Senaste kommentarerna i forumet

@Amanda L
Du har helt rätt.
Men jag kan inte lägga in mig som sagt så jag trappar ner ist.
Försöker men går åt skogen.
Men tack för svar 🥰

@Ninnis Rekommendationen är att hålla upp ett längre tag, tre månader säger programmet, annars jättesvårt att minska på alkoholintag. Det är faktiskt lättare att sluta helt. Kan du inte det tycker jag du ska ta hjälp av vården. För i annat fall kan det ju sluta så mkt värre än att ditt ex får veta att du tagit hjälp.
Om du får hjälp och kan sluta så är det ju så mycket bättre både för dig och barnen.
Förstår att det inte är enkelt eller känns bra , men din hälsa måste gå före, tycker jag.
❤️🙏🏻

Tack.
Ja det är planen att göra så kroppen får ett break.
Att kunna låta hjärnan vila och kunna få sova någorlunda bra.
Planen finns där men tar några dagar att komma dit.
Har kollat,fyllt i osv. 🥰

@Ada81 Hej och "välkommen tillbaka" nåt jag förstår att du verkligen inte vill vara under rådande omständigheter. Men nu är du ju här iaf och det är ju bra.

Vad tänker du nu? Att du vill ta ett uppehåll? Bli alkoholfri? Skriv och läs och byt drickat mot AH du vet ju redan att det finns kunskap och stöd här.

Kram!
🤗

Jag lyckades återställa mitt konto här, 4 år sedan jag delade med mig av min väg här i livet. Då var jag ensam med två små barn, nu har jag sambo och två nya små barn. Haft uppehåll för graviditet och amning, men vänt mig till alkoholen när det fanns möjlighet igen. Min mor gick oväntat bort, nu när jag väntade sista barnet. Det var en tragedi, som varit svår att bearbeta.
Och även om jag haft en osund relation till alkohol, så är det inget mot för vad som hände i våras, när jag slutade amma och började med antidepressiva igen.
Kan säga att jag gjorde en rejäl störtdykning i mitt liv, alkoholen blev en medicin för att klara livet. Dom stora barnen fick lida, då dom förstod så mycket. Allt slutade i kaos, när jag valde alkoholen framför skolavslutning. Jag åkte dit för grov rattfylla, och orosanmälningarna trillade in.
Där, när man försökte samla ihop resterna och hålla sig ovanför ytan, skulle man samtidigt ha kontakt med soc, rättsmyndighet och familjeliv.
Ja, jag har en man, men är ensam om allt ansvar, från morgon till kväll.
Då det var grov rattfylla, så tog dom körkortet. Jag har nu fått tillbaka det, med alkolås i bilen.
Soc gav mig previct, och sa att do. Inte kunde erbjuda mer hjälp än så, då det var semestertider.
Äldre dottern pratade med folk, som resulterade i ännu fler orosanmälningar.
Jag har kämpat mot alkoholen i sommar, men det blir tungt när det kommer bakslag efter bakslag.
Jag har nu tagit mig långt från vart jag befann mig i början av sommaren, menjag kan tyvärr ännu inte helt avstå från alkoholen.
Och det är det enda utomstående ser.. senast igår kom en ny orosanmälan, för att proverna på vc, visat att jag fortfarande dricker (och det är gäller aldrig något jag förnekat).
Visst, skyddsnätet ska fungera här i Sverige, och det är bra att det görs anmälningar. Men jag förstår inte vad fortsätta anmälningar ska ha för nytt, i en redan pågående utredning, vart jag både är medgörlig, och har en önskan om hjälp.
Jag lider med mina äldre barn, som mår dåligt över detta, men jag har aldrig någonsin brustit i omsorgen om dom. Och det har alltid funnits en annan vuxen, som tagit vid, när jag inte klarat.
Det blev så mycket nu, men ville bara egentligen visa att jag finns, och vilka problem jag kämpar med.

@Ninnis Du kan antingen trycka på "svara" under någons inlägg eller skriva ett @ före namnet på den du vill svara.

Ja men det är väl bra om du fortsätter skriva om tankar & mående etc.Du vet väl vid det här laget att det bästa vore om du (ni båda) tar ett LÅNGT uppehåll? Minst 3 månader. Kika in på självhjälpsprogrammet.

🤗

Tusen tack till er ❤️

Tack för era svar.
Vet inte riktigt hur man taggar er men antar att ni ser mitt svar också vid senare tillfälle.
Så dålig har jag aldrig blivit,dillen kan jag överleva då jag "bara" hör röster och ser saker i skallen när jag blundar.
Vi båda vill dricka måttligt eller inget alls.
Jag lever med GAD och andra diagnoser så ångesten blir ju helt klart värre när jag överanalyserar och tänker 24/7 på vad som kan ske.
Jag skriver gärna vidare här under tiden och har er gärna som stöd.
Jag ska trappa ner även om det tar några dagar.
Jag ska ta mig sjutton fixa det här.

Barnen har varit sjuka och stannat hos pappan i strax över 2 veckor,pga d har jag kunnat gå iväg på fest och dricka osv ska tilläggas.

@Ninnis Jag förstår din motvilja till att pappan ska få fler anmälningar och att du är rädd. Jag hoppas att du inte kommer att må sämre varken dille eller kramper är nåt att leka med. Hade senast i tisdags en patient vi fick in och var tvungen att söva mer pga dille & kramper.

Om jag förstår rätt har du barn varannan vecka? Och "kliver ur" när de är hos dig.. med nedtrappning? Jag kan inte säga annat än att det låter farligt. Kvinnor tar mer stryk än män av alkohol så vi får oftast fler skador och tidigare än män.

Jag vill inte att du ska tro att jag dömer dig - för det gör jag absolut inte. Det är ren och skär omtanke. Jag håller med @ny dag att du kan få stöd & hjälp via tfn på AH. Planerar du att bli nykter sen? Eller vill du fortsätta på inslagen bana? Kan du inte starta en tråd om hur det går för dig om du planerar nykterhet? Som en dagbok? Som många andra gör. Du kan få stöd här utmed resans gång. Det skulle vara intressant att höra hur du resonerar.
🤗

Vinägermamman, kom tillbaka till forumet. Saknar dig här! Styrkekramar 🥰🥰🥰

@Ninnis Det låter jobbigt som du har det. Också svårt att din man också dricker. Vill ni båda sluta?
Jag har inga direkta råd att ge kring hur man ska undvika abstinens men jag förstår dilemmat att inte kontakta vården maa barnen och orosanmälan. Tolkar det som du har barn varannan vecka och är barnfri nu och druckit hela perioden. Man kan ringa till alkoholhjälpen, numret finns på sidan och du kan vara anonym. Där kan du få rådgivning och stöd. Stor kram till dig och jag hoppas du ringer, du är värd att få ett nyktert liv❤️

För att tillägga så är jag 40 år.
Dricker kanske 10-12 öl om dagen från jag vaknar till jag somnar.
5.0
Bakfyllan består av hjärtklappning,smådille, ångest,brus i öronen,huvudvärk,illamående,krampliknande i halsen.
Medans min man bara blir trött typ.
Hur kan det vara så olika.

Tusen tack för svar.
Jag vet att jag leker med elden så att säga men jag har klarat det här förut.
Jag vet att man kan fixa det själv men jag är livrädd för konsekvenserna varje gång.
Kan inte lägga in mig,finns barn med i bilden (dom är inte här när jag dricker givetvis) men det kommer ju en anmälan varenda gång man tar hjälp och det vill jag inte att pappan ska få fler av.

Kram tillbaka. Och igen,tack för svar.

@Ninnis Hej. Jag kan svara dig så du inte känner dig ensammast i världen. Men jag kan dessvärre inte ge några tips på nedtrappning. Jag (som är intensivvårdssjuksköterska) vet att det är farligt och inget att leka med alls MEN jag tänker inte tala om för dig att "du måste söka vård". Du känner dig och din kropp bättre än jag som bara ser bokstäver och siffror mot en äggskalsfärgad bakgrund.

Du vet hur gammal du är och hur du druckit och i vilket skick du befinner dig i. Jag tycker ändå att det känns bäst i maggropen att be dig ta hjälp med bryt på en beroendeakut.

Stor kram 🤗

Ingen? :/

@Ny dag Tack för svar!! Började svara men det försvann nog!??
Blir inte klok på hur det funkar med trådar osv. Går in och läser i "Senaste kommentarer " istället.
Skönt att slippa alla tankar på vin, när hur osv. Ett lugn. Nu kommer istället tankar om framtiden, vill klara att hålla mig till "normalt " drickande. Och såklart då funderingar om varför jag vill kunna det!! Är som att jag är på en resa med mig själv!! Har varit många situationen där jag tänkt, jaha om jag druckit hade jag gjort si och så just nu. Skönt att slippa!!
Har inte ändrat så mycket, ersatt vin med annat, tex Pepsi Max.
Har tyvärr inte mycket stöd utifrån, känns ensamt när ingen frågar hur det går, tankar mm. Inte från maken och en del vänner. Trist!!
Tänkte att många här har erfarenhet av Antabus, hade varit kul att höra hur andra upplever det. Men inte fått någon respons på det.
Hoppas det går bra för dig, varje dag är en seger!!
Dag 58 idag, målet är 90!!👊👊👊

Jag dricker från morgon till kväll.. gjort i perioder genom åren och nu har jag en period till.
En vecka.
Hur kan jag trappa ner och bli mindre bakis/abstinent?
Man kan givetvis klara av det utan vård vilket jag vet också men behöver era bästa råd.
Nån som sitter i min sits?

Hur har d gått för dig?
Jag sitter tyvärr i skiten igen,på g att trappa ner med öl ännu en gång.
Bakfyllan är förjävlig så jag tar en öl när jag vaknar.. Men förhoppningsvis så klarar man det denna gång också.

@Beslutsam men rädd
God morgon 🌫️ i dimman. Så bra att du hittat hit och fantastiskt bra att du pratat med din fru och får stöttning i det riktiga livet också. 🙏🏼

Tre vita månader låter som en jättebra idé så får hjärnan hämta sig 🧠. När det kommer till levern så är den en mästare på att återhämta sig! Google är ett gissel för människor med hypokondri 😉. Du skriver att levervärdena är bra - varför skulle då levern vara skadad? Googla istället på "lever och återhämtning".

Hoppas du får en fin och nykter dag idag
🩵

@Beslutsam men rädd Hej och välkommen hit! Bra beslut att skriva här och ta 3 nyktra månader! Kan känna igen hur mängden ökat, sedan tagit till flaskor och lurat mig själv att jag dricker ”bättre” för att sedan gå tillbaka till boxar. Jag hade blivit alkoholberoende. Jag förstår att du kan känna oro och du berättar även att du har GAD, vilket kan öka oron. Det brukar vara bra att fokusera på en sak i taget och till att börja med att vara nykter i tre månader och ta en dag i taget. När hjärnan får återhämta sig och komma i balans igen så brukar även oron avta. Alkohol, ångest och oro hör ihop och det ena triggar det andra, det blir en ond cirkel. Med nykterheten kommer lugn och ro och klarare tankar. Man kan på ett bättre sätt hantera sin oro och livet och därmed även din rädsla😁.

Kämpa på nu! Det kommer att går bra! Skriv och läs trådar på forumet, det är hjälpsamt och det finns mycket stöttning. Ha det gott!💕

Beslutsam med rädd - så kan man väl sammanfatta min livssituation just nu.

Detta är mitt första inlägg här på forumet. Har under det senaste året funderat och oroat mig för min stigande alkoholkonsumtion och kom då i kontakt med den här sidan. Beslutet att ta tag i allt kom först nu i dagarna.

För att ge en kort resumé om mig själv. Jag har sedan tonåren kämpat med oro och fick som vuxen diagnosen GAD. Jag är nu i fyrtioårsåldern och har fru och ett barn och ett jobb som jag älskar. Under de senaste åren har dock oron och ångesten ökat. Stressigt läge på jobbet med mycket ansvar på mina axlar, trots att det är roligt. Familjelivet har också förändrats på senare tid med mycket turbulens på grund av vårt barn har fått ett flertal NPF-diagnoser och att hen fått stora problem socialt.

Mitt förhållande till alkohol har förändrats genom livet. Jag var nykterist fram till tjugoårsåldern och gillade inte hur folk blev när de var fulla. Började dock dricka alkohol tillsammans med mina vänner som en social grej. Med åren har jag kommit att gilla de olika dryckerna och tycker det är spännande och kul att upptäcka nya smaker och kombinera dessa med mat.

Min alkoholkonsumtion har ökat genom åren, och tidigare har jag kunnat hålla mitt drickande på en ”normal” nivå. Men jag har märkt att det under de senaste åren har förändrats till det sämre. Alkoholen har förutom att vara en guldkant på tillvaron mer och mer börjat användas som ett sätt att slappna av. Från stressigt arbete och det delvis turbulenta livet här hemma med saker som händer i familjen.

Jag kan inte sätta något exakt datum på när detta skedde. Men det är några år sedan. När jag förra året blev sjukskriven för stress och utmattning så började jag mer reflektera i hur jag använt alkohol som ångestdämpande metod - självmedicinering om man vill kalla det så. Samtidigt kom chocken över hur mycket mitt drickande hade ökat. Från lite vin eller öl på fredagarna och lördagarna till att stegvis bli även någon gång i veckan. Lite guldkant här och ett glas vin där för att lugna nerverna. Ett glas blev senare två eller tre… Och så har det gradvis ökat.

På senare tid har jag börjat inse hur mitt beroende har ökat. Och hur spiralen har fortsatt. ”Lite” vin för att lugna nerverna nästan varje dag och sedan ångesten dagen efter för att det blivit för mycket IGEN. Min GAD har också fått ny fart. Hypokondrin kom som ett brev på posten. Har jag supit sönder kroppen? Är det levercancer jag känner? Är det redan försent? Ångest, oro, skam och skuld. Vad är jag för jävla pappa som själviskt försöker lugna sin ångest med vin när jag har min fantastiska familj!? Tänk om jag dör på grund av det och hen ska tänka tillbaka på sin farsa som drack ihjäl sig?

Tankarna, oron, skammen och skulden plågar mig. Var på hälsokontroll i och med min sjukskrivning och berättade då att jag under en period druckit för att lugna nerverna men insett att det inte var något bra sätt, och därför hade slutat med det. Det var inte sant. Dels att jag vid läkarens fråga hade sagt att jag kanske dricker 3-4 glas vin i veckan och därför kände mig orolig för min lever. Läkaren flinade och sa att det inte var någon risk med den konsumtionen. Sanningen är att jag som mest dragit i mig två boxar vin på en vecka när det var som värst. Skammen satte käppar i hjulet för att säga sanningen. Kommer de kontakta soc?

Mitt invanda sätt att mota ångesten och oron i dörren fortsatte därför. Om än med vita perioder för att se hur kroppen skulle återhämta sig. Tanken föddes att dra ner konsumtionen till fredagar och lördagar igen. Bara 1-2 glas till middagen. Guldkanten återställd! Jag började köpa flaskor istället för boxar med vin. Kanske gör det lättare för mig att dra ner på mängden tänkte jag.

Att inte dricka på vardagar har inte varit några problem. Men när sedan helgen kom passade jag på att dricka lite extra för att nu var det ju ok att dricka vin. Men det blev åter igen för mycket. De fyra vinflaskorna jag köpte hem för månaden försvann på en helg.

Så nu har jag beslutat mig för att verkligen få bukt på det hela! Ingen alkohol hemma. Det är enklast så. Mitt mål är nu att köra åtminstone tre vita månader för att se om det blir någon skillnad i kroppen. Både fysiskt och psykiskt. Jag är samtidigt som jag är beslutsam också livrädd. Har jag redan förstört levern? Jag har under det senaste året känt ett molande obehag i höjd med levern. På en punkt framme på kroppen och på en punkt på ryggen. Läkaren vid hälsokontrollen tog en del leverprover vid mitt besök, mest för att dämpa min oro tror jag. Inga konstiga värden framkom och allt såg bra ut. Men som den hypokondriker jag är kan jag inte släppa oron för det. ”Symtom vid levercancer och leversjukdomar syns först vid ett sent skede i sjukdomsförloppet” enligt mitt googlande. Googlandet är en väldigt dum sysselsättning att ha som hypokondriker med GAD.

Jag är sedan min sjukskrivning startade förra året även obeskrivlig trött. Är detta på grund av min stressreaktion och min utmattning eller är det leverskador? Känner mig livrädd för kontakt med läkare och att vara uppriktig angående mängden vin det har blivit under de senaste åren.

Så är läget just nu. Skönt att skriva av sig lite och delge andra förutom min fru. Hon är för övrigt otroligt stöttande om än lite chockad när jag berättat om mängden alkohol jag druckit. Hon har själv tyckt att det verkat vara lite väl mycket ibland. Men jag har inte heller varit helt ärlig hur det har blivit fler glas senare på kvällen när hon söver vårt barn. Jag vill också framföra att jag har ett väldigt fint förhållande med mitt barn. Och inte druckit mer framför hen än det där glasen till middagen. När familjen sedan sover har det tyvärr rullat på. Men nu ska det bli ändring på det!

Hi Randall! What kind of new start are you looking for? Feel free to elaborate, there's lots of support to be had on this forum.

Hej,

Varit i riskbruk under flera år som gradvis blivit allt värre. Det är först efter att min depression vänt som mitt sug minskat. Så ville dela med mig av denna erfarenhet, att alkohol i många fall är självmedicinering utifrån någon annat typ av tillstånd.

Mvh G

@Amanda L Låter helt fantastiskt.Tar till mig av de vinster du fått.Bra tänk.

Hej 👋@Jonas_M !
Lite som du är jag "All in" vad man än tar sig för, och hade liknande och har fortfarande ibland såna tankar, vad 17 gör man nu??
Dessutom med utb i vinkunskap och det är ett stort intresse- allt fr produktion, druva, slott, jordmån etc
Och nu har jag avslutat det.. En sorg på sätt och vis.
Men det finns så mycket mer..
Träning tex går förbannat mycket bättre när man inte har druckit på ett tag, sömnen.
A kan nog ersättas med det mesta man får nog bara träna på tänket, men jag tror att det är värt det!