Senaste kommentarerna i forumet

@frihetenfinns
Hej. Klappade migsjälv på axeln imorse, men idag kör jag samma mantra. Har inte haft så stort sug under veckan som gått men nu! Bygger färdigt en IKEA möbel och det krånglar så in i h-vete. tog över efter en annan som börjat och det var ingen bra start. Har inte varit så här sugen på en öl på länge... visste inte att IKEA möbler triggar suget :)

Nja, jag pratar hyfsat öppet med min fru. Men hon har sina egna problem som får mina att verka som bagateller....

Känner samma som du att när man börjar rota i sina problem djupare än vanligt så stiger pulsen.

Det jag tycker är jobbigt också är att man hamnar i sånt underläge när det gäller alkohol. Allt jag säger som ens antyder att jag vill ta en öl kan vridas till att jag har ett "missbruk" eller "förnekar mitt problem".

Nåja, nu är vi här och idag ska jag lyckas motstå suget!

Hur har dagen gått?

@roppåhjälp Tack så jättemycket, jag ska också verkligen göra vad jag kan för att ge mig själv en chans. Jag fick en bild häromdagen av att alkoholen jagar mig, för ofta när jag tar vin vill jag egentligen inte, men så kom jag på att om alkoholen jagar mig så är det jag som går först, och då kan jag också försöka stanna upp (och försöka inte döma mig om jag inte klarar det). Ha en fin dag!

@Brasa Jag sökte terapi av andra anledningar men när jag väl satt där vid ett av tillfällena så fick jag en ingivelse att säga precis som det var med alkoholen. Det kändes jätteskönt, hon är väldigt medkännande men det väckte också ångest, fick helt oproportionerliga rädslor för vad det skulle innebära att berätta, för mig och för mitt liv, så jag var inte helt ärlig i början med exakt hur jag dricker men jag försökte vara så pass ärlig att hon skulle fatta att jag har problem, och sedan berättade jag mer och mer. Men det paradoxala var att i takt med att jag berättade och började läsa här så eskalerade det ännu mer, kanske att det väckte ångest att erkänna för mig själv hur jag har haft det. Jag var dock ärlig med det också, vilket var bra, så hon kunde stötta mig i det.
När du skrev nu, och när jag fick det förra svaret ovan, så kände jag en sån enorm tacksamhet för att jag gick in här och att ni svarade. Att inte vara ensam.
Så jag tror att det var helt avgörande för mig att börja prata med en terapeut, det gjorde att jag vaknade upp ur en lång overklig mardröm. Även om det väckte mkt ångest och en slags overklighetskänsla, att gå omkring utanför världen under tiden som samtalen pågick.
Det där med att känna sig stolt och nöjd och sedan börja om, det fattar jag exakt. Har du någon du kan berätta för? Vän, partner etc?
Ja nu kämpar vi!

@frihetenfinns hej och välkommen in i värmen utan dömande. Va så rädd när jag börja skriva här i och med att de finns barn med. Tänkte nu kommer de trilla in diverse men jag måste skriva någonstans. Nu gjorde de inte det och jag och alla andra vet ändå att det är FEL så jävla FEL.

Känner också att denna sidan ger mig stöd i att förändra relationen till A. 🌸

@frihetenfinns
Hej
Oj, vad träffad jag blev. Jag är också på dag fem och tankarna snurrar.
Helt ny här och googlar efter stöd och tips.
Jag försöker tänka att "Idag ska jag försöka vara nykter, inget annat"
Och när jag vaknar imorgon kan jag känna mig stolt och nöjd.
Sen börjar det om...

En fråga, känns det bra att prata med terapeut? Funkar det?

Nu kämpar vi.
//Brasa

@roppåhjälp Jag är också ny medlem och känner igen mig i mycket som du och ni andra skriver i den här tråden. Jag har liksom både levt i total insikt om mitt drickande och förnekelse på samma gång. Jag håller på och försöker sätta andra ord på min relation till alkohol än jag gjort förut, för att inte dricka som jag gjort under så lång tid, och att vara här ger mig nån slags tydlighet och stöd.

@roppåhjälp Heja dig 🥳

Tillfrågad om jag ville ha A idag. Tackade nej och det känns skönt. 🌸

@Kennie PS Apropå ditt förslag om 12-stegsbehandling så har jag börjat tala om mina alkoholvanor med en terapeut och faktum är att det är under den tiden som det har eskalerat, som att detta att öppna dörren till beroendet har förstärkt beroendet, vad beror det på?

@Kennie Tack för att du svarar mig, och för dina ord. Ja, ett av mina "problem" som jag ser det är att jag ser så klart och ändå fortsätter, det är förrädiskt, jag kan gömma mig bakom att det inte är alkoholens fel utan mitt eget, att jag gör allt så medvetet (och därmed kan jag kontrollera vilket jag såklart inte kan, känner du eller någon annan igen det? Men det där du skriver om att trampa upp en ny stig i hjärnan ska jag verkligen ta fasta på. Jag har "studerat" mig själv ett tag och fått syn på att suget att dricka något oftast börjar på eftermiddagen, och om jag inte har något hemma så klingar det av efter ett par timmar och då är jag tacksam för att jag inte drack. Så jag tror också att vanans makt är stor, och att jag behöver finta mig själv genom att inte göra det enkelt för mig att ta ett glas. Men jag har också funderat på att hitta en gemenskap i nyktra sammanhang, att våga visa mig här är ett sånt steg.

Hej!
Det känns som att du ser väldigt klart på din situation och nu söker verktyg för att undvika återfall. Du känner säkert redan till det, men att tillgodose andra behov som trötthet och hunger är viktigt när suget kommer. Vila, ät något, vinn lite tid. Då lugnar sig ofta suget, och du kan se de där förrädiska tankarna för vad de är- beroendet som listigt försöker hitta de punkter som kan få dig att dricka. Min upplevelse är att det blir lite lättare för varje gång man säger nej till att dricka. Man trampar upp en ny nykter stig i sin hjärna. Har själv barn i tonåren och är varje dag tacksam för att jag nu kan hantera de situationer som ibland uppstår nykter. Många får också god hjälp av vården eller någon 12-stegsgemenskap, kunde det vara ett stöd för dig? Jag tror också att det är viktigt att inse att det inte bara är att sluta när som helst. Det där fönstret mot nykterheten öppnar sig bara ibland, och det kan gå långt mellan gångerna. Så satsa allt du har nu, och håll ditt mål i sikte. Du har formulerat så många goda skäl att vara nykter.

Hej,

jag har varit här ett tag och läst alla generösa trådar och fått så mkt stöd (tack!) och känner mig redo att be om er hjälp. Jag tror att jag är redo för att skriva pga jag inte druckit något alls denna vecka, idag är femte dagen. Det känns så väldigt konstigt att skriva så, pga jag håller på att erkänna att jag inte kan kontrollera mitt drickande. Eller jag har alltid vetat att jag dricker för mycket, ibland för ofta, men jag har tänkt att jag gör det medvetet, att jag skiter i konsekvenserna eftersom jag vill dricka, jag har tänkt att jag behöver det. (En terapeut sa till mig i en alkoholbehandling som jag själv sökte upp för rätt många år sedan, i hemlighet, att hon inte bedömde att jag måste sluta dricka, hennes analys var att jag använder alkohol som ångesthantering). Men i söndags kom nån slags vändpunkt för mig. Jag drack mig in i minnesluckan för andra kvällen i rad (fjärde på två veckor).

Jag har druckit i princip varje dag sedan någon gång i november. I början en folköl, ibland två, ibland sex, ibland en halv flaska vin, och detta har ökat och nu på slutet har jag flera gånger i veckan druckit en flaska vin eller mer ett par gånger samma vecka, ibland i sociala sammanhang, ofta ensam hemma.

Från att barnen kom för snart tretton år sedan upphörde mitt drickande nästan helt och automatiskt, men i takt med att de blivit större och mer självständiga i kombination med att andra jobbiga saker hänt i mitt liv så har jag börjat förskjuta gränsen för vad jag tycker är okej, och det har eskalerat jättesnabbt den här gången. De senaste veckorna har jag som sagt haft flera minnesluckor vilket skrämmer mig jättemycket.

Ända sedan jag blev full första gången som femtonåring har jag sökt frihet med hjälp av alkohol. Frihet från sårbarhet, ångest och oro. Frihet från bedövning och avstängning av känslor. Frihet från mig själv och från den som andra tror att de ser. Frihet från självutplåning. Frihet från rädsla, från existentiell ensamhet (vilket är vad jag paradoxalt nog vill uppnå med alkoholen) och frihet från ansvar och kontroll. Men alkoholen har alltid blivit ett fängelse. Därav mitt användarnamn. Jag valde det utifrån den jag vill bli och är exakt just nu, någon som inte dricker. En sannare frihet. Men det är så skört, jag fattar ju det. Det är som att jag vet att jag kan, förmodligen kommer, trilla dit igen. Kanske inte nästa vecka, men kanske om två, eller om ett år eller tre. Som det sett ut förut har jag kunnat avbryta den mörka spiralen genom att inte dricka alls, och sedan efter en tid börja dricka normalt, dvs "som andra", jag har kunnat begränsa mig och oftast pga jag inte vill dricka mer, men så händer något jobbigt, eller ångesten kommer krypande, och så har jag glömt hur jobbigt det var att tappa kontrollen. Tanken kan då antingen se ut såhär:
1. Jag vet att jag hatar att gömma mig i spriten och det kan gå åt helvete men jag skiter i om det gör det för jag vill dricka.
Eller såhär:
2. Jag kommer inte börja dricka som förr igen, för jag är någon annanstans nu, och jag behöver försvinna bort/segla iväg/gömma mig med hjälp av alkohol, så jag gör det nu (och sen går det åt helvete till slut, dvs jag börjar dricka flera ggr i veckan och sen varje dag ensam och i smyg).

Jag har de senaste dagarna redan upptäckt en massa vinster med att vara nykter:
1. Jag slipper vakna med ångest
2. Slipper vara orolig för om jag kan köra bil
3. Jag kan åka till affären och köpa det som saknas till middan pga jag har inte druckit
4. Jag slipper vakna med blåmärken
5. Jag slipper hitta saker på fel ställe och undra hur de hamnade där
6. Slipper hitta överdrivet älskvärda sms jag skickat till nån jag egentligen inte alls vill vara så älskvärd mot
7. Slipper smyga och skämmas
8. Jag kan ta min sömntablett (vågar inte ta om jag så druckit så bara en folköl)

Flera gånger den här veckan har det slagit ner i mig, "men gud, jag är inte berusad, vad skönt", som att jag utgår från att jag från eftermiddagen och framåt är lite påverkad. Jag har också märkt hur klar min hjärna redan är, i hur jag ser på andra människor och allt runt omkring mig, alkoholen gör att jag hamnar lite utanför tillvaron, som i en egen bubbla där jag har min hemlighet som blir min vän och som jag skyddar hårt, och jag är så rädd att börja glömma hur det känns just nu och förlora det. Och jag hatar att kunna tänka så här klart och ändå skada mig själv.

Nu skrev jag i tråden "förändra drickandet", men det är väl en process, kanske ska jag inte dricka alls, jag vet ännu inte.

Hur gör ni som befinner er (eller befunnit er) i kampen, som kämpar för att kunna klara av att vinna mot rösten som kommer vilja övertala er att ta ett glas igen?

Ber om ursäkt för ibland korta svar, försöker kika in så mycket de går men oftast finns inte tiden (iaf inte på dagen att svara) vill helst vara här inne och läsa massor men tiden finns ej till det 🌸 hoppas på att få en stund framför skärmen ikväll 🌸

@Carisie ja, vad ens egna röst kan intala en saker. Lyssnat på något avsnitt där man inte ska tro på allt hjärnan säger och så är de ju verkligen! Även i avseende gällande att vilja ha A eller tänka att ”det kanske inte var så farligt”
Jag har förstått de också som du skriver att aldrig släppa garden!!! Det kan jag aldrig göra igen, måste hålla de hårt!

Tack så mycket för de fina orden de värmer verkligen ska suga in den just de du skriver en stund och stanna i de tankarna. 🌸

@tolga vi ska klara oss och bli bättre! 🌸 har du någon tråd där man kan följa dig? Eller läsa mer om dig? 🌸

@roppåhjälp
Förstår vad du går i genom. Är en ny medlem, men känner igen mig i de du skriver.
Smygandet, halsandet, o tror att ingen märker de.
Men vi kommer klara oss🥰

@roppåhjälp
Förstår vad du går i genom. Är en ny medlem, men känner igen mig i de du skriver.
Smygandet, halsandet, o tror att ingen märker de.
Men vi kommer klara oss🥰

@Svartadimman Jag skrev alldeles nyss till någon:

Hej 👋🏼 Det låter jobbigt att alkoholen styr delar av ditt liv. Om du ska göra en förändring - hur tänker du att du ska gå tillväga? Hur vill du att det ska bli?' Om du målar upp en målbild - hur ser den ut?
🩵

Så jag forwardar den även till dig. Gjort är gjort men hur ska du göra för att det inte ska bli gjort igen?

Alla har olika strategier och allt kan inte funka på alla. Jag har haft en vit period innan jag påbörjade min måttliga strategi och jag har maken med mig på tåget. Han har inga problem med alkoholen - men jag har ju (uppenbarligen) och för mig var det viktigt att tala om för honom att jag är i förändring - inte bara lova att det aldrig ska hända igen. Han stöttar mig i mitt beslut. Hittills går det som på räls men jag släpper aldrig garden.
😂

@LillaVideung74 Hahahaha... ja vad ska jag säga. Det är dagar som igår som gör att jag pallar med dagar från helvetet och ibland från ett helt okänt ställe som måste ligga djupare än helvetet. Sen är det ju så att jag ÄLSKAR mitt jobb. Tycker fortfarande att det är det bästa jag gjort att halka in på ett bananskal 🍌 i sjukvården för lääääänge sen - hade aldrig sett att jag skulle arbeta i ett vårdyrke. Sen är kanske intensivvården extrem på alla sätt. Nu är det extra påfrestande eftersom alltfler unga kommer in som förgiftade av alkohol och av droger. Tillgängligheten är enorm mot när jag var ung. Det är många alkohol + kokain som folk kommer in med. Jag reagerar också över hur många riktigt UNGA som fastnar i olika missbruk och suicidförsök. Ibland känns det som att Sverige inte kommer att ha så många medelålders människor om 20-30 år pga missbruk. Nu blev det här ett svart inlägg 🖤

Jag går över till grönt istället 💚🌱 då jag såg nåt klipp på Instagram om att plantera en skiva tomat i jord och det skulle växa så det knakar. HERREGUD... jag hade ju inga höga förväntningar och nu har jag inte tillräckligt stora krukor?! 😅 🍅🥷 Jag måste ta mig iväg & ordna med det de närmsta dagarna. Jag älskar att odla men jag har ALDRIG fått till så massiva tomatplantor. Förhoppningsvis kommer även gurka, zucchini, morötter, ruccola, vattenspenat, chili och rädisor att trivas på min balkong. De sistnämnda växer för övrigt så det knakar. 🌱

Självklart är det bara du som kan fatta besluten men jag tror (utifrån min upplevelse) att det kan hjälpa till att skriva här. Jag vet att jag kände mig ensam i min situation förut - nu gör jag inte det längre. Det skänker mig hopp och förtröstan att allt ska bli bra. Att jag kan laga mig.

🩵

Hej,
Bakgrundsfakta:
Jag älskar en öl i solen och kan nöja mig så.
Men är det fest då blir det fler enheter och när jag når en viss punkt så tappar jag kontrollen och dricker mer, blir fullare och till sist hamnar jag i dimman, där kan jag slockna vid 12 och inte minnas något förens jag vaknar dagen efter.
Detta oftast följt av att min sambo har varit orolig, ringt mig och jag inte svarar.
Sedan blir det tjafs dagen efter, hon är ledsen och besviken.
Jag förklarar att jag inte minns, jag säger att det inte ska hända igen. Men.. jag gör det igen och igen. Och jag säger igen att det inte ska hända..
Detta kan röra sig om 4ggr per år som jag dricker ute och 3/4 ggr är dimman där för att jag inte avslutat i tid eller satt gränser.
Men nu i fredags var jag ute och åt å drack med polare och när vi ska avsluta så hör en kompis av sig, dom ska inte vara ute så länge max 30-60min till. Jag hejdar inte mig själv, jag kör utan en tanke på familjen där hemma. Slutar med att jag går dit och dricker mer, vi går vidare till nästa bar, nej jag går inte hem.., kommer knappt ihåg hur vi kom dit 200m bort.. Beställer en öl i baren och sedan "vaknar" jag upp i någon park vid 03, sambon är förtvivlad. Jag ser alla missade samtalen, först kommer skammen krypande, sedan lätt arg, sedan kommer fyllan tillbaka och jag blir nonchalant mot min sambo. Men jag tar mig hem i en taxi (vilket jag ser i appen).
Detta är väl en klassisk utekväll.
Jag vill inte hamna där i dimman, men det blir som att en spärr släpps och jag bara kör på.

Ångesten är så jäkla jobbigt efter en sån kväll, vara i flera dagar och jag sabbar relationen.
Förmodligen för gott nu..

@roppåhjälp Jag tycker du är jätteduktig 🥇 Heja dig!!!
Alltså du & jag har samma "klocka" 4️⃣ dagar. Där -tick-tick-boom 💣 börjar förhandlingen. Drack jag egentligen så mycket? Blev jag fullare då? Inte än han var på midsommar iaf! Det var väl inte hela världen? Sen har det smugit tillbaka till vardagsdrickande igen.. alltså fre lör varje vecka och ibland nån vardag.. med ökad frekvens följer ökad tolerans och det är väl där och då jag lagt upp det för nästa karatefylla som ligger 6 månader bort idé 💡 Haleluleja! Där kom min saknade pusselbit! TACK! Som jag letat efter den! Jag har inte insett att jag lurat mig själv från dag 4 oavsett när i framtid karatefyllan kommer 🤦🏼‍♀️
Jaja-jag har iaf kopplat strypgrepp om konsumtionen och släpper inte garden.

Jag kom visst av mig i upphetsningen över att hittat en pusselbit 😂😂😂 Jag tycker det är superbra jobbar av dig att du bestämt dig att inte smyga mer. Det är klart att du duger. Att du är bra som du är. Faktum är att det finns ingen som är så bra på att vara du än just du. Vem som helst som skulle försöka sig på att vara du skulle ändå bara vara en blek kopia ☺️
Skriv saker i boken du är bra på, bra egenskaper hos dig.

Jag är säker på att du kommer att lyckas
🩵

Hej @whiskey kvinnan. Välkommen hit. Vi är ett gäng här som tragglar o kämpar! Vad bra du hittat hit o vågat skriva ärligt. Idag har jag inga smarta tips o idéer att komma med annat än att läsa runt i olika trådar o fortsätt skriva! Kram🍀

Tack @carisie🍀Fortsätt skriva, tycker så mycket om dina berättelser från dina jobbpass i bunkern. Att du bara orkar tänker jag. Vårdyrket är både underbart o utmattande. När det kommer till kritan så är det bara jag själv som kan hjälpa mig att fatta kloka beslut. Men det är fint att läsa andras berättelser och veta att vi är många som kämpar🍀Nu ska jag gå ut o grotta ner mig i lite plantering av tomater o blommor🍅🌻🌱

@whiskey kvinnan Hej 👋🏼 Det låter jobbigt att alkoholen styr delar av ditt liv. Om du ska göra en förändring - hur tänker du att du ska gå tillväga? Hur vill du att det ska bli?' Om du målar upp en målbild - hur ser den ut?
🩵

@Carisie skönt med en bättre dag på jobbet, de gör mycket 🥰

Nej va trist! Här är de också tråkigt väder 😴 hoppas sommaren snart kommer tillbaka.
Idag har ångesten börjat släppa efter fredagen så och jag börjar känna igen mig själv i spegeln igen. Det känns skönt! Idag brukar jag tänka att äsch de va nog inte så farligt ändå, barnen eller i alla fall barnet märkte nog ingenting men något hände i helgen, den skammen med morsdag. Spelar ingen roll hur lite barnen märkte, barnen ska aldrig vara otrygga så de känns skönt att tankarna inte vänt och jag är beslutsam i att aldrig mer smygdricka!

Idag har jag handlat en fin bok som jag ska börja skriva olika saker jag är tacksam över, motiverande affirmationer osv. Kanske ibland saker att tänka på till morgondagen.
Behöver verkligen höja min självkänsla och förstå att jag duger och detta får bli en början. Så trött på att bara så osäker och liten inombords, jämföra mig med andra kvinnor. Jag ska verkligen jobba på att bli ett bättre jag 🌸