Senaste kommentarerna i forumet

Jag är en kvinna på strax över 30 som lever med man och barn. Jag har ett bra jobb, bra utbildning en underbar familj. Problemet är mitt vindrickande. Jag dricker 2-3 gånger i veckan vilket har pågått i ca fem år. Jag blir aldrig så full så jag gör bort mig men det påverkar definitivt min ork och motivation.
Jag har läst här på forumet ett bra tag och tänkt att jag ska starta en tråd och nu äntligen blir det av! Min tanke är att jag ska sluta helt med alkohol. Jag tror inte jag kan begränsa mitt drickande. Jag är så trött på att alltid ha det i mina tankar! Jag vill gärna tänka på min familj och vår framtid och att faktiskt se fram emot saker, men framförallt vill jag ha mål i livet. Jag saknar att vara driftig och göra nåt vettigt. Jag ser fram emot att dela min resa mot ett nyktert och värdigt liv tillsammans med er andra som kämpar här på forumet

Jag är en kvinna på strax över 30 som lever med man och barn. Jag har ett bra jobb, bra utbildning en underbar familj. Problemet är mitt vindrickande. Jag dricker 2-3 gånger i veckan vilket har pågått i ca fem år. Jag blir aldrig så full så jag gör bort mig men det påverkar definitivt min ork och motivation.
Jag har läst här på forumet ett bra tag och tänkt att jag ska starta en tråd och nu äntligen blir det av! Min tanke är att jag ska sluta helt med alkohol. Jag tror inte jag kan begränsa mitt drickande. Jag är så trött på att alltid ha det i mina tankar! Jag vill gärna tänka på min familj och vår framtid och att faktiskt se fram emot saker, men framförallt vill jag ha mål i livet. Jag saknar att vara driftig och göra nåt vettigt. Jag ser fram emot att dela min resa mot ett nyktert och värdigt liv tillsammans med er andra som kämpar här på forumet

Känner igen mig mycket i det du skriver, har också svårt att glömma saker och gå vidare. Saker man gjort under inverkan av alkohol som man aldrig skulle göra nykter. Försök tänka framåt och att du är ung, som så pass ung som du är så är det mer accepterat att göra vissa misstag... och om 10 år kommer det vara helt glömt! Man bryr sig oftast själv mer än omgivningen, lätt att tro att alla tänker på vad man gjort Etc men det är inte alltid så, folk har fullt upp med sig själva! Men jag förstår att det är jobbigt, jag brottas själv med sådana tankar om saker som hänt för flera år sedan....

Jag tror att det största problemet hos andra när man börjar prata om alkoholproblem är inte att de ser ner på det utan att de själva får obehagliga tankar om sin egen konsumtion. Jag har många människor i min närhet som jag vet dricker oftare än bra men snacket i lunchrummet är en putsning av verkligheten. Alkoholen är dessutom så normaliserad ända in i de finaste rummen.
Ni har säkert reagerat på filmer och serier nån gång, särskilt amerikanska men även svenska tyvärr. Allt från advokater till banktjänstemän och höga chefer i kostymer. Alltid en liten drinkvagn på kontoret. I alla tuffa situationer, en hård dag på jobbet så häller man upp lite sprit, i fina kristallglas. Hemma i huset eller lägenheten sitter den ensamma, hårt arbetande och häller upp ett stort glas i soffan för att lätta dagens problem och plötsligt är allt lite bättre igen. hashtag#normaliserat

Ingen skulle ändå sitta i lunchrummet och erkänna att man dricker för att ruset är så skönt. Nej då, det handlar ju om druvor, fat och årgångar. Lagringar, Ipa hit, Ale dit. Allt för att kunna förtäcka syftet med ett "intresse" och en smakupplevelse. För i slutändan är det ju en drog och att erkänna att ruset är syftet är att erkänna ett drogbruk.. De finns säkert, några enstaka som faktiskt skulle välja vin till maten för smakens skull , men de som verkligen dricker av de syftet är lätt räknade vågar jag lova.

Jag har skrivit om det nyligen det här med gråskalan hos allting där man vill att det skall vara svart och vitt. Ser ganska tydliga paralleller till den psykiatrisk utredningen jag själv håller på med just nu angående bipolaritet. Alkoholism är inte heller svart eller vitt, det är en gråskala, från hen som måste ha sitt vinglas vid tv:n varje kväll till parkbänksalkoholisten.
Alla varianter finns där emellan. En person kan dricka mycket mer än någon annan, men ändå få livet att fungera bättre.
Störst är (som nästa alltid på en normalkurva) det där mellanskiktet som finns överallt bland oss, från dem som dricker ganska mycket men förnekar all form av missbruk, till de som börjat tänka tanken eller t.o.m vet att de dricker för mycket, men fortfarande är fullt fungerande i samhället.

Tänkte jag skulle uppdatera lite snabbt då jag varit frånvarande en tid. Nej jag har inte kunnat hålla uppe med drickandet, jag är på helspänn och ett nervöst vrak bara av att höra min fru andas. Jag har lyckats ta mig ifrån och bo på hotell några nätter, det var verkligen befriande, jag utnyttjade tiden med att sitta och titta på youtube videos om narcissister och empater. Jag vill bara ge henne ett raklångt långfinger, men mitt i denna coronakris är det inte helt lätt att bara dra (eller kasta ut). Jag anser ju att allt är hennes fel och att det är hon som ska flytta, men jag är väl medveten om att det inte kommer ske så jag måste vara den som tar steget.

Jag lever iallafall, men jag mår inte bra. Förlåt at jag inte har en bättre uppdatering.

Hur kom du fram till att din pappa var Narcissist? Hur betedde han sig mot dig?

Jag har försökt analysera, analysera och säkert överanalysera hela min familjekonstelation. Den är inte helt enkel och väldigt konstig på min mammas sida, jag har länge undrat om något inte stått helt rätt till där men kan inte sätta tummen på vad det kan vara. Hon har aldrig varit elak (som jag sett det), men hon har aldrig visat empati, ofta varit ett offer, pratat mycket skit om andra, pratat väldigt mycket om sig själv och aldrig lyssnat på mig. Vi hade väldigt många bråk när jag gick igenom tonåren, har alltid trott att det är normalt, men osäker på om de bråken vi hade var normala. Hon kunde t ex tappa humöret helt och skälla ut mig om jag hade använt vardagsrummet och kuddarna låg i fel ände av soffan. Nu i vuxen ålder har det varit mycket bråk där jag hamnat i mitten, både min fru och min mamma har stått på varsin sida och kört passiv aggression och jag har alltid fått välja sida, vilket för min egen överlevnadsinstinkt alltid blivit min fru. Jag har inte fått varken födelsedagspresent eller julklapp från henne på över 5 år, allt efter en present som hon gav mig som jag inte kunde ta med mig och lämnade hos henne. Hon hart inte heller hälsat på hemma hos mig på 7-8 år trots att hon har barnbarn här, jag vet att hon inte drar jämt med min fru men jag undrar om inte det beror på båda och inte bara den ena.

Hur som helst, vill inte skräpa ner din tråd för mycket, men något är inte rätt med min mamma och jag har nog tagit mer skada av det än jag trott. Men vad som är fel på henne låter jag vara osagt, jag är ingen psykolog.

Det är inte mängden som spelar roll utan beteendet. Det som jag tycker skiljer problemerickare från alkoholister är det fysiska beroendet. En alkoholist dricker varje dag, MÅSTE dricka varje dag för att överhuvudtaget fungera. Och får svår abstinens när man slutar, som kräver sjukhusvård och medicinering. En problemdrickare kan dricka olika mycket, men kan också hålla upp några dagar. Åtminstone en dag ?

Genom att vi pratar om det bryts stigmatiseringen tror jag. Jag pratar om det pö om pö, men det tog flera månader. Jag brukar säga att jag slutat dricka för att det påverkade min psykiska hälsa negativt, och det är ju sant. Mer detaljer behöver ingen veta, om jag inte har lust att prata om det och tillfället känns rätt. Min pappa var också alkis. Min äldsta dotter som är 23 år har medvetet avstått alkohol pga det ”onda arbete”. Modigt!

Kram ?

Under min dryga nyktra månad så har jag haft rätt mycket alkohol runt i kring mig. Min sambo drack redan måttligt när jag drack och dricker ännu mindre nu när jag är vit. Han tycker det är skönt säger han.
Jag har träffat kompisar och kollegor som har druckit under den här månaden och det jag skulle komma till är att det är så stigmatiserat att prata om alkoholism.
Varför är det så fult? Det är så många som själva upplever att dom har problem, men det är ingen som vågar prata om det. Har man alkoholproblem är man stämplad som en sämre människa. En svag person som inte klarar att sätta gränser. Jag önskar att jag kunde säga rakt ut att jag slutat dricka för jag är alkis men jag vågar inte.
Personligen tycker jag att alkoholism är en sjukdom. Vissa personer tål inte alkohol utan blir beroende. I min bok så är man alkoholist om man är beroende. Oavsett hur mycket man dricker.
Om man vaknar på morgonen och säger: -idag ska jag inte dricka och ändå gör det på kvällen, då är man alkoholist.

Vi har nog alla olika uppfattningar om vem som är alkoholist. För vissa är det killen som sitter på parkbänken.
Men jag tycker att det är orsaken till ATT man dricker som definierar alkoholisten.
Och när ens drickande får konsekvenser för omgivningen då är det illa.
Jag har också alkoholism i familjen.
Båda mina föräldrar var alkoholister och delar av min syskonskara är nog också rätt illa ute, även om dom aldrig skulle erkänna det. Tänker med sorg på om mina barn kommer att få problem dom också i framtiden. När jag tänker på det så känns varje nykter dag lättare.
Vill verkligen lyckas den här gången.
Som det känns nu går det förvånande bra. Har sug nu och då men inte mer än att jag kan slå undan det.
Men ju längre tiden går och när man tror att man är säker, det är då det kan bli farligt.
Önskar alla en fin onsdag!
Kram

Har druckit på ett osunt och icke kontrollerat sätt vid ett tillfälle, ett återfall skulle man nästan kunna säga även om det inte riktigt blev så illa som det hade kunnat bli. Det hör med normalkonsumtion kanske är att leka med elden... alkohol ger mig ångest och ångesten triggar mig att dricka och om jag dricker på den känslan är risken för att det blir för mycket. Kunde som tur var hejda mig i tid innan det blev fullständigt kaos men det var ändå illa nog. Kanske inte mängden i sig men beteendet och att jag drack snabbt. Känner mig fortfarande rädd och ut lag liksom, blir tydligen väldigt lätt bakfull har jag fått lära mig nu också.... min kropp är inte lika van vid alkohol som innan.

Ska försöka ligga lågt med alkohol nu, inga förbud men jag ska heller inte dricka på ett tag. Om tillfälle uppstår kanske jag tar ett glas men jag ska definitivt inte aktivt välja att dricka eller söka upp sådana situationer.

Jag ligger precis en vecka efter dig. Det betyder att du kan förvarna mig om eventuella saker som kommer upp :)

Jag känner väl som du om ångest och stresstålighet. Dock är ångesten, i alla fall senaste månaden, mycket mer förbättrad än stresståligheten. Jag tror mycket av stresståligheten för mig ligger i att jag inte låter mig stressas upp lika mycket. Detta genom att jag bland annat sänkt mina egna krav på mig själv. Jag tränar också min omgivning på att jag inte kommer att säga ja till allting.

Det är nog bra som du gör att påminna dig själv om de långsiktiga konsekvenserna av att dricka när du lockas av de kortsiktiga belöningarna. Nu får jag ju inte känslan av att du på något vis skulle vara nära ett återfall och det är väl inte jag heller. Men jag misstänker att det är precis det som händer om det skulle hända att man får tunnelseende och bara ser de kortsiktiga belöningarna.

Helt ok med sticktrådssida?

Kram

Din beskrivning kunde jag skrivit och jag drack senast i söndags, ensam. Har bestämt mig för att inte dricka alls under advent. Skönt att läsa vad man ska tänka på av andra som vet...Har ingen alkohol hemma, ett måste för mig. Ska även undvika affären vid systemet.

Åh, så skönt att det löste sig med julen för dig. Det måste vara skitjobbigt att vara ensam just på julen. Om det alla andra dagar på året är självvalt så är det inte det just då. Vi ska fira ihop i ”kärnfamiljen”. Jag, mina barn och deras pappa. Dotterns pojkvän deltar också, och min mamma faktiskt. Förra julen ville hon inte, hon var riktigt krasslig då. I år erbjöd jag henne men väntade mig ett nej, och fick ett överraskande ja från henne. ”Huset är ju stort och ni är inte så många, så det funkar att hålla rejält avstånd.”

Jag tänker inte föreslå en vit jul. Då får jag bara skit för det. ”Bara för att du har slutat dricka.” Vi får se om äldsta dottern föreslår det. Men det är nog inte sannolikt, hon vill nog inte ha sin kille surande hela julen för att han inte kan dricka svindyr whisky.

Kram ?

Stort grattis till fyra nyktra månader! ??????????

Jag kände så ofta pga stress i början. ”Den här känslan brukar jag dricka vin på.” Även när jag slutfört saker kunde jag känna det bekanta suget, känslan av ”det här är jag bannemej värd”. Men, och det är ett stort positivt men, jag känner inte så längre. Har inte känt så sen månad 6-7 som nykter. Håll i, håll ut.

Jag tror det är bra att konstatera att känslan finns, att sätta ord på den. Det gör jag när jag tänker ”den här känslan brukar jag dricka vin på”. Min nästa tanke är ”men jag dricker inte längre, så jag får göra något annat istället”. Då har jag hittat andra sätt att varva ner, belöna mig osv. Sakta men säkert har det tydliga sambandet mellan stress och alkohol bleknat. Nu är det i ytterst få situationer som jag känner så. Många på forumet brukar beskriva hur de gått igenom en massa olika kriser, men inte tänkt på alkohol en enda gång. Det ändrar sig med tiden.

Kram ?

Håller helt med dig om dina julpunkter Adde. Har svårare och svårare för konsumtion.
I år är det dessutom fyllt med osäkerhet. För första gången har vi en person i vår närhet som är helt ensam. Det känns som en självklar sak att fråga om hen vill komma till oss och fira.
Samtidigt ska vi ha plats för två äldre också varav den ena är väldigt smittorädd. Ja, om Corona bara hade varit en öl. Finns förövrigt ett vin med samma namn. Kanske är det symboliskt.
Skönt att julen ordnade sig för dig Adde. Vi borde alla bli bättre på att ta hand om varandra. Men LarsLerin är ändå en människa jag skulle tycka om att fira jul med. Hellre än Erik och Lotta.

Tack jullan! ? jag vill verkligen komma över den tröskeln där jag både känner och tycker att nykterhet är bättre i alla avseenden. Veckorna är inga problem för mig att hålla mig från alkoholen men helgerna... ledigheter etc... man kan säga att mitt drickande är problematiskt eftersom jag alltid vill ha mer efter första
Glaset. Problemet är mer psykologiskt, att jag vill dricka på känslor/upplevelser/vana snarare än fysiologiskt (än så länge) och jag vill stoppa det innan det fått för långt! Denna helg blir den första vita helgen på säkert två (!) år! Har inte sagt aldrig mer och tar en vecka i taget ? jag längtar tills jag ser fördelarna med att avstå ?

Har du inte fått svaret ännu? Håller tummarna för dig.
Om du inte vet det redan brukar man kunna gå in på 1177 och se provsvar själv. I journaltjänster.
Kan säkert finnas individuella skillnader. Hoppas de i så fall är tillfälliga.

Ja Akilles, det blir annorlunda, inte tråkigt men annorlunda. Jag för min del har roligt och är alert med goda vänner ett tag, dvs tills sällskapet börjar bli lite sliriga och samtalen rör sig i banor, med upprepningar , för höga skratt, skojfriskheten ökar och klappa på axeln börjar. Då åker jag hem, brukar vara vid 23-tiden ca. Förutom en gång i somras då vissa i sällskapet var nyktra, och de andra blev så lite berusade, då kom jag inte i säng förrän 3 på natten. Så summan blir för min del, vilka människor man omger sig med och hur man själv är som person, bidrar till hur roligt det blir på tillställningen. Lycka till. Jullan

Idag är det 4 månader sedan jag slutade dricka. Känns mycket bra och min kropp och psyke mår bättre.
Jag har inte lika mycket ångest och min kropp är lite mer stresstålig.
Tiden som inte går åt att dricka eller ha ångest fylls med annat värdefullt istället. Finns tid och energi till det nu. Jag är pigg på helgerna (iallafall inte trött av A) och jag har mer tålamod med barnen.

Dock så kommer och går suget. Tex igår när det var lite strul på jobbet, kände jag för att lugna mig med nåt. Och idag när jag lyssna på en ljudbok där karaktärerna var på fest och drack vin och släppte loss. Lät skönt att få vaggas in i lite mer okontrollerat och avslappnat tillstånd.
Men vet ju att det tillståndet inte varar så länge utan andra sämre känslor kommer efter ett tag. Tex. trötthet, okoncentration. Och speciellt dagen efter med suddiga minnesbilder, ångest och kroppen som inte riktigt vill lyda. Ush......

Slog på ljudboken ”this naked mind” istället för att hjärntvätta mig lite mer med påminnelser om alkoholens följder och hur lätt det är att falla tillbaka till ruta 1 igen. Det lät jobbigt!

Så fortsätter min nyktra resa och äter lite glass och kollar serie istället ?

Jo det är nog en vanesak bara. Och som du säger så umgås man med folk man tycker om så räcker ju sällskapet! Dock får jag lite motstridiga känslor om jag skulle klara sitta på en pub i det här läget.

Hej och tack för tipsen kring det sociala! Ja att se det som ett experiment låter ju som en bra grej. Se hur det går liksom. Men tänker att man ska va lite pigg iallafall. Och även kanske att man ska se det som träning. Det är ju en ovana såklart.

Ja jag har också förstått att man kan ha T-celler efter att man haft Covid, men det syns inte på provet.
Och precis som du skriver vissa som är immuna från början...
konstigt virus det här!

Din beskrivning kunde jag skrivit och jag drack senast i söndags, ensam. Har bestämt mig för att inte dricka alls under advent. Skönt att läsa vad man ska tänka på av andra som vet. Har läst en del i andra trådar.
Har ingen alkohol hemma, ett måste för mig. Ska även undvika affären vid systemet.

Så bra och klokt du skriver! Grattis till all energi du har i nykterheten!

Jag har också väldigt mycket energi nu. Vet inte alltid vad jag ska göra av den. Att sitta hemma och jobba underlättar för att hinna med träning.

Jag gör ofta yoga. Det finns massa pass på youtube som är bra.

Jag är med på decemberutmaningen ? imorgon får det bli träning i någon slags form. På torsdag har jag massage.

Nja, Andra Halvlek vi har kanske inte riktigt samma insikter eller erfarenheter, men vi är här båda två. Jag är heller inte övertygad om att det bara finns en väg.

Jag har bestämt mig för att december ska bli en trevlig månad. Jag ska göra nåt fint och bra för mig själv varje dag. Idag slog jag på stort med massage. Vad det blir i övrigt vet jag inte men frisör är nödvändigt, ska googla fram nåt yogapass och prova, ett bad med bok och bubbel(a-fritt), nåt kul träningspass. Huvudsaken är att det är nåt för mig och att jag fokuserar på mig och inte på att planera för alla andra. Häng på ni som vill och behöver.

Varmt välkommen hit, som flera redan skrivit så använder man ju forumet som det passar en bäst. Här finns mycket kunskap, inspiration, erfarenheter, och framförallt väldigt fina människor.
Läs och skriv, börja där. Var inte orolig för sug- det hör till och går att hantera och parera.
Jag är nykter sedan snart 11 månader vilket känns smått overkligt, men också mitt verkligaste liv på flera år.
Allt mer ensamdrickare jag med. Accelererade och peakade för ganska precis ett år sedan. December var ok men november svart. Jag startade här, i min tråd Knyttets sång. Flyttade till Det vidare livet för kanske en månad sedan. Har visst längt tillbaka hit, ungefär som att flytta hemifrån.?
Att sluta dricka Förändrar livet. Ge dig själv chansen! Kram ?