Senaste kommentarerna i forumet

Borde inte det vara ett personligt val? Jag förstår att man inte får lämna ut andras uppgifter eller skriva sitt namn men om två personer vill komma i kontakt med varandra vilket vi nu båda uttryckt för att mer aktivt kunna så får ni gärna berätta hur vi ska gå tillväga?

Min Mail #redigerat## Nu skriver jag ingen mailadress och hoppas det är ok med alla.

Tack för din fråga, Rule74. Jag har faktiskt försökt att greppa i det och det är inte alldeles lätt. Det känns som två olika delar av mig - som att det var min syster som levde det rusiga livet och att jag bara fått det återberättat av henne.

Nååå...några saker som är skillnad i alla fall.
Fysiskt:
- Mindre plufsig. Mer återfuktad.
Huden är stramare och har mer elasticitet.
- Mer tonad och stark kropp
Har också fokuserat på att äta och dricka näringsriktigt, dricker smoothie varje dag, inget socker eller vita kolhydrater eller annat. Hela kroppen är starkare och mer närvarande. Min vilopuls har gått ner från 72 slag per minut, till 59. Jag har gått ner från 69 kilo till 61 kilo. Trivs bättre i min kropp.
- Starkare naglar och hår
Har kunnat spara ut naglar, de är inte längre mjuka och mitt hår är blankare. inte lika livlöst.
- Hjärtarytmin har minskat rejält
Har bara haft ett par enstaka tillfället då hjärtat slagit oregelbundet och med dubbelslag och då främst när jag varit förkyld bara.
- Sänkt blodtryck
Detta har jag inte testat - men mitt blodtryck och mina blodfetter hade ju skjutit i höjden och jag fick börja äta tabletter i slutet av förra året. Nu är mina blodfetter under kontroll och jag kan sluta med tabletterna. Jag har de senaste veckorna anat att jag nog behöver gå iväg och justera min blodtrycksdos då jag anar att jag får för LÅGT blodtryck nu. Yrsel nästan hela tiden när jag böjer med det minsta och det kan tyda på att jag medicinerar mot ett högt blodtryck som kanske inte ens finns längre. Måste jag kolla upp.
- Vitare tänder.
Jag gjorde en tandblekning i somras och blekte bort allt "rödvinssolk" från dem och de har hållt sig vita och fina.
- Sover bättre
Är mycket mer utvilad när jag vaknar. Alltså WOW vilken skillnad mot att sova med rus i kroppen. Det gör att jag orkar mycket mer och orkar bibehålla fokus i högre grad.

Psykiskt
- Känner mig mer i nuet, på riktigt så att nästan gör ont ibland.
- Känner mig som en bättre förebild för mina ungdomar och dessutom kan jag krama och pussa på dem närhelst jag vill. Ingen oro för att jag ska avslöja ev. vindoft, vilket gör att vi kommit varandra ännu lite mer nära.
- Vidgat mina intressen
I och med att jag inte somnar som ett träsktroll i soffan framför teven längre så kan jag uppta nya hobbies. Det har för min del inneburit hemmaträning, trädgårdsfix och handarbete av olika slag. Jag har dessutom börjat njuta av filmer igen eftersom jag inte somnar ifrån handlingen.

Ekonomiskt så sparar jag pengar. Dessa sätter jag undan på ett sparande, unnar oss i familjen på något och köper garn eller ansiktsbehandlingar eller annat för. Det känns så fint att kunna göra det och veta att alla de pengar som gick åt till alkohol nu kommer till nytta på annat sätt. Känns så otroligt bra. Just nu har jag t.ex. investerat i en ny värmepump som ger rejält med värme.

Detta är några av de fördelar jag kommer på så här på rak arm. Finns många, många fler.
Tack för att du frågade så att jag fick en chans att faktiskt reflektera lite och känna ytterligare lite tacksamhet över beslutet jag tog där, efter en fruktansvärd söndag i april.

Kram

Otroligt fint att läsa om hur du tar tag i detta med de du oroat och sårat. Tack för inspiration, där har jag mer att göra känner jag??‍♀️

Imorgon är det 2 v sedan jag drack.. Är det bara inbillning att:
- Jag sover bättre
- Min spänningshuvudvärk har försvunnit
- Jag är inte lika stel generellt i kroppen längre
- Bättre i magen

Jag vet inte men så är det iaf ?

Jag vet inte så mycket om framtiden men "Idag väljer jag att inte ta första glaset och kommer därmed lägga mig nykter" ❤

...att ni kommenterar. Att ni minns min resa och att ni förstår det ofattbara när jag knappt förstår det själv.
Tack! Blir alldeles rörd!

Jag klarade en timme i trädgården, sen vart jag för rastlös. Jag drar mig in i värmen istället och ställer mig själv mot väggen: Ta dig en stor kopp te människa!

Har tänkt mycket på hur jag normaliserat drickandet. Att klockan slagit ”vin” i flera års tid. Sneglandet på timvisaren och att jag här mot slutet gått över till vintertid varje dag. Att dricka kl 18 blev 17. Sen plötsligt blev det okej att ta ett glas redan kl 14 och till sist 12.
Hur det gick till?

När, under vilken period i livet, drogs jag in i detta? Varför? Det är ju sjukt att tänka att jag en gång i tiden levde utan en box rött på köksbänken och starköl i kylen.
Vem var jag då?
Vem har jag blivit?

Det är rätt mycket tankar som surrar nu. Jag tänker på alla ”lyckostar” som några gånger per ÅR (!) besöker systemet. Som super till några fåtal ggr om året för att fira, nåt. I dessa människors liv har ett dagligt bruk av alkohol inte normaliserats.

Mitt liv blev ”firande” varje dag. Det där glaset jag unnade mig jämt. Belöningen. För vad?! Vad f-n är det för storslagen skit jag gjort som gett mig privilegiet att fira och belöna mig själv med alkohol dagligen?

Nä, just det. Absolut ingenting! Sjukt.
Jag ska f-n gå till botten med det här! För om det inte är belöning så är det ren och skär tröst. Som en nappflaska. Eller är jag från födseln indragen i detta, som en tidsinställd genetisk defekt?

Det är dags för mig att koka tevatten nu.

Jo, jag är arg på alkoholen idag. Det känns bra.

Kram på er därute! ?

kopiera den anonyma mejlen innan den redigerades bort ( och givetvis förstår jag också policyn). Men lite trist - hade gärna haft direktkontakt för att kunna peppa ( kommer behöva grymt mycket också!)

Fint att du är här och att du verkar vara hjälpt av att följas åt och stötta varandra. Mejladressen redigerade vi bort då vi värnar om anonymiteten på forumet, förstår att du hade tänkt på det och gjort en anonym adress samtidigt som det tyvärr ändå inte räcker till för att det ska vara anonymt då. Hoppas du förstår, så gör vi alltid, inget personligt!

Fortsatt lycka till och hoppas det fortsätter vara hjälpsamt att vara här!

Vänliga hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Så glad för din skull ? Att du hittat harmonin och balansen i livet - och så tydligt har stängt bakdörren till alkoholen som lösning på någonting. Alkoholen stjälper alltid mer än den hjälper.

Jag undrar också hur Mic mår ❤️ Hoppas att du läser det här Mic och skriver till oss!

Varmt lycka till med jobbsökandet! Jag jobbar med rekrytering och det är värdelöst att folk ska söka jobb som de inte ens vill ha ? En kille skrev i sitt personliga brev ”Jag söker den här tjänsten för att arbetsförmedlingen kräver att jag gör det” ? Det kändes befriande ärligt, hans ansökan kunde jag snabbt lägga åt sidan.

En annan kille la jag jättemycket krut på. Han var intresserad, men tveksam. Till slut kröp det fram att han absolut inte ville flytta 30 mil eftersom han hade delad vårdnad om sin dotter. Varför då ens söka jobbet? Varför slösa med min tid och energi?

Kram ?

Välkommen hit, här finns många med liknande historier som din. Börja med en nykter period och fundera på hur alkoholen går att hantera framöver. Läs på mycket om fakta, finns många bra tips i trådarna här. Många känner en stor lättnad av att sluta dricka, plötsligt äger man sitt liv igen... Lycka till på din väg!

Javisst är det så, "långsamhet" och nuet är bra grejer!

Läser Tolv steg och tolv traditioner, rekommenderar till alla.

Hej, vet inte vart jag ska vända mig för mina problem när jag dricker.
Jag gör riktigt konstiga grejer på fyllan exempelvis som att ljuga ihop och hitta på historier som är helt onödiga o grandiosa, även till mina närmaste vänner.
Jag har pratat massa skit om människor, avslöjat hemligheter, lovat saker som jag sedan inte håller, varit otrogen.
Varför ljuger jag så mycket när jag dricker? Någon som känner igen sig i det?
Jag kontaktar människor jag aldrig pratar med vanligtvis och säger helt konstiga och orimliga saker.
Skämmer ut mig med Facebook-statusar o kommenterar konstiga saker.
Jag har åkt fast för grov rattfylla och inte ens det stoppade mitt beteende.
Känns som jag är den enda personen i världen som gör sånna här saker onykter.
Jag har nu varit nykter i 5 dagar men min ångest över vad jag gjort de senaste åren sitter långt in i själen.
Någon som känner igen sig?

Har kommit in från en promenad med hunden..tycker verkligen om hösten med alla dess färger..fast löven faller mer och mer...och bildar en vacker matta på marken. Sitter med mitt kaffe vid köksbordet och har tänt ett ljus..tänkte att jag skriver några rader..är ju ledig idag.

Onkel F...tack jag hade en bra dag igår. Tycker om taktil massage som är som en beröring mot huden...och jag brukar svara bra på den sortens massage..går verkligen ner i varv. Besöket hos kurator var också jättebra...så himla skönt att prata med någon som förstår vad/hur det är att vara förälder/anhörig t någon m bipolär sjukdom. För mig är det så viktigt att ingen dömer min dotter...att när hon gör tokiga saker är det inte för att hon är dum utan för att hon är sjuk. Min dotter är ju oftast tuffast mot mig ...säger de fulaste sakerna till mig...men jag står ju kvar...för det finns absolut inget annat alternativ. Du frågar om hon mår lite bättre nu vilket jag tycker att hon gör. Fast det är nog så att jag och hennes familj upplever att hon mår bättre medan hon själv är rädd att gå in i en depression. Vad som är skillnaden för oss anhöriga är att vi vet var hon finns och det händer inga tokigheter när hon är manisk så kan liksom allt hända...och hon drar ofta iväg..vilket är oerhört stressande...för jag är då ännu mer rädd att det ska hända henne något. Jag tänker att hennes sjukdom är ytterligare en dimension av föräldraskapet..att ha koll på att hon mår bra, tar hand om sig osv. Hon har ju ingen riktigt nära vän utan mest ytliga kontakter vilket gör henne ganska beroende av oss föräldrar. Jag vet att hon kan ta ett nej om hon frågar att vi ska göra något och jag inte vill just då men jag har väldigt svårt för att säga nej....så är det..

Som vanligt är jag inte så bra på att sätta mig själv främst men jag tänker att sätta sig själv främst handlar ju även om välja bort alkoholen..träna...och med det så tror jag att vissa saker kommer på köpet att de blir bättre...som psykisk och fysisk hälsa. Det blir iaf en tur till gymet idag med min dotter. Till helgen hoppas jag att min man och jag ska kunna hitta på något tillsammans...kanske en dagstur till kusten ..vi får se.

Hur mår du Onkel F och alla ni andra?

Ha en fin onsdag:)

Min resa går bra. Inga återfall, inga tankar på det heller. Tid och medvetenhet bygger en stabilare grund.
Många dagars nykterhet detta året och mycket reflektioner över tidigare beteende. Jag höjer ögonbrynen i förvåning och tänker stilla; Var det där verkligen jag, hur kan det bli så där?

Jakten på alkohol är över för min del, i alla fall just nu. Det enda jag vet är att just nu är allt lugnt och alkohol finns inte med i mitt liv längre.
Otroligt skönt.

Jag funderar ibland en del över vår vän Mic som hastigt lämnade forumet för ett tag sedan. Jag upplevde att Mic skulle ut på ett äventyr, en road trip. Hoppas du mår bra Mic?

Nu ska jag sätta mig vid datorn och söka arbete. Arbetsförmedlingen kom med en varning igår över att jag är allt för inaktiv och riskerar bli av med min A-kassa. Herregud, efter 1 månad jagar dom mig och kräver att jag söker arbete i hela Sverige, oavsett om jag aldrig tänker flytta någon annanstans än där jag bor nu. Jag har aldrig tidigare i mitt 56 åriga liv varit arbetslös eller fått bidrag förut. Om jag inte kände mig stark och nästan fri från kraftig oro, så är väl en liknande situation en trigger att öppna flaskan igen, eller hur?
Det kommer inte ske.
Skönt att vara trygg i min nykterhet i vilket fall som helst.

Kram GP

Sattva.
Jag förstår hur du känner.

För min del kom beslutet efter insikten att min kropp och själ snart kommer kollapsa. Jag tror det är ganska vanligt, att man måste ner på en sorts ”botten” för att kunna ta steg mot nykterhet. Och då, alltid, alltid ett steg i taget.

Jag vände ut och in på tankarna ett bra tag innan jag pratade med min man.

Jag skämdes, kände skuld, men det jobbigaste var trots allt att göra mitt drickande ”offentligt”. Efter ”erkännandet” så finns det ingen återvändo. Det blir lite som ”upp till bevis”! Läskigt som fan. Om man inte berättar så kan man aldrig få det där viktiga stödet från sina närstående.

Jag håller tummarna för dig!
Kram!

Jag läste fel. Min kommentar var ämnad till Burtil.

Hej!
Känner igen lig i att vilja sluta men ha en ambivalens. Ge upp något som känns så viktigt, något som jag längtar till efter jobbets slut. Har kommit till samma insikt sim du. Sökt hjälp. Stöd från make. Men ännu inte vågat ta steget.

Just sådana känslor är triggers för mig. Ensamheten. Jag gick i terapi i många år när jag var ung (strax över 50 nu) pga ätstörningar. Men jag fattar ju nu att jag egentligen inte löste mycket under de åren. Jag tror att vi som tagit/tar o använder olika sätt att dlva oss bär på djupa trauman. Har funderat mycket på det där o vet det varit kaotiskt under uppväxten. Men har tyckt jag klarat mig bra o släppt det nu de senaste 15 åren. Fast det går ju inte att lura sig själv. Är rädd att hamna i ett känslomässigt kaos den dagen jag slutar. Ingen snuttefilt.
Du är stark o duktig som orkar o kan!!!

Hejsan Lovely,
Tack för ditt pepp och ja, det handlar mycket om att förändra sina vanor och jag är glad att jag valde detta nu vid den ålder jag är i ( hafsat ung beroende på vem du frågar ?), inget ont menat mot dem som kämpat på länge från min sida. Detta var rätt för mig just nu.
Vad jag förstått av att ha läst lite i olika trådar så är du längre fram än mig och då är det väldigt vänligt av dig att du delar med dig av dina erfarenheter till oss andra.

Hejsan Kristoffer,
Tack för dina vänliga tankar och ditt stöd när jag berättar om min ”resa”. Den är långt från över, det är nu en vecka sedan jag stod utanför beroende akuten och inte riktigt visste vad jag skulle vänta mig. Vissa vanor har jag inte helt lyckats förändra ( är uppe och ” nattsuddar” fortfarande ?), men det kommer väll ju längre tiden går tänker jag. Det jag däremot ( trotts att jag är långt från morgonpigg, ja, jag vet det hänger samman med föregående mening) så har jag en energi och en vilja att uträtta det jag ska bra när jag vaknar. På ett vis så känns det lite som mitt liv har haft ”paus” de senaste två åren tyvärr. Och jag har ju det svåraste framför mig ännu. Men som jag skrev innan så upplever jag ett väldigt gott mottagande från vården samt att det ger stöd att skriva och läsa här. Med tur kan kanske mina erfarenheter ge någon annan en tanke som kan vara till hjälp för dem och deras liv. Jag upplever personligen att komma till insikt var ett stort steg.

Ja, starkt och modigt.
Imponerad av din klokhet i allt det där. Att det blir som det blir med hur ursäkten tas emot. Du har gjort vad du har kunnat när du bett om ursäkt. För det är svårt och man hoppas ju på ett lyckligt slut, men det kanske inte blir så och du har redan bearbetat det och hur du i så fall hanterar det.

Hej Kennie. Jag har inte personliga erfarenheter av just blåmärken, men jag har själv varit väldigt orolig för vad jag kan ha gjort med min lever. Dock är jag strax 3 månader nykter och känner mig inte så orolig längre. Men i och med detta har jag tagit del av många andra människors erfarenheter genom att tala med dem och genom att läsa deras berättelser samt läst på om de tecken på leverskador som kan komma att yttra sig.

Jag vill inte göra dig för orolig men samtidigt så måste du se allvaret i detta. Av vad jag har förstått så får olika människor lite olika symptom beroende på vilket stadie de är i sin leversjukdom, men att få blåmärken där man inte slagit sig är inget som händer om man inte har en väldigt ansträngd lever. Jag hoppas att du har slutat helt. Du har säkert chansen att vända på detta och få din lever att läka, men om jag var du skulle jag inte äventyra den genom att dricka mer. Många upptäcker inte leverproblem innan det är försent.

Som sagt, min mening är inte att göra dig orolig. Men jag vet inte hur man gör det samtidigt som man får fram hur allvarligt det är. Men se till att inte dricka alls nu så ska du säkert kunna vända på det här. Du borde ha fått lämna leverprover och liknande om du var inlagd antar jag? Vad visade de?

Inte heller jag har erfarenhet av sådana blåmärken, men jag vill önska dig hjärtligt välkommen hit! Skriv mycket i din egen tråd och andras så kommer du snart in i gänget ?

Kram ?

Ja, jag gillar också köpta flaskor, och kalla ska de vara. Lustigt hur man liksom kan överföra suget på något ofarlig och rentav nyttigt, men det går ju faktiskt!

?????