Senaste kommentarerna i forumet

Fick plötsligt häcken full och hann knappt äta någon lunch. Men jag deltar gärna en annan gång!

Kram ?

Det är så bra att skriva ner när man mår riktigt bra för då kan man gå tillbaka och läsa det om man får sämre stunder. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram ?

Jag mår toppen nu. Har mina barn på besök och vi pysslar, bakar och fejar.
Jag känner mig närvarande här och nu.
Vaknar pigg och fräsch och behöver inte undra om jag sagt eller gjort något dumt.
Det enda jag ångrar djupt är att jag inte lyckats hålla upp tidigare....

Dag 1 brukar vara nästintill ouppnåelig och dag 2 ännu svårare. Jag vet knappt när jag senast klarade att avstå dag 2.
Och abstinensen är såå närvarande nu. Klockan är drygt 14 så det är många timmar innan systemet stänger.
Jag känner ett sådant självförakt. Trodde jag verkligen att jag kunde klara ens två dagar utan a? Storstilade planer på en julhelg utan a, jo säkert. Läser era trådar och tänker att ni är hjältar som jag kan lära mig massor av. Och ändå, varför kan jag inte släppa suget efter a?

Men jag hoppas att det gick bra ändå, utan mig. Jag misstänker att det kan vara svårt att arrangera efter kontorstid. Lunchtid passar dock oftast bra för mig, men förstår att andra har lite svårare med dagtidsjobb.

Jag hoppas på ett nytt tillfälle!

Så skrev Se klart i sin tråd att hon väljer att se på sitt drickande, eller icke-drickande snarare.

Jag är lite mindre politiskt korrekt, och rör mig dessutom i funkisvärlden en del, så jag kallar det fortfarande funktionshinder. Min yngsta dotter har flera funktionshinder, ett medicinskt och ett intellektuellt. Det begränsar henne jättemycket i vardagen, men hon hugger sig an livet med liv och lust ändå. Gillar läget. Älskar livet ?

Så jag väljer att se mitt icke-drickande som ett funktionshinder, som gör att jag inte kan göra som ”alla andra”. Och det är okej, det finns många värre funktionshinder att lära sig leva med. Jag vet att jag med ett enda glas alkohol riskerar min nykterhet, och att risken bara finns är tillräckligt för att jag ska låta bli.

Kram ?

Jag ska absolut kika på Annie Grace. Jag har sett en del tips i din tråd också så under helgerna ska jag ta mig lite tid att kika på en del. Stort tack för att du är så engagerad och hjälpsam, känner själv att jag inte tillför speciellt mycket i nuläget, men förhoppningsvis kan jag i min tur hjälpa någon längre fram.

Ska verkligen fundera på julfirandet med särbon, vi gillar naturen båda två och sant är ju att åker man en bit med bil så blir det ju naturligt alkoholfritt. Tack fina du <3

Härligt att höra att det går bra! Och jag tror som du att det är säkrast att inte ta de där glasen. Jag tror inte det är riskfritt någonsin, men så länge man liksom längtar efter det så bör man vara lite extra på sin vakt. Men jag förstår precis vad du menar med att man känner sig lite utanför. Men jag tänker också att det sitter i ens eget huvud. Och att man är mera med eftersom man är där fullt ut, inte gömd i vindimma. Ser fram emot att skåla i julmust på julafton och alkoholfritt bubbel på nyår!

79 dagar utan alkohol idag!
Jag mår bra utan alkohol, känner av många positiva effekter, fysiska som mentala.
Dock ska jag vara ärlig och berätta att tanken på att kunna dricka alkohol "med måtta" har slagit mig mer frekvent på sistone. Kanske är det för att jul och nyår närmar sig. Känns nästan lite löjligt att inte kunna dricka ett glas eller två i slutet sällskap. Innerst inne vet jag ju att det inte går, och det inte alls är löjligt. Alla har sina problem att tampas med i livet, mitt råkar vara att jag inte klarar av alkohol. Punkt slut liksom. Jag har mått så bra av att inte behöva vakna en endaste dag på 79 dagar med bakfylla och ångest. Apatisk och motivationslös. Men jag känner mig ju lite utanför socialt, men det är bara i mitt huvud, det vet jag. Men det är som en liten röst som försöker pusha mig att "testa dricka, det kanske går bättre den här gången..". Jag måste vara stark och hålla mig fast i mitt beslut. Känns som jag måste skapa ett nytt mål, inte "livet ut" men som jag kan fokusera på att hålla så jag kan jobba mot det målet och skjuta bort den lilla alkoholdjävulen på axeln. Bara 11 dagar tills jag har klarat 90 dagar utan alkohol. Men under dessa 11 dagar är det 2 stora alkoholpräglade högtider som inträffar. Men det ska gå lätt. Bara jag inte tar ett första glas, då går det! Mitt nästa mål får bli ett 2021 utan alkohol, Ser fram emot ett år av kontroll och stigande självkänsla, att jag kan få bära upp mig själv med stolthet och inte skam, att jag kan få minnas varje sekund och att jag kan få ta mig framåt i livet och se mig själv distansera mig från den person jag varit och de beslut jag en gång tagit under influens av alkohol.

Jag hoppas ni alla mår bra och jag hoppas ni också tar er igenom julhelg och nyår utan alkohol men med glädje och stolthet. Det här forumet har hjälpt mig komma till insikt om att jag inte är ensam, det är inte "mitt fel", men jag kan ta ansvar genom att avstå alkohol. Det är det bästa jag kan göra för mig själv. Så tacksam för de insikter jag fått och den gemenskap jag har fått känna med er andra. Ni har avdramatiserad mig från skammen och fått mig att våga förändra till det bättre genom att bryta den onda cirkeln av fylla. Tack! <3

Ja, så är det för mig många gånger också. Jag väljer ensamheten för att få vara ifred så att inte någon ska se, märka något. Det blir som en ond cirkel. Lite jobbigt att kontakta någon för att ses, och då mycket beroende på att jag är sliten efter att ha druckit. Måste göra något annat för att bryta den onda cirkeln. Ta hand om dig!

Det är inte mina ord utan Annie Graces ord. Hon menar att våra försök att sluta dricka gång på gång, och misslyckas gång på gång, sänker vår självkänsla och det gagnar inte nykterheten.

Kan tipsa om ”The alcohol experiment” med Annie Grace. Det är ett gratisprogram på 30 dagar där man varje dag får en ”lektion” på video. Man behöver inte ha slutat dricka för att delta, men man behöver ju inte börja dricka heller för att delta i programmet.

Det där med din och din särbos umgänge över alkohol är förstås ett bekymmer. Kan ni prata om det? Vad är hans inställning? Kan du föreslå att ni hittar på saker som inte inkluderar alkohol? Bilutflykter är kul! Eller utflykter utomhus med fika eller grillad korv, om vädret tillåter förstås.

Kram ?

Men jag var på glöggen i söndags, men faktiskt "bara" två små muggar. Kändes fel från början men kunde ändå inte låta bli... SÅ fem dagar och 1 reggat glas... Men jag jobbar med acceptans också, att kunna acceptera att det sker, men med målet att jag inte ska dricka. Tanken har sedan slagit mig att jag undrar om det inte blir svårare att låta bli bara för att jag bestämt att jag inte ska. För att jag fokuserar så mycket på 0 glas. Men det kanske bara är ännu en av hjärnans sätt att få mig att tro att jag ska lätta lite på gardet :D

Jag vet att julen blir svår. Inga barn detta år, ingen i min familj bor i Sverige. Jag har min särbo och vi kommer ses men han och jag ses numer oftast över ett par glas. Det är nästa enda sättet för oss att tillsammans koppla av och kunna ha lite mer lättsam syn på livet. Allt är rätt tungt. Han har precis fått diagnosen Parkinson och vi pratar mycket sjukdom, åldrande och Corona. Inte helt optimistiskt och uppåt haha.

Så nu tre plus 1 dag då.

Vad smart, att rada upp allt positivt. Det ska jag göra som en ”övning” för mig själv. Jag känner ju verkligen, efter bara några få dagar, massa positiva effekter som gör mig glad. En ny sak var till exempel att jag ringde min man igårkväll och sa godnatt. Det har jag inte gjort sedan vi träffades eftersom jag alltid var så full vid den tiden att jag inte ville att han skulle höra....

Vilka wow-upptäckter du har gjort, och vilken gåva du har gett dig själv genom att kämpa dig igenom de första svåra månaderna och nu börjar livet landa lite stabilare. Klokt att ta ett delbeslut i taget. Jag bestämmer ytterligare en månad varje månadsdag, men just nu siktar jag på ett år (9/2). Sen får vi se, det känns mer och mer som ”aldrig mer” men ”inom överskådlig framtid” känns som en bra måttstock ändå.

Kram ?

Nu är jag ingen person som någonsin haft problem kring min sömn. Är som Skalman. Men, jag var också rädd för att det skulle försämras när man slutade.

Jag kommer ihåg första gången jag seriöst slutade så hade jag lite problem några dagar och sen var det som vanligt. Denna gången så har jag inte ens märkt något.

Men det är ju så olika tänker jag. Jag tänker att det kan ju vara bra att du har medicinen för sömnen, för om sömnen är krånglig så är den just det i början... så har du det som en eventuell krycka :)

Du radar upp ett par av de största fördelarna, ett tips är när andan faller in att rada upp så mycket positivt du bara kan, som du märker av. Det är bra för att påminna sig tycker jag :)

Jag gjorde första gången var att jag skrev upp allt på en lapp (i pytteliten text), laminerade det i storlek som ett kreditkort och satte det i plånboken. Jag höll ca 175 dagar den gången. Kom på nu att jag ska sätta tillbaka den, före mitt vanliga bankkort, så om jag skulle gå till systembolaget så får jag påminnelsen innan.

Jag tänker att det inte är så konstigt att alkoholen får en stor plats i livet nr man på kort tid förlorar nära anhöriga som du gjort. Det är en usel och förrädisk, men lättillgänglig medicin. Känner igen det där när hjärnan är på högvarv och man bara vill koppla av och bort. I år har jag verkligen försökt låta bli att stressa. Ägnade en halv dag åt ett pepparkakshus. Det var kul och blev fint, så nu står det där och gör mig glad. Kanske hinner jag inte städa klart, men ”good enough” får duga. Vore skönt om det blev klart.överallt, men det är nog mest jag själv som är fixerad runt det och då mår alla ändå bättre av att jag mår bra. Men det är otroligt lätt att dras in i julstressen, tycker jag.
Jag hoppas du träffar den fina, roliga VaraFrisk i jul. Och låt henne göra sånt som du vet att hon tycker är roligt. Man ska inte underskatta glädjen och behållningen i att ägna alldeles för många timmar åt nåt så flyktigt som ett pepparkakshus.

Jag vet inte om det skulle ha hjälpt mig, men en tanke är att om du väljer att dricka, bestäm dig innan för när och hur mycket. Låt det vara ett val och inte nåt som blir. Och välj även annan typ av vila, som promenader, sällskapsspel också, gör nåt fånigt som du gillar. Var snäll mot VaraFrisk, hon förtjänar och behöver det!

Förra året försökte jag låta bli. Det gick sådär. Dvs det gick jättebra på julafton och synligt, men sen smygdrack jag. Hade kanske ändå fungerat bättre att bestämma när och hur mycket istället så att fixeringen vid att inte dricka inte blivit så stor.
önskar dig en fridfull jul!

... har gått. Vaknar fräsch före klockan. Sov mellan 22 och 06 inatt även om jag vaknade några gånger så kan jag inte komma ihåg när jag sov såhär bra sist. Använder fortfarande det läkemedel jag fick för att sova men tänker att jag, när jag är stabilare i nykterheten, ska fasa ur det också. Är lite rädd för att sova ”på egen hand” och känner mig lite trygg i att ha detta till hjälp. Om jag kan sova är det lättare att avstå alkohol eftersom jag många gånger drack för att få sova.
Men vad skönt det är att vakna utan att vara bakis. Har inte gjort det på flera år... och att slippa oroa sig för att man luktar....

Har kommit ur den värsta svängiga fasen tror jag, och känslorna känns mer normala, vilket är så skönt!

Har varit nykter i snart 100 dagar!

Satsade från början på bara 3 månader, så jag testade att ta två glas vin i fredags, och ärligt... jag gillade det inte. Gillade inte hur jag kände mig av det, fick bara lägre energi/tröttare och kände mig mindre social i sammanhanget. Dagen efter var jag BAKIS! Och det vill jag verkligen aldrig va igen, hela helgen gick i princip bort, bara för 2 glas vin. Då får man lite av en tankeställare på hur extremt mycket alkoholen ändå påverkar en. Och så märkligt att man så länge sett det läget som normalt,

Med detta sagt och testat så har jag bestämt mig för att utöka min nykterhet 3 månader till! Är så stolt och nöjd över att jag faktiskt har lyckats förändra min relation till drickande under den här tiden. Hade inte klarat det utan det här fantastiska forumet!

Det börjar också gå framåt med hjälp för mitt dåliga mående, har påbörjat KBT för panikångestsyndrom och även fått diagnosen GAD. Så det känns äntligen som att jag kan hjälpa mig själv och att jag får hjälp från vården.
Min utredning för ADD kommer också starta igång snart. Så jag ser ljuset börja strila in.

Förklarade för en kompis hur min nyktra resa varit, fick en bra liknelse i huvudet som kanske någon här känner igen sig i, att man varit som en hopdraget dragspel som långsamt dragits ut och det finns mer luft, andrum på något sätt. Jag skulle inte säga att jag hittar på mer saker, eller att jag har mer energi, men det finns luft, och det finns potential för många nya fina saker i den luften. Början på en gryning kanske,

Jag kände mig också så otroligt ensam. Skammen var för stor. Jag har berättat för några få nu.
Men för mig var det så att jag gjorde mig ensam för att få dricka ifred. Jag ville ju inte ha några vittnen till eländet.
Jag hoppas och önskar att du hittar din väg ut ur det. ??

Goldenflower. Varför det inte sägs något undrar du ... ?
Jag kan ju bara prata för mig själv som anhörig och kompis, jag har sett och haft svårt för att ta upp drickande. Hade så många gånger möjlighet... Jag tog som riktigt sats, men det har fallit, var riktigt frustrerad över mig själv över det.

Vet inte riktigt varför jag hade svårt ta upp det, konflikträdd och undrade hur det skulle tas emot? ville inte göra personen ledsen pga att man drar upp en känslig sak? ? Jag vet inte. För sist och slutligen tar man ju upp det av omtanke! Det var bara en verkligt jäkla jobbig spärr måste jag säga. En svårdefinierbar spärr ...
Men jag tog upp det till sist. ?

Tog upp det mesta t ex till en kompis hur jag upplever hennes drickande, vart hon är på väg (mot avgrund), att saker gått rejält på tok på fyllan men poängterat goda sidor som nykter. Att jag finns för henne. Mer har jag inte kunnat göra där ... Att sådana här ord kan vara "spärrat", svåra att ta upp. Fattar inte. Men - nu är de sagda.

Sköt om dig.
?

Håller med om att man får så mycket tid när man inte dricker. Angående alkoholfritt så har jag börjat ta med mig en korg med goda alternativ när jag är bortbjuden, det blir som du säger tråkigt med kranvatten i längden. Förstår vad du menar med binärt, det uppfattas liksom som ett ställningstagande att inte dricka, och det är inte alltid så det känns, det är liksom bara nödvändigt, och inget man jämt vill förklara och stå upp för.. Ju längre jag varit nykter desto mer kan jag dock trivas med att sticka ut lite med nykterheten. Känner mig lite trotsig och är nöjd med att gå min egen väg.

Ensam1984, tack! Ja, det börjar så smått sjunka in att vi kanske är flera här inne som känner av ensamhet. Det är inget jag önskar någon annan men är otroligt tacksam när du och andra skriver till mig.

Vad fint om det kan vara så, att jag kanske inte jämt behöver vara sådär ensam som jag känner mig.
Vad strongt av dig att vara så målmedveten och bestämd med vad du vill! Jag tror på dig!
Och då blir ju idag ’Dag 1’ för oss båda! Lycka till du också!

Tack, Torn!
Ja, mitt i allt det jobbiga känns ändå som ett bra steg att vara här lite mer på riktigt. Samtidigt som jag är jätterädd för att inte fixa det ännu en gång. Men jag måste försöka!
Att du varit nykter så länge är otroligt inspirerande! Det inger verkligen mycket respekt. För nog känns det som en kamp men kan vi kämpa tillsammans så kanske kampen blir mindre svår. Det är iallafall det jag hoppas.

Jag känner så igen mig i din berättelse. Skammen och rädslan, för att bli avslöjad, för att inte bli avslöjad. Att inte se någon väg ut, att mista utvägen vinet.
Trodde jag var ensam om att komma på det ”fiffiga” knepet att fylla på dunken med vatten i plastpåsar så min man inte skulle märka att jag nästan druckit slut på den. Detta smygande, planerande och den ständiga ångesten och rädslan.
Nu har jag varit nykter i 19 dagar och mår redan så mycket bättre. Känner mig gladare, klarare i huvudet och ångesten som jag drack bort som kom tillbaka med ränta nästa dag, är alls inte lika stark idag.
Jag fick hjälp av sjukvården, fått ett fantastiskt fint bemötande och hjälp.
Jag är så lättad över det.
Jag blir verkligen så berörd av att läsa din berättelse och hoppas verkligen du finner din väg ut ur det ❤️