Senaste kommentarerna i forumet

Du får ballonger, blommor och alkoholfri drink av mig ?
???????????

Kram ?

Senaste numret av IOGT-NTO:s medlemstidning Accent handlade just om dejtande som nykter. Att många reagerar negativt på att man är nykter, så det blir inga fler dejter. Tyvärr finns det ingen dejtingsajt för nyktra i Sverige. Vore kanske en affärsidé? Det finns flera i USA tydligen.

Jag vill också dejta framöver, men jag vill inte riskera att träffa en man med alkoholproblem. Om jag rannsakar de senaste sju åren ordentligt, och analyserar de åren med mina nyktra glasögon, så har jag till 100 procent träffat män med alkoholproblem efter min separation från barnens pappa för sju år sedan. (Då räknar jag bara dem som kändes seriösa, som jag träffade åtminstone några månader.)

De försökte alla fyra dölja sina alkoholproblem för mig, men nu med nyktra glasögon och ökad kunskap ser jag mönstren tydligare. Creepy. En av dem var öppet nykter, men han pratade aldrig med mig om orsakerna, trots att vi träffades under ett halvår. Jättekonstigt. Jag hade inget emot att han var nykter, men att inte prata om sitt tidigare missbruk är att mörka en viktig del av sitt liv. Allra helst som jag fick veta ALLT om hur hemsk hans fru var i samband med deras skilsmässa ?

Det där med hemsk fru i samband med separation är för övrigt en sak de hade gemensamt, behovet av att prata om hur deras ex helt känslokallt körde över, söndrade och härskade. Typ. Spännande självbild. Undrar hur många gånger jag kan gå på den historiebeskrivningen av en man?

Kram ?

Jag känner igen mig i ensamheten och det har varit den som har fått mig att umgås med "flaskan" istället. Ska jag sitta hemma ensam kan jag lika gärna vara lullig osv. Dock har min kropp tagit stryk av just alkoholen, bland annat med muskelbristningar även jag. Eftersom alkoholen gör att kroppen får svårare att ta upp vitaminer, så ökar även risken för muskelbristningar och sabbar även läketid och annat. Alkoholen sabbar ju även sömnen, även om det blir lättare att somna in, så är det ju inte så bra om man sedan vaknar, sover oroligt etc under natten.

Inte är du gammal för att du är över 60, du kan absolut få upp en ljusare tillvaro, kanske återfå en mer funktionell kropp, återuppta löpning mm, men för att det ska gå så bra som möjligt, så är det nog klokt att dra ner på eller helt avstå från alkoholen. Jag tänkte själv att ska jag bryta ensamheten, så är en förutsättning att jag först bryter med alkoholen, därefter kan jag försöka hitta en ny livskamrat etc. Stort lycka till iaf vad du än landar i!

Åh, det är så mycket jag skulle vilja skriva nu...
Känner mig lite nyfrälst..
Hallelulja, hoppas att det håller i sig!
Amen

Just nu tumvantar. Har annars kört på sockor och Lovikkavantar. Efter det en vända med dubbelverkande grytlappar. Sen syr jag mössor :-D Älskar att skapa något själv, efter eget huvud och smak. Känns lite meditativt och lyssnar nu samtidigt på julmusik!

Kram

Just det, glömde svara på det första du skrev! Vill ha en sund relation till alkohol. Att känna mig helt och villkorslöst ok med att ETT glas vin till maten inte behöver leda till fler. Men som sagt, just nu äcklas jag av tanken. Brrr.

Ärligt talat blir jag jätteirriterad att få denna "feedback" om att jag "borde" sluta nu, och underförstått att jag inte bryr mig om barnen om jag inte gör det. Det var ju en jäkla miss att skriva att jag hade bett "om lov" en gång till min dotter. Det har hänt en gång o jag ångrar det. Det behöver kanske inte upprepas igen, strö salt i såren?

Fantastiskt stöd! Visste inte alls hur det skulle bli. Var beredd på många pekpinnar, men inte det varma stödet som finns. Härligt! Hur känner du nu inför julen? Bra? Mindre bra?

Tack för välkomnandet! Jag har haft ett fantastiskt samtal med en stödlinje som ska återkoppla lite då och då, jag kör på 3 månader nyktert. Det är just det med reflektion och tanke på detta. Jag har börjat föra dagbok för att underlätta, och för att se om det finns röda trådar. Har så mycket redan nu, tankar, känslor, men få negativa. En tyngd jag inte visste fanns har liksom släppt. Det enda underliga är att jag känner mig lite förrådd av alkoholen. Typ "jag litade på att dig, och så blir det såhär!". Men är inne på min 5e dag nykter nu, och det är härligt! Känner mig just nu äcklad av tanken på alkohol. Och vad gör jag om det ändras till ett sug efter ett tag?

Nu har det gått över en månad sen jag drack sist. Räknar inte veckor längre, utan kan börja räkna månader.
Så här länge har jag nog knappt aldrig varit nykter tidigare. Inte vad jag minns.

Börjar nu se vinsterna av min nykterhet.
Dels är livet inte lika grått längre. Det har börjat ljusna i horisonten. Är fortfarande trött när jag vaknar, men den envisa huvudvärken har upphört ✅
Har fått höra att jag ser pigg ut.
Tycker själv också att jag ser lite fräschare ut, inte lika mosig som man blir av konstant drickande.
Det är också så skönt att slippa höra:
-kommer du inte ihåg det? Det sa vi ju igår?
När jag drack på slutet brukade jag ofta få minnesluckor, utan att ha varit jättepackad. Precis som att kvällarna varit inbäddade i en dimma. Nu är allt kristallklart.
Det känns också som om jag fått mer ordning på mitt liv. Har ju koll på allt nu. Var jag lägger saker, vad jag skrivit på sociala media, sett på tv osv.
Älskar den här nya känslan.
Har läst här att efter 3 månader så känner man en riktigt stor skillnad av att skippa alkoholen. Längtar dit...

Jag har läst din tråd och måste säga att jag blir bekymrad. Du skriver att barnen är din motivation att hålla dig nykter samtidigt som du ber dina barn om tillåtelse att dricka.

Vänta inte med att bli nykter, fördelarna är så många.

För att stå emot suget behöver du strategier, det finns mängder av tips kring detta på forumet men för mig har det fungerat bra med att "rida på suget". Acceptera det men inte agera på det. Och köp hem lite alkoholfritt, vad du föredrar. Och träning/promenader, vilket du redan verkar göra.

Tjohooo 2 månader nykterhet ? trodde aldrig jag skulle klara det och må bättre och bättre för varje dag ❤️?

Hej! Det känns som att jag sedan senast har accepterat att det inte kommer bli jag och exet igen och verkligen börjat släppa det på riktigt. Så jag passade på att gå på en dejt i helgen, vi bestämde att vi ska träffas igen!! Väldigt skönt att ta allt som det kommer och inte behöva tänka på och känna efter hela tiden. Och skönt att man fortfarande har det!! Alltså förmågan att träffa tjejer, man blir ju lite osäker på den egna förmågan efter några år :) Nu känns det nästan lite pirrigt igen, superkul att ha något annat att tänka på, jag kommer ta för mig av en kram eller tre framöver.

Bullret

Livet som nykter är ingen räkmacka, men det är förbannat mycket bättre och enklare än livet som onykter. Jag har haft återkommande ångest och sömnstörningar en stor del av mitt vuxna liv. Att lära sig att det är alkoholen som skapat denna ångest och sömnstörningar var en käftsmäll minst sagt.

Jag tar magnesiumtillskott mot myrkrypningar i benen. Ofta beror det på sådan brist. Man läcker magnesium när man svettas mycket, som under klimakteriet tex som i mitt fall.

Läs och skriv och låt det ta den tid som behövs att komma till ett beslut. En längre periods alkoholstopp (minst 3 månader) är att rekommendera, för det är först då du får ta del av de stora fördelarna med nykterheten.

Kram ?

Älskar dina söndagsbetraktelser och hoppas att du ska skriva dem i minst 12 år till. Det är otroligt bra att påminna sig ibland om hur dåligt man mått tidigare i sitt liv. Allt går över. This too shall pass.

Kram ?

Du är fantastisk Berra som fixat 12 år! Grattis och hurrraaaa! Tack för dina inlägg.

Kram!

Och denna veckan blir det inget på vardagen. Vill inte utsätta barnen för det. Och inte mig själv heller.
Känner sådan trötthet. Inte ens min stora psssion känns lockande just nu. Vill bara vila...Men jag vet att jag mår bättre efter träningen så det är bara att göra efter jobbet idag...

Kan bara säga respekt...12 år är riktigt stort. Grattis

Välkommen hit, hoppas du kan få stöd och hjälp här. Vi är många som fått det, och dessutom ett nytt liv. Kan du tänka dig att vara nykter en längre period, Är jag säker på att du kommer må bättre både fysiskt o psykiskt. Du kommer få andra tankar om dig själv o ditt liv. Så häng i en dag i taget. Jullan

3 månader är ju jättebra jobbat. Har tänkt en del på det du skriver. Du har ju inte gjort något värre än många av oss härinne, så egentligen borde du nu när du vet att du inte är ensam i det här kunna göra som många av oss andra. Se på att du nu är nykter, vara stolt över det och ta fram dina minnen lite i taget för att bearbeta dem när du är trygg i övrigt.
Nu verkar det inte fungera för dig och du behöver kanske nåt annat. Att jobba lite med din självkänsla och självförtroende kanske. Det verkar vara viktigt för dig att passa in i mallen för en typisk 22-åring och att prestera, göra rätt och att leva upp till andras förväntningar. När man är så gammal som jag förstår man att det inte är så viktigt, men det är ju inte så lätt när man är yngre. Tycker att det är synd bara för du har ju åstadkommit precis det du behöver just nu. Du har insett att du inte vill dricka och du har slutat. Det kanske räcker så... det kanske räcker som svar. ”Jag mår inte bra av att dricka så jag slutade och just nu vill jag inte börja igen”. Känn efter vad du vill. Du duger alldeles utmärkt. Ingen är perfekt omkring dig, även om det kan kännas som att andra är lyckade. Men har du hängt här ett tag så vet du att vi kan vara precis vem som helst. Kanske nån av oss är den som du är mest avundsjuk på. Nästan alla tror jag har några demoner som de fightas med. Skulle önska dig nån nära och kär som talade om för dig varför just du är så bra och unik, eller ännu hellre att du tog tillvara dina goda egenskaper och talade om för dig själv varför du är bra och unik. Att prata med någon skulle nog göra dig gott. Så att du blir av med den förlamande känslan av att ha gjort något väldigt fel. Fundera på vad du skulle säga till nån av oss härinne som har gjort bedrövliga saker och säg det till dig själv iställlet

Jag börjar bli riktigt gammal nu, över 60 och lever ett ensamt liv inte bara nu under Corona. Ingen partner, ingen att umgås med, arbetslös (inte pga alkoholen!). Lika ofta som jag säger mig att nu räcker det, lika ofta tänker jag; vem bryr sig, livet är rätt värdelöst ändå! Kan jag inte få döva tristessen åtminstone? Dessutom har jag restless legs och svårt att somna om jag inte dricker vin. Det är bara det att det blir för många glas, för jag tycker det är gott, jättegott! Förr tränade jag mycket, men kroppen orkar inte så mycket längre, den billigaste träningen: löpningen, säger kroppen stopp för med ständiga muskelbristningar. Det är dessutom mycket tyngre sen jag gått upp 10 kg. Jag trivs inte med min kropp och inte med mitt liv!

Den kommer i små stötar, men på gång är den, ingen tvekan.
Jo i övermorgon är det ju december.
Det fryser på, strax under nollan, kommer tunna skikt av något som till synes skulle kunna vara frost på bilarna.
Isskrapan halkar på frostskiktet på bilrutan så man får ställa den på högkant för att få ett hårdare tryck, men bara en liten bit därifrån har isen smält till en sörja och man halkar över backspegeln istället med kroppen.
Denna helgen har vi dragit fram all typ av julbelysning, den vackra slingan på farstukvisten hade gått sönder under sommaren, den var så pass diskret att den fick sitta uppe året om, men det gillade den inte.
Troligen så är det trimmern som tagit kål på den, det brukar den göra, man slinter till lite när man kantskär rabatten och schvupp där åkte den in i rullen, men jag hann att köpa en ny slinga innan jag lyckades laga den gamla.
Den är så otroligt fin med varannan varmvit och varannan kallvit ledlampa, den ser gul och blå ut på håll.

Vardagarna har varit sådär gråtråkiga som bara höst/vinterkvällar-vardagar kan vara.
Det är mörkt när man åker till jobbet, och ännu mörkare när man kommer hem, man sliter och stressar på jobbet och på kvällarna är man både fysiskt och psykiskt trött och allting känns bara slitsamt, och man är bara trött på allting.
Helgen däremot får man se dagsljus och då piggnar man till, efter att ha fått sovit ut ordentligt, natten mellan fredag och lördag sov jag i 13-14 timmar, somnade ganska omgående i soffan direkt efter middagen.
Ingen partygosse där inte, frugan måste tycka jag var rejält trist där hon satt i ensam vaken i soffan med sitt rödvin.

Sena höstkvällar eller vinterkvällar utan snö är verkligen ingen höjdare, man går in i sin vinterdvala, avsaknaden av solens starka strålar är verkligen total, och det artificiella ljuset räcker inte till att få hoppet att komma tillbaka.
Jag är en solknarkare utan tvekan, hela min kropp skriker efter solens livgivande kraft.
Huden börjar tappa sommarens bränna även om den fortfarande är mörkare än frugans.
Jag mår egentligen bra, men har ingen livsgnista i mörkret, vill bara att vintern snabbt skall passera förbi och solens strålar ska väcka min kropp till liv igen.
Snart jul, jodå den blir mysig men mycket av glädjen förtas av julhetsen, även om vi försöker tona ner den lite med lite förändringar och lättnader, dottern med familj åker iväg till farföräldrarna under julen under tre veckor.
Och inte heller kan man umgås med de äldre som skulle må bra av lite sällskap under dessa virustider, jävla Corona!

Jag håller på och renoverar allrummet på övervåningen som ansluter till sovrummen, alla möbler är ute och golvet belagt med skyddspapper, dörrkarmar och lister är tejpade med maskeringstejp.
Har rollat väggarna med en färg i magnolia, en mysko färg som anta alla möjliga färger beroende på infallande ljus.
Först rosa, sedan lila, sedan svagt blå och just nu grå men i grunden är den vit, mysko som sagt.
Det finns droppar på skyddspappret som skinnat sig men spricker när man trampar på dem och färgar fötter och strumpor som man sedan trampar runt med i hela huset tills man upptäcker att det är försent.
Under veckan om jag inte är för trött ska vi tapetsera en fondvägg i en storblommig magnolia.
Jag har en förmåga att stressa fram resultatet både i huvudet och i praktiken och försöker så gott det går att dra ut på det så jag inte ska slarva för mycket, min akilleshäl, vill blir klar snabbt och effektivt.
Men jag hatar att trampa runt bland färghinkar, spackel och spackelspadar, roller och tejprullar, vill fort få tillbaka ordningen till det normala.

Vissa saker förändras inte med en nykterhet, jag är fortfarande samma person som innan.
Jag visste redan då att renovera gjorde man aldrig på fyllan, det blev bara kasst.
Men framstressandet är fortfarande detsamma, men ändå i ett lugnare tempo.
Jag vet idag att det inte finns en belöning i form av en berusning efteråt, en kall öl, javisst, men ingen fylla.
Det blir inte roligare med alkohol, bara en massa omständigheter som inte gör en nöjd med resultatet.
Men också ingen bergochdalbana i humörsvängningar och gastkramande ångest...
Livet blir lite lugnare, någon skulle kunna säga tråkigare men vad är alternativen, inga alls egentligen.

Fick en minnesflash från min tonårstid i veckan, plötsligt kom en obehaglig känsla som en konvulsion genom kroppen.
Det framkom en minneskänsla när en av mina dåvarande flickvänner gjorde slut, hon fick det till att vi gemensamt kommit fram till det beslutet men jag hade inga tankar alls på att göra slut.
Jag kände mig helt tom på allt, som en zombie satt jag mig i bilen och åkte de sex milen hem.
Hela livet rann ur mig som en störtblödning och jag hade inget som längre höll mig vid liv kändes det som.
Funderade många gånger under de sex milen på vilket betongfundament jag skulle köra in i.
Men något höll mig ändå kvar vid livet, jag var allt för nyfiken på resterande tid av mitt liv, hur skulle det se ut.
Att jag just vid det tillfället trodde att någon ny kärlek skulle träda in i mitt liv var helt otänkbart, nä du!
Jag kunde lika väl bli en munk, skulle aldrig mer kunna lita på någon mer.

Samma känsla som jag hade vid mina tidigare ångestattacker när jag drack, men munken blev då en nykterist.
En hemsk känsla som jag undslipper, och lite läskigt hur starkt den framkallade en obehagskänsla inom mig.
Det var länge sedan jag hade en sådan stark känsla, förr hade jag den varje söndag.

Jag känner mig tacksam att jag befinner mig i just det läget jag är i nu, nykter och ett avslutat kapitel med kraftig ångest, och plötsligt slog det mig, jag har passerat min tolvårsdag sedan förra inlägget.
Jo jag är bra, och klappar mig själv på axeln, bra jobbat Berra, du sköter det här fint.
Saker du aldrig hade fått uppleva om du parkerat bilen i en betongfundament den dagen du var nitton år gammal.

Berra

En sån seger i taget, det här klarar du! Man får komma ihåg den där lättnaden nästa dag över att man inte drack kvällen innan, den är värd att kämpa för, eller hur!

Allt är bra med mig tack för att du frågar Blenda ♥️.Har fortsatt ta hand om mig själv med bra tankar och mycket frisk luft. Längtar inte efter alkohol konstigt nog. Annat tar plats på kvällarna och det finns mycket mer tid känns det som. Roliga saker blir inställda pg av covid och det är ju segt. Men många har det nog värre än jag. Om jag druckit alkohol så hade den konsumtionen ökat betydligt nu. Tänker på er alla här och önskar en en fin o vintrig första advent kram ?

”Pigg, kreativ och alert” hela dagen. Fortsätt så!

Kram ?