Senaste kommentarerna i forumet

Känner igen mig i vad du skriver om att man blir trött på sin egen duktighet. För mig är det jätteviktigt att ha tid för intressen som stimulerar mig, annars hamnar jag i den där tristesskänslan. Har du något du kan ägna tid åt som hjälper?

Det är ikväll man ska gå på krogen va?
Efter kl 22 är vi helt safe. Inte droppe får serveras. Toppen!

Jag levde också med en självcentrerad och oreflekterande person som kunde bli väldigt elak, högfungerande alkoholist, på ytan en härlig och framgångsrik man, ofta ett monster i hemmet. Inget våld men psykisk misshandel och passiv aggressivitet. Kämpade i 25 år med att inte svika, stanna kvar, "tänk på barnen", vände mig själv ut och in för att bli älskad, tog så mycket skit att jag till sist hade suddat ut hela min självkänsla. Det var först när jag insåg det som Sisyfos formulerar – att jag gjorde hans beteende möjligt – som jag fick styrka att gå. Vi gjorde varandra till sämre människor och barnen tog skada under resan. Gör inte om mitt misstag...

Ok, det förklarar en hel del. Har du pratat med dina ”stödpersoner” om det där? De kanske kan hjälpa dig att hantera det på något sätt för här finns en stor konflikt tror jag, både inom dig och med övriga familjen.
Du skrev också om ditt mantra som du har inom dig. Får du hjälp med att byta ut det till nåt mer positivt. Det är ju förödande för självkänslan att gå med i huvudet. Ta sinnesro bönen i stället kanske. Även om man inte är med i AA eller religiös, är budskapet i den väldigt rogivande.
Önskar dig en bra helg!

På nåt sätt sviker du henne också om du stannar i ert kaos där ingen mår bra. Hon kommer inte att ändra sig. Om du lämnar däremot då måste hon hantera det på nåt sätt och kanske trillar det ner någon polett.

På nåt sätt sviker du henne också om du stannar i ert kaos där ingen mår bra. Hon kommer inte att ändra sig. Om du lämnar däremot då måste hon hantera det på nåt sätt och kanske trillar det ner någon polett.

Så sant och jag känner jag tagit rätt steg nu ?

Konsekvenserna jag fått av mitt drickande är ju så mycket värre än det som kan komma om jag slutar.
Snacka om att hjärnan är kidnappad!
Tack för att du sätter det i rätt perspektiv ??

Tack! Hoppas du har rätt??
Kramtillbaks

Tack för respons!
Handlade hem för kommande jul!
Självsäker, klar över att jag skulle kunna begränsa, ha lite lagom mysigt och värja mig mot tomheten. Så enfaldig är jag.
Efter en tids nykterhet känner jag mig oövervinnlig. Det skall man aldrig göra.
Bara det att jag blir så in i he uttråkad över all min duktighet. Hur tampas med det?
Befinner mig i en svår situation dessutom. Men det är det ju många som gör.
Men, ingenting, inga svårigheter blir bättre av alkohol. Fast det dämpar en stund, det går inte att komma ifrån.

Det finns ngn som skrivit om oss periodare att det är den svåraste formen av alkoholism. Jag tror det stämmer. Vi är nämligen ganska oemottagliga för terapi i o m att vi långa tider inte tycker att vi har några problem.
Jag lär väl komma ur denna svacka också. Har en viss erfarenhet.

Jag tror att det som hände var att du drack upp allt 1 månad innan du tänkt att du skulle dricka det.

Och nu har du haft din "suparvecka" och får därför vara nykter över Julen?
Kram⚘

Du har en plan som du jobbar mot att förverkliga ASAP. Att du är medveten om Stockholmssyndromet innebär att du kan övervinna det. Smärtsamt och ångestfyllt i stunden. Men friheten väntar runt hörnet. Du klarar det, ett steg i taget. Gör bara inte misstaget att tro att du måste kunna se hela trappan för att ta det första steget. För då tar du det aldrig. Kram

Det är flera år sedan jag slutade dricka nubbe, whisky och annan sprit. Då fanns det alltid en risk att jag spårade ur. Allra helst om jag var lite trött och sliten och liksom tog med mig det tempot in i drickandet. Då drack jag hetsigt, och blev jättefull. Nu har jag slutat helt sen snart 10 månader och det tillhör de bättre beslut jag har tagit i mitt liv.

Kram ?

Ps. Autocorrect ville ändra ”jättefull” till ”jättekul”, men det var jag absolut inte! Inte ens under kvällen, då var jag mest pinsam för min omgivning.

Ja, svårt det där, när det slår över... Du får väl prova regeln att inte dricka sprit. Och fundera över hur det är de gånger det funkar att dricka mindre, får du kämpa med att dricka lagom då, eller är du då nöjd efter några glas? Bra att du tar tag i saken i alla fall!

Pratar du om förra julen? Har du druckit sen dess? Och innan dess var du nykter hur länge?

Ja, alkohol är helt galet beroendeframkallande. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Välkommen hit!

Kram ?

Tack för ditt brutala men ärliga meddelande, jag är fullt medveten om att du har helt rätt och jag vet vad jag måste göra. Men jag kommer behöva göra någon slags plan och inte bara hoppa in i elden, en till vecka eller månad kan göra stor skillnad. Tills nu har jag ju dessutom varit chanslös då jag varit helt invalid och inte kunnat gå. Min största oro är att jag på något sätt ska falla igenom och ge henne en ny chans, därför arbetar jag med att koppla bort så mycket som möjligt och konstant påminna mig om hur elak hon är. Hon är en mästare på manipulering och att spela offer samt dela ut köngor som endast är till för att få andra att må dåligt. Jag har en plan i mitt huvud som jag håller på och finjusterar för att göra den. Det som tar emot är just det där förbannade stockholmssyndromet som gör att hur illa jag än vet att hon behandlar mig så känner jag att jag sviker henne, helt sjukt jag vet,

Snälla rara Nystart. DU måste lämna NU. Om inte för din egen skull, så för barnens. Både scape goat och golden child blir skadade för livet. Mer och mer och mer för varje dag du stannar kvar i det här. Du KAN inte låta den här mardrömmen fortsätta och skada dem värre och värre för att din fru kan förstöra dina saker, eller vilka andra anledningar man nu kan komma på... INGET är värt det, att inte bara förstöra barnens barndom, utan även deras framtid. INGET. Inte ens att undvika en vårdnadstvist och att bli svartmålad i den. Barnen är stora nog att ha mål i mun och tala för sitt bästa i familjerätten. Och familjerätten anlitar skickliga människor som får fram hela bilder, inte bara en försmådd makas fragment. Jag vet, för jag har regelbundet med den instansen att göra i mitt yrke, och de lämnar ingen sten ovänd. Aldrig har de litat på en av parterna framför den andra, oavsett hur hiskliga historier den ena eller andra föräldern kommer med. De utreder, tills hela sanningen är framme. Aldrig har jag varit med om att någon förälder förlorat vårdnaden för att de dricker heller. Det krävs bevis om kontinuerlig vanvård, misshandel eller liknande, i kombination med vägran att ta emot stödinsatser. Lät inget hindra dig för att rädda vad som räddas kan av barnens framtid. LÄMNA NU.

Anledningen till jag mår bra i polen bla är att där får jag va ifred alla vet nu har snusen semester och då kontaktar man inte mig. Här hemma förstår inte folk att jag kan inte finnas 24/7. Alla förväntar sig jag är den som ska ta hand om pappa men ibland orkat inte jag och pga coronan har han behövt mycket mer hjälp än vanligt och nu orkar inte jag mer.

Att ingen vill kommentera detta sjunkande skepp.
Jag hoppas bara kunna varna andra. Tro inte att du kan manövrera när du saknar roder

Ja, i dessa tider skall man ju handla när det inte är så mycket folk i affärerna.
Sagt o gjort! Efter några månaders nykterhet kände jag mig stark nog att köpa hem lite glögg( till kalle anka) en snaps till sillen och liten flaska fin cognac till sena julaftonskvällen.
Vad tror ni hände?
Känner mig grundlurad av mig själv återigen.?

Hej, är ny här men har bestämt mig för att ta tag i ett alkoholrelaterat problem som följt mig i många år..

För att göra en lång historia kort så handlar det om att jag ibland, två-tre gånger om året hamnar i situationer där jag inte har någon spärr utan fortsätter dricka tills det resulterar i minnesluckor, spyor och arg sambo.. Detta händer alltså ganska sällan, den absoluta majoriteten av de gånger jag konsumerar alkohol är det inga problem att sluta dricka och jag upplever inte heller att jag har några andra alkoholrelaterade problem, dricker inte alls när jag jobbar dagen efter, har inga problem att förvara alkohol hemma etc.. men känner att detta är illa nog och är ett beteende jag vill komma ur.

En bakgrund till det hela är att jag tidigare om åren umgicks i en krets med mycket festivaler, hemmafester och musik. Ibland var det jag som drack för mycket, ibland mina vänner.. och även om det ibland ledde till mindre roliga situationer var det ändå något som både jag och omgivningen mest ryckte på axlarna och skrattade åt.. Sedan sex år tillbaka är situationen dock en annan, bor i en annan stad och lever i ett stabilt förhållande men det som är kvar sen tidigare är att det då och då verkligen spårar ur. Kan vara på en fest, en AW eller till och med hos mina oerhört ordningssamma svärföräldrar.. (aldrig själv dock) och den gemensamma nämnaren är att det börjar lugnt med öl och alltid är supertrevligt innan jag plötsligt mister omdömet och tycker det är en jättebra idé att gå över till sprit och så slutar det som det gör.. Har tidigare mest ryckt på axlarna åt det hela men nu känner jag att det är dags att ta tag i detta och göra någonting åt det, inte minst sambon tycker det är jättejobbigt när det blir så här och jag själv känner att jag måste börja bete mig lite mer vuxet om man säger så.. Har pratat med alkohollinjen och kommit fram till att jag:

• Aldrig ska gå över till sprit när jag redan druckit några öl.

• Överväga att helt sluta dricka sprit under tex ett år.

Någon som känner igen sig eller har tips om hur jag kan undvika att detta händer igen..?

Men försök nu att ta en sak i taget. Det viktiga är ju att du nu är på väg att börja sluta. Jag vet inte vilka konsekvenser som kan ha uppstått fram till nu, men förmodligen är de både överkomliga samt oundvikliga.

Tänk istället på vilka konsekvenser du inte kommer att få eftersom du slutar nu! Det är ju det som är det viktiga.

Nu har du tagit det första viktiga steget. Du har bestämt dig. Förstår att det är läskigt att outa sig, men problemet är så otroligt vanligt och de är vana vid att hantera det. Det är tusen gånger bättre att be om hjälp än att fortsätta leva i förnekelse!

Kram ?

Jag är inte mig själv om jag ska umgås med människor utanför familjen dagen efter jag druckit. Dels känner jag mig usel, dels är jag orolig att jag ska lukta. Att bli avslöjad som alkoholist skulle vara så ofantligt skamfyllt. Och ändå är suget så starkt att jag utsätter mig för faran att bli avslöjad hela tiden...

Jag är så nöjd nu. Har ringt Vc och fick ett jättefint bemötande. Jag var ärlig och sa att jag behövde hjälp med att sluta dricka. Fick en tid ganska snabbt. Men det är läskigt att outa sig, vad kommer det få för konsekvenser?
Försöker dricka på en mininivå för att inte bli abstinent, det går ju så där... Tänk vad pengar jag kommer få över sen, så sjukt att hålla på så här.