Senaste kommentarerna i forumet

Julen var då jag som barn fick ljuga för alla vänner för att mamma låg utslagen i spyor på köksgolvet lagom till att kalleanka var slut. Utåt sett trodde alla vi hade ett vackert julfirande. Julen är det värsta jag vet, men har lovat mig själv att barn ska aldrig få se mig redlös iaf.

Kämpa på och bra med återhämtningen!

Ja, kan vara så, jag tänker i varje fall se om jag kan få detta som extra draghjälp, se om viljan till kärlek är större än viljan till att hinka fettlösningsmedel (galet).

nu har jag fokuserat på återhämtning och välmående i några dagar. jag mår tusen gånger bättre än i onsdags men ännu inte bra. men jag är okej. bara jag håller mig till att fokusera på detta. inte "unna mig" ett glas vin för att jag mår "bra". och det ska bli så skönt att få stöd av beroendemottagningen.

är nervös inför julen. det var min värsta tid under uppväxten, precis som för många andra. pappa drack obegränsat och mamma försökte hålla fasaden inför släkt och vänner. klassiskt. fan vad jag inte ska hamna där. jag ska bara göra bra saker för mig och min familj, inte arrangera planer utifrån när jag kan dricka.

tack för allt stöd!

Ville bara först säga att det är okej att sörja att man inte "får" dricka mer, det övergår förhoppningsvis i att man genuint inte vill dricka mer. Det har det gjort för mig, men det går upp och ner.

Jag har varit nykter i 60+dagar nu. Innan jag slutade (denna gången) så har jag under det senaste 1,5 åren sen jag startade min nyktra(re) resa varit nykter nästan 6 månader vid ett tillfälle och 2 månader vid ett annat tillfälle. så 10/18 månader nykter. Inte toppen - men det är en process. Jag har under min tid här, vilket jag har varit sen jag började min resa, kommit fram till att jag inte kan hantera alkohol och inte ska dricka. Jag kan dricka måttligt ett tag, men faller alltid tillbaka. Därför ska jag aldrig ta första glaset. Det har jag bara lärt mig genom att pröva mig fram, vissa kanske skulle kanske se det som ett misslyckande men jag ser det nu som en livsläxa.

Jag kan ärligt säga valet att sluta dricka alkohol är det bästa val jag tagit. När jag hade min första nyktra period som avslutades för snart ett år sedan hittade jag en stor del av mig själv. Det var under den perioden jag vågade kontakta VC och psykiatrin. Jag vågade och orkade ta tag i mitt mående och min konstanta trötthet. Jag fick genomgå en utredning som visade att jag (kvinna 36 år högskoleutbildad heltidsarbetande singel inga barn) har ASD (autism, ja eller Asperger i folkmun) samt ADD. Nu får jag medicin och har helt plötsligt fått svar varför jag drack... det är livsomvälvande.

Innan så drack jag varje fredag och lördag. Ofta 2 flaskor vitt vin (9-11%) per dag, eller en jädra massa öl på sommaren. Jag drack till jag stupade, somnade. I min ensamhet. På semester och lov drack jag så mycket jag kunde, så ofta jag kunde. Drack även vardagar ibland. Usch... får ångest bara jag tänker på det.

Det var farligt för mig! Kanske inte farligt kroppsligt för mig, jag är frisk som en nötkärna men farligt för att jag tappade mig själv i alkoholen och att jag mår så psykiskt dåligt under de perioder då jag försöker dämpa mig själv med A. Jag tänker också att alkohol förstärker eller trycker ner känslor, stress och ångest. Trycks det ner så kommer det alltid upp, det är därför så många A-beroende går in i väggen tänker jag.

Prova utan A vetja, du har ju faktiskt inget att förlora :)

Jag ska träffa några nära kompisar ikväll och vi ska äta lite och mysa ihop.
Känner mig lite sorgsen över att jag inte får dricka vin. Får och får förresten...
Det är ju jag som har bestämt att jag inte SKA dricka vin. Jag vill inte dricka mer vin och öl. Jag hamnar fortfarande i svackor där det känns trist att vara nykter, men det går allt mer snabbare över. För jag vet hur det skulle sluta om jag tar det där första glaset.
Har köpt ett alkoholfritt vitt vin som jag tänkte prova ikväll. Tror tyvärr inte att det är gott men jag vill ändå ha nåt i glaset som alla andra.
Jag dricker rätt många A-fria öl på helgerna. Ruset uteblir men jag har beteendet kvar. Vanan att dricka har jag inte lyckats komma över ännu.
Jag längtar efter att komma hem på fredagen och få en kall öl. Starkölen är utbytt mot alkoholfri nu men det funkar bra än så länge. Hjärnan är inte ännu redo att ändra på vissa beteenden som jag haft, men så länge det är alkoholfritt så må det vara hänt. Än så länge.
Kan väl jämföras med att man slutar röka men blir beroende av nikotintuggummin istället. Typ.
Är inte riktigt redo att klippa allt ännu...
Får ta sin tid

Känns så bra att skriva av mig här!!! Det känns som NI är min räddning idag, imorgon ett bra tag framöver! Får man tänka så? Jag vet att man alltid ska klara sig själv o stå på egna ben, jag har själv satt mig i denna skitsits, men det känns skönt att ni finns <3

Tack för alla kloka ord, tankar, lästipset ska undersökas nu :) Jag vägrar tro att jag inte kan klara detta... all styrka tillbaka till er alla <3

Tack, ja Vi finns här för varandra! En dag i taget <3

Tack för att du svarade <3

Precis så, toleransnivån är
Mycket hög och jag har funderat på precis det du skrev, att om någon annan druckit samma mängd hade de antagligen inte kunnat stå på benen. Riktigt tragiskt! Jag har blivit bästa vän med ett fettlösningsmedel..ja de var ju en himla fin vän..just nu sitter den där vännen o skriker...bara lite glögg..det är ingen fara du kan ta lite bara..det är bättre att trappa ner än att bara sluta. FY Så bedrövad jag känner mig! Men nej nej nej, jag vill inte mer! Det går att julbaka utan att dricka glögg.

Vill någon berätta lite om vart ni befinner er nu? Hur ser/såg era alkoholvanor ut? När är det farligt?

Jag har börjat märka att jag inte är lika pigg i huvudet längre, inte lika snabbtänkt, lite dimsyn hela tiden, förvirrad ibland, ser o hör saker som kanske inte finns där. Jag har hela tiden skyllt på stress, barn, jobb etc. Svårt att, som precis för många andra, få ihop livet. Men kan det börja vara en allvarlig konsekvens av alkoholen?

Tack för att ni finns, läser och skriver / delar med er <3

NU har även jag läst din tråd. Jag är också en sån där "som börjar på måndag" ;) konstigt nog så har det alltid funkat bäst när jag bara kvickt har bestämt mig (gett upp) för det har känts rätt, och det har aldrig varit på en måndag. "Nu slutar jag" liksom, eller snarare "i dag dricker jag inte, och jag har inga planer på det i morgon heller". Men det är ju jag, jag är svart eller vit. 0 eller 100.

Jag tror också att den där känslan av att verkligen ha bestämt sig för att sluta alltid kommer vid ett vägskäl och att man innehar förutsättningarna för förändring just då. Just förutsättningarna, och att man riggar för sig själv - att man tänker igenom senarior och hur man kan agera, tror jag är bland det viktigaste. Att man stålsätter sig och faktiskt vågar vara sårbar och känna allt det där som man trycker ner är viktigt. Att man sätter en psykisk tvångströja på sig själv och bara tillåter sig själv att VÅGA vara nykter.

Du pratar om nedstämdhet. Jag tänker att alkoholen gör säkert inte saken bättre. Jag nyttjade alkohol innan som medicin för min odiagnostiserade ADD (tänk ADHD på insidan, hjärnan är 100 eller 0 - speedad eller trött, hyperfokus eller totalt ofokuserad osv). Jag hade inte kunnat få den och min ASD-diagnos om jag inte var nykter under en längre tid. Problematiken kring detta doldes en hel del av alkoholen för mig, och jag tänker att dåligt psykiskt mående vare sig det är en funktionsvariation eller sjukdom eller whatever så döljer alkoholen den riktiga orsaken, eller förstärker den. Vilket gör det svårt att behandla eller veta vilka strategier man ska använda sig av. Det var en avstickare....

Ett besök till läkare är ju aldrig fel. Men vad som är din väg är helt upp till dig, som du redan vet. Du verkar ju ha sökt en del hjälp redan och hoppas du genom det får stödet du behöver. :)

Jag ser att du vill detta och jag tror på dig!

Tack för ditt långa svar! Jag har svårt att skriva något längre hör, det blir inte den där autokorrekten, och jag skriver på mobilen så blir så trött av att gå tillbaka o justera allt...
Äter massor av tillskott av olika slag o äter mestadels nyttigt, men så mycket o så länge jag har druckit så har jag säkert brister. I vilket fall har jag nog förstörda signalsubstanser. Tänker ofta det, att jag inte ska dra så stora växlar kring min trötthet/ utmattning. Att det inte är en "riktig" utmattning, utan handlar om att min kropp o hjärna aldrig får ordentlig återhämtning. Skyller tröttheten på sömnbrist (till följd av klimakteriet) på jobbet. Vi är många i samma ålder, så jag blir inte ifrågasatt. Men fattar ju själv att det inte är hela sanningen...

Du låter verkligen som att du på riktigt vill satsa på denna kvinna och inte låta alkoholen komma emellan. Kanske därför hon dök upp just nu, det var meningen så... Förstår din rädsla att förstöra något som känns så bra och lovande genom att skriva något olämpligt. Vad hemskt egentligen, att det så enkelt går att få tag på något som gör en helt personlighetsförändrad. Helt sjukt, helt lagligt och utan restriktioner alls i stort sett!
Jag håller som sagt var tummarna för dig!!

Tänk, vad tiden går! Detta hade jag nästan inte kunnat drömma om när året började! Så många gånger jag börjat om och räknat från dag 1, dag 7, dag 10, en månad osv. Tack gode Gud för att jag denna gång lyckats hålla fast vid nykterheten!

Med en kort bön varje morgon (om att tacka för att jag får vakna nykter och be om en dags nykterhet, oavsett vad som händer i mitt liv) och med en kort kvällsbön där jag tackar för ännu en nykter dag, så rullar det på, dag efter dag. ?

Önskar er alla en trevlig tredje advent. ?️?️?️

Var inte meningen ?

Tack snälla! Ja det känns faktiskt lite som att det som kan stoppa mig från kärleken nu är just alkoholen. Jag är på väg in i det konstigaste, vackraste och mest magiska jag har stött på i hela mitt liv. Har aldrig under mina >40 år stött på detta innan. Därav så jäkla typiskt om jag skulle dricka en kväll, bli lullig, säga något som inte alls är mitt riktiga jag (dra iväg något toksexistiskt eller förnedrande eller ngt som jag aldrig skulle stå för eller säga nykter) och vakna dagen efter med ett "adjöken"-mess... jag tror i ärligheten inte jag hade klarat av det.

Detta kanske är nyttigt för mig, för jag har alltid varit ensam och det har liksom varit lätt att dölja alkoholen då. Ni andra kanske har partners redan, barn eller vad som, som hjälper till och ställer ultimatum, krav etc, så man har någon extra som kravställer. Detta blir en slags kravställare för min del, även fast hon inte vet om något (ännu) mer än att jag har sagt att jag inte dricker alkohol.

Tack, era ord värmer och det ger mig så mycket att läsa om era resor här. Idag har jag sovit till 11 ? Men då hoppas jag att jag kan hålla mig vaken hela dagen idag. Ska strax ta en promenad med en vän som jag berättat för. Så det känns bra. Kanske jag också orkar laga någon mat, vill ha något snällt för magen för nu har jag vaknat på nätterna med magknip flera gånger. Är det någon mer som varit med om det?

Tusen tack för alla era fina svar, det betyder verkligen så mycket!

Idag vaknade jag upp och kände mig väldigt nöjd och stolt över mig själv. Ingen betongkepa, inget illamående och framför allt ingen ångest. Jag minns den goda maten, de trevliga samtalen och den mysiga stämningen. Jag ska vara helt ärligt med er, visst kände jag stundvis under gårdagen att jag gick miste om något då jag valde bort a. Men idag har det betalat igen sig x10. Jag känner ett sånt inre lugn som jag inte gjort en lördagsmorgon så långt bak jag kan minnas.

Känner ingen oro för att det blir någon a idag heller, har inget hemma, ska inte iväg på något och planerar för att mysa ner mig i soffan framför vinterstudion, kanske någon julfilm och bara ha det lugnt, kanske unna mig lite take away.

Hoppas att ni alla får en lugn och härlig dag!

Håller med vad de andra skrivit, det går absolut att hitta glädjen utan alkohol. Ett lästips är Annie Grace "Tänka klart". Hon skriver om hur beroendet lurar oss att tro att alkohol får oss att må bra, när det egentligen bara är så att vi mår bra för att vår abstinens stillas när vi dricker. Jag mår så mycket bättre utan, och har lika kul på fester med alkoholfritt bubbel eller vin i glaset. Vänner, samtal, god mat, dans och musik gör festen eller middagen rolig. Och det är så skönt att återfå sin balans, en välmående kropp, och sin värdighet. Du har mycket att vinna!
Styrka till dig, en dag i taget!

Vi är så många som brottas med liknande problem som dig och du är inte ensam. Ett av de bästa råden jag har fått av alla fantastiska människor här på forumet är "ta en dag i taget" och skriv och läs här på forumet när du behöver stöd. Vi finns här för varandra!

Jag förstår precis kampen i bilen, och du vann! Och att hölla ut vinet istället för att dricka det var nästan symboliskt...
Jag önskar helhjärtat att det ska gå din väg med kärleken! Jag minns då för några år sedan att du saknade o längtade efter tvåsamheten redan då. Håller verkligen tummarna för detta!!

Ja hunger kanske är en trigger, men det är nog mer att perioden på dygnet då min hjärna söker "belöningskänslan" är mellan 16-18 eller kanske 17-19. Det var därför som jag när jag var ute och sprang häromdagen på just den tiden lyckades frigöra tillräckligt med dopamin och serotonin under och efter löprundan, för att hjärnan skulle få sin stimulans och allt kändes bra. Igår blev det en kladdig hamburgare, men dock bättre än just A.

Haha, lite mallgroda kanske, men det sköna var just känslan att titta på glaset och känna meningslöshet. Alkoholen har bara haft två falska positiva effekter på mig genom åren.
1) jag flyr vardagen genom att bli lullig
2) den dämpar stress, eventuell ångest

Igår kände jag verkligen att varför ska jag vilja fly vardagen? Jag älskar ju livet och vardagen som det är och inte minst nu när jag siktar framåt mot kanske bättre tider i mitt liv? Och dämpa stress och ångest är ju bara en fet lögn, det är ju bara där och då och dagen efter när man vaknar är ångesten ÄNNU större och stressen likaså då jag inser att jag slösat bort ännu en kväll av mitt liv på att bara dricka?

Ack så självklart egentligen, men bara skönt att stirra på ett vinglas 50 cm från ansiktet och känna; näh.

Ack så jag känner igen det där, både från mitt eget liv och från andras liv som jag lyssnat till och läst om. Den egentligen "perfekta" (nåja) tillvaron med jobb, socialt nätverk och allt annat, men där man har blivit lite för bundis med ett fettlösningsmedel som man dricker.

Det låter på dig som att du redan har byggt upp en ökad toleransnivå, vilket jag känner igen själv. Man känner sig nykter trots att man har druckit en del och börjar man fundera så inser man att en person som inte hade varit lika van vid att dricka, hade kanske blivit rejält på pickalurven av samma mängd.

Det går absolut att känna lycka utan A, betydligt mer lycka eftersom man slipper alla nackdelar som A medför. Du kan lägga pengarna på annat, ingen ångest, inga lögner, inget smusslerier, inte lägga massa tid och planering på inköp, du kan ägna tankarna mer åt familj, drömmar, framtid istället för vad du ska ha för dricka i helgen osv.

Ta en dag i taget och ju fler dagar du lyckas samla på dig, desto mer kommer hjärnan återgå till att normaliseras och det är då man upptäcker hur fantastiskt livet utan A är på riktigt (utan att låta religiös). Lycak till!

Just enzymerna påvisar allra främst om där finns en pågående skada. Dock är de inte särskilt bra på att påvisa en skada som redan är skedd.

Om du dricker stora mängder och har förhöjda värden på ASAT/ALAT och du sen slutar att dricka och efter ett tag har du normala värden. Då säger det i princip ingenting om hur mycket stryk din lever har fått. Tyvärr är det många som efter att ha fått se att de har normala värden inte gör de livstilsförändringar som krävs för att de har vaggats in i en falsk trygghet.

Det ser jag många bara här på forumet som skriver att de har fått normala värden så, ingen skada skedd. Tyvärr betyder det inte det helt säkert. Det är en bra indikation, absolut, men inte mer än det.

Tack för dina ord. Ja jag får verkligen påminna mig själv om de dåliga sidorna av alkohol är så många fler än de positiva.

Det är det som är så lurigt, man tycker det går så bra, sänker garden lite och vips så kan man halka dit igen. Bra att du redan nu vill återta kontrollen innan det går för långt, mycket bra! Jag är själv inne på andra svängen efter att ha haft flera helnyktra år och även jag halkade tillbaka i träsket (men föll väldigt långt tillbaka). Så nu är det fokus framåt istället. Själv tänker jag försöka cementera nykterheten på riktigt genom att påminna mig mer om alkoholens dåliga sidor - även när jag mår bra. Lycka till!