Senaste kommentarerna i forumet

Har ni tips?

1. Jag känner mig väldigt ensam i mina tankar för jag skäms och är rädd att sambo och vänner inte ska förstå varför jag dolt det. Känner inte att 3 månader räcker för att ha bevisat och att mitt mående inte skulle klara att folk såg ner på mig just nu.
2. Alla frågar när jag ska börja dricka igen, nästa vecka har jag gjort 3 månader och jag får ofta höra ”ska vi fira då”. Jag är rädd för ett liv utan en vanlig vardag där man kan ta ett glas med vännerna och eftersom jag är 22 år förväntas det...
3. Även om man gjort fel, gått emot sin moral i missbruk utan att veta hur grovt.. tror ni jag kommer att förlåta mig själv att jag gick så långt? Som jag sa längtar jag tillbaka till ett bra mående, en normal vardag och självkärlek.

Vad tror ni. Och har ni tips? Jag går in och uppdaterar hela tiden för att se om ni har råd, ni är så kloka och lugnar mig på ett sätt...

Jag har försökt prata, har dock inte berättat det som tynger mig mest för jag känner skam.

Jag tycker inte att det hjälper att prata med någon.. jag önskar jag hade en som hade varit i samma situation isånnafall att prata med..

Du gör inte fel, du råkar bara som de flesta härinne använda alkohol som tröst, avkoppling, flykt eller liknande. Och då får den en roll den inte borde ha i våra liv. Torn, som har en tråd här, definierade beroende som att om man inte lätt kan byta ut alkoholen mot en annan dryck så har man ett beroende. När man själv börjar uppleva alkoholen som ett problem verkar det för många vara lättare att sluta. Sen behöver du kanske hitta något som ersätter alkoholen i ditt liv. Någon hobby, förening eller aktivitet där du kan träffa folk nykter. För vissa räcker det att skriva här, men en del kan behöva mer stöd av vården eller AA till exempel. Finns många trådar med lästips, Andra halvlek har mycket i sin tråd. Ett råd är att ta tre nyktra månader till att börja med, och sen utvärdera hur du vill gå vidare. Och en sak till, det verkar vara lättare att sluta ju tidigare man tar tag i problemen, så kör igång direkt!

Har läst din tråd, och du känns som en människa som kämpat länge.

Du skulle kanske behöva prata med en psykolog? Få ut alla tankar om det som har hänt, och få hjälp att hitta strategier att ta dig framåt. Det är verkligen jättebra att du har varit nykter i tre månader, trots att du mått så dåligt hela tiden. Men att börja dricka igen är INTE en lösning!

Kram ?

Jag hade nog också värk i kroppen och mycket huvudvärk. Jag mådde inte alls speciellt bra fysiskt i början av min nykterhet. Huvudvärken satt i flera månader. Alkoholen orsakar en slags allmän inflammation, som nog kan märkas lite varstans. Värken försvinner tillfälligt när vi bedövar den med alkohol, och blir antagligen därför värre i början när vi är nyktra. Det är min teori.

I början var jag bara så fokuserad på att jag slapp vara bakfull. Och att jag kom ihåg hur alla kvällar i veckan slutade ? Ett annat plus var att jag faktiskt började sova bättre redan efter en dryg vecka, men alla är inte så lyckligt lottade. Jag var också helt uppslukad av att lära mig mer om hur alkoholen fördärvar våra kroppar och samhället. Pluggade stenhårt! Nu efter snart 10 nyktra månader är jag helt anti alkohol. Har till och med gått med i IOGT-NTO.

Vad det gäller levern så har den inga känsloceller. Man har inte ont i levern, hur skadad den än är. Ändå säger många att de har ont just i det området, och det kanske kan vara som Torn skriver att en förstorad lever pga fettlager trycker på andra organ.

Du kommer att få många skitdagar framöver, då du undrar vad du gett dig in på. Men efter skitdagar kommer alltid gulddagar, och för varje månad som går blir det allt glesare mellan skitdagarna. Jag lovar. Ta en dag i taget bara.

Kram ?

Det låter verkligen som om du tänkt om och framför allt gör annorlunda. Craig Beck är svinbra! Han och Annie Grace är mina husgudar ??

Vad det gäller jul och nyår tänker inte jag annorlunda än vilket kalas/fest som helst. Jag ser fram emot att leta reda på en glögg som inte smakar saft, julmust är gott till julmat, nubbe har jag inte druckit på många år för jag brukar bli för full, och det ska bli skönt att köra hem och sova i egen säng istället för att sova över på en luftmadrass. Några julfester med jobbet blir det ju inte heller i år. Hur tänker du om julen?

Men jag har varit nykter i snart 10 månader, så jag har hunnit träna mer på att vara nykter i olika sammanhang. Och jag har upptäckt att jag har lika roligt nykter. Det som tidigare har varit ett bekymmer när man varit nykter pga bilkörning tex är att jag tyckt så förbannat synd om mig själv. Jag har tyckt att hela festen varit mer eller mindre förstörd för att jag inte kan dricka. Som man kan lura sig själv ?

Kram ?

Lite sent hej och välkommen!
Bra råd och tips har du fått, kan bara instämma. Vill varna för ”framtidsfällan” att allt för tidigt börjar oroa sig över nyår, semestern, och inte minst- hela livet. Ta EN enda dag i taget, så lättar oron. ”Okej jag kanske inte klarar aldrig mer eller tre månader” eller vilket mål du än må ha.
Men en dag fixar du. Ny dag nytt beslut. Det hjälpte mig mycket de första månaderna. Ska inte sjunga nån psalm över det nyktra livet (går att läsa om i min tråd för den som har en bra scroll-tumme ?) men sorgen går över, allt landar i lite nya banor. Kroppen mår bättre. Oro för sjukdomar, demens lättar.
Jag kan inte säga att det finns en enda sak som är sämre-som nykter.
När du läser om oss som stretat på ett tag kan det kännas långt borta med ett halvår, ett år. En vecka kan kännas lång. Men fortsätt kämpa som du gör, läs och skriv här, ha TÅLAMOD med dig själv. Kram ?

Uppdaterar ?
Har absolut inga cravings. Försökte dricka en öl. Smakade gott men va nöjd efter 4 klunkar och gick över till vatten. Har även slutat röka vilket inte varit möjligt innan jag började med medicinen. Min läkare säger att det är tveksamt att det är ti medicinens förtjänst, min behandlare har erfarenhet av andra patienter som kunnat lägga ner andra missbruk så som mat-missbruk bland annat. Tog 2 veckor att verkligen känna medicinen i full effekt. För vissa har det tagit längre tid (som jag skrev i mitt tidigare inlägg).
Inga biverkningar. Känns fantastiskt. Har fått tillbaka mitt liv!!! Alla som brottas med flaskan borde få veta om den.
Lycka till alla!

Hej Kennie!

Tackar har tom gått ner lite i vikt med min nya hobby. Hoppas jag kan fortsätta så här i några månader till och inte göra felsteg eller få återfall. Har du tipps om hur man klarar av krisen jul&nyår? Vet redan nu att det blir tufft men inte omöjligt.

Du är absolut inte den enda som gjort snedsteg på fyllan. Har också en gång varit otrogen mot en partner i berusat tillstånd. Jag berättade och han förlät mig och jag tror faktiskt inte att relationen blev sämre av det. Absolut inte säkert att det skulle bli samma i din relation, men för mig blev det väldigt tydligt att jag ville ha min partner, eftersom jag mådde så dåligt över vad jag hade gjort. Och det blev också tydligt hur viktig jag var för honom eftersom han valde att förlåta mig. Generellt tror jag det är dåligt för självkänslan att leva i en relation där den andra verkar bry sig mindre, så ska det inte vara. Du är värd att må bra i din relation, om inte med denna kvinna så med någon annan i framtiden. Mitt råd till dig är att låta lite tid gå, lugna dig lite och fundera på hur du vill gå vidare. Du skriver att du älskar din partner över allt annat, men också att du tror det kan bero på att du inte haft så lätt att hitta någon tidigare. Fundera lite på vad som är vad. Jag tror inte att det bara finns en enda person vi kan vara lyckliga med, så utvärdera lite om hon gör dig lycklig egentligen? Jag tycker att det låter som att du ger mer än du får tillbaks. Ta hand om dig och lita på att det inte alltid kommer kännas så här jobbigt..

Vad bra att du brutit och tränar istället! Så skönt att slippa alla jobbiga grejer med alkoholen..

Keep up the good work!

Kram ?

Hej!

Känner att jag behöver skriva av mig lite. Jag har nu varit medlem i 3 veckor och förändrat mina vanor helt, mår bättre än någonsin! AH & forumet har varit väldigt vägledande och hjälpsamt.

Jag har tidigare inte funderat på mitt problemdrickande eller sett det som ett problem. Jag har alltid försvarat giftet tom i absurda situationer som jag nu skäms över. Jag har studerat mina vanor, mig själv för att förstå VARFÖR fortsätter jag dricka och hittar ursäkter och vägar för att fortsätta med det, det är ju galet! Varför tror jag att svaret och lösningen är flaskan? Varför har det blivit en vana och i vilka situationer uppkommer det och hur går jag tillväga för att bryta det destruktiva mönstret.

Har blickat tillbaka på situationer som varit pinsamma, som jag mår dåligt över och inte vill uppleva igen. Hade gikt pga giftet, svullen fot och hur smärtsamt som helst men fortsatte ändå. Har varit bakis på jobbet, spyfärdig inombords men gjort allt för att dölja mina hemliga vanor. Ingen skulle någonsin tro att jag har ett problem och jag gjorde allt för att bilden av mig bibehålls så också tills jag kom hem... Har blivit arg på min partner när han sagt att jag dricker förmycket, min reaktion va typ “take it or leave it“ fast jag älskar honom över allt annat. Druckit medans jag städat, lagat mat och allt annat jag upplevt som tråkigt för att göra situationen skönare men inser nu att andra bara lidit av mitt beteende och hur fel det är! Pinsammast var nog när jag slängde sopporna och kunde inte ens gå normalt dit eller när jag träffade på grannen medans jag skurade trapphallen stupfull och försökte prata utan att sluddra...skäms ihjäl när jag tänker på det.

Hursomhelst så har jag brytit mönstret och de senaste 3 veckorna har varit känslomässigt också händelserikt eftersom jag tagit tag i känslor jag annars brukar dränka ner i giftet.

Mitt nya jag tränar nu nästan varje dag istället, har mer tid för familj och vänner, lyssnat mycket på craig beck stopdrinking expert som är fantastisk och har upplevt hur roligt det är att vara nykter!

Har fortfarande en väg framför mig men känner att jag är i bra sällskap här och vill tacka alla för stödet!

Trevlig helg!

Kram
Dina

Grattis till två månader! ? Du har en stark vilja och ger inte vika i första taget, det ser lovande ut för dig tycker jag. Härligt att du jagar också förresten. Det är alltid bra att ha fritidsintressen tror jag.

Hej alla som sitter i samma sjunkande båt!

Ny här på forumet och har gjort (för mig) mitt livs misstag.

Jag ska framstå som en vuxen man som snart fyller 30, och det trodde jag tills nu.

Jag är en sådan person som älskar sin partner mer än nått annat här på jorden, att ha en partner för mig betyder verkligen allt, tror det har och göra med att jag inte har så god hand med damer många gånger så har levt ensam större delen av mitt liv.

Kruxet som jag upplever är att min partner inte är så duktig på att få mig att känna mig älskad, och vi har aldrig haft nånting som skulle kunna kallas sexliv. Men vår relation är bra överlag, lite knakig ibland som dom flesta andras. Engentligen skulle det behövas skrivas mycket mer om det här så alla får en bättre inblick men det skulle ta flera dagar att skriva. Men tänk er iallafall att ni ger 110 % till eran partner och relationen och motparten ger blygsamma 20% och ni känner er inte riktigt älskad och tagen seriöst.
Man blir ju tillslut rädd,ängslig,svartis och paranoid, iallafall jag.

Och nu då till poängen av det hela.

Blev bra jävla på trycket igår efter ha hinkat i mig 10 starköl, varpå jag träffade en bekant av motsatta könet, och denne bekant tycks då tydligen varit lite svag för mig kom det fram.
Och jag tror ni alla vet vars det här barkar, och ja ni har alldeles rätt...
vi hade inte sex, men vi höll på med varandra, och det är lika jävla dumt det.
Den bekantes relation är tydligen också lite knakig, och jag tror att vi i våra nedsupta hjärnor tänkte vi att här får vi nått som man saknar i relationen.

Och nu sitter jag här dagen efter, med en puls som håller på att skjuta i höjden, kallsvettningar och allt annat som kommer när man inser att man gjort ett sånt fruktansvärt snedsteg.

Jag har kräkts idag, och som tråden lyder jag har kräkts av ångesten och rädslan, inte av spriten.

Finns det nån annan här på forumet som känner igen sig på ett eller annat sätt? jag ber er att berätta vad ni har upplevt, även fast det är jag som gjort helt fel så finner jag lite tröst i få veta om det finns någon annan som gjort samma sak med ungefär samma bakgrund. Snälla skriv!
Nu ska jag försöka somna in, för som det känns nu med allt, vill jag inte leva något mer.

Hälsningar
Århundradets jubelidiot

Jag hade också ont på en massa ställen den första veckan. Även under höger revben. Värre då, än när jag drack. Det mesta var borta efter ca 2 veckor. Min teori är att det beror på att blodkärlen varit ” vana” vid tunnare blod pga alkoholen. Och sedan utan alkohol i blodet så töjs blodkärlen ut och orsakar smärtor lite överallt tills dom har vant sig vid det nya tillståndet. (OBS, min teori?) Ont i levertrakten hade jag de sista 2-3 åren. Antagligen pga fettlever som trycker på revbenen. Värken försvann helt efter ca 3 veckors nykterhet och har inte haft en enda känning efter det. På slutet när jag drack var jag övertygad att jag hade cancer överallt, men det var det inte. Men det var nog på tiden att jag fimpade alkoholen, kroppen hade ju knappast blivit bättre av fortsatt drickande. ?

Bra kämpat!

Gör det bara. Tror inte det finns nåt ”rätt sätt”. Om du dricker varje dag vet de med största sannolikhet redan. Genom att själv prata om det ger du dem möjlighet att komma med frågor och funderingar. Jag har två barn. En har jag pratat mycket med för att hen har velat. En har jag berättat för lite då och då. Hen vill inte prata, men jag tror att det är viktigt att de förstår att de kan prata om de vill. Det ska inte vara så skamfyllt. Har du erkänt för dig själv nu?
Du kanske kan beskriva hur ledsen du känner dig? Det är ett jobbigt samtal för det är så långt från den man vill vara som man kan komma. Men att våga prata om det är att ge barnen en öppning. Lycka till!

Kl 20:00 för att vara exakt så firar jag två månaders nykterhet. Det känns otroligt skönt, det har varit en kamp med många tuffa dagar och många enklare.
Känner mig starkare för var dag som går men tänker ändå inte slappna av fler gånger och tro att ”jag är färdig”.
Hemligheten (för mig) är att jag blir aldrig färdig, ställs för ett val varje dag.
Egentligen firar jag att jag lyckats välja för mig rätt varje dag i två månader.

Var så sugen på ett glas vin igår. Åkte inte och köpte. Tacksam idag. ?

Hoppas att det gått bra för dig! Du har verkligen viljan och målen (verktygen) som krävs.

Det kommer att gå bra, om en dag går sämre så finns det väldigt många nya som kommer att gå bättre ???

Det är konstigt hur man vänder kappan efter vinden. Hade någon frågat mig för ett år sedan om Systembolagets vara eller icke vara hade jag sagt att jag tycker hela monopolet är kass. Att det är upp till varje vuxen individ att få bestämma när och var man vill handla. Nu sitter jag här och bara försöker hålla mig sysselsatt tills de stänger så jag inte hinner handla och på så sätt klarar idag och imorgon.

Ska erkänna att det inte riktigt blev som jag tänkt mig. Att jag skulle ha ångest hade jag räknat med eftersom jag druckit så mycket som jag gjort för att hålla den borta. Att jag skulle ha sug efter att dricka var också väntat. Inte oväntat heller var problem att somna. Men jag hade inte räknat med att ha ont överallt. Har blivit stel som en pinne och en jäkla malande huvudvärk som jag tror kommer från nacken. Öm/ont som sjutton i höger sida under revben vilket får mig att noja att levern eller njurarna eller något kraschat. Trodde nog i min enfald att jag skulle må psykiskt dåligt men att den fysiska hälsan skulle förbättras. Nu är jag bara mer orolig över min hälsa än jag någonsin varit och projicerar både den ena och andra sjukdomen som kommer att leda till min död. Speciellt levern är jag orolig över. Googlar och letar om info om man får ont i den innan allt skiter sig. Hur kontraproduktivt det än låter så är jag mer sugen än jag varit hela veckan på att dricka något för att släppa dessa tankar och min oro. Konstigt hur hjärnan funkar. Är beredd att skada mig mer genom att använda det som skadar, bara för att slippa tänka på det.

Funkar kroppen så här ologiskt att jag får fler fysiska symtom när jag slutat, eller är det min kropp som rasar ihop? I så fall finns det ju ingen mening med det här. Då kan jag lika gärna bedöva mig själv så jag iaf slipper tänka på skiten...

Förlåt mitt gnälliga och uppgivna inlägg. Har en lite jobbig dag idag...

Så bra att du skriver här. Och så fint du klarat av att vara vit i snart tre månader?

Du behöver läka, ge dig själv tid och möjlighet till det. Alkoholen är ett gift som påverkar våra signalsubstanser som dopamin och serotonin. Ta hjälp att förlåta dig själv, du är så värd det.
Kram?

att sluta dricka går bra för mig. Nästa helg har jag varit nykter i 90 dagar och gjort mina 3 månader som jag bestämde mig för...

Men under denna period har jag mått sämre än när jag druckit... jag får aldrig några pauser, aldrig några bortglömmanden av att jag mår dåligt.. det jag får är tsunamis utav ångest och hat av mig själv för vad jag gjort när jag drack och inte kunde kontrollera vad jag gjorde, allt handlade kring fest.. de värsta var om festen tog slut, om nån ville gå hem.. jag fick hitta vänner som ville festa som jag.

Jag är en helt annan person när jag inte festar. Jag har höga ambitioner, pressar mig hårt för att komma dit jag vill.. gör inte fel, följer lagar och regler och ser till att se bra ut inför andra men framförallt vara en person jag själv kan va stolt över...

och jag kan inte stå för den personen jag var då, under hektisk period med massa fest- de enda livet gick ut på... Dock är 3 månader inte tillräckligt för mitt psyke att berätta för närståenden om mina misstag, så jag grubblar, ältar och hatar mig själv så in i bänken och är rädd att folk ska få reda på hur mycket jag festade egentligen. Är på helspänn vart jag än är.

Jag önskar mig själv lycka och att detta går över.. jag har inte gjort någon annan illa än mig själv och jag längtar så mycket till den dagen jag kan bli fri från mina tankar?❤️ Jag gick in här för att
Kolla läget bara eftersom jag ändå klarar att hålla mig ifrån alkohol så behöver jag mer hjälp med att leva med mig själv. Jobbigt att skriva, jag börjar gråta och jag inser hur ensam jag är.