Senaste kommentarerna i forumet

Slängde boxen. Provade o kände direkt på lukten att nåt var fel.
Men oavsett om dåligt vin eller inte, så känner jag att jag verkligen förbereder mig mentalt. Nu snart ska det ske.
Har tagit kontakt med en privat samtalscoach inriktad på alkohol - och andra missbruk. Vill inte söka offentlig hjälp. Vet ju folk som jobbar där...kan inte bli avslöjad...
Coachen kostar pengar men jag får se det som en investering.

Hej!
Jag förstår absolut din oro, känner igen mig mycket. Ta all hjälp du kan få! Själv vågar jag inte, jobbar inom vården i min lilla hemkommun och är livrädd bli avslöjad... Tagit prover på privat klinik för att slippa få en offentlig journal.
Men skammen, känner igen det. Så mycket skam man känner. Längtar efter den dag jag kan känna mig rakryggad, ärlig, hel.

Fina du , välkommen. Inte vet jag svaren på alla dina farhågor, men en sak vet jag... livet blir mycket bättre nykter. På alla plan. Kram

Jaha, blev ett ”återfall” i godis träsket då fast jag trode jag kunde bättre... är som att kroppen nästan skriker efter annat att bli ”beroende” av när nu a inte är med. Jag har däremot inget sug efter det alls över huvudtaget. Tror att de möttes där i dörren på avdelning 8 ?. Tänker mig en inte bild av en vinflaska med horn och eldgaffel ( ni vet som de där tecknade historierna), denna flyger ilsken ut genom min ”dörr”, men möts av en ängel med glorian på sned och ett illmariskt leende när han i sina neonfärgade spandexbyxor tar ett jättekliv in genom dörren med en stor godispåse i högsta hugg...
Jag har tidigare inte riktigt kunnat förstå de som menar att de ätigt godis vid stress, nu gör jag det. Tidigare gick jag ju bara och hämtade ett glas ( ja, just det) när jag upplevde detta... men nu är ju det glaset inte ens halvtomt, det är borta helt och med tur kommer det så vara.
Nu till det rackarns brevet... jag visste ju att det skulle komma man sa ju att så vad det, de var tvungna att göra en anmälan ( japp har barn, en dotter). Och ja jag förstår att de måste göra detta och att det är en trygghet för alla barn som är jätte bra att den finns. Jag vill absolut inte att barn ska fara illa alls. Grämde mig lite över detta med anmälan som jag mycket väl förstod skulle komma redan innan jag valde den väg jag tog( avgiftning) och självklart bör jag stå för det jag gjort, men någon stanns innom mig känns det så fel att brevet kommer nu, jag har tagit mitt beslut, jag har fått en viss självinsikt och jag valde att genomgå avgiftningen ( jag vet inte om jag skrev tidigare att jag fick frågan av en läkare om jag ville avbryta och åka hem istället, valde att stanna kvar såklart). Jag har bestämt mig för att inte dricka mer a, jag infinner mig där jag ska på de tider jag ska och nu när jag är nyckter så då ska min lämplighet möjligen utredas. Jag förstår varför och att det måste bli så.. men det betyder inte att jag personligen tycker det är fel tidpunkt för det. Ja, jag har inte att dölja så motsätter mig det inte men kan inte låta bli att tänka på talesättet en höna av en fjäder ( problemet är ju i dåtid), nej jag kan inte vara säker på att inte få några återfall ( såklart), men tänker att jag nu har stöd från de som kan detta ( beroende mot) och springer inte längre själv i motvind.. ( ska tillägga att beslutet om att lägga in mig var mitt) men ni vet den där vågen med två skålar? Den med dottern i vägde fortfarande tyngst när jag åkte, men jag ville inte uppleva att de skulle byta platts , vilket de skulle gjort för eller senare enligt statistiken. ( hennes pappa tog såklart hand om henne när jag åkte).

Var hos läkaren, blev liksom ”game over” alla prover tydde på alkoholmissbruk. Så klart jag har vetat och velat slutat i många år. Men remisser skickades hit och dit och jag sitter chock. Så orolig att jag inte får den hjälp jag behöver, sånt hopp att jag får den hjälp jag behöver. Och sådan skam, så jag vågar inte ringa Vc och be om hjälp. Men nu har jag fått ett jättegulligt brev från dom, så kanske vågars ringa och be om hjälp. Vad har ni dör erfarenhet från Vc. Har ringt och fått tid hos alkoholmottagningen i stan och det känna bra . Men så mycket skam och misslyckande jag känner.
Dricker typ 2 flaskor vin om dagen och det räcker inte, måste typ pilla i mig en sömntablett ändå, jag är så rädd att se tar sömntabletterna och körkortet ifrån mig nu. Rädd de att jag inte de antidepressiva jag vill ha. Och nu kommer jag inte ens ihåg lösenordet jag gav här.
Levern ska ultrljudas och jag är rädd dör att dö och ändå fortsätter jag dricka

Det är svårt men inte omöjligt.
Skriv och berätta! Kram.

Det är svårt men inte omöjligt.
Skriv och berätta! Kram.

Ja du har så rätt angående tristessen. Det är allmänt lite grått och tråkigt nu men jag mår bra i det. Kreativ är jag till naturen och kommer kunna hantera tristessen. Det kommer att bli bättre och bättre nu, det känns så..

Jag tänker klart i alla fall och mår bra i kroppen och psykiskt. Det är en bra period just nu.

Inser också att det är en ganska lång väg att gå innan allt känns 100%. 51 dagar är ett stort steg och det kommer att fortsätt så. Det finns inget slutdatum för mig.

Godnatt

Hej! Va roligt att höra från dig! Jag mår ok. Brottas just nu mkt med att jag är sååååå sugen på vib( rödvin är mitt gift) jag ser de på tv, serier på Instagram och så vidare och jag tycker de ser så gott och härligt ut. ” en flaska per helg klarar jag väl”? Sånna tankar kommer nu. När jag inte har någon alkohol i kroppen och jag varit nykter i 17 dagar. ” så farligt va det väl inte” och så vidare. Men det är farligt! För varje dag jag inte vaknar bakis så är jag tacksam. Jag har inte heller ont i höger sida. Hade inte ont men en molande värk jag kännt i flera år. Den är borta. Jag har mindre ångest även om den är kvar. Dock är jag fortfarande tjock och de är lite trist. Du måste hitta verktyg för att hålla dig nycker. Min är min dotter, träning och serier. Det blir svårare och lättare för mig varje dag. Kanske aldrig slutar vara svårt. Men nåt som är sant att man gräver sig djupare för varje gång . Spegeln blir en mardröm. Just nu döljer jag ingenting. Har sagt till mina vänner att jag kör sober november för jag missade oktober.
Kram till dig!!!!

Hoppas du mår bra
Det är dygn 1 för mig nu
För första gången på länge går jag och lägger mig samtidigt som min man
Annars brukar det vara så att när han går och lägger sig så åker vinet fram
Jag har mindre och mindre nyktra dagar.
Sköter mitt jobb och skulle aldrig riskera att komma onykter, köra rattfull, men de lediga dagarna är hemska jag kan inte komma ihåg knappt en ledig tid då jag höll mig nykter (Jag har oregelbunden arbetstid som innebär både natt kväll dag och helg). För ett tag sedan om du frågade mig då skulle jag säga att jag inte tog en återställare eller började tidigt på dagen för nu har det börjat skett. Jag skulle inte heller säga att jag inte kunde hålla på med supandet (finns inget annat ord när man häver i sig så man däckar och inte minns) i flera dagar för det har också hänt
Min sk räddning är jobbet men det känns nu som det bara är en tidsfråga innan jag kan börja riskera det
Jag har även börjat känna sug och det är som du skrev ibland poppar tanken upp att man ska dricka vin och då kan man inte mota bort den- det är precis lika beslutsamt som det känns idag att vara nykter. Men i morgon eller övermorgon kommer det bli tuffare när jag går på tre dagars ledighet. Ska läsa så mkt jag kan här inne och ta till mig tips och råd och ska försöka komma ihåg hur bra jag mår efter ett par dagars nykterhet
Mitt dilemma är också att jag döljer detta så det är inte många eller knappt någon som vet och misstänker och jag är fruktansvärt rädd att detta kommer fram trots att jag innerst vet att det skulle egentligen vara det bästa
Ha det så bra och tillsammans blir Vi alla starka

Under de perioder som jag har varit utmattningsdeprimerad så har jag avstått från att dricka vin helt under de värsta 4-5 månaderna. Ren överlevnadsinstinkt tror jag. Men jag minns faktiskt att när jag provade att dricka ett glas vin vid något tillfälle så smakade det riktigt äckligt. Jag drack inte ens upp ett helt glas, det smakade för illa. Jag fick inte i mig det. Jag tror faktiskt att kroppen och hjärnan kan hjälpa till på traven genom att påverka smaklökarna.

Kram ?

Ja det var en bra liknelse Kennie! Jag velade fram och tillbaka i alltför många år innan jsg vågade ta steget att skiljas från barnens pappa. (Är nu lyckligt omgift. Han dricker dock lika mycket som jag, vi möjliggör för varandra helt enkelt...).
Herregud så jag ältade det steget. Gick till och med tillbaka till honom efter ett första försök att bli fri.... Idag har vi en ok relation, 8 år senare. Men varje gång jag träffar honom och han drar sina egotrippade historier/bravader drar jag en lättnandes suck att jag slipper ha detta till vardags längre...
Ja liknelsen till det osunda äktenskapet till alkoholen kanske inte är helt fel, aldrig tänkt så!

Vet inte ens hur jag ska kunna skriva detta, allt har spårat ur. Kärringdjäveln (ja jag får skriva så) har tappat förståndet något fruktansvärt. Hon har startat en kampanj där hon gör allt för att få mig och ena barnet att må skit, hon har vänt andra barnet emot oss totalt. Ikväll så började "golden child" att skrika på mig och berätta hur dum i huvudet jag är, inte hennes egna ord och helt klart matade från min fru, smatidigt står kärringen bakom och njuter. Hon njuter. Att jag inte gick och gav henne en smäll på käften alltså. Ibland är det både tur och synd att man är en snäll människa. Anndra barnet som fått så mycket skit från henne sista veckorna är på bristningsgränsen, hon berättade för mig att när jag är utom synhåll så pratar min fru skit om mig konstant och "golden child" tar in varenda ord och tror på det.

Jag har iallafall bestämt mig för att lämna, men jag vet inte om jag törs låta något av barnen vara med henne med risk för både fysisk och psykisk misshandel. Jag kan inte förså hur jag hamnat i detta, gift med ett monster, ett riktigt riktigt djävla monster. Jag hatar henne mer än något annat i hela världen och ändå har jag svårt att ta sista steget. Scapegoatbarnet säger att hen inte klarar detta länge utan tänkter berätta på skolan, men tvekar för att hen inte vill att jag ska hamna i trubbel. Jag vet fan inte vad jag ska ta mig till, hon lär ju ändå lyckas vönda allt emot mig i slutändan så jag förlorar allt,

Tack för era pepp❣️

Igår blev en dag med alkohol ..vet egentligen inte varför?

Fast....det var ABSOLUT inget som blev/kändes bättre att jag drack alkohol☹️ För vem vill vakna upp till att ha ångest, ont i magen, huvudvärk, ha skrivit flera sms ( inga otrevliga) mm när man istället kan vakna upp till där allt kunde varit motsatsen mot vad jag känner nu?

Så idag ...en ny dag...en ny dag till en möjlighet att vara nykter???

Kram❤️

Kom igen Emmy123, dikeskörningar är vanligt, det gäller att snabbt komma på banan igen. Ju fler återfall du tar, desto svårare blir det. Ta all hjälp du kan få i din kamp mot adjävulen. Kram Jullan

Det är väl lite som att gå ur en dålig relation, att lämna ett beroende. Man är rädd att bli ensam, rädd för att det kommer bli jobbigt. Men när man väl tar steget undrar man varför man inte gjorde det långt tidigare. Angående vinsmaken så kanske ditt smaksinne vill hjälpa dig i rätt riktning!

Välkommen hit.
JA- Det mesta blir lättare utan A.?
Kämpa på och skriv och berätta hur det går.
Kram ⚘

Helt rätt inställning. Alkoholen löser inga problem. Tvärtom skjuter man problemen framför sig bara. Och vissa problem, som Corona, kan man bara uthärda. Och det gör man bättre med sångmantra än med alkohol i längden.

Jag älskar sångmantra ? Jag djupandas i takt till sången/musiken, sjunger med i mantrat i huvudet - eller högt. Fattar inte ett ord, men det ska vara läkande för hjärnan ändå har jag hört och läst.

Kram ?

Välkommen, ja ett ok lyfter från ens axlar. Ta en dag i taget o läs o skriv här, det hjälper.

Flera inom min familj och bekantskapskrets har nu åkt på den där skiten. Jag ber till högre makter att de inte ska drabbas så hårt. ?
Jag hade utan att tveka hällt i mig en flaska vin idag om det hade funnits någon. Men nu gör det inte det .
Men så skönt det hade varit att få slappna av en stund.... in i dimman
Men sen; en annan ångest, och den gamla vanliga visan upprepar sig, allt rullar på i gamla fotspår och dit ska jag inte igen. Jag har ett annat mål i sikte.
Ingen blir hjälpt av att jag dricker, vinet löser inga problem.
Jag vet att jag kan ta mig ur det här. Sångmantra i lurarna nu och djupa långsamma andetag

Är du! Heja ❣️

Det tog lång tid, flera år, men nu är jag så innerligt trött på att leva såhär....känns också som en börda har försvunnit efter mitt beslut.

Skrev i Mics tråd igår "Idag mår jag bra, det räcker så".. Idag mår jag mindre bra, efter att jag beslutade mig för att dricka igår.. Vad sjutton är det som HÄNDER i hjärnan egentligen?! Varför, varför, varför.. ? Det är precis som att det jag bestämde på morgonen, att inte dricka, att denna beslutsamhet blir mer och mer suddig ju längre dagen lider..

Inatt sov jag såklart dåligt men nåt jag iaf kom fram till framåt småtimmarna, som gjorde att jag blev lite lugnare det är att jag där och då erkände för mig själv att jag känner mig totalt besegrad inför alkoholen och att jag måste ta tag i detta NU! Att eventuellt ta hjälp?! Jag lägger mig platt inför detta gift.

Idag ska jag logga in på ett online-möte på AA och få lite sinnesro..❤

Känner så väl igen tankarna eftermiddagarna. Tror att intryck, trötthet, hunger säkert har en stor del i känslan som infinner sig och att det då kanske är svårare att stå emot. Tillåt dig att vara utarbetad. Bestäm vad du ska göra hemma, nu när du är pigg kanske, så att du har ett mål. Du bestämmer faktiskt :-). Gäller att inte glömma det.

Gör precis som du gjorde häromdagen. Låt inte tankarna få fäste. Se dem komma, okeja dem, men släpp iväg dem. Behandla dem som en trotsig treåring. ”Jag hör vad du säger, men nu gör vi som jag har bestämt”.

Kram ?