Senaste kommentarerna i forumet

Blev glad då jag igår noterade att jag inte var lika godissugen längre ??. Tog några småtomater att tugga på istället. Har en promenad kaffe ( pga ökade fall av convid-19 här), med en kompis som ska planeras in och denna ser jag fram emot. Bra för mig att komma ut lite då jag sitter mycket hemma, att jag pluggar på distans har säkerligen bidragit till min osunda konsumtion av a eftersom jag inte behövde gå upp och vara pigg på morgonen. Jag känner däremot att jag mår mycket bättre nu även om jag kan vara trött såklart. Mot slutet på veckan (20:e) är det en månad ( inte mycket men från att dricka varje dag så är det ett bra ”steg” för min del) sedan jag väldig förvirrad infann mig på beroende akuten. Även om det då för mig kändes hopplöst så fick jag som nämnt mycket bra hjälp och bemötande. Rekommenderar att ta det steget för någon annan som är där jag var då och vill förändra ? ( jag befann mig i det läget att jag hade ett fysiskt beroende och hade säkert ( troligen inte ) visserligen kunnat trappa ner över tid men då skulle jag behövt att dricka på morgonen för att stävja ev dille och jag ville inte det. Sen borde jag haft väldigt låga nivåer på b- vitamin med vilket även det ställer mig frågande till om det allternativet var ett att försöka sig på ?. Nu är inte en månad någon tid, men det possetiva är att jag inte behövt kämpa mot något sug under dessa dagar/veckor. Jag har insett att a inte är för mig ☺️. Allt gott ?.

Jag gick med i Alkoholhjälpen för ca 4 veckor sedan, men det har inte gått speciellt bra... Nu har jag bestämt mig för att inte dricka idag... problemet är att jag får alltid sådana hemska mardrömmar och natt skräck. Finns det något man kan ta för att dämpa det? Jag kommer inte iväg till någon läkare idag så gärna något man kan få tag på på Apoteket. Tacksam för svar.

Längtar efter att få vakna lite pigg och utan huvudvärk för en gång skull.
Det är jag ju värd nu när jag inte dricker.
Som en lite belöning liksom.
På onsdag blir det 3 veckor nykter.
Ska egentligen inte gnälla för jag kan räkna upp tusen andra positiva saker som jag upplever med min nykterhet.
Just nu känns det som jag aldrig vill dricka igen. Men det går ju upp och ner. Ibland känns livet nattsvart vid tanken att man aldrig få ta den där ölen i solen, röda vinet till grytan, bubblet på AW osv.
Men inners inne vet jag att det bara fåniga ursäkter för att få dricka och det slutar aldrig vid det där ”mysiga” första glaset utan de blir alltid fler och fler. Eller iallafall väcks suget efter fler. Kvällen blir inte trevlig när jag några få gånger lyckats hålla mig till 1 glas. Jag har då blivit stressad och liksom flackande med blicken och bara tänkt på att jag vill dricka mer. Fixerad liksom. Ibland har jag med järnvilja hållit mig till 1 glas ute men tackat tidigt för mig och gått hem och pimplat vin i min ensamhet. Med rejäl ångest som följd.
Nä, nu känner jag mig rätt nöjd med min nykterhet och tänker fortsätta kämpa för att behålla den....

Behåll fokus! Du klarar dagen om du ger dig f-n på det.

Varit på läkarbesök för uppföljning av den hälsoundersökning jag var på för ett par veckor sedan. Hade bra värden på levern, som jag oroat mig för. Men däremot precis över gränsvärdet för socker. Även lite högt blodtryck. Han tog själv upp alkoholen, eftersom sjuksköterskan som tog proverna hade pratat med honom. Fått naltrexon utskrivet.
Jag vill verkligen bli fri.

Tänker på gårdagen och ett långtidsprojekt som jag och några vänner äntligen kunde starta upp. Hur vi tillsammans kom på lösningar för att förenkla och inte jobba ihjäl oss. Härlig känsla att upptäcka att jag var delaktig på alla plan, framförallt mentalt.
Om jag ser tillbaka på mig själv i olika situationer så ser jag tydligt hur jag med hjälp av vinet förminskat mig själv , tryckt ner mig och att jag känt mig värdelös i jämeförelse med andra.
Jag är i grunden ganska stark, vet vad jag vill och har ofta setts som en ledartyp , där får jag dock passa mig så jag inte tar över för mycket.
Jag är på väg att ta kontrollen över mitt liv, på väg att upptäcka mig själv igen och kanske vad som egentligen är viktigt här i livet.

Vill bara säga att jag tycker du hanterar ditt liv på ett fantastiskt sätt! Önskar att jag själv tog tag i mitt drickande redan i din ålder i ställer för 20 år senare... Starkt gjort Bullret!

Kram!

Märker att jag inte uppdaterat mig här på ett tag. Skrattade gott åt ditt äventyr med färghinken för att mota rappen :D Njuter av din läsning. Livets upp och nedgångar. Precis som de är.

Kram!

Grattis Femina! Superbra jobbat!!!!

Kram!

Många Grattishälsningar till dig!????️?????
Ha en fin måndag☀️

Kram ???

Stort grattis på din nyktra 9-månadersdag Femina! ?????? Självklart fortsätter vi räkna! Mot 10 månader härnäst ?

Kram ?

48 Gick bra, nu är klockan 01:08 på Dag 49. Den ska börja med att sovas på so far so good!

Godnatt

48 Gick bra, nu är klockan 01:08 på Dag 49. Den ska börja med att sovas på so far so good!

Godnatt

Nine months and still counting...

JÄTTEGLAD ??

?????????

..och jag mår bra, precis som man borde när man inte har druckit något med alkohol.
En vecka har runnit mellan mina fingrar, fem dagar i arbetsveckan som egentligen är utan vikt.
Men under helgen försöker jag täppa till flödet mellan fingrarna och behålla det som rinner däremellan så länge som bara möjligt, min helg, mina viktiga dagar som sträcker sig från en sen fredagseftermiddag till en inte allt för oönskad måndagsmorgon.
Jag försöker bromsa tiden så mycket det går, men dagarna försvinner snabbt som ett ögonblink.

En helg med tid avsatt för umgänge, på alla sätt och vis.
Vi blev inbjudna av gamla vänner att besöka dem vid deras sommarstuga ute på öschöttaschlätten.
En lugn lördagsmorgon med mjukstart vid frukostbordet, en varsin iordningställd macka och en färdig kopp kaffe satt vi två vid köksbordet tittade på varandra, ömsom på morgonteven med dess nyheter.
Packade lite snabbt enkla förnödenheter såsom en tandborste, mjukiskläder och ett badlakan i ryggsäcken.
Tankade bilen för nya femtio mil bakom ratten och svängde förbi den nyöppnade matbutiken för att köpa lite presenter till värdparet och naturligtvis lite hundgodis till deras ypperligt små och söta lurventussar till hundar.
Vi brummade de långa motorvägsmilen i ett surt grådis och med gnisslande vindrutetorkare.
Varje gång jag satte på radion så började frugan att pladdra efter några sekunder, och så stängde jag av den igen.
Glömde bort den någon halvtimme när det varit tyst ett långt tag, satte på den igen och vad händer?
Så höll det på hela vägen till dess att landsvägen blev allt smalare och världen utanför våra fönster fascinerade oss mer än den audiella behovet, solen blinkade till i några minuter och livet kändes plötsligt lite lättare.
Förhoppningarna var stora med senaste mötet i minnet två år sedan sist, det skulle bli roligt att få mötas igen.
Sista hundratalet metrarna gick på en lerig grusväg, över en enslig järnvägsövergång och sedan ut på en udde.
Två små gråa ulltussar möter upp oss med ett väldigt skräckinjagande skall, hmm ..not!
Jo vi kramas med värdparet som går i landsbygdsdräkt à la Jula, arbetsbyxor, stövlar och fleece.
De har bott vid stugan sedan coronan bröt ut, alltså sedan i mars, jobbandes via internet utdelad från deras mobiler.
Det går inte så fort, men men fasiken har bråttom på landet egentligen?

Vi bjuds på lite kallskuret och skumpa, själv har de köpt på sig ett rejält lager med låtsasöl till mig.
När mörkret faller på går vi ner de femtio metrarna till sjön i baddräkt och ett badlakan runt våra nackar.
Badtunnan har stått och eldad sedan i förmiddags och vi kliver ner i ett till synes kokande vatten, jo chocken känns så men det är nog bara ett par grader över de fyrtio.
Medan ångan stiger upp i skenet av några marschaller ut över sjön som redan är höljd i ett segt novemberdis,
Skålar vi i våra glas och jag känner bara en sådan tacksamhet över att just nu få finnas till i detta ögonblicket.
De har bubbel, jag har min alkoholfria öl, och jag känner mig nöjd med det.

Efter att ha mörats till närapå rödkokta kräftor går vi upp för att äta middag, svettiga och ångandes från våra kroppar.
Med mjukisdräkten på och alla krav på att vara uppklädda har skrinlagds så känns det mycket enklare av koppla av.
Små knyten med två sorters fisk, potatis och grönsaker som legat på grillen och fått en god smak var vi ordentlig hungriga.
Berra har som vanligt båda hundarna i sitt knä, en vid varje hand som väntar på att bli klappade.

Vid middagen återkommer samma typ av frågor....
-Men Berra, är det inte jobbigt att vara nykter när alla andra fyllnar till?
Jo tack jag har hört frågan förr, många gånger från samma personer, de verkar ha glömt att de har frågat förr, typ varje gång, men glömt svaret...
-Jovisst kan det bli jobbigt när folk börjar svamla och upprepa sig, somnar och blir snarstuckna...
-Jaha, precis som vi blir snart då, svarar kvinnan i sällskapet, och skrattar lite ursäktande.
De vet inte hur nära sanningen de är, drar snart till minnes hur det brukar bli med just dem.
Och så blir det, de envisas med att spela ett sällskapsspel där det redan urartar från första början.
Båda är de tävlingsmänniskor och samtidig dåliga förlorare, de kan bara gå på sätt, och så blir det.
Det blir tjafs om reglerna, hur man räknar poäng, tveksamma slamkrypare, halva poäng, Mr besserwisser och Einstein har plötsligt kommit in i sällskapet, glåporden haglar dem emellan och de blir tjuriga.
Sedan en stel tystnad när de har kompromissat bort hela sin stolthet, sedan somnar en av dem vid bordet.
Ja det här sällskapsspelet har precis hela registret tänker jag, inte undrar på varför varken jag eller frugan gillar sällskapsspel, det är sällan det blir så mycket av sällskap, mer ovänskap...
Vi går och lägger oss i deras nybyggda friggebod, nej attefall heter det numera.
Det är nytt och fräscht, högt i tak och ett supermodernt badrum med golvvärme och hela dritten.
De som förra gången inte ens hade vare sig brunn, dusch eller avlopp, ännu mindre en vattenklosett.
Man får känslan av att de kommer att avyttra huset i storstaden och snart flytta ut till sommarstugan.
De är lika gamla (eller unga..) som oss och vi förstår om de har börjat planera inför pensioneringen.

Morgonen efter vaknar vi efter att ha sovit som kungar i jättesköna täcken, sådana måste vi köpa.
I smyg fotograferar vi av etiketten vid fotänden.
Det serveras en frukost av rang med nybakade frallor som han varit och köpt vid affären på morgonen.
Kaffet är lite för svagt i min smak, men den gör sin nytta och sätter igång maskineriet, tarmarna vaknar.
Utanför vimlar det av småfåglar vid fågelbordet, talgoxarna har till och med lärt sig att knacka på fönstret när det är dags att fylla på, en större hackspett gör oss också sällskap på morgonen, han är mäktig faktiskt.

Vi tackar för oss och sätter oss i bilen med tjockt lager av lera på fötterna efter all ombyggnation som skett med grävmaskiner som kört sönder bilparkeringen, bilen slirar till i geggan innan jag får fart på den.
Ute på den stora vägen smattrar lerklumparna i skärmarna och i backspegeln ser jag hur den skvätter om bilen.
Vi stannar till efter några mil vid en större stad där en av våra favoritbutiker finns om än inte så många i vårat avlånga land, det blir mest en massa snask till kvällen framför teven med barnen.
De har förberett maten och vi får sätta oss vid ett nästan färdigdukat bord.
Familjen sitter samlad runt middagen, och för första gången så tycker jag nog inte att det är lika angenämt som tidigare söndagar, svärsonen sitter med paddan vid matbordet och tittar på någon golfturnering.
Barnbarnet sitter enbart i en fullsketen blöja och skvätter med maten så det flyger runt överallt.
Hundarna tigger om min uppmärksamhet, eller kanske mer av den mat som jag har på tallriken och de vill att jag ska dela med mig av.
Det är högljutt och väldigt intensivt, teven står på i köket med barnprogram men till ingen nytta.
Min lilla hjärna är fullsjokad av helgens alla intryck och upplevelser och jag somnar sött till söndagsfilmen vi har hyrt som väldigt få av oss ser hela av.
När filmen är slut och alla har åkt hem till sitt och vi har städat av det allra grövsta kallar sängen på riktigt.

Så här ligger jag och summerar veckan/helgen som gått, och jag kan inte vara annat än nöjd.
Inte som en vanlig helg, men inte heller helt ovanlig heller...

Min nykterhet ifrågasätts i stort sätt varje helg, men jag står stolt emot alla påtryckningar.
Släpper jag på den, faller hela mitt liv ihop som ett korthus, en överlevnadsinstinkt.
..och då inga fler inlägg på forumet, det är min tävlingsinstinkt och dåliga förlorare.
Denna helg över tio flaskor noll-öl, det enda som hände var att jag fick motionera blåsan lite, inte mitt samvete.

Berra

Lite nervös inför morgondagen eftersom min tankar förändras lätt när jag kommer t jobbet. Men jag får se till att inte hamna i svackor när jag inte har besök eller före APT. Och...jag ska tänka på den dotter som satt vid köksbordet i lördags...min älskade dotter....å den blick jag fick och på stämningen...så ska hon aldrig inte behöva känna någon mer gång❤️??

Somnar nykter dag 3?

Irriterande många dubbelposter sen den senaste uppdateringen tycker jag.

Minns det också. Fick klädkammaren städad, avloppet rensat och en hel del annat de första nyktra helgerna. Perfekt! Så har det inte fortsatt för mig ? Men jag skjuter inte upp lika mycket som jag gjorde tidigare, så det hopar sig inte heller riktigt. Sen har jag blivit mer chill till städning i nykterheten. Några dammråttor har ingen dött av ? Det känns som jag inte har något att dölja längre, och då får folk ta mig mer som jag är. Med disk på diskbänken och dammråttor.

Kram ?

Jag såg en video av en kille som jobbar med träning. Han sa att alla pratar om att det är svårt att hitta motivationen till att träna. Men det viktiga är disciplinen. Så om man saknar motivation ska man jobba på sin disciplin. Det gjorde du idag tycker jag!

Tack snälla för stöd! <3
Jag är inte så aktiv vare sig på min egen eller andras trådar.
Men det är ändå ett stort stöd att få titta in här, skriva någon rad och läsa igenom några trådar. Det ger en viktig dos styrka!

Har funderat lite på sistone. Ska jag verkligen "behöva" leva livet utan att kunna dricka ett enda glas?
Men försöker verkligen stärka mig själv med motivation med hur bra man mår i kroppen! Hur skönt det är att få vakna utvilad på en helgmorgon! Fantastiskt :)

Idag är det 42 nyktra dagar! Om jag har räknat rätt. Mina 90 dagar är räknade till någon gång i januari men.. Jag räknar inte ned. Jag räknar bara upp!

Jag har tänkt mycket på hur man har levt genom åren, vad man har gjort och framförallt vad man INTE skulle ha gjort om man skulle varit nykter i den onyktra situationen. Läste någonstans att den bästa ursäkten till människor man felat är inte genom ord utan handling. Känns som det nyktra livet blir den bästa ursäkten till andra och kanske framförallt till mig själv för mina onyktra beslut. Att man svikit sig själv med snedsteg som inte matchar till sina egna värderingar.. Det om något sänker ju självkänslan.

Jobbar med att förlåta mig själv och försöker också att finna hopp inför framtiden - att allt kommer att ordna sig, att jag är värd att älskas och att jag kan älska mig själv helt och hållet trots allt som passerat i livet.

Nu blev det djupa tankar!
Hoppas ni alla mår bra och tar er framåt.
Tack för denna sida och för alla ni som finns här. <3

Hej! Mitt tips är att inte ligga kvar i sängen mer än 30 min om du inte kan sova. Gå upp och läs en bok. Titta inte på skärmar. När sömntåget kommer, se till att lägga ifrån dig boken och gå och lägg dig på studs! Att ha mörkt och svalt i sovrummet underlättar också.

Sov gott!
Bullret

Hej!!

I helgen har jag varit ute och promenerat i skogen (usch vad blött det var!!) och gud vad jag älskar naturen. Jag tänker mycket på exet och de fina stunder vi hade med varandra ute i naturen. Vi måste ta tag i att träffas snart, hon ska höra av sig och jag bara avvaktar tills vidare, låter henne ta sin tid. Jag vet inte hur jag vill ha det framöver, jag vet bara att vi måste träffas för att veta.

Ute i skogen sa jag till en vän att jag inte fått en enda kram sedan jag var i min studentstad för en månad sen, hon kramade direkt om mig i säkert en halvminut. Jag har så fina vänner och den händelsen kommer jag ha med mig i resten av mitt liv. Jag blev helt lugn i kroppen och jag behöver verkligen närhet. Jag tänker mycket på att jag mognat ca 10 år sedan jag slutade med alkoholen. Jag vill njuta av mina helger med någon jag älskar. Jag tror på att jag har ett värde och att människor i min närhet uppskattar mig för den jag är.

Efter att jag var i skogen kände jag mig lite trött, men sen kom jag och tänka på att jag inte har några ursäkter: Vadå trött? Jag är inte ens 30 och dricker inte alkohol, jag sov en hel natt och jag har inga småbarn som håller mig vaken både nätter och tidiga morgnar. Så jag tog tag i mig själv och åkte till gymmet direkt!! Därefter lagade jag mat och städade undan lite i lägenheten. Gick direkt hem till några vänner där de drack öl. Jag valde alkoholfritt. Fick återigen frågan hur länge jag ska dricka det, svarade att jag får ångest av att dricka alkohol så jag kommer fortsätta skippa det. En sådan jäkla befrielse att kunna säga det. Jag var ärlig med att jag alltid vill dricka mycket om jag väl dricker, vill aldrig sluta. Jag kommer inte kunna dricka någon öl till maten, någonsin. För mig finns det bara ett sätt det slutar om jag skulle dricka igen och det är på ruta ett. Det viktigaste för mig som driver min förändring är att i framtiden vara en förälder som alltid ställer upp för sina barn i vått och torrt. Alltid kan hämta. Har energi att hitta på aktiviteter. Vill njuta av skogen. Göra utflykter. Det är mitt mål i livet. Någon dag ska jag dit, och jag ska aldrig mer försöka fly från verkligheten med alkohol.

Söndag: Vakna 9, utvilad och pigg. Plugga 9-12. Äta lunch. Hårt gympass. Fortsätta plugga. Tvätta. Diska. Plugga mer. Äta middag. Vika tvätt. Plocka i lägenheten. Till slut slappna av med en serie på Netflix. Man orkar mycket mer än vad man tror. Men söndagsensamheten kommer smygande. Var riktigt nere för någon timme sedan, men det är bara att härda igenom det. Tid gör allt bättre. Såren läker och blir ärr, man blir påmind om dem ibland men det gör inte ont när de väl har läkt.

Aldrig mer första glaset.

Bullret

Det kanske är så att din 14-åring just börjat förstå, och då har du ju möjlighet att vända skutan innan han förstått allt, det kan ju vara en motivation att sluta direkt. Eller att dra ned ordentligt tiden som är kvar fram till nyår. Hur går det med vårdkontakten, får du bra hjälp där? Jag tror du har mer motivation nu än tidigare, du vill sluta, det är viktigt. Och nu kom även barnen med i bilden, kanske också kan ge extra kraft. Och tänk på att många kämpar i flera år och sen plötsligt lyckas de, de är klara med alkoholen, jag tror att du är där nu.

Känns bra. För första gången på länge har jag haft en bra och produktiv helg med normala aktiviteter. Långpromenad igår, och idag fick jag någon sorts tokryck och storstädade hela lägenheten +garaget, vart den energin nu kom ifrån?
Skumt, jag tycker att jag borde uppleva någon abstinens vid det här laget, men tydligen inte (ännu) - jag mår faktiskt bättre än jag gjort på åratal.

Vad är det man säger.
"Av barn och gamla får man höra sanningen"
Kämpa på
Kram⚘