Senaste kommentarerna i forumet

Jag tänker numer i princip bara på mitt icke-drickande när jag kikar in här. Det är ändå viktigt för mig att läsa och skriva här varje dag, för att påminna mig. Jag tror inte att jag har hoppat över en dag på dessa 9 månader. Jag behöver påminnas - och det gör jag varje gång jag läser om andra som kämpar. Steget mellan framgång och katastrof är minimalt.

Men jag kikar ”bara” in här 2-3 gg/dag nu ? Betydligt mindre än tidigare. Jag är flitig på alla typer av sociala medier, och det här är bara en ”hållplats” av många som jag scannar av regelbundet flera gånger per dag. Jag är dessutom en ”skrivande människa”. Jag gillar att kommunicera via skrift. Tal också.

Det här forumet ska användas precis som man själv vill. Det är ett stöd för varje enskild individ, även om kollektivet och gemenskapen förstås är viktigt. Jag tycker till exempel att det är jättetrevligt när ”gamlingar” på forumet kikar in och skriver en hälsning.

Kram ?

Jakten och Kennie: Jag misstänker väl att det måste finnas någon balans. Det är alltid bra att utvärdera och reflektera, men man kanske inte behöver göra det hela tiden. När man förändrar sitt beteende så är det ju bra att ta fram sina funderingar till ytan och granska dem för att kanske bättre kunna handskas med dem när man är på väg mot gamla fotspår. Det kan ju ta tid innan allt faller naturligt utan att behöver ägna någon tankekraft åt det. Kanske det aldrig händer.

Men till dess är väl det man kan göra att försöka finna en balans man själv är nöjd med. Att kunna vara reflekterande utan att vara besatt. Känner ni att ni tänker på det för mycket kanske det är bäst att släppa det lite. Så vida det inte blir nödvändigt igen.

Ibland känner jag också att jag ägnar mycket tankemöda åt mitt icke-drickande. Skulle vilja landa i att det blir så självklart att jag inte behöver göra så mycket för att hålla igång det... Ska bli intressant att läsa din utvärdering nästa vecka.

Blir det en ny utmaning eller inte att det blir helg snart. Känner mig rätt stark i min övertygelse och rädsla att falla för frestelser som finns omkring när vänner dricker A. Ska verkligen kämpa på och hålla ut :-)

Tack för ditt inlägg, men jag tror du missförstår mig lite. Risken att jag skulle bli våldsam är minimal, det skulle endast vara i självförsvar. Jag har aldrig varit våldsam i hela mitt liv och att det skulle bli så nu ser jag som otänkbart. Men jag tror att min fru går runt som en tickande bomb just nu och jag hoppas det blir mig hon exploderar mot och inte barnen. Eftersom hon kommer från en dysfunktionel familj så tror jag hon tror det är normalt med konflikter och att bråka och skrika, det är jobbigt. Jag orkar inte det mer, barnen mår ju inte bra heller. Det är ju också extra jobbigt med detta i en pandemi där det inte går att träffa andra eller åka bort på aktiviteter.

Det låter som att situationen där hemma har eskalerat kraftigt på sista tiden och klokt att du ber om professionell hjälp. Vår bedömning är att du skulle behöva mer stöd än vad vi kan ge dig här.

Det kan vara svårt att tänka klart när det är kaosartat och som du nämner flera gånger, det är mer än sig själv att tänka på här. Barn behöver trygga vuxna. Ditt beslut att förändra alkoholvanorna är ett sådant viktigt steg för att vara en trygg förälder.

När det kommer till våld uppmärksammar du vad du tänker och hindrar dig själv för att bli våldsam, bra! En god ide är att ta stöd gällande även det: https://valjattsluta.se/ 020 555 666

Dina tankar om att kontakta polisen i en sådan situation med våld är en bra idé. Även att ringa till socialjouren som kan åka ut när det är utanför kontorstid.
Ingen av er verkar må bra i detta och en rekommendation är att ta hjälpen vi rekommenderat här nu och inte vänta.

Ta hand om dig och er!

Vänligen,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ja, hade vart skönt ha resan se fram emot. En morot värd kämpa för. Nu känns de som jag inte har något att kämpa för. Jo, men just nu känns sommaren som en hel livstid bort.

Förstår att det känns extra tungt om resan blir inställd eftersom du haft en så tuff period.. Men tänk att till sommaren kommer du i alla fall kunna åka... Pandemin varar inte för evigt..

Tack för ert fina välkomnande. Jag har läst i det här forumet och det hjälper mig att inte känna mig så ensam. Jag har ju gjort mig så ensam för att få dricka ifred.
Nu laddar jag för att ringa till Vc imorgon och be om hjälp.
Tack för er värme ❤️?

Nästan 3 veckor i mörker och extremt dåligt mående känns som dessa 3 veckor varit i en evighet. Fortfarande extremt tungt, självmordstankarna kommer och går hela tiden. Min terapeut ringer mig varje dag för kolla dagsformen. Hennes stöd är ovärderligt just nu. Är meningen jag ska resa till Polen om ca 3 veckor men som det ser ut just nu så kommer jag inte komma i väg vilket ger mig snudd på panik. Jag mår alltid bra där, hur dåligt jag än mår här hemma så släpper allt det så fort jag kommer dit, hade behövt de andningshålet nu. En paus från allt. Nya riktlinjer kommer den 29/11. Jag vet inte vad jag gör om resan ställs in. Sen verkar julen inte bli som vanligt heller. Vi firar alltid hela familjen vi brukar vara upp emot 20 pers men ser ut som vi nu får fira jul på var sitt håll. Detta året suger verkligen. Hatar verkligen livet just nu

Grattis till dina två nyktra veckor, strakt jobbat! Jag tänker att du är fel ute när du tänker >ska< ("ska man inte bli piggare?") eller förväntar dig för mycket saker av nykterheten i sig. Det finns inga regler för hur någonting utvecklar sig när man slutar dricka. Inga mallar för hur lång tid saker tar. Många gånger är inte alkoholen själva roten utan en dålig lösning och flykt från andra problem och det är nog mer regel än undantag att andra problem kommer fram när alkoholen plockas bort. Det som göms i snö... Så utgå inte från att det är något fel på dig eller leta efter någon ny sjukdom som kan passa in. Intala bara dig själv att alkoholen aldrig är en lösningen igen och även om allas resor är olika så kommer din nykterhet att förändra dig och med största sannolikhet göra dig till en bättre människa.
Prova till att börja med att skapa bra rutiner i vardagen. Ta hand om din kropp. Rör på dig. Ät bra mat. T.ex.

Hej!
Hoppar in här och hör om nån vet....Jag är A-fri nu 14 dagar men blir bara tröttare - ska man inte bli piggare eller hur lång tid tar det? Sen har jag rester av ett utmattningssyndrom med mycket trötthet nån som vet när jag kan förvänta mig veta vad som är vad?? Kanske nån som har nån annan sjukdom med trötthet...?

Problemet som jag ser det med att bara packa väskan och lämna är att då är jag övertygad om att hon kommer förstöra allt som är mitt som är kvar i huset. Jag skulle dessutom inte utesluta att hon anklagade mig för att ha kidnappat barnet om jag tog hen med mig. Jag har iof skrivit ner mycket som hänt sista året, massor med saker jag inte skrivit men mycket finns med. Har även dokumenterat blåmärken efter att hon attackerat mig. Egentligen borde jag ringa polisen, men är rädd att hon ska lyckas manipulera dem med och komma med massor med lögner om att det är jag som är mobbaren och inte hon.

Och angående drickandet, det har jag trappat ner en hel del och är aldrig full. Men jag kommer ju behöva dra ner på det ännu mer, dock tror jag att det hjälpt mig att hålla min ilska mot henne under kontroll. Utan att döva mig så vet jag faktist inte om jag kunnat hålla mig från att ge henne en smäll eller kasta ut henne.

Tänker testa att tänka mindre på alkohol en period. Just nu känns det som att jag tänker mer på eländet när jag loggar in här på forumet än vad jag gör den övriga tiden. Nästan så att jag ”tvingar” mig själv att ”känna efter”. Tar en liten paus på en vecka och ser hur det går.
Ser forumet som ett ”forum” och dagbok där det går att ”pysa” ur tankar, det har ju fungerat bra! Tack till er som svarat, jag återkommer.

Ska försöka ”insupa” den grå vardagen och verkligheten och försöka uppskatta den ett tag och tänka positiva glada tankar istället för att analysera mig själv.

”Får se hur det går” - var jag på väg att skriva men jag SKA tänka och KOMMER att tänka:

Det kommer att gå bra!

Ha en bra dag och på återseende

Ja, att inte glömma.... det är det som är det svåra. Än så länge är det inga problem att komma ihåg det dåliga med alkohol. Men vi vet ju alla hur minnet bleknar och plötsligt är alla problem som bortblåsta.
Tänker ibland att jag borde skriva ner allt idiotiskt jag gjort med alkohol i kroppen, men vågar inte. Har gjort så mkt dumt och sårat så många att jag är rädd att mitt självförakt ska förgöra mig.
Men varje nykter dag gör nu att jag känner mig värdigare. Det är värt mycket!

Jag har liknande sömnproblem. Somnar bra, men vaknar och har svårt att somna om. Har fått Propavan utskrivet. Inget du somnar av, men skall hjälpa för att få en mer ostörd sömn. Funkar rätt bra, men man kan bli lite seg dagen efter. Är inte beroendeframkallande. Kanske något att prova?

Packa din väska och ta med dig barnet som mår dåligt. Idag. Ni måste därifrån. Och det enda rätta är kanske att barnet som mår dåligt pratar med någon i skolan? Då får ni kanske den nödvändiga hjälp som behövs utifrån.

Självklart måste du vara nykter, så att du har de bästa förutsättningarna för att komma helskinnad ur detta.

Kram ?

Jag hoppades att just du skulle ha svarat när jag loggade in, tack för att du gjort det,

Imorse var det kaos igen, golden child mobbade scapegoat och skrek och skrek för att få backning av sin mamma. När jag försöker få hen att sluta skrika så börjar frun att skratta och anklaga mig för att tappa humöret. Sen gör de tillsammans narr av mig och scapegoat springer och gömmer sig. Sen börjar frun att krypa upp för trappen och låtsas ha ont i benet som jag har haft sista tiden och de skrattar tillsammans över hur roligt det är. Scapegoat kom in till mig innan skolan och säger att hon har en klump i magen och vill berätta i skolan men törs inte för hon tror att hon kommer får stryk av mamman om det kommer fram.

Jag kommer vara nykter nu, nu gäller det verkligen för det har kommit till sin spets. Jag vet ju att ena barnet kommer vilja bo hos mig, det andra lär först välja mamman men hon kommer inte klara av att bo med henne länge. Jag funderar på att packa ihop mina viktigaste grejer och ta in på ett hotell och fixa boende, advokat, samtalstöd och allt annat därifrån. Men jag vet inte om jag törs lämna barnen ensamma med henne tills jag fixat det, å andra sidan kommer jag inte överleva om jag inte tar mig bort så fort som möjligt.

Varje dag, varje vecka, varje månad är värd att fira! ????

Nu har du det värsta bakom dig. Det viktigaste nu är att du inte glömmer hur illa det var. Och att du INTE lyssnar på rösten ”så illa var det inte.” Ryt ifrån direkt: ”NEJ, jag ska inte dricka.”

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram ?

Det är skrämmande hur snabbt det går att trilla dit igen. Blir rädd på riktigt.
Drack en mindre flaska vin i tisdags då jag fick lite panik stt jag inte kunde speeda ner. Det hjälpte inte och vill verkligen att jag ska inse det själv. Mina sömnsvårigheter är den största risken just nu och det gör att jag inte orkar hålla ut.
Men tänker inte slå på mig själv. Det går ändå framåt och jag fortsatte inte dricka igår som jag normalt skulle gjort:
Kommer även vara nykter idag.

3 nyktra veckor idag.
Men vem räknar? ?

Ja, jag kör i diket lite för ofta vilket ju leder till att jag oftare mår dåligt och det är så jobbigt för själen..

Det var inget AA-möte via länk igår (jag läste fel) men idag 12.30 kommer jag sitta beredd!

Vad bra att du är på gång, och definitivt värt pengarna med coachen. Det finns så mycket annat som gör livet värt att leva, man upptäcker det undan för undan utan alkohol.

Fyra steg fram och ett bak betyder ju att du kommit lite längre fram på den nyktra stigen.?
Sakta men säkert går det framåt iallafall??
Heja dig!

Kram ???

Börjar barnen bli så stora att de väljer själva var de bor? Jag tycker att du ska lämna nu, det får bära eller brista, men sanningen är ändå att om du stannar så brister det ändå. Tror att ni alla, du och barnen, behöver samtalsstöd sen. Risken är att dina barn fortsättter som de har lärt sig.
Du får en tydlig signal från ett av dina barn - hen orkar inte längre. Uppmuntrar du då att hen berättar på skolan, eller vill du inte att ditt drickande ska bli känt?
Det är sjukt jobbigt när man måste stå upp och stå för sin alkoholkonsumtion och den kan du inte skylla på någon annan. Men dina barn behöver dig nu och du kan resa dig och gå. Förstår att du är orolig, men du har klarat långa nyktra perioder och utan en gigantisk triggar i din närhet så kan du nog vara nykter.
Ni kan inte fortsätta att leva i er splittrade familj, då förlorar du inte bara allt utan också dig själv. Om hon är så manipulativ som du säger kommer hon att hitta ett sätt att vända även det andra barnet mot dig.
Jag hoppas verkligen att du lägger av med alkoholen igen så att du kan våga gå.
Kramar Från Sisyfos som nu är ca 70 dagar nykter.