Senaste kommentarerna i forumet

Andrahalvlek För ditt svar. Tackar alla som svarat såklart men detta berörde mig verkligen ur samvetskvaltänket?
Ja, jag är så medveten om att alla här hemma är medvetna om det egentligen.
Jag har en väldigt nära relation med mina barn och de tre stora har en annan pappa än de tre små. Två av de ”stora” 12 och 13 åringen har autism och adhd. Plus några till diagnoser ( avskyr det ordet) på 12 åringen, adhd gånger mer.
Det finns inget jag gör förutom att försöka få de att må bra. De bor heltid hos mig, varannan helg hos sin far som försöker göra allt för att fortfarande visa sitt har mot mig efter att jag lämnat honom.
Min 13 åring med Aspbergers ( jo jag kallar ff autism1 det för det är precis vad det är) mår sämst av mitt beteende. Mina små... är tre små som jag vill Inte ska se detta i framtiden och jag önskar att jag kan göra detta. Så mycket.
Mina barn är min främsta källa till självförakt och helt ärligt sån besvikelse över mig själv.
Jag som lovade mig själv när jag stod som 7 åring och sa till mig själv att det här ska INTE mina egna barn behöva gå igenom....
Jag höll många punkter. Ett hem, kärlek kärlek kärlek, respekt och inte ha dåligt samvete. Våga vara den du är. Tillit och trygghet. Vi älskar verkligen i våran familj, iaf mina stora och jag. Min sambo har aldrig haft förhållande förr och inga barn och förmodligen med diagnos han med. För han förstår inte.
Men där brister jag ju nu... De är ff trygga men min ena son kan inte ens med att jag tar ett glas vin. Det är för mkt för honom även om jag inte ens är påverkad. Jag gömmer och smyger.
Det är så mkt här hemma och så mycket från mitt förflutna kommer ikapp dagligen.
Jag trodde jag var stark men jag är en skit.
Skitmänniska som inte kan fixa det jag vill och egentligen kan. Jag vill fly.
Jag vill svara er andra också men kan inte just nu. Kram på er?

Era ord är som en varm hand på min panna..
Vill verkligen lyckas den här gången.
Orkar inte falla tillbaka ner i alkoholträsket ännu en gång.
Just nu vet jag att där är det ännu värre än den känsla jag har nu. Är rädd att börja glömma bara. Ska göra som Torn skriver, hålla mig kvar här för att bli påmind..

Din hjärnkemi har fullt upp med att formera om styrkorna efter ditt alkoholstopp. Alkohol ger skyhöga nivåer, baksmälla bottennivåer. Nu får inte hjärnan sina toppar via alkohol längre och då måste hela systemet kalibreras om. Håll i och håll ut! Förr eller senare vänder det. Pulshöjande motion hjälper för då får du lite lindring i form av endorfiner.

Kram ?

Drickandet har gjort att dina signalsubstanser bivit hejkon bejkon. Nu när du inte dricker ska de omformera sina trupper och det är därför du känner dig låg. Många är otroligt trötta och energilösa i början. Efter hand blir det bättre. Lovar!

Kram!

Jag tror på det jag kallar faktametoden. Nöta fakta, fakta, fakta och sen repetera, repetera, repetera. Hjärntvätta sig med nyktra fakta. Tills man inte längre vill dricka alkohol, lika lite som man vill dricka bensin.

Kram ?

Osvuret är bäst. Både vad det gäller alkoholstopp för evigt och om det blir ni två igen. I båda fallen jobbar tiden för dig.

Bra att du trivs bättre i ditt eget sällskap. Du känner väl till den gamla klyschan ”Man måste älska sig själv innan man kan älska någon annan.”

Jag är fatalist och tror på ödet. I kombination med varje individs inneboende kraft. Är det meningen att något ska ske så sker det, annars öppnas andra möjligheter. Det gör att jag sparar mycket energi både på att slippa älta det som har varit och att grubbla på framtiden.

Kram ?

Nu har helgen i stort sett passerat och jag har inte druckit något, men däremot tänkt väldigt mkt på alkohol. Helgen har varit avkopplande men väldigt grå och tråkig. Känner mig låg hela tiden. Orkar inte uppbåda någon som helst lust eller kraft till något. Såg framför mig hur mitt nya nyktra liv skulle vara fullt med energi och ork till att göra saker och ta tag i sånt som inte tidigare blivit gjort. Vill tro och hoppas att det är en formsvacka. På onsdag är det en månad sen jag drack och det är nog ungefär så länge som jag tidigare har lyckat hålla mig vit. Vid den här tiden så börjar jag vackla och glömma. Måste hålla i nu...

Ja, man får upp ögonen för hur alkoholen normaliseras hela tiden... Och det är både lätt och svårt att sluta tidigt i missbruket. Lätt för att man inte hunnit bli särskilt fysiskt beroende, svårt för att man inte har så många negativa effekter av att dricka, det är lätt att börja ifrågasätta sitt beslut . Men jag vet att det var på väg utför, och precis som att ett djur inte måste springa mot brandröken för att kolla om det verkligen brinner, så följer jag min instinkt som säger mig att jag bör hålla mig borta från alkohol... Och angående julen så ska jag unna mig lite extra godsaker istället för alkohol. Glöggkalorierna byter jag mot fudge och knäck. Och till julmaten är julmust väldigt gott!

Är helt utbränd och utmattad, hon har hållt låda hela morgonen och allt är mitt fel. Precis allt. Jag har splittrat familjen, jag betedde mig som en skurk igår, hon berättade återigen att jag inte har någon rätt att vara i vardagsrummet eftersom det är hennes rum. Jag får vara i mitt arbetsrum, köket, toaletten samt det extra sovrummet. Det värsta är att hon anser sig ha den rätten. Jag har inte inte ork att bråka, har inte ens ork att vara där för barnen. Jag har ingenting kvar att ge, Scapegoat pratar och pratar men jag kan inte ta in vad hen säger, jag ser bara att läpparna rör sig. Nu ska jag iallafall försöka ta barnen till lekparken, få se hur det går.

Ja det är där jag hela tiden vacklar, varje nykter dag känner jag att det är så jag vill leva och må. Men när jag tänker på noll konsumtion på lång sikt uppstår genast en saknad och jag börjar ”förmysa” alla drycker i alla sammanhang.. Jag har provat uppehåll i flera år och hoppas på måttligt bruk men det har aldrig funkat som tänkt hittills. Jag vill men nånstans vill min hjärna inte köra linan ut, jag måste bearbeta min hjärna..

Dricker vin vår dag dockor inte starksprit, behöver råd och stöd för att minska drickandet

Tack

Ja det är det många som gör och gjort härinne. Välkommen

Välkommen hit. Jag säger som övriga och bästa tid att börja är nu. Kram

Hej igen. Helgen har varit väldigt ensam, jag har suttit inne med lite halsont och det stoppar ju alla former av socialt liv i dessa tider. Men jag börjar känna mig ok med att vara själv. Jag känner mig inte så stressad av det längre. Det är okej att saker är som de är. Jag vet mitt värde och jag tror på min förmåga.

Idag har jag pratat med mitt ex i telefon i tre timmar. Varken hon eller jag ville lägga på, men till slut så går det inte att prata längre hur mycket man än vill det. Hon var väldigt mycket inne på att vi inte har något förtroende för varandra. Jag är beredd att hålla med. Jag pratade mycket om hur mycket alkoholen har förstört mitt liv och att vårt förhållande var dödsdömt redan innan vi blev tillsammans. Jag hade redan supit ner mig i 6-7 år när vi träffades. Självmedicinerat för min ilska. Bearbetat jobbiga händelser genom att dricka mig stupfull. FY fan. Jag mår så mycket bättre på bara dessa tre månader sedan jag slutade dricka och vi gjorde slut.

Jag tror verkligen att exet insåg att jag är en förändrad människa och att jag aldrig kommer gå tillbaka till att dricka. Att det är på riktigt och att jag gjort det för min egen skull, inte för hennes eller någon annans. Det jag ser framför mig är min fru och mina barn. Det är det som driver mig framåt i livet just nu. Jag sjabblade bort det här, men jag ska aldrig göra om samma misstag igen.

Jag är ju bar 27. Jag har hela livet framför mig. Men vilken befrielse det var att prata med henne. Jag saknar henne fortfarande så jävla mycket. Hon är rolig, kvicktänkt, snabb i replikerna. Har alltid svar på tal. Har alltid stöttat mig i allt jag gjort, inklusive att flytta till en annan stad för jobb. Vi gillar samma saker. Att vara ute i naturen, vara på landet, träna ihop. Problemet är att jag har försakat det, framförallt det senaste året när hon jobbade och jag pluggade.

I grunden tror jag att vi har samma prioriteringar i livet. Att vi skulle kunna älska varandra i resten av våra liv så länge alkoholen inte är en del av mitt liv.

Men.

Hon sa att hon behöver träffa andra för att veta att hon är fri att göra som hon vill. Jag kommer också behöva göra det snart, det vet jag. Blir galen av att inte få någon fysisk kontakt.

Vi älskar varandra, det är jag helt övertygad om. Men vi kan inte vara med varandra just nu, vi får se framöver. Men nu går det inte. Jag tror att det är viktigt att jag också träffar andra, kan inte leva på hoppet. Hon sa ju uttryckligen till mig att hon vill ha det såhär. Och att hon försöker komma över mig samtidigt. Usch, detta är det jobbigaste jag varit med om.

Jag försöker att inte gå ner mig alltför mycket och bli påverkad, men jag vet att det är mitt fel. Hon vill inte att jag ska be henne om ursäkt. Hon tycker om mig precis som jag är, trots alla mina fel.

Men jag kan inte sluta tänka på att det är mitt fel. Det hade kunnat vara mitt livs kärlek, men nu känns allt bara uppgivet.

Fy fan för detta.

Jag tar det viktigaste först, att vara nykter. Jag rör ALDRIG skiten igen.

Bullret

Nu har jag ägnat nästan hela veckan åt att lära mig om narcissism. Det har varit lärorikt men nu får det räcka.?

Jag känner en viss sorg men också tacksamhet. Utan min vän, som väckte så mycket känslor i mig, hade jag nog inte varit där jag är idag. Förälskelsen motiverade mig att fortsätta vara nykter, gå på möten, lyssna och lära. Min sponsor fick jag med hans hjälp. Och många fina stunder av gemenskap.

Jag tycker synd om honom. Jag vet att han lider av svår ångest, dagligen. Men det ursäktar inte beteendet. Jag ska be för honom. Det är bara Gud som kan hela honom. Inte mitt jobb.

Nu har jag varit på högmässa. Jättefint. Kyrkan har lovat hålla öppet för gudstjänst framöver, på ett eller annat sätt. De får direktiv från biskopen varje vecka.

Sköt om er! ? ?

Välkommen tillbaka Tretorn! Ser att du har startat några trådar under året. Håller med Andrahalvlek om att man måste bestämma sig, inte bara vilja. Min fråga är hur Du ser på din framtida konsumtion. Noll eller mindre i bland?

Fantastiskt bra jobbat! Hurraaaa!!

Kram!

Vilken gåva att du har hittat läkning i sångmantra ? Jag älskar också sångmantra, och faktum är att det finns forskning som visar att det hjälper hjärnan att återhämta sig.

Kram ?

Har du läst här ett tag så vet du att vi alla har varit där du är nu. Och du vet också att många av oss har varit nyktra ett tag. Det går. Kan vi, så kan du. En dag i taget. Det är dock väldigt stor skillnad på att vilja sluta dricka och på att verkligen bestämma sig för att sluta dricka. Har du bestämt dig? Inifrån och ut?

Kram ?

På varenda punkt faktiskt. Jag drack också vin för att få sova. Grundlurad blev jag. Utan vin sover jag MYCKET bättre, men det tog sin tid att komma dit. Tyvärr måste jag säga att dina barn är mycket mer medvetna om ditt drickande än du ens vill veta. Ta din nyktra sambo i hand och börja traska - en dag i taget nykter!

Jag kan tipsa om att just nämnda Annie Grace har ett onlineprojekt som heter ”The Alcohol experiment”. Det är gratis, det är på engelska, och du får nya lektioner dagligen i 30 dagar. För att lära dig mer om alkoholens verkningar.

Kram ?

56 dagar!
Jag är så nöjd, så glad, så stolt.
Jag kan om jag vill. Och jag vill.
Sångmantra är det som hjälper mig bäst när oro och ångest får mina tankar och känslor att okontrollerat skena iväg, det samlar ihop mig, lugnar och läker.
Mycket bättre än vin.

Tack! Jag känner lika att jag känner mig lurad av alkoholen och lurar mig själv hela tiden. Fast jag är medveten om mitt bruk och effekter och egentligen inte vill. Men jag måste göra nåt som lurar bort det från min hjärna, helst något som inte gör att jag glömmer bort kampen fram emot torsdag fredag..

Välkommen hit med egen tråd!
Så klokt med en tanke om förändring.
Själv känner jag mig så lurad av alkoholen.
Jag har gett den alldeles för mycket av allt.Försköning,tid,bekräftelse och framför allt min tro på att det var det enda rätta att dricka den.
Jag tror på dig.Du är värd detta.
Kram Pilla

Hej alla!
Ja då är det söndag och i vanlig ordning surfar man in på denna sajt, då denna helg blev precis som vanligt. Så bestämmer man sig att nu blir det ett långt uppehåll, helst för alltid då ångesten och samvetet kryper in under skinnet och man är seg och sliten och inte orkar med allt man vill och borde göra idag.

Sen är man fullt fokuserad några dagar och när det lider emot helgen så målar jag upp romantiska bilder om helgens mys. En god whiskey till travet och ett glas vin till god mat. Vilket alltid blir ett halvrör whiskey 2 flaskor vin och någon öl somnar på soffan och är en dålig make och pappa (fast jag egentligen är tvärtom men skulle kunna va socialare och orkar mer än krascha full på soffan)

Nu vill jag slippa skiten helt under en lång period. Men nu kommer julen och adventshelgerna. Mysigt med en snaps till sillen, en cognac i fåtöljen vid granen, värmande glögg. Börjar genast romantisera hela upplägget igen, fast jag vet att det blir mängder av allt - varje gång. Det blir ju inte en sipp cognac utan mest troligt är de bara en slatt kvar i flaskan dagen efter..

Nä nu gäller det att ändra tankesätt och hålla i!