Senaste kommentarerna i forumet

Grattis till dina två nyktra veckor, strakt jobbat! Jag tänker att du är fel ute när du tänker >ska< ("ska man inte bli piggare?") eller förväntar dig för mycket saker av nykterheten i sig. Det finns inga regler för hur någonting utvecklar sig när man slutar dricka. Inga mallar för hur lång tid saker tar. Många gånger är inte alkoholen själva roten utan en dålig lösning och flykt från andra problem och det är nog mer regel än undantag att andra problem kommer fram när alkoholen plockas bort. Det som göms i snö... Så utgå inte från att det är något fel på dig eller leta efter någon ny sjukdom som kan passa in. Intala bara dig själv att alkoholen aldrig är en lösningen igen och även om allas resor är olika så kommer din nykterhet att förändra dig och med största sannolikhet göra dig till en bättre människa.
Prova till att börja med att skapa bra rutiner i vardagen. Ta hand om din kropp. Rör på dig. Ät bra mat. T.ex.

Hej!
Hoppar in här och hör om nån vet....Jag är A-fri nu 14 dagar men blir bara tröttare - ska man inte bli piggare eller hur lång tid tar det? Sen har jag rester av ett utmattningssyndrom med mycket trötthet nån som vet när jag kan förvänta mig veta vad som är vad?? Kanske nån som har nån annan sjukdom med trötthet...?

Problemet som jag ser det med att bara packa väskan och lämna är att då är jag övertygad om att hon kommer förstöra allt som är mitt som är kvar i huset. Jag skulle dessutom inte utesluta att hon anklagade mig för att ha kidnappat barnet om jag tog hen med mig. Jag har iof skrivit ner mycket som hänt sista året, massor med saker jag inte skrivit men mycket finns med. Har även dokumenterat blåmärken efter att hon attackerat mig. Egentligen borde jag ringa polisen, men är rädd att hon ska lyckas manipulera dem med och komma med massor med lögner om att det är jag som är mobbaren och inte hon.

Och angående drickandet, det har jag trappat ner en hel del och är aldrig full. Men jag kommer ju behöva dra ner på det ännu mer, dock tror jag att det hjälpt mig att hålla min ilska mot henne under kontroll. Utan att döva mig så vet jag faktist inte om jag kunnat hålla mig från att ge henne en smäll eller kasta ut henne.

Tänker testa att tänka mindre på alkohol en period. Just nu känns det som att jag tänker mer på eländet när jag loggar in här på forumet än vad jag gör den övriga tiden. Nästan så att jag ”tvingar” mig själv att ”känna efter”. Tar en liten paus på en vecka och ser hur det går.
Ser forumet som ett ”forum” och dagbok där det går att ”pysa” ur tankar, det har ju fungerat bra! Tack till er som svarat, jag återkommer.

Ska försöka ”insupa” den grå vardagen och verkligheten och försöka uppskatta den ett tag och tänka positiva glada tankar istället för att analysera mig själv.

”Får se hur det går” - var jag på väg att skriva men jag SKA tänka och KOMMER att tänka:

Det kommer att gå bra!

Ha en bra dag och på återseende

Ja, att inte glömma.... det är det som är det svåra. Än så länge är det inga problem att komma ihåg det dåliga med alkohol. Men vi vet ju alla hur minnet bleknar och plötsligt är alla problem som bortblåsta.
Tänker ibland att jag borde skriva ner allt idiotiskt jag gjort med alkohol i kroppen, men vågar inte. Har gjort så mkt dumt och sårat så många att jag är rädd att mitt självförakt ska förgöra mig.
Men varje nykter dag gör nu att jag känner mig värdigare. Det är värt mycket!

Jag har liknande sömnproblem. Somnar bra, men vaknar och har svårt att somna om. Har fått Propavan utskrivet. Inget du somnar av, men skall hjälpa för att få en mer ostörd sömn. Funkar rätt bra, men man kan bli lite seg dagen efter. Är inte beroendeframkallande. Kanske något att prova?

Packa din väska och ta med dig barnet som mår dåligt. Idag. Ni måste därifrån. Och det enda rätta är kanske att barnet som mår dåligt pratar med någon i skolan? Då får ni kanske den nödvändiga hjälp som behövs utifrån.

Självklart måste du vara nykter, så att du har de bästa förutsättningarna för att komma helskinnad ur detta.

Kram ?

Jag hoppades att just du skulle ha svarat när jag loggade in, tack för att du gjort det,

Imorse var det kaos igen, golden child mobbade scapegoat och skrek och skrek för att få backning av sin mamma. När jag försöker få hen att sluta skrika så börjar frun att skratta och anklaga mig för att tappa humöret. Sen gör de tillsammans narr av mig och scapegoat springer och gömmer sig. Sen börjar frun att krypa upp för trappen och låtsas ha ont i benet som jag har haft sista tiden och de skrattar tillsammans över hur roligt det är. Scapegoat kom in till mig innan skolan och säger att hon har en klump i magen och vill berätta i skolan men törs inte för hon tror att hon kommer får stryk av mamman om det kommer fram.

Jag kommer vara nykter nu, nu gäller det verkligen för det har kommit till sin spets. Jag vet ju att ena barnet kommer vilja bo hos mig, det andra lär först välja mamman men hon kommer inte klara av att bo med henne länge. Jag funderar på att packa ihop mina viktigaste grejer och ta in på ett hotell och fixa boende, advokat, samtalstöd och allt annat därifrån. Men jag vet inte om jag törs lämna barnen ensamma med henne tills jag fixat det, å andra sidan kommer jag inte överleva om jag inte tar mig bort så fort som möjligt.

Varje dag, varje vecka, varje månad är värd att fira! ????

Nu har du det värsta bakom dig. Det viktigaste nu är att du inte glömmer hur illa det var. Och att du INTE lyssnar på rösten ”så illa var det inte.” Ryt ifrån direkt: ”NEJ, jag ska inte dricka.”

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram ?

Det är skrämmande hur snabbt det går att trilla dit igen. Blir rädd på riktigt.
Drack en mindre flaska vin i tisdags då jag fick lite panik stt jag inte kunde speeda ner. Det hjälpte inte och vill verkligen att jag ska inse det själv. Mina sömnsvårigheter är den största risken just nu och det gör att jag inte orkar hålla ut.
Men tänker inte slå på mig själv. Det går ändå framåt och jag fortsatte inte dricka igår som jag normalt skulle gjort:
Kommer även vara nykter idag.

3 nyktra veckor idag.
Men vem räknar? ?

Ja, jag kör i diket lite för ofta vilket ju leder till att jag oftare mår dåligt och det är så jobbigt för själen..

Det var inget AA-möte via länk igår (jag läste fel) men idag 12.30 kommer jag sitta beredd!

Vad bra att du är på gång, och definitivt värt pengarna med coachen. Det finns så mycket annat som gör livet värt att leva, man upptäcker det undan för undan utan alkohol.

Fyra steg fram och ett bak betyder ju att du kommit lite längre fram på den nyktra stigen.?
Sakta men säkert går det framåt iallafall??
Heja dig!

Kram ???

Börjar barnen bli så stora att de väljer själva var de bor? Jag tycker att du ska lämna nu, det får bära eller brista, men sanningen är ändå att om du stannar så brister det ändå. Tror att ni alla, du och barnen, behöver samtalsstöd sen. Risken är att dina barn fortsättter som de har lärt sig.
Du får en tydlig signal från ett av dina barn - hen orkar inte längre. Uppmuntrar du då att hen berättar på skolan, eller vill du inte att ditt drickande ska bli känt?
Det är sjukt jobbigt när man måste stå upp och stå för sin alkoholkonsumtion och den kan du inte skylla på någon annan. Men dina barn behöver dig nu och du kan resa dig och gå. Förstår att du är orolig, men du har klarat långa nyktra perioder och utan en gigantisk triggar i din närhet så kan du nog vara nykter.
Ni kan inte fortsätta att leva i er splittrade familj, då förlorar du inte bara allt utan också dig själv. Om hon är så manipulativ som du säger kommer hon att hitta ett sätt att vända även det andra barnet mot dig.
Jag hoppas verkligen att du lägger av med alkoholen igen så att du kan våga gå.
Kramar Från Sisyfos som nu är ca 70 dagar nykter.

Slängde boxen. Provade o kände direkt på lukten att nåt var fel.
Men oavsett om dåligt vin eller inte, så känner jag att jag verkligen förbereder mig mentalt. Nu snart ska det ske.
Har tagit kontakt med en privat samtalscoach inriktad på alkohol - och andra missbruk. Vill inte söka offentlig hjälp. Vet ju folk som jobbar där...kan inte bli avslöjad...
Coachen kostar pengar men jag får se det som en investering.

Hej!
Jag förstår absolut din oro, känner igen mig mycket. Ta all hjälp du kan få! Själv vågar jag inte, jobbar inom vården i min lilla hemkommun och är livrädd bli avslöjad... Tagit prover på privat klinik för att slippa få en offentlig journal.
Men skammen, känner igen det. Så mycket skam man känner. Längtar efter den dag jag kan känna mig rakryggad, ärlig, hel.

Fina du , välkommen. Inte vet jag svaren på alla dina farhågor, men en sak vet jag... livet blir mycket bättre nykter. På alla plan. Kram

Jaha, blev ett ”återfall” i godis träsket då fast jag trode jag kunde bättre... är som att kroppen nästan skriker efter annat att bli ”beroende” av när nu a inte är med. Jag har däremot inget sug efter det alls över huvudtaget. Tror att de möttes där i dörren på avdelning 8 ?. Tänker mig en inte bild av en vinflaska med horn och eldgaffel ( ni vet som de där tecknade historierna), denna flyger ilsken ut genom min ”dörr”, men möts av en ängel med glorian på sned och ett illmariskt leende när han i sina neonfärgade spandexbyxor tar ett jättekliv in genom dörren med en stor godispåse i högsta hugg...
Jag har tidigare inte riktigt kunnat förstå de som menar att de ätigt godis vid stress, nu gör jag det. Tidigare gick jag ju bara och hämtade ett glas ( ja, just det) när jag upplevde detta... men nu är ju det glaset inte ens halvtomt, det är borta helt och med tur kommer det så vara.
Nu till det rackarns brevet... jag visste ju att det skulle komma man sa ju att så vad det, de var tvungna att göra en anmälan ( japp har barn, en dotter). Och ja jag förstår att de måste göra detta och att det är en trygghet för alla barn som är jätte bra att den finns. Jag vill absolut inte att barn ska fara illa alls. Grämde mig lite över detta med anmälan som jag mycket väl förstod skulle komma redan innan jag valde den väg jag tog( avgiftning) och självklart bör jag stå för det jag gjort, men någon stanns innom mig känns det så fel att brevet kommer nu, jag har tagit mitt beslut, jag har fått en viss självinsikt och jag valde att genomgå avgiftningen ( jag vet inte om jag skrev tidigare att jag fick frågan av en läkare om jag ville avbryta och åka hem istället, valde att stanna kvar såklart). Jag har bestämt mig för att inte dricka mer a, jag infinner mig där jag ska på de tider jag ska och nu när jag är nyckter så då ska min lämplighet möjligen utredas. Jag förstår varför och att det måste bli så.. men det betyder inte att jag personligen tycker det är fel tidpunkt för det. Ja, jag har inte att dölja så motsätter mig det inte men kan inte låta bli att tänka på talesättet en höna av en fjäder ( problemet är ju i dåtid), nej jag kan inte vara säker på att inte få några återfall ( såklart), men tänker att jag nu har stöd från de som kan detta ( beroende mot) och springer inte längre själv i motvind.. ( ska tillägga att beslutet om att lägga in mig var mitt) men ni vet den där vågen med två skålar? Den med dottern i vägde fortfarande tyngst när jag åkte, men jag ville inte uppleva att de skulle byta platts , vilket de skulle gjort för eller senare enligt statistiken. ( hennes pappa tog såklart hand om henne när jag åkte).

Var hos läkaren, blev liksom ”game over” alla prover tydde på alkoholmissbruk. Så klart jag har vetat och velat slutat i många år. Men remisser skickades hit och dit och jag sitter chock. Så orolig att jag inte får den hjälp jag behöver, sånt hopp att jag får den hjälp jag behöver. Och sådan skam, så jag vågar inte ringa Vc och be om hjälp. Men nu har jag fått ett jättegulligt brev från dom, så kanske vågars ringa och be om hjälp. Vad har ni dör erfarenhet från Vc. Har ringt och fått tid hos alkoholmottagningen i stan och det känna bra . Men så mycket skam och misslyckande jag känner.
Dricker typ 2 flaskor vin om dagen och det räcker inte, måste typ pilla i mig en sömntablett ändå, jag är så rädd att se tar sömntabletterna och körkortet ifrån mig nu. Rädd de att jag inte de antidepressiva jag vill ha. Och nu kommer jag inte ens ihåg lösenordet jag gav här.
Levern ska ultrljudas och jag är rädd dör att dö och ändå fortsätter jag dricka

Det är svårt men inte omöjligt.
Skriv och berätta! Kram.

Det är svårt men inte omöjligt.
Skriv och berätta! Kram.

Ja du har så rätt angående tristessen. Det är allmänt lite grått och tråkigt nu men jag mår bra i det. Kreativ är jag till naturen och kommer kunna hantera tristessen. Det kommer att bli bättre och bättre nu, det känns så..

Jag tänker klart i alla fall och mår bra i kroppen och psykiskt. Det är en bra period just nu.

Inser också att det är en ganska lång väg att gå innan allt känns 100%. 51 dagar är ett stort steg och det kommer att fortsätt så. Det finns inget slutdatum för mig.

Godnatt

Hej! Va roligt att höra från dig! Jag mår ok. Brottas just nu mkt med att jag är sååååå sugen på vib( rödvin är mitt gift) jag ser de på tv, serier på Instagram och så vidare och jag tycker de ser så gott och härligt ut. ” en flaska per helg klarar jag väl”? Sånna tankar kommer nu. När jag inte har någon alkohol i kroppen och jag varit nykter i 17 dagar. ” så farligt va det väl inte” och så vidare. Men det är farligt! För varje dag jag inte vaknar bakis så är jag tacksam. Jag har inte heller ont i höger sida. Hade inte ont men en molande värk jag kännt i flera år. Den är borta. Jag har mindre ångest även om den är kvar. Dock är jag fortfarande tjock och de är lite trist. Du måste hitta verktyg för att hålla dig nycker. Min är min dotter, träning och serier. Det blir svårare och lättare för mig varje dag. Kanske aldrig slutar vara svårt. Men nåt som är sant att man gräver sig djupare för varje gång . Spegeln blir en mardröm. Just nu döljer jag ingenting. Har sagt till mina vänner att jag kör sober november för jag missade oktober.
Kram till dig!!!!

Hoppas du mår bra
Det är dygn 1 för mig nu
För första gången på länge går jag och lägger mig samtidigt som min man
Annars brukar det vara så att när han går och lägger sig så åker vinet fram
Jag har mindre och mindre nyktra dagar.
Sköter mitt jobb och skulle aldrig riskera att komma onykter, köra rattfull, men de lediga dagarna är hemska jag kan inte komma ihåg knappt en ledig tid då jag höll mig nykter (Jag har oregelbunden arbetstid som innebär både natt kväll dag och helg). För ett tag sedan om du frågade mig då skulle jag säga att jag inte tog en återställare eller började tidigt på dagen för nu har det börjat skett. Jag skulle inte heller säga att jag inte kunde hålla på med supandet (finns inget annat ord när man häver i sig så man däckar och inte minns) i flera dagar för det har också hänt
Min sk räddning är jobbet men det känns nu som det bara är en tidsfråga innan jag kan börja riskera det
Jag har även börjat känna sug och det är som du skrev ibland poppar tanken upp att man ska dricka vin och då kan man inte mota bort den- det är precis lika beslutsamt som det känns idag att vara nykter. Men i morgon eller övermorgon kommer det bli tuffare när jag går på tre dagars ledighet. Ska läsa så mkt jag kan här inne och ta till mig tips och råd och ska försöka komma ihåg hur bra jag mår efter ett par dagars nykterhet
Mitt dilemma är också att jag döljer detta så det är inte många eller knappt någon som vet och misstänker och jag är fruktansvärt rädd att detta kommer fram trots att jag innerst vet att det skulle egentligen vara det bästa
Ha det så bra och tillsammans blir Vi alla starka