Senaste kommentarerna i forumet

Tack goa FinaLisa❤️❤️

Önskar dig en fin dag på allra bästa vis???

Känns som att det blir värre och värre, Nystart. Fattar inte att hon kan göra anspråk på rum i ert gemensamma sk hem. Hoppas du får en bra vecka nu och hittar en väg ut. Känns som ni balanserar på gränsen till avgrunden.

Sänder en extra styrkekram till dig idag!???
?????

Känner mig obeskrivligt trött...men som skönt är inte pga att jag drack alkohol igår utan satt uppe sent för att se färdigt serier.

Skönt att åka t jobbet...träffa kollegor och föräldrar...

Har ju klarat två måndagar tidigare att vara nykter så inställningen är att här kommer den tredje.

Allt det bästa till er som kämpar för att vara nykter idag??

Kram?

Fredag och lördag är dagar som det ligger en förväntan över, något kul ska alltid hända, kalas, fest osv.
Men söndagen, denna ”onödiga” dag man inte kan göra någonting kul med, inget festande för det är ju arbetsdag dagen efter, suck!
När stugan är aktiv så betyder söndagar packa och åka hem, i stort sett inget annat.
Men den har sina fördelar, det är en dag där man tvingas ta det lugnare, eftersom man inte kan parta på.
Det intressanta för mig egna del är att den har bytt innebörd, gått ifrån hemsk bakfylleångest, till panik över att den tappat någon typ av innebörd, vad gör man när man inte botar sin baksmälla med ångest?
Man får plötsligt väldigt mycket tid över, till annat...
Kratta trädgården, rensa garaget, städa, renovera, ta en promenad och umgås med sina vänner, utan alkohol.
Det ställs lite på sin ända, att umgås utan alkohol, det blir till att sätta sig i skolbänken igen.
Så hur gör man när man inte fyllepladdrar utan måste umgås med sina sinnen i full kontroll?
Jo, det kräver lite av en, det är som att backa i tiden, hur gjorde man innan alkoholens inträde?
För mig betyder det någon tid i tidiga tonåren.

Man får värdera om allt från början, vad är viktigt för mig, partypajasen drar ett täcke av allvar över sig.
Drar sig lite tillbaka och låter andra få inta den platsen, och går över till att betrakta istället, jag är med men i bakgrunden, att abdikera tronen som partygossen, den roliga, djärva, galna, barnsliga, och snacksaliga typen.
Jag sitter idag som andre, tredje kanske fjärde man i händelsens centrum, fortfarande med i diskussionen men betydligt allvarligare och misstänkt tråkig, den som kan berätta hur det egentligen var på festen.

Man vänjer sig, så är det, vad har jag att välja på, egentligen?
Som sagt, det är en förändring som man behöver acceptera, visst saknar jag den, men har svårt att fejka fyllan.
Jag kan inte förändra mitt modesläge, är jag glad så visar jag det, är jag irriterad så syns det också, inget jag kan förändra med alkoholen, man blir lite ärligare med sitt humör, så här mår jag just nu.
Det står mig fritt att byta umgänge eller till och med att gå hem när jag så önskar, jag bestämmer, inte fyllan, inte klockan, jag får ett lite friare val och vad är det för grej att låta klockan bli på småtimmarna om det ändå festen har dött av sedan länge tillbaka, och även om man inte drack så blir dagen efter väldigt segdragen.
Det är helt okey att gå och lägga sig när man är trött, man ska lyssna på sin kropp, den kommer att belöna dig.

Veckan som fick har bjudit på lite...
Torsdagen gick vi två par på en Coronaanpassad föreställning, första sedan i januari tror jag, och visst var vi kulturellt utsvultna, skrattade mycket som vi inte har gjort på mycket länge, det var förlösande, ja gisses.
Biljetterna var snordyra, men det blir de när man inte kan ta inte så mycket folk, men maten god och servitörerna proffsiga, de hade ett fullt sortiment när det gällde alkoholfria alternativen, ingen skam på dem.
Men det blev nog en av de första och sista föreställningarna, restriktionerna hårdnar och de fick stänga igen.
Dagen efter så åkte vi med ett annat par på en Coronaanpassad weekendresa till en herrgård.
Vi var nog tio par som delade på hela etablissemanget, man fick tidsboka bastun så vi inte blev för många.
Det kändes konstigt att sitta i en sådan bamsebastu med tre aggregat, men vårat andra par är halvfinnar så det blev hardcore sauna med dopp i sjön, brr!
Dagen efter svängde vi förbi ett slott och tog en eftermiddagsfika, där var vi också ensamma, vi satt länge vid den öppna spisen och värmde oss till lukten av levande eld, en pepparkaksstubbe fick äntra mina smaklökar, nedsköljd med en ljummen latte.
Vi handlade på vägen hem, bland annat de där täckena som jag skrev om förra helgen, härliga!
Väl hemma väntade dottern med barnbarn och hundar, så det blev båda lördags och söndagsmiddag med dem.
Huset ser ut som ett bombnedslag när de är här, och det är ingen idé att ens försöka hålla det rent.
Det svider i ett morföräldershjärta att se skiten samlas, men det är bara att härda ut.
Vi bytte ut en trasig kyl/frys i garaget som tidigare hållit allehanda drycker svala, men på sistone endast härbärgerat mögel, och det är inte lika gott, så det blev jungfruresan för nya släpet, t.om på återvinningsstationen hade de Coronaanpassat, det var kö, en bil ut, en bil in.

Min senaste favoritlåt på den streamande musiktjänsten heter POV (point of view) med Adriana Grande.
Det sjuka är att jag har skapat en illusion runt omkring den låten när jag har legat och sovit till den.
Drömmer mig om en teaterscen med mörk möblemang i en westernsaloon, då det är man i en väldigt maskulin utstyrsel som sjunger låten bakom någon typ av möblemang som täcker honom från midjan och nedåt.
När det kommer till refrängen med point of view så trippar han mellan två bås med enbart iklädd en rosa ballettklänning nedtill, han försöker utge sig från att vara en sådan rejäl karlakarl, men gillar att klä sig i kvinnlig utstyrsel, ja löjligt kanske, men den filmen utspelar sig på mina hornhinnor varje gång jag hör låten.
Och jag älskar låten, och nu går filmen i repris hela tiden, sa jag att jag har en väldigt stark fantasi?

Jaja, det var denna veckas redogörelse, nästkommande vecka blir det till att renovera det rummet som vi tog möblerna ifrån till det första renoverade rummet, det kommer aldrig att ta slut, bara jag som blir slut.

Nu ska jag njuta i mitt nya fluffiga varma prassliga täcke, och nyinköpta sängkläder som påminner om hotellets.

Berra

Vi säger heja heja oss!
Oavsett var vi är på vår väg till nykterhet så behöver vi pepp och hurra-rop på vägen!

Någonstans ska man börja , du är på rätt väg. Hoppas att kvällen din har varit okej

Har varit inne och läst men inte skrivit på ett tag. Jag har det bra och hoppas du har det med. Fått dille på stickning vilket jag inte sysslat med på många år och svurit ve och förbannelse när det blivit fel? men nu är både bak och framstycke klart.
Håller mig nykter och tänker fortsätta med det ett bra tag framöver.
Varm hälsning tillbaka till dig?

Styrka till dig och kämpa vidare med terapi och nykterhet, det kommer bli bättre även om det inte känns så... Finns det något du kan göra som du brukar bli glad av?

Överlevt denna helg ochså. Sov hos vännen i fredags men blev lite tjafsigt mellan oss så åkte hem på lördagen. Så varit själv sen dess. Sovit mest för hålla ångesten och tankarna borta. Förr älskade jag helgerna nu hatar jag dem. Ser inte ens fram emot julen. Känner mig inlåst indelta land, vill kunna resa och må bra. Känns som de onda aldrig kommer gå över

Intressant det du skriver, det ligger mycket i det! Undrar hur det kommer att se ut ur ett långtidsperspektiv. Jag tänker att om många unga börjar med droger idag pga lättillgängligt och dåligt mående osv.....hur ska det bli med alla dem sen? Klarar de av att lägga av när "ungdomstiden" är över? Eller blir det värre?

Jag hörde en ung kille som satt på tåget och pratde vitt och brett om sitt och sin väns droger. Han sa till personen i luren, "du har ju REDAN börjat med sprutor och fortsatte med -jag har inte börjat med sprutor ÄN. Det är beklämmande.

Hursomhelst jag är beredd att hålla med om att alkohol också är en drog. Och även om min nykterhet just nu går bra så önskar jag att jag kunde skriva som du, att jag är glad att vara av med alkoholen. Jag vågar inte säga det ännu....men hoppas kunna känna det starkt framöver, att jag faktiskt är av med den.

Tack igen Kennie! Ha det fint?

Tack snälla !
Ja det är fantastiskt ! ?

Ja det känns bra att börja ta tag i sig själv och omgivning nu. Men tungt också såklart. Men varje dag jag själv håller mig nykter så är jag ändå rätt nöjd över mig själv.

Det är nog lite som du säger, med dagens ungdomar och droger. Jag har ungdomar i min närhet som har argumenterat om fördelarna med tex hasch mot alkohol. Och det måhända att det kan finnas poänger i deras argument. Men det som bekymrar mig mest är nog att de ungdomar jag ser ute, dels är unga och dels är påverkade vilken tid och vilken dag som helst, oftast ensamma. Så det känns inte som om de drogar ner sig för ett festligt syfte, så att säga. När jag var ung så drack man på fest på helgerna. Aldrig ensam och aldrig när som helst på dagen. (Fanns ju iofs de som hade problem även då).

Hursomhelst känns det tragiskt. Tilläggas bör att jag bor i Göteborgregionen, kanske är det hela mer påtagligt i storstan.

Nog om detta, jag ska försöka fokusera på mitt eget mående, innan jag dömer andra.

Tack igen Charlie, Ha Det fint! ?

Vi är väl en del här som har lagt rusdrycker på hyllan och har väl alla tagit lite olika vägar dit. Som säkert de flesta andra började mina tankar på att förändra mitt drickande långt innan jag gjorde slag i saken. Jag försökte väl förvisso under en längre tid att skära ner, med varierande resultat. Hade jag kunnat skicka ett råd tillbaka i tiden till mig själv när jag ville förändra mitt drickande hade det varit att hålla upp helt under 3 månader.

Nu börjar du själv fundera över ditt drickande och vet inte riktigt hur du ska göra. Att inte dricka på vardagar är absolut ett bra steg. Vi alla fungerar lite olika, såklart. Men mitt råd skulle vara att inte dricka alls under ett tag. Säg en månad i alla fall. Om du inte klarar det så är det väl ett tecken på att du behöver det.

Det finns ett program här på sidan. Testa att börja med det och var sen här och skriv varje dag och dela med dig om hur det går.

Nej

Låter som en jättebra början :)
Ts hjälp av sidan, titta in här och läs lite om suget knackar på dörren.

Har du fått någon hjälp tidigare med ditt betroende ?

Jag har själv suttit där med vin i glaset och känt att det var det enda som kunde hjälpa mig. Jag blev grundlurad. Istället ökade min tolerans, jag behövde mer och mer vin för att få samma effekt, och jag gick över fler och fler gränser.

Så jag satte stopp. Jag vill inte traska i min pappas fotspår mer. Han dog pga leversvikt vid 61 års ålder. Jag fyllde 51 år nu i höst. Det är nog nu. Kan jag så kan du! Läs min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få”. Där finns en massa tips på böcker, poddar, Youtube-klipp. Du måste hjärntvätta dig med nyktra argument.

Men sluta slå på dig själv är du snäll, du behöver krama dig själv snarare ❤️

Kram ?

Inget sug alls idag. Otroligt trött istället. Tror att man kan känna sig utmattad av suget och stressen den medför? Tröttheten går ju att hantera. Glad att det gick bra denna helg.

Sisyfos...tror att du har skrivit om detta någon gång tidigare eller annars är det någon annan. Jag håller med dig om det här när andra lanserar sin lösning som sanning...jag har så svårt för det. Jag tänker att man kan berätta hur man själv gick tillväga för att bli nykter men att tänka att det är den enda sanningen och lösningen tar jag inte så lätt till mig. Men, din tanke om järnbrist kanske vore något att testa även om jag inte tror att det är lösningen för jag tänker att det sitter så i mina tankar. Äter sedan länge B-vitamin och tar D-vitamin under det mörka halvåret vet inte om det gör skillnad fast å andra sidan har jag ju inte testat att vara utan. Äter även Omega-3. Fast även om mycket sitter i tankarna så tänker jag att är alla värden så bra de kan vara, man äter en bra kost och försöker att motionera då har man bättre förutsättningar för att klara att bli nykter.

Jag har vid många tillfällen tidigare skrivit att jag behöver hejarop i motvind men vet att det är många som tycker att det är svårt att heja då. Och...vi alla tänker och känner olika...och var och en gör som den vill...det är ju frivilligt om och när man vill skriva här. Men vad du skrev Charlie70 var ändå..."Häng kvar, Varafrisk" och det är ett slags hejarop för mig. Visst, jag skulle kunna testa att skriva före men jag tänker att när jag väl har bestämt mig för att dricka alkohol är det svårt för att få någon att få mig på rätt bana...utan det handlar mycket om mig själv där. Fast jag kanske tänker fel eftersom jag inte har testat att skriva före.

När jag skriver att jag behöver hejarop när det blåser motvind så tänker jag lite på hur det var när jag arbetade i skolan eller på mina barn. Det är kanske inte jämförbart men elever/barn som misslyckas med sina uppgifter behöver väldigt mycket uppmuntran för att fortsätta med det som är svårt för att inte ge upp ...kanske börja skolka osv. De behöver ju lika mycket uppmuntran om inte mer än de elever som redan lyckas. Fast de som lyckas behöver givetvis uppmuntran för att gå vidare på sin stig.

Hur som helst jag är glad för varje inlägg jag får och det betyder oerhört mycket. Jag har inte lyckats med att få mer än fyra nyktra dagar i rad men har iaf av Novembers dagar hittills lyckats vara nykter 10 dagar av 22 och mitt mål är att de ska bli fler. Det är svårare att vara nykter på ett vis för jag känner inte riktigt yippee-känslan som jag har gjort tidigare men jag tänker att det får väl vara som det är. Även om det inte blir yippee så är det bättre att vara lite låg/avtrubbad än att vara onykter. Tiden vi lever i just nu påverkar mig också väldigt mycket....om man visste om och när det blir ett slut på den här pandemin skulle det kanske vara lättare att stå ut men nu känns det väldigt gränslöst. Så är det...

Hur som helst...inte läggdags ännu......men kommer att somna nykter!

Ja, jag försöker verkligen tänka framåt nu. Påverkar genom att rensa bort bilder på henne på min telefon och ta bort allt annat som påminner om henne. Måste försöka släppa och gå vidare nu, det finns inget alternativ. Men det är fruktansvärt jobbigt att gå igenom alla bilder jag har på oss tillsammans, jag ser ju att kärleken fanns där förr. Att det är det sista året som det verkligen inte fanns något kvar. När jag var i dåligt fysiskt skick och inte kunde träna så blev det inte ens bra för oss över sommaren i år, det var nog verkligen det som avgjorde allt.

Att man inte inser att man är mitt i en depression förrän efteråt gör mig väldigt ledsen. Jag hade 70 dagar nykter förra hösten, sen gjorde jag illa mig och sket i det. Det gjorde det värre än någonsin tidigare, jag tappade det helt med alkoholen och mina prioriteringar. Usch fy fan vad jag ångrar mig ibland. Men det är som det är, inget att göra åt nu. Måste gå vidare och ett steg i det är att rensa ut allt som påminner om henne. Sen behöver jag träffa någon och kramas lite.

Bullret

Du har så mycket gott i livet, och man märker att du själv ser problemet, bra utgångsläge för förändring. Och vardagen blir så mycket skönare. Visst kan man sakna ett gott glas, men det finns så mycket annat man kan äta och dricka och göra, saker som inte riskerar att förstöra hela en tillvaro. Kör på nu, släpp sargen, du kommer bli förvånad över hur skönt det är att slippa dricka..

Så bra du är, Illaute, som har klarat att vara nykter så här länge! Jag själv har inte gjort det men jag kan känna igen den känslan du beskriver...att det är liksom inte toppen...men jag tror att det kommer att bli bättre!

Heja heja dig!!

Det är alltid en bra början om du tycker att du dricker för mycket i stort. Man måste börja någonstans. Gå in och läs och skriv här när det blir tufft, kan hjälpa lite i rätt riktning.

Har beslutat att inte dricka på vardagar, steg ett

Det verkar som att insikten finns där Tretorn! Mitt problem var länge, länge likadant. Vägrade helt enkelt acceptera det jag innerst inne visste sedan länge tillbaks. Nämligen att det i princip aldrig längre stannade vid en mysig whiskeypinne och 1-2 glas vin. Risken för ännu en morgondag i ånger, bakfylla och orkeslöshet var, ja typ 100%. Ändå, med en dåres envishet, hittade jag en ny förklaring framåt fredag att denna helg blir annorlunda.

Värdelöst alltså och det blir värre, tro mig. Jag var funktionell alkoholist under många, många år, bra jobb, fint hus och fin familj. Men för varje år snäppade jag upp min dysfunktionalitet lite grann i taget. Tillräckligt lite för att att kunna hitta en ny modell som lyckades förklara mitt drickande och varför det fortsatt nog var en bra ide´ att mysa på med min fredagswhiskeypinne. Tillräckligt lite för att på nåt magiskt sätt trolla kvar jobb och familj. Tills en dag, när allt rasade och jobb, familj och hus bara puts väck försvann.

Nu inträffade en ny fas i min drinkarkarrär. En mer destruktiv fas, utan något riktigt bra värt kvar att fajtas för. Ja, förutom den enda kärlek som alltid fanns kvar, fredagens whiskeypinne, som nu bytt skepnad från pinne till helrör och dessutom såg till att vi träffades nästan varje dag. Till slut gärna 3-10 dagar i sträck, mer än så orkade inte ens jag.

Till slut träffade till och med en såpass envis själ som jag på mitt vägskäl, där alkoholen fortsatte åt ena hållet men jag till slut svängde åt det andra hållet. Det jag har att säga om detta vägval är att det var synd att jag inte gjorde detta val 15 år tidigare, men för mig krävdes att jag hittat botten och hundra procent kapitulerade. Det visade ju sig också att all den rädsla och ångest jag hade inför ett tomt och spänningslöst alkoholfritt liv var totalt obefogad, det visade sig i mångt och mycket faktiskt vara tvärtom. Kikar jag i backspegeln så var ju en väldigt stor del av även min funktionella period som alkis väldigt tråkig och förutsägbar, med många gråa och tunga lördags- och söndagsförmiddagar. Det enda som förändrades under den tiden var att konsekvenserna blev fler och ångesten blev större.

Nu säger jag inte att ifall du fortsätter så kommer det att bli så här även för dig. Men utifrån din historia så tror jag att det finns en risk här som inte alls är försumbar utan högst påtaglig. Är du villig att ta den risken för att få fortsätta hänga med din whiskeypinne över helgen? Även om det så bara handlar om den minsta procents risk så skulle jag idag om jag kunnat få vara i ditt ställe, lätt välja bort den samvaron. Du har ju fortfarande det bästa hänget mitt framför näsan på dig, som make och pappa. Lycka till!