Senaste kommentarerna i forumet

Om du är inloggad så längst upp ser du olika kategorier och där finns bl a "Program". Nu uppdaterar de dock sidan så kanske inte fungerar som normalt men lär fungera snart igen i sådana fall!

Av Annie Grace. Heter ”This Naked Mind” på engelska, och då finns den på Storytel som ljudbok. På svenska får man köpa den som bok. En ögonöppnare. Ett citat har verkligen följt med mig: ”Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i det vardagliga”. Och så rätt det är!

Några veckor direkt efter alkoholstoppet mår man pyton pga att hjärnans kemi måste stabilisera sig på en normal nivå. Alkoholen höjer nivåerna av må-bra-hormon skyhögt, och sen störtdyker de efteråt. För att vi ska dricka mer förstås. Beroendet har smarta mekanismer.

Som nykter är jag mycket lugnare, inte lika rastlös. Jag är mer chill inför det mesta, inget springer ifrån mig. Jag upplever njutning och mer närvaro i möten med andra, i mat, hobbies, naturen - allt. Innan var livet en enda lång transportsträcka till nästa fylla.

Kram ?

Jag kände en väldigt stor sorg över att inte kunna dricka mer. Inte själv och inte i sällskap.

Har nu varit nykter i tre månader och det är en sådan befrielse att inte ha ångest eller vara bakfull. Vem blir glad av det?

Här är du bland vänner ? Vi har alla varit där du är nu. Jag upplevde också en enorm sorg när jag slutade dricka. Jag såg alla fina minnen passera revy, ”aldrig mer”. Men sen listade jag en massa mindre fina minnen, som jag absolut inte vill uppleva igen, och då kändes beslutet lättare. Gör en topp 5-lista över fyllesynder så kommer de fina minnena lite i skymundan.

Ja, jag sörjde alkoholen. Det var orättvist att jag inte kunde dricka ”som alla andra”. Men jag bestämde mig ändå för att ta en dag i taget nykter. På sikt lägger sig sorgen. Efter 3-4 månader hade jag accepterat att jag tål inte alkohol och kan därför inte dricka, lika lite som en jordnötsallergiker kan äta jordnötter. Det är ingen mänsklig rättighet att varken dricka alkohol eller äta jordnötter.

Efter de första svåra månaderna så har jag också insett att mitt liv som nykter är hundra gånger bättre än mitt liv som onykter. Det finns bara en enda sak jag ångrar och det är att jag inte tog tag i det här tidigare.

Kram ? (10 mån nykter den 9/12)

Ja, jag får försöka inse att det är som det är. Att jag var lite krasslig och var tvungen att isolera mig i helgen påverkar såklart också och jag har kommit ur den träningsmani jag hade veckorna innan. Kommer ta upp träningen igen och nu finns det inte längre några planer på att prata/skriva med exet framöver, vilket gör att vi båda kan börja gå vidare. Det känns på något sätt definitivt och jag är glad över att hon tror på mig och att jag kommer lösa detta.

Aldrig mer första glaset.

Bullret

Tack Smygdrickarn, det betyder mycket för mig att få denna feedback av dig. Jag läste det du skrivit i andra trådar och känner igen mig i så mycket du skriver. Jag är också en person som ingen skulle tro har ett alkoholproblem. Snarare tvärtom så anser de flesta nog att jag är väldigt restriktiv med alkohol. Det är där hemma jag dricker. Mycket och dagligen. Tack!

Jag lärde mig tidigare att alkoholen har den effekten på hjärnan att den trycker ner hjärnan till en lägre "glädjenivå" när hjärnan inte matas med alkohol. Dvs en helt frisk, nykter person kan städa eller vad som och tycka att det är ok, medan en person som har utvecklat en sämre relation till alkohol, upplever städningen som tråkigare om man inte får just alkoholen som belöning ihop med den.

Så avstår du från alkohol en längre period så kommer det först i början vara "tråkigt", men successivt så återställer hjärnan serotoninnivåer osv och man börjar uppleva vardagssaker som roligare och framförallt så får man en ny belöning då man känner att man kan göra allt det där och just UTAN alkoholen.

Så avstår du från alkoholen några veckor så kommer det du beskriver som sorg att ersättas av en ny världsbild. Lycka till!

Musik har betytt jättemycket för mig också i nykterhetsarbetet. Är jag ledsen så sätter jag på ledsam musik och gråter så det skvalar, behöver jag pigga upp mig blir det happyhappy musik som jag vill dansa till. Jag har en speciell låtlista med olika låttips jag fått av vänner här och hittat själv. Låtar som påminner mig om den här tiden, alltid.

Keep up the good work!

Kram ?

Det ska bli spännande att följa dig. Jag känner igen det där med att verkligen vilja sluta, men sen kör autopiloten till bolaget ändå. För mig var det inte varje dag, men ofta nog.

Jag har funderat mycket på varför det inte blev så här den här gången. Jag tror att jag verkligen hade bestämt mig. Nackdelarna med drickandet var så stora i form av kontrollförlust, på sociala medier och sms tex, att jag fick nog. Plus att jag märkte att min tolerans hade ökat enormt mycket, den hade levlat upp ett rejält snäpp. Och det vet jag är början till slutet. På slutet kaskadkräktes jag dessutom ofta, precis som om min kropp ville säga till mig ”sluta förgifta mig”. Då blev jag lite rädd. Kräktes gjorde jag i tonåren när jag drack typ, men inte speciellt ofta i vuxen ålder.

Rätt snabbt märkte jag fördelar med nykterheten, och den aha-upplevelsen var urhäftig. Och fördelarna fortsatte ramla in månad för månad. Sen läste jag på jättemycket om vilket gift alkohol faktiskt är. Och rätt snabbt kom jag till det stadiet att jag inte ville dricka mer alkohol, lika lite som jag vill dricka bensin. Och där är jag kvar idag, snart tio månader senare. Jag tänker förbli nykter inom överskådlig framtid.

Kram ?

Wow Ture, Jag är ny här och vill bara säga att jag är imponerad över dina sju månader och att du är en inspiration för mig. Själv på dag 3, men det betyder mycket för mig att följa er som är så starka. Får då en känsla av att jag kanske kan klara det jag också.

Är det bara jag, eller känner ni andra lite sorg i att bli tvungen att avstå alkohol? Jag har alltid varit glad och tyckt att det är mysigt och skönt att bli berusad. Jag tror aldrig jag varit arg när jag är påverkad. Jag har bara mått så mycket bättre än när jag inte dricker. Att nu inte kunna dricka känns sorgligt på något sätt. Jag ser framför mig att allt blir så jäkla tråkigt. Att renovera en möbel, eller snickra lite, eller vad som helst har alltid gjort sig så mycket bättre med en l i handen. Städning som är så urbota tråkigt har blivit roligare när man är lite "lullig". Det känns som att nästan allt, roligt eller tråkigt, har varit så mycket roligare när man är berusad. Det känns lite sorgligt att behöva säga hejdå till detta. Känslan av en kall öl och när den första berusningen gör sig påmind. Känslan är för mig oslagbar och jag skulle nästan kunna avstå allt annat för den känslan. men nu tvingas jag att säga hejdå till den. Vad sjutton ska jag kunna ersätta den känslan med? Finns det ens något? Visst kan jag göra andra saker, men jag tror aldrig jag kommer att hitta något som är så skönt...

Tack Jullan65,

Precis den hjälp jag behöver. Att få lite stöd i det här. Klockan är tre på eftermiddagen och suget efter att komma hem, koppla av med några öl medan jag fixar lite på huset, har redan börjat infinna sig. Men jag ska inte. Inte idag iaf.

Och levern var ju inget kul besked. Det var inte ens den som de skulle kolla på när de gjorde ultraljud. Har haft mycket problem med gallsten den sista tiden och de gjorde ett ultraljud på gallblåsan och kunde då inte undvika att se att levern inte såg så bra ut och tittade därför vidare på den. Det blev lite av ett ögonöppnare att jag har problem. Eller, helt ärligt, så visste jag att jag hade problem innan. Det är inte normalt att behöva så mycket alkohol varje dag för att må bra. Men att jag redan började få fysiska men gjorde mig rädd.

Starkt med 7 månader! Bra med löpningen också, det ger ett stort belöningspåslag i hjärnan.

Jag har två områden som jag måste bena ut för att komma vidare i processen till en nykterhet. Det ena är att jag har nog tagit beslutet att sluta dricka säkert 30 gånger i år. Ofta mitt på dagen, lunchtid sådär. Sedan likförbannat så kör jag över mig själv i slutet av dagen. Jag har till och med stått och sagt till mig själv "nej, du åker inte och handlar idag, ge fan i det här nu" - samtidigt som jag tar på mig ytterkläderna och gör mig redo att åka till bolaget.

Jag har till och med vänt bilen på vägen och börjat köra hemåt, men innan jag kommit speciellt långt, så har jag vänt bilen igen och ändå kört till bolaget. Drivkraften att nå det berusade tillståndet är så galet kraftig när man är inne i beroendet som jag är nu.

Sedan har jag en mental del och det är att jag flera gånger har tänkt tanken "ok, jag ska sluta, men det får bli en sista bläcka ikväll". En slags "sista Jesusmiddag", fast utan vänner och med bara nattvardsvinet heh. För all del om det nu vore så att det verkligen var sista gången jag drack, men det jag gör är att jag legitimerar mig själv att dricka vidare. Det blir liksom "ok" om jag säger att det är sista gången. Då kan jag fortsätta "dricka för sista gången" varje kväll resten av året. Bara skjuta nykterheten på framtiden.

Jag behöver också gå till botten med den enda positiva effekten av alkohol och hur jag ska hantera den. Jag dricker inte droppe i offentliga sammanhang. Aldrig på fest, aldrig på middag, jag presenterar mig till folk som att jag är nykterist (inte nykter alkoholist eller som nu, alkoholist igen). Drickandet är 100% kopplat till min hemmamiljö. Det är i hemmet och i ensamheten som alkoholen tillför något positivt. Det är ingen idé att ljuga om att alkoholen skapar något positivt som gör att jag väljer just alkoholen.

Som exempel; skulle jag åka iväg på en 4-veckors kurs imorgon, så skulle jag inte ha ett dugg problem med att inte dricka! Jag skulle vara helnykter i 4-veckor, helt problemfritt. Inte ens ha någon abstinens. Nu är det ju covid19-tider, men jag brukar annars åka på träningsläger i södra Europa och är helnykter hela tiden. Men väl hemma, där har jag min akilleshäl och den ska jag gräva i lite mentalt. Jag vill verkligen gå till botten med exakt vad som gör att jag ser så positivt på att bli lullig i min ensamhet hemma.

Kan jag göra något annat istället, hitta något annat som ger en starkare effekt mentalt osv, så är saken biff och jag kan se fram emot en långvarig nykterhet. Det är dock ett starkt band mellan alkoholen och tillståndet jag når ensam hemma. Det var det bandet som gjorde att jag trots ett lyckat 12-stegsprogram, ändå föll tillbaka. Navelsträngen var inte helt klippt tydligen.

Jag har ju hängt och skrivit/läst här innan, men det känns ändå som att jag vill "börja om" så att säga. Jag är tillbaka i klorna på alkoholen och då får man nog se det som att jag spelar monopol och har råkat dra kortet "gå tillbaka till start".

Tack! Ja, jag har rätt god koll på läget överlag och när jag gick 12-stegsprogrammet så var jag nästan även där "mönsterelev" som såg ut att ha en perfekt framtid som nykter. Jag låste dock inte upp alla nycklar som behövdes, så det måste jag göra denna gång om jag ska lyckas. Angående att gå ut med att jag har alkoholproblem, skulle förstöra en hel del av den image jag har utåt dock. Jag har dock en plan om att en gång i framtiden skriva en bok eller så och gå ut med det, men då vill jag verkligen ha lämnat alkoholdelen bakom mig.

Samma sak gäller faktiskt min arbetsgivare. Jag fick stöttning därifrån första gången, men det var samtidigt sjukt jobbigt med all uppföljning som pågick under flera år. Den delen vill jag helst - om det går - slippa denna gång. Jag har det dock i mitt huvud som en plan B

Idag 7 månader sedan jag promenerade till akuten.
November är ganska svår. Vanan var att gräva ner sig
i skyttegraven med ett fartyg alkohol, för att klara av skitväder
och mörker. Nåväl! Lyssnar på musik på mycket hög volym,
det ger något liknande kick. Tur att tonåringen (på ett sätt) lever
kvar i medelåldersfläsket.
Skål i te.

Tack Toomuch! Som du ser är det en riktig berg-och-dalbana för mig. Ibland funderar jag på om jag är periodare, jag vet faktiskt inte..

Jag har varit på 2 st fysiska AA-möten och det var såå varmt innanför dessa dörrar! Ingen dömer, alla har vi samma problem som uttrycker sig lite annorlunda för var och en.. Eftersom jag int3 berättat för någon om mina problem så har jag lite svårt att bara dra iväg på kvällarna och "ljuga" för resten av familjen därför har det bara blivit 2 st möten hittills.

Efter senaste fyllan så googlade jag in på AA:s hemsida och fick då upp onlinemöten! Wow! Det är ju nåt för mig, då kan jag logga in på vilket möte som helst i hela Sverige ?

Du måste ha Zoom installerat på mobilen eller datorn. Gå in på AA:s hemsida där du direkt kommer till en länk för enbart online-möten. För var och ett av mötena som finns, finns även en länk som du ska logga in på - låter kanske krångligt men plättlätt. Jag hade inte ens kameran på och sa inte ett ljud, ville bara lyssna och finna lite ro i kroppen.. Man gör preciiis som msn vill! Prova vettja!! ?

Det var ett tag sedan du skrev, hoppas allt är väl?
Kram

Hej vart kan man hitta självprogrammer?

Skriv och läs mycket här på forumet så ska du få all stöttning du behöver, men jobbet måste du förstås göra själv. Första steget är att verkligen bestämma sig. Det är stor skillnad på att vilja sluta dricka och att verkligen bestämma sig för att göra det.

När man väl bestämt sig är det många vanor, eller snarare ovanor, som man måste ta itu med. Men allt man övar på blir man bättre på, det väl du om någon om du idrottar mycket.

Riktigt bra incitament har du i alla fall för att sluta dricka! Bra att du sätter ord på dina tankar och känslor, det är bra att se det svart på vitt.

Kram

Jag har läst dina tänkvärda inlägg
Idag.Välkommen hit till detta hjälpsamma forum.
Känner väl igen mig kring detta med att kompensera.Det måste ta energi från dig.
Du är värd att må bra och göra din träning mer värdefull för dig.Rena och klara tankar!
Vi hjälps åt.Tack för dina punkter,hjälpsamma för mig på min resa.
Kram Pilla

Välkommen hit! Du har ju full koll på vad beroendet gör, både fysiskt och mentalt. Motivation har du också, så det låter som att du främst behöver ta dig ur det fysiska beroendet nu. Kan rekommendera Andra halvleks tråd, där finns det mycket tips om fakta för att vilja vara nykter. Du har som du själv beskriver så mycket att vinna på att bli nykter. Och fundera på om det verkligen är då skamligt om det kommer ut att du har alkoholproblem? Jag tror de flesta känner respekt för människor som är öppna med att de har problem och att de försöker göra något åt det.

Jag vet att det finns en psykologisk effekt att faktiskt förstärka de negativa effekterna av alkoholen och belysa det. Det är mycket det man gör i 12-stegsprogrammet. Faktiskt reflekterar över vad skiten gör, och reflekterar över hur mycket bättre livet är utan alkohol. Det är det jag vill återuppta och försöka få detta att hindra mig från ännu ett besök på systembolaget. Idag ska jag lista några (men långt ifrån alla) negativa effekter.

1) Ekonomiskt sett är det helt galet, men i år har jag nästan snittat alkoholinköp för 4000 kr/månad. Över 40 000 kr redan. Fortsätter jag så här 10 år till så har jag nästan slösat bort en halv miljon kr på ett gift.

2) Jag sover inte en natt utan att jag vaknar, oftast runt 03-04. Oftast är det en känsla av att kroppen håller på med avgiftning då jag ofta svettas och behöver även dricka vatten mm. Bristen av bra sömn, gör att jag placerar mig själv i riskgruppen för att kunna få hjärt- kärlsjukdomar eller diabetes TROTS att jag idrottar och tränar massor.

3) Jag är väldigt aktiv i sociala medier och nästan varje morgon börjar jag med att kolla om jag skrivit någon dum kommentar på fyllan. Ju fullare jag blir på kvällen, desto konstigare saker skriver jag, som inte har någon som helst koppling till min personlighet. Jag har till och med varit elak fast att jag är en snäll människa. Jag kan få en enorm ångest när jag loggar in på facebook på morgonkulan och ser att jag har 50 olästa kommentarer. Då vet jag att jag har skrivit något som har väckt uppmärksamhet. Märkligt nog brukar jag även om jag är duktigt berusad, kunna skriva på ett sätt som gör att ingen genomskådar mig och ser att jag är påverkad bakom inlägget. Däremot så är jag livrädd varje morgon över att ha just avslöjat missbruket. Den ångesten vill jag bli kvitt.

4) Jag tänker ofta att jag ska göra massa saker på kvällen. Sedan tänker jag att jag ska bara åka och handla alkohol, sedan kan jag ta tag i de sakerna. Dock så fort jag börjar dricka så fastnar jag vid datorn och gör inte så mycket mer än dricker resten av kvällen. Jag är känd för att vara driven och ha energi, men tappar totalt all handlingsförmåga när alkoholen har fokus.

5) Jag söker en partner och en flickvän, men det är ohållbart att ha alkoholen kvar i livet då. Dels kan jag råka skriva något märkligt när jag är full vilket avskräcker en date, dels så är viljan att umgås med alkoholen så pass stark att jag skulle kunna välja den istället för att datea en person jag är nyfiken på.

6) Att införskaffa alkoholen är ett projekt i sig. Jag vill inte visa upp mig på samma systembolag stup i kvarten, så jag roterar på flera olika. Jag kan köra 6 mil bara för att byta till ett nytt systembolag och handla. Sjukt beteende. Är jag ändå alkolberoende så kan jag väl lika gärna hålla mig till ett och samma bolag och spara tid/pengar? Nejdå, jag ska såklart dölja även för personalen där att jag har ett missbruk.

7) Att jag kommer få något värre fysiskt är bara en tidsfråga. Gissningsvis cancer. Cancer älskar alkohol. Kroppen känner av att något inte står till som det ska och en cellförändring påbörjas. Kanske har jag som 40-åring det redan nu? En tumör någonstans som bildas? Jag måste verkligen bli kvitt alkoholen och få fokusera på mitt idrottande liv, det är där jag kan se till att öka chansen att vara frisk och leva länge. Just nu är de fysiska symptomen att jag tycker att mitt minne har börjat bli sämre. Jag glömmer verkligen basala saker. Kanske ett första steg mot alkoholdemens. Sedan fryser jag, jag upplever en extremt dålig blodcirkulation. Kalla händer osv. Jag tycker även att min hy försämras, vilket kanske också beror på att jag ständigt blir uttorkad då kroppen avgiftar alkoholen.

8) Jag åkte på en muskelskada tidigare som har varit otroligt svårläkt. Jag har haft stöd i sjukvården, men de har varit förvånade över att den inte läkt över så lång tid. Jag är nästan helt säker på att alkoholen är boven i dramat där, för alkoholen påverkar upptag av vitaminer och annat som i sin tur påverkar muskler och ligament. Likaså förändrar alkoholen blodkropparna och cellstorlek mm.

9) Rädslan för oväntat besök. En kompis svängde förbi oannonserat för någon vecka sedan och jag märkte inte honom förrän han verkligen bankade på dörren. Han är även en sådan som skulle kunna öppna en olåst dörr, kliva in och morsa. Jag var nykter då, men på köksbänken hade jag 20 tomburkar folköl + två tomma spritflaskor. Jag fick total panik och bara försökte ösa ner allt i kökslådor så fort det bara gick men utan att han skulle höra burkskrammel mm. Sedan fick jag vakta de lådorna så att han inte skulle slänga skräp i köksskåpet eller så och råka se något. Så sjukt beteende.

Jag vill inte ha något av detta. Jag vill ha tillbaka mitt liv utan alkoholen. Jag vill aldrig mer dricka en droppe alkohol, någonsin.

Jag har funderat på det där med sug själv en hel del. Nu när jag har lagt av, 3 1/2 månad sedan, så känner jag inte heller riktigt ett sug. Jag har inte behövt Naltraxon eller Anatbus eller liknande för att lägga av. Men det var inte heller enkelt att lägga av, så det är ju inte det. Jag funderar på hur man skiljer på sug och annat.

Jag vet ju med mig att jag vissa gånger tidigare när jag t.ex hade ångest kände att jag måste ha alkohol. Fast nu när jag lagt av har jag inte fått samma känsla, även vid högre ångestpåslag. Jag har inte riktigt förstått ännu hur dessa mekanismer fungerar.

Nu kände jag ju mig också redo att sluta. Jag misstänker att hade jag inte känt mig redo så hade jag redan haft ett återfall. Men då måste jag väl ha ett sug?