tips och råd..Fortsätt läs och skriv..Det kommer att bli bättre..Kram..???

Å tack för grattishälsningar!! Det värmer! Firade med min man och dotter. Hämtade mat från en restaurang i stan. Å vi hade det mysigt men kände mig ändå inte riktigt glad. Jag vet...alkoholen påverkar. men för mig även pandemin. I tidigare inlägg i min tråd när jag berättade om allt jag har varit med om samt även om min släkt så har jag nog berättat om vad som hände när min syster dog. Hur som helst...min bror och jag är väl inte ovänner men har ingen direkt kontakt mer än när det ska planteras på våra föräldrars grav samt att han och hans fru ringer och sjunger på min födelsedag då brukar vi även pratas vid. Sen ringer jag och min man och sjunger sex dagar efteråt eftersom han fyller den 16:e. På min födelsedag hade han ringt men jag hade missat det då jag stängde av ljudet när vi åt...han och hans fru hade sjungit in och hurrat på min telefonsvarare. Å jag blev så förvånad för jag trodde verkligen att han skulle ringa och att vi skulle prata...blev så himla ledsen. Dessutom hade jag ju varit och hämtat ut CPAP-maskinen för min sömnapné och det påverkade mig mer än vad jag trodde att det skulle göra. Vet inte riktigt varför för den ska ju få mig att må bättre. Anledningen till att jag har en sömnapné vet man inte det kan bero på ärftliga saker, på hur jag ser ut inuti, min övervikt...och alkoholen gör inte saken bättre. Kanske kände jag lite skam om det beror på något jag förorsakar...kanske även oro för att det sliter på sikt på hjärta och kärl. Dessutom tog det ca 45 minuter när sköterskan instruerade och berättade om maskinen något som jag i princip har glömt av men det finns en instruktionsbok med. Hur som helst det påverkade mig på ett sätt som jag inte kunde ana. Vad som ändå är bra är att jag kan få bättre sömn, känna mig piggare samt att det kan påverka mig att ta mitt alkoholberoende ännu mer på allvar.

Efter torsdagen har jag inte varit på topp och idag har det varit allt annat än bra...min son och jag pratades vid igår...och vi sårade verkligen varandra...det blir lätt så när vi pratar om min släkt (han har brutit med dem)...ja, jag vill inte gå in på detaljer...han hade förmodligen druckit alkohol vilket även jag hade gjort...

Jag har funderat så mycket idag på varför jag köper alkohol...varför jag dricker alkohol???Jag vet att jag har skrivit att jag inte ska fundera utan bara GÖRA en flykt från ensamhet, från pandemin...dessutom december..jultider. Har haft så svårt att få fram julkänslan under så många år...kanske några dagar före julafton när jag pyntar och handlar maten men inte annars. Och på jobbet och över allt annars...så finns det liksom en självklarhet att jul ska vara så fantastisk...men jag har så svårt att få känslan att infinna sig. Hur som helst så försöker jag tänka att när förändras mina tankar från att inte köpa alkohol till att köpa...för jag tror att själva köpandet i sig är problemet...för drickandet i sig...är inte så njutbart..utan det är ju en stund av rus/flykt som jag vill åt som egentligen bara består av trötthet...så varför? Något som är återkommande...som många av er här skriver...och som jag vet själv...är att jag behöver prioritera mig själv. Behöver vila...för jag är så trött...behöver äta mer hälsorik mat....behöver säga JA till mig själv...behöver vara mer mig själv på jobbet...visa mina brister och styrkor mer än vad jag gör idag.

Innan jag slutar skriva...så tänkte jag på något vad du skrev Ensam1984...att en del har det enkelt mm. Jag tänker precis som du att vi har olika förutsättningar beroende på vem vi är, vad vi kommer ifrån, hur vi lever mm mm...och att vi har det olika enkelt..men vad jag tror att när vi väl skriver här på forumet så har vi kommit olika långt på vår resa när vi börjar skriva här. Och, jag tänker att den resan som jag skriver om här i forumet har många haft före de började skriva här på forumet...och att innan man började skriva här har man kommit mentalt så mycket längre. Mitt mål är iaf i december...att ha flera dagar utan alkohol än dagar med alkohol...ett bättre resultat än i november.

Ha det gott;)

Idag mitt på dagen hamnade jag ännu en gång i ett sug. På helgen startar tankeverksamheten runt alkohol tidigare då jag vet att bolaget stänger 15. Runt 14 sneglade jag på klockan flera gånger. Det fanns impulser i hjärnan om att sätta mig och åka och handla.

"En kväll till gör väl inget, så mysigt du kan ha det i din ensamhet ikväll, bara bli lullig och titta på en film och försvinna in i en värld som inte finns"

Alltså, håll käft jäkla beroendehjärna. Jag vill inte försvinna någon värld, jag vill vara skärpt, vaken, närvarande, jag vill vara en bra kompis, en bra människa osv och den jag är precis resten av denna dag. Inga undantag.

Precis då kom en kompis på oväntat besök och det första jag kollade var om det fanns några tecken på alkoholintag i köket. Kartong till baginbox, någon tomburk eller så. Nada. Klart det inte kan finnas det när jag var nykter igår med, men det är min instinkt numera. Knackar någon på dörren så gäller det att röja alla spår av alkohol först så jag kan hålla min fasad uppe av att vara en renodlad träningskille. Så skönt att jag kunde andas ut, släppa in min vän och när han hade åkt så var bolaget stängt. Otroligt förlösande känsla.

Blev ett stenhårt träningspass istället så jag var på gränsen till att kräkas och nu kan jag ta en mysig kväll, äta lite gott, se en film, koppla av och veta att allt jag skriver ikväll i sociala medier är inget jag har ångest över imorgon. Ringer någon ikväll så kan jag svara utan oro för att sluddra. Jag kommer sova bra inatt och jag kommer vakna fint imorgon utan ångest, snarare med lättnad. Jag sparade även ca 300 kr på dieselpengar+inköp av en kartong med fettlösningsmedel.

Faktiskt nästan så jag funderar att för varje dag då jag skulle ha åkt och köpt något, men inte gör det, så skulle jag ta och föra över de pengarna till ett eget konto på börsen. Räcker med bara en fond eller vad som. Låta den växa som en liten slags belöning och som en påminnelse till att jag i normala fall lägger 4-5000 kr/månad på alkohol om man räknar in alla resor fram och tillbaka för att handla mm. Det sjuka är också att om jag nu ska vara heltidsalkis, varför åker jag då inte till bolaget EN enda dag i början på en månad och handlar ALLT jag ska dricka den månaden? Nej för att alkoholhjärnan min tänker bara en dag i taget. Den tänker "bara för ikväll". "En till". "Imorgon kan du sluta". "Om en vecka kan du sluta". Alkoholhjärnan min är fruktansvärt bra på förhandling, den saken är klar, helt galet övertygande.

Firar iaf en till nykter kväll och en till dag med bra kost och bra träning. Ett steg till mot ett bättre liv, ett steg till mot 12-14 kg viktminskning och fan vad jag ser fram emot att få tillbaka en stenhård, platt mage och en fräsch hy som gnistrar i vårsolen.

å välkommen!

Vad långt du har kommit! Du kämpar så bra! Ville bara säga det..ska skriva i min egen tråd nu...orkar inte så mycket mer just nu. Men vi ses igen!

Kram

Det är alla möjliga bakgrunder som folk har, men ofta hittar man gemensamma nämnare här och där och känner igen sig. Det är det som gör att det blir som lite "gruppdynamik".

Jag började själv med att dricka i min ensamhet, oftast helger och på hemmaplan för att varva ner, koppla av osv. Det gick så i flera år, men toleransen ökade och då behövde jag ju dricka mer. Sedan utökade jag det till vardagar, men då ökade toleransen än mer. Sedan så skenade det bara så. Jag ville egentligen sluta men kunde inte stå emot. Utåt sett fräsch, idrottskille, alla hästar hemma osv - hemma polare med baginboxen. Sedan hände en tråkig grej som gjorde att jag totalkrashade men också sökte faktiskt hjälp, så jag gick ett 12-stegsprogram och blev helnykter vilket jag var i flera år. Tyvärr föll jag tillbaka förra året, så detta är mitt andra försök att bli kvitt "suget" och denna vecka har jag satt ner foten på allvar.

Alkoholen för mig gör mig avtrubbad när jag inte dricker, dvs "nyktra perioden emellan" gör att jag presterar sämre på tävlingar, jag presterar sämre på jobbet, är mer känslomässigt avtrubbad, mindre kreativ, tröttare osv och i mitt fall beror det på två saker. Sömnen störs ju av alkoholen, den jobbar ju med avgiftning och dålig sömn = sämre fungerande hjärna. Sedan sjunker ju nivåerna av signalsubstanser osv i skallen när man vant sig vid att A är det enda som gör en glad på riktigt osv. Så det sköna med att faktiskt gå in i en nykter period (tycker jag) är när kreativiteten ökar, energin ökar, hjärnan varvar upp igen, man blir gladare för små saker i sin nyktra vardag mm. Det kan dock ta ett tag innan det normalliseras, men för min del märkte jag det redan första dagarna nu denna vecka.

Fortsatt lycka till, detta fixar du!