Senaste kommentarerna i forumet

Känner igen mig i princip allt du skriver. Det är ju grymt bra att du har en så tydlig plan. Jag har också en plan som jag faller tillbaks på när det blir tufft. Ibland svajar det, är på dag 58 nu.

Faran är när man tror sig vara ”färdig”.
Du verkar vara en strukturerad person som har en stark vilja,driv, social och tränar -det är bra. Jag är säker på att det kommer att gå bra för dig! Kämpa!
Tips är att verkligen fira varje nykter dag med en klapp på axeln och (om du är ensam) säga högt till dig själv: ”bra jobbat du har nu klarat dag nr: xx” då kör vi samma imorgon och när det är klart så kör vi några rundor till”

Eftersom du verkar träna mycket så: ut och spring/ promenera när och om suget kommer, tänk att du ska ”springa ifrån suget”. Suget ”suger” på att springa men kan plötsligt spurta.

Jag tror på dig, Kämpa!

Helt rätt att boka upp dig på olika kvällsaktiviteter! Och att du har en tydlig målbild. Den ska du plocka fram och fokusera stenhårt på när skräckbilden börjar blekna.

När brukar du köpa alkohol? Kan du ta en annan väg hem? Kan du veckohandla så du slipper handla i affären precis bredvid bolaget var och varannan dag? Eller till och med beställa hem mat kanske. Jobbar du hemifrån?

Kram ?

Inte helt olikt min situation (fast jag har konsumerat så enormt mycket mer och även före coronatiden). Jag har byggt upp ett beroende kopplat till att just sitta hemma ensam och dricka och bara just på kvällstid. Jag är t.ex. aldrig sugen på dagen eller en förmiddag på helgen eller så. Utan det uppstår mer som ett sätt att "avrunda dagen" liksom. Där får det vara stopp nu, otroligt trött på det för egen del, det gör i varje fall mig inget gott alls och de negativa effekterna är bara så stora. Som du beskriver, ångesten av en minneslucka eller vad som är ju en vidrig känsla.

Jag har inte varit på just AA, men jag gick ett tolvstegsprogram för några år sedan och många av oss bär ju på ett missbruk eller beroende och håller det för oss själva liksom. Döljer det för allt och alla. Alltså det var så sjukt jävla förlösande att sitta med en grupp och bara få tömma ur sig. Och lyssna på alla andras berättelser. Detta forum har väl lite en liknande effekt, fast den blir bara så mycket starkare när man sitter i gemenskap sådär.

Jag trodde det skulle kännas knepigt, men det var mer så att när programmet var avslutat så kändes det tomt, som om man precis förlorat lite av en familj. Jag provar mig själv lite nu och ser om jag klarar mig på egen hand, men annars kommer jag absolut hoppa på motsvarande AA igen. Det finns verkligen en stark psykologisk effekt att känna att man inte är ensam utan hjälpa varandra genom kampen för ett bättre liv.

Jag har ju tagit mig ur alkoholens klor innan, så det är väl den stora fördelen att jag vet att det går. Jag vet också hur otroligt snabbt belöningen från att ta sig ur kommer, att kroppen bara efter typ 14 dagar känns så otroligt mycket bättre för att inte tala om när det har gått en månad. Runt två månader så om allt har gått vägen så har blodvärlden normaliserats, levern arbetar bättre osv. Jag ser otroligt fram emot allt det där.

För mig är det på ett sätt enkelt att bli kvitt alkoholen - fast ändå inte. Jag känner ju inget sug någon annanstans än i hemmet, så rent krasst, köper jag inte hem alkohol, så dricker jag ingen alkohol. Dvs det är på ett sätt inte alkoholen i sig som jag ska fokusera på, utan själva inköpet. För kommer det alkohol innanför dörrtröskeln så är det bara en tidsfråga innan den dricks.

Så tricket blir att hindra mig själv från att ta det där beslutet att handla. Klarar jag det, så kommer de vita dagarna, med de vita dagarna kan jag fira att jag är på väg tillbaka mot något bra i livet och ju fler vita dagar desto mer kommer beroendet lugna sig och drivkraften att vilja handla sjunker. Det låter så enkelt, men drivkraften att handla skojjar man inte bort. Den är så stor att den tar över ALLT annat av det jag vill och tänker på i livet.

Så, jag ser det här som ett krig med mig själv (låter inte alls neurostört!). Jag ska bygga upp en slags annan viljekraft som ska bli större än viljan att handla alkohol.

Här har det hänt en grej i veckan och det är väl kanske därför jag kom tillbaka till det här forumet också. Jag har varit ytligt bekant med en tjej i sociala medier, men i helgen så fick vi en djupare kontakt. Hon är gift, men i en relation som ser ut att gå i graven framgent och under veckans gång har vi bondat något helt galet och har fått en extrem nyfikenhet på varandra. Det kan gå hur som, det kanske bara blir en vänskap, men jag utesluter inte att det skulle kunna bli något större än så. Det har verkligen varit en magnetisk effekt på varandra i veckan trots att vi aldrig har träffats.

Där har vi en stark drivkraft. Viljan att få bli förälskad och kanske få en ny relation. Den är stor. Jag tänker använda henne och den viljan (utan att hon vet) som ett hjälpmedel att ta mig ur beroendet nu. Det är nog bara en tidsfråga innan vi bestämmer oss för att ses och jag vill att hon ska få möta en så fräsch man som möjligt då. Utsövd, helnykter, pigg, jag vill att hon ska få se mig 100% in action som den bästa människa jag är, när jag är som mest karismatisk, driven, när jag har den där fantastiska utrstålningen som jag vet gör mig extremt attraktiv. Det är en bra drivkraft. Jag vet också att är det något som alkoholen kan göra, så är det att jag skriver något jävligt olämpligt en kväll eller bara skriver något knasigt när jag är lullig som gör att hon backar ur. Det är också en bra drivkraft, att inse att dricker jag en enda droppe till, så kan jag gå miste om en väldigt fin person.

Del två i min plan är att skapa lite nya rutiner på kvällen. Bryta mönster. Jag ska i praktiken "boka upp" mig med något varje kväll nu i någon vecka också för att göra det lättare att bryta med alkoholen. Jag har en vän vars son vill att jag ska komma och testa deras VR-headset t.ex. Det ska jag boka en av kvällarna med. En annan kväll ska jag städa i garaget osv.

Del tre i min plan är att fortsätta påminna mig om de positiva bitarna när alkoholen är ute ur livet och de negativa där den är inne i livet. Jag ska verkligen älta in det.

Jag har både idrotten och mitt yrke till stor hjälp då jag är van vid planering, målsättning och att sätta visioner. Nu kör vi.

Jag visste att det var rätt oundvikligt. Jag är stark som person, men mitt i ett beroende, så kan jag inte ha alkohol hemma och särskilt inte i hemmet. Återigen, att se alkohol på en restaurang, en bar eller vad som väcker inget som helst sug att dricka. Den är den starka associationen till hemmet som är nyckeln mellan mig och beroendet. Så igår drack jag det som fanns hemma.

Jag hamnade i mitt sedvanliga lulliga tillstånd och sedan följde allt nästan som en ritual. Vaknade flera gånger under natten, svettades, vaknade aptrött och kände mig inte utsövd alls, kollade mobiltelefonen för att se det jag inte mindes och kunde ha gjort i sociala medier. Ett par riktigt märkliga meddelanden till vänner, men tack och lov inte värre än i måndags. Då hade jag lagt ut ett par jätteskumma instagramstories. Jag måste verkligen ha framstått som en flummis då. Otroligt skämmigt och total ångest. Sedan en omotiverad start på jobbet idag, även det pga alkoholen och sömnbristen.

En fysisk bieffekt jag har av alkoholen och som jag verkligen ser fram emot att slippa är att jag vaknar alltid tjock i näsan och hostar en stund på morgonkulan. Körtlar/lymfgrejs vid halsen är lite svulla. Alltså klassiskt "inflammationstillstånd" i kroppen. Vilket är i praktiken vad som händer, jag utsätter ju kroppen hela tiden för ett gift, så det är självklart att den ser sig själv i ett inflammerat tillstånd. Blodvärlden går åt helvete, levern arbetar inte som den ska, reproduktion av celler går inte som det ska osv.

En annan lustig sak är verkligen mitt DrJekyll/MrHyde-liv. Jag gör vällagad hemmalagad mat då jag har intresse för nutrition kopplat till träning osv. Jag kör min träning. Sedan kommer alkoholen in i bilden och typ kör över allt jag gjorde på första delen av dagen och så slutar det med att jag blir dödssugen på fet/salt mat och typ trycker en påse ostkrokar efter att ha ätit några jäkla panpizzor. Den energin kan inte kroppen ta hand om, eftersom den är fullt upptagen med att hantera giftet jag hällt i mig, så kroppen lagrar in allt det där som fett. Min tidigare vältränade kropp är numera fluffig, trots att jag tränar lika mycket.

Imorse hällde jag ut det sista som fanns kvar av alkohol i vasken och senare idag ska jag köra iväg tomglas och panta burkar så jag verkligen får ut alla sådana spår. Jag har mer eller mindre planerat att viga denna tag till farvälet av alkohol, på livstid. Jag har en plan och den kommer i nästa inlägg.

Härligt att höra att det går bra trots att det varit tufft emellanåt, och att du nu börjar hitta balans. Själv hade jag mycket funderingar efter månad tre, kände mig lite vilsen med hur jag skulle göra. Testade ett glas vid två tillfällen men upplevde det som jobbigt, det blev något stresspåslag och fick genast tankar dagen efter om jag skulle dricka igen. Så nu kör jag en dag i taget, snart på månad 8. Inte bara rosor, men överlag så värt det, att ha kontroll över sitt liv. Grattis igen, och fortsätt skriv här!

Smygdrickarn - Tack! Javisst är det. För mig fungerar det bättre än t ex styrketräning.
Inspiration - Tack till dig! Det kommer går bra för dig. Dag för dag, ta aldrig första glaset. Läser också på forumet när det är knepigt, det hjälper att ta del av andras erfarenheter.
Andrahalvlek - Ja, musik är fantastiskt. Den högsta konstformen (?). Hjälper otroligt med känslohanteringen. Tack för uppmuntran! :)

Tänker på dig och hoppas du får en fin dag!

Kram!

Är olika för oss alla... Men för mig är det en känsla av rastlöshet, lätt ångest.... Främst på kvällen när mörkret och ensamheten kryper närmare...

Riktigt bra att du hittat mycket trevligare sysselsättning i ditt liv, och fått din självkänsla åter ?

Kram ?

Hej igen. Jo så har man klarat av 176 dagar nykter och inte druckit alkohol. Känns riktigt skönt måste jag säga. Vi har skaffat hund och den lilla rackaren ger mig så mycket kärlek och glädje. Han är garanterat en av många saker som håller mig borta från alkoholen just nu. Han möter jämt upp mig när jag kommer hem från jobbet om dagarna. Och vi tar promenader tillsammans antingen bara han och jag eller tillsammans med någon annan i familjen. Nu har jag anledning att inte tänka bara på mig själv och mitt drickande utan nu har jag en annan att ta hänsyn till. Återigen så känner jag mig riktigt stark ? nu och självförtroendet är bra den oxå. Hade en mardröm för ett par dagar sedan där jag i drömmen hade börjat dricka igen. Så djävulen försökte skapa oreda i min stabila liv. Men icke han fick ingen chans nu heller. Ha det gött allihopa.

Måste du dricka? Det är rätt skönt att slippa. Jag vågar inte prova, jag är rätt säker på att befinna mig på ruta ett igen inom några få veckor. Känner mig själv så pass väl.

Kram ?

100 dagar med en dag i taget, fattar fortfarande inte riktigt vad som hände och hur jag klarat det hit men på något sätt har det gått.

Det har varit rätt jobbigt periodvis, framförallt med koncentrationssvårigheter, tankar som far hit och dit och en oro i kroppen. Men nu börjar ändå någon slags harmoni och sinnesro infinna sig.

Har tänkt tanken om, och isåfall när, jag ska dricka igen. Jul och nyår kanske? Å andra sidan var högtiderna dom enda tillfällena jag kunde tänka mig att INTE dricka som aktiv. Det såg jag som amatörernas afton, så det vetifan om jag vill bjuda mig själv på.

Kloka ord!

Kram och natti!

Har jag blivit husgud nu också, så hedrande ? Jag har ett annat väldigt ofta återkommande mantra också: Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

I början är man mest uppslukad av att man faktiskt är nykter, och måste lägga mycket kraft och energi på det varje dag. Sen kommer det andra mantrat till större nytta. När minnet bleknar och alkoholdjävulen börjar viska ”så farligt var det nog inte”.

Kram ?

Det är okej att känna sig lite låg i november. Man behöver inte vara sprudlande glad jämnt. Det räcker gott att acceptera att det är som det är. Okej, okej, okej. Tänka okej tills det verkligen känns okej inifrån och ut.

Skönt att det går bra för dig, både med nykterhet och träning. Jag får ingen ordning på träningen alls, men jag kämpar på med mina hundpromenader utan hund.

Kram ?

Fint att du kör på med träningen, det hjälper ju mot oro över jobb och corona och annat.. Och det kommer en tid efter corona även om det känns osannolikt just nu..

Eller som vår husgud Andrahalvlek här brukar säga: Viktigast först, vara nykter!!

Kram ?

Tack Andrahalvlek för din hälsning??

Så betydelsefull för mig ❤️❤️

Ja, Andrahalvlek, jag ska unna mig ölen ibland också. Kan man lindra suget efter starkvaror med lite a-fri öl så är det ju såklart värt det. Lite typiskt mig bara att alltid gå all-in på allt. Klippa allt liksom.
Dumt! Ska unna mig både godis och a-fri öl. Men med måtta,... om det går ;)

Efter 3 månader kände jag mig så trygg i att inte dricka, hade inget sug alls.
Kände att jag hade ett annat tänk gällande A.

Kände att jag var tvungen att ta reda på om rädslan jag hade var befogad.
Rädslan att om jag dricker så kommer jag att vara tillbaka där jag slutade.
Något många trådar här visar kan ske.
Gå och vara rädd för A resten av mitt liv var inget alternativ.

Visst- Det var trevligt och gott.
Men det gjorde inte min Fredagskväll fantastisk och underbar.
Ruset var inte trevligt, kändes mest obehagligt.
Dagarna efter har varit hemska, mått så dåligt.

Så nu kan jag säga att jag får dricka.
Men jag vill inte!

Men som du @Kenny noterade. Varför drack jag hela flaskan?
Att inte göra det fanns ingen tanke på.
Så ska det bli fler tester framöver så får de nog innehålla en begränsning.

Men om jag begränsat mig så hade jag kanske fortsatt dagen efter för jag inte fick det obehagliga ruset och baksmällan.

@Sisyfos Det blir klart mer än 10 dagar. Kan just nu inte se när jag skulle vilja dricka igen faktiskt.
@ Blenda -Jag tror också det kommer gå bra för mig☺
Kram⚘

Sett många nya trådar nu. Känns så varmt här inne. Alla med olika historier men ändå så lika. Och ni som varit nyktra ett tag, är ju guld värda. Tacksam att jag hittat hit.

Nej jag kände ingen sorg över att inte få dricka, denna gång. Men vet vad du menar sen förr. Jag tror däremot att man känner sig lätt deppig och att det mesta är tråkigt i början. Jag var så långt gången att det första ruset inte ens kändes skönt, det var bara en besatthet , ett beroende . Du ska se att det grå klarnar, håll ut. Jullan

Dricker också mycket öl 0,5% och helt utan dåligt samvete. Så länge det inte väcker sug efter starkare drycker är det inga problem. Öl var aldrig min drog, och alkoholfritt rött vin är tack och lov apäckligt.

Jag blandar röd grapefruktjuice med kolsyrat vatten med grapefruktsmak och grapetonic och dricker det varvat med alkoholfri öl framför tv:n. Funkar utmärkt.

Åt också mycket choklad i början. De första 9-10 månaderna ? Måste dra ner på det, det märks på vågen tyvärr.

Keep up the good work!

Kram ?