skrev Sattva i Det är aldrig försent
Tack för era stöttande ord! Jo min man dricker också men tycker inte att det är ett problem. Han stöttar mig dock i mitt beslut att sluta helt, och är beredd att göra ett uppehåll för min skull.
Barnen är en stor motivator för att sluta. Den äldsta tycker det är jobbigast och jag vill verkligen inte att de sista åren hon bor hemma ska vara såhär.
Jag vet att inget datum är bättre än något annat att sluta, men har hängt upp mig på 1 jan.
skrev Sisyfos i Orkar inte mer
Skönt att höra Snusen att du tog hjälp. Duger verkligen framåt. Hoppas att du får ännu mer stöd nu när du kommit så långt.
MattiBj bra att du hittat hit. Skapa en egen tråd och börja skriva. Ser ut som om du hamnat i en väldigt tråkig situation sen två år. Jobbar du? Dricker flickvännen också?
Det känns som att ialllafall du börjar tycka att det räcker nu. Dags att sluta alltså och styra upp ditt liv. Du känner inte igen dig själv längre verkar det som. Så bestäm dig för att göra uppehåll med alkohol. Kan inte lova att allt blir bättre men tror det funkar bättre en flytt i alla fall. Lycka till båda två!
skrev Torn i När kommer dag nr två??
Jag läste förresten i går att man nu starkt avråder till att besöka Systembolaget pga Covid-19.?
Ha en bra dag! Kram
skrev Neon i Sluta helt
Nu vill jag inte dricks mer. Tips mottages gärna. Kommer jag få massa abstinens...(druckit 4-6 glas vin per dag i 3-4 år.)
Vill inte vara den människan.
skrev MattiBj i Dags innan det är för sent
Jag är van vid att jobba stenhårt. 7 dgr sen tar alla i skiften en fest sista dagen men den geten har blivit längre o längre o längre Hatar skift gång. Vad gör man ledig, rastlös som fan. Man taren promp o tränar sen så krökar man nog
skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...
Det skulle vara som på julen, fars afton, fars dag och annandag far, men mitt förslag slås ner av resten av familjen, suck!
Men jag har blivit firad av mina barn, inget överdådigt, en chokladask, ett par lotter och två dosor snus.
Det är inte presenterna som är det viktiga, utan närvaron av mina barn, och de kommer gärna när det är Söndagsmiddag traditionsenligt, då grytorna står på bordet och konversationen är i full gång.
Just i detta ögonblicket kommer jag mig rik, när barnen kommer för att besöka oss utan att prioritera något annat.
Vi återkopplar veckan som har gått, och alla blir gemensamt uppdaterade på veckans händelser.
Men det känns väldigt konstig när de lämnar oss, för sina egna hem.
Grabben är förväntansfull, han har beställt en herrejösses bautastor TV, 85 tum!
Vår granne som jobbar på ett sydkoreanskt elektronik företag kan köpa till personalrabatt och sonen gör precis som sin far, istället för att köpa så ekonomiskt som möjligt, så sätter han ribban ännu högre och köper fläskigare.
Sa jag att han har goda gener?
Men tapetsera väggen bakom teven lär han inte behöva, den täcker ju nästan allt.
Dottern har sovit över hos oss med barnbarn och hundar när svärsonen har jobbat hela helgen, vad ska hon göra hemma själv då, hon umgås mycket hellre med oss, och får lite hund/barn-vakt på köpet.
Hon börjar bli stinn om magen nu, man märker att det börjar bli jobbigt med gravidmagen, så vi hjälper gärna till.
Hon passar på att sova och vila ut mycket när hon är här, hon vet att 1,5 åringen är i goda händer.
Barnbarnet är väldigt uppmärksam och försöker kommunicera så mycket hon orkar, men talet är inte färdigutvecklat.
Det finns massor av saker man berätta om henne, det mest roligaste är när jag försökte få henne att ge morfar lite cred, och jag frågar henne...
-”Barnets namn” vem är det som är bäst, och så förväntar jag mig att hon ska säga eller peka på morfar...
Hon tittar lite eftertänksamt på oss alla för att sedan skina upp och låter som en häst.
Nej, inte häst, utan BÄST!, skrattar jag tillbaka.
Hon försöker härma våra namn men lyckas inte artikulera tillräckligt bra ännu, mitt namn är ett sådant.
Hon härmar det ljud som frugan eller dottern skriker på mornarna till övervåningen för att få mig att stiga upp.
Ääääuuum, i falsett, så söt hon är, min lilla lycko-sten.
Annars så har helgen gått åt till att måla om grabbens numera utflyttade rum.
Hade en svart fläck på väggen i ena hörnan, var rädd att det hade börjat mögla, så jag passade på att såga upp väggen för att kontrollera vad det var som låg bakom när jag ändå hade en full spann med spackel.
Det var en köldfläck, det saknades lite isolering i kattvinden och en liten yta blev kall på vintern och det bildades kondens på väggen som sedan blev mörk att fukten inomhus, så det kändes ändå bra att ha kollat det.
Målade sista gången i morse innan frukost och under veckan så ska jag rådda av alla färgburkar, pall, roller skruvmejslar, penslar och hänga tillbaka elementet.
Färgvalet blev lite åt lattehållet, ser ut som ett kryddmått oboy i ett stort glas med mjölk, oj förlåt märkesvalet o käre statliga forumet, en chokladdryck, det finns flera andra märken att välja på också.
Under tiden jag målade satte jag på en blåtandshögtalare och körde Spotify (oj förlåt en streamande musikleverantör) och någon där måste hata mig, jag kör färdiga listor med den senaste utgivna musiken.
Men jag haaaatar raplåtar, verkligen hatar raplåtar, varför inte sjunga, nej prata gärna sönder en låt, och lägg därtill en massa okvädningsord såsom, fuck, shit, slut, osv.
Men vad jag skulle komma till, någonting blev fel, när jag står där med rollern och färgen rinnandes ner över händer och ner i skjortärmen så är det bara raplåtar och dessutom på replay.
Jag toklider och svär ännu värre än i låtarna men då på mitt modersmål.
Försöker trycka på pausknappen på högtalaren med stortån, men har trampat i en färgklutt med den foten.
Försöker lyfta ut högtalaren ur rummet med ovansidan av foten (som inte är färgbelagd) genom högtalarens handtag
Hoppandes på en fot, den andra i en högtalare, med ett färgtråg i vänster hand och en kladdig roller i den högra.
Ingen skön syn, alls,...behöver jag säga att det blev en rejäl skvimp med färg på väggen när uppmärksamheten låg på att balansera på en fot, fort rolla ut den innan den nådde golvsockeln
Annars så är jag idag extra glad, på fars dag dessutom, jag har äntligen införskaffat ett nytt släp, ja nästan helt nytt, bara fyra månader gammalt, gått tur och retur till Frankrike och nu, mitt.
Stor yta som klarar av byggskivor och en herrejösses big plastkupa, en och åttio hög.
Väl hemma besiktade jag den på mitt sätt och upptäckte att däcken redan var märkta med M+S, så jag behöver inte lägga ner några ytterligare tusenlappar på vinterdäck, dessa kan jag köra året om med.
Släpnörd som jag är började jag tvätta den och putsa på den, fick sätta upp en bygglampa när det hade mörknat.
Mina grannar måste tycka att jag är lite kooko i pallet, jag var lika nojig med förra släpet.
Så nu kom jag tänka på ett inlägg som jag skrev för några veckor/månader sedan, jag var verkligen upprörd över allt som hängde över mig, förbannad och stressad över att jag hade...
En trasig vattenskoter, nu lagad och såld.
Trasig motorcykel, nu lagad och besiktad.
Trasigt släp, såld och nu ett nytt (problem?)
Grabbens krånglande bil, såld och utbytt.
Allt detta är borta och löst, och mycket vatten har hunnit rinna under broarna sedan dess, visserligen bara materiella ting vilket jag har lätt att hänga upp mig på, men ändå, allting löser sig till slut.
Så nu ligger jag här i sängen och njuter, min vecka har nått sin ände, och jag kan bara säga att jag är väldigt nöjd med den, inga större problem som äter på min hjärna och trycker ner mig i missmod.
Jag borde drista mig till att säga att jag är lycklig, men på ett svenskt mane’r så vill jag inte överdriva något och säger att livet ler just nu till mig, och jag kan bara le tillbaka.
Hurra för fars dag, jag är jättenöjd med den, och hoppas att mina tankar på min framlidne far också når ner sex fot djupt, jag skrev i våras att mors dag också gjorde skillnad, det blev då årets första fina varma och soliga dag.
Det är något speciellt med dessa dagar, om man väljer att se dem, en tid för att mötas inom familjen, hur mycket än alla elakartade virusar härjar runt, familjen tar ingen ifrån oss.
Idag känner jag en tacksamhet för ....allt.
Veckans favvollåtar på den streamande musiktjänsten är...
Tick-Tock med Clean Bandit
Midnight Sky med Miley Cyrus
Ja bara tjejer, jag vet, men just nu är de bara helt enkelt bäst.
G’natt Berra
skrev Jakten i Kämpigt
Andrahalvlek, du har helt rätt: inte ta första glaset!
Det dyker upp oväntade prövningar ibland som t.ex recept osv. Det är så små saker som triggar igång skallen.
skrev Andrahalvlek i Kämpigt
Kloka insikter! Nä, aldrig släppa garden. Men det blir lättare och lättare med tiden. Så länge man låter bli att ta första glaset. Aldrig första glaset.
Kram ?
skrev Jakten i Kämpigt
Tack ”andrahalvlek” men idag var det inte lätt. Det är nog när man får in ”flytet” som det blir högre risk.
Lagade en gryta idag, En av ingredienserna var Rödvin!!!
Tänkte: -”ähh ingen fara, jag hämtar från garaget”
Men det finns inget i garaget för det är kastat sedan flera veckor.
Började då ”leta” och kom på att jag ”ju visst har en liten gömma”..
(Alltså, trodde inte att jag var så avancerad)
Hittade gömman, funderade på att ta hälften till mig och hälften till grytan. Det slutade med allt till vasken.
Måste säga att det kändes väldigt märkligt att hälla ut vinet utan att grytan ens skulle få sitt men det var det mest rättvisa jag kunde komma på just då.
”Vinet, kokt eller ej kommer inte in i min kropp sa jag till mig själv”
Obehagligt kan jag sammanfatta det med. Svårt att känna tillit till sig själv, måste strida med valen heeela tiden.
Det finns inga fler ”gömmor” nu.
Dagens insikter:
1. Den här prövningen klarade jag.
2. Vara beredd
3. Aldrig släppa garden
4. Inte försöka förhandla med sig själv inte tänka tanken att förhandla.
5. Långt från ”färdig”.
Går all in på att jag ska fixa detta!
Puuuh, god natt
skrev Varafrisk i När kommer dag nr två??
Somnar nykter dag 2 ??
❣️❣️
skrev Sisyfos i Det är aldrig försent
Just det där när alkoholen slår till på ett sätt som man inte är van eller beredd på är så obehagligt. Jag vill aldrig mer uppleva det. Vet inte om det lättare blir så när man dricker mer sällan. Hur som helst, kan jag sluta så kan du. Nu dricker kanske din sambo, och då är det svårare tror jag. Kan ni sluta tillsammans? När man har hållit på så länge som vi har gjort så är det nog smartast att ta bort möjligheten. Det måste vara lite svårt att få tag i dricka. Men det är möjligt och tänk på häromnatten. Det blir fler sådana tillfällen när det slår snett och det vill man verkligen inte ha.
skrev Kennie i 10 glas vin och 2 öl
Ja, tänk vad mycket glädje det finns i en vanlig, lugn lördag...
skrev Lena Newfonland i Botten är nådd
Står till bra här?. Haft min syster på besök sedan i torsdags. Inte sett varandra på över ett år pga olika anledningar så vi har bara njutit, åkt otroligt mycket bil och skrattat oss halvt fördärvade?.
Helnykter helg och jag mår bra. Tack för att du frågar?.
Hoppas du med har det bra och haft en fin helg.
Kram?
skrev Kennie i Ny start
Hej Dina,
Klokt val att ändra alkoholvanorna. Jag har verkligen fått så mycket högre livskvalitet sen jag slutade för 7 månader sedan. Finns en tråd med lästips överst i forumet. Bland annat Annie Grace bok Tänka klart, eller hennes Youtube klipp ger nya insikter om alkohol tycker jag. Bra att göra programmet här och ta några helnyktra månader till att börja med. Läs på en massa under tiden och ta ett nytt beslut när du landat i nykterheten. För mig blev valet att fortsätta utan alkohol, jag mår så mycket bättre nu... Lycka till på din väg!
skrev Mattan i Det är aldrig försent
Och faktiskt ingenting att förlora. Förstår din ågren över kvällen och att du inte minns allting. Har varit där många gånger. Skickar kraft och styrka till dig att fortsätta försöka. Någon gång blir den första att bli nykter. Varför inte nu? Du och dina barn är så värda det.
Kram
skrev Tezzan i Nu börjar jag att sluta...
Söndag kväll och helgen har funkat fint som nykter för mig.
Däremot har jag haft mycket tankar kring min tillvaro nu och min bakgrund/uppväxt. Det är så mkt Jag skulle vilja skriva, men vet inte i vilken ände jag ska börja.
Uppväxten var till största delen helt ok, men mina föräldrar i synnerhet den ena har lite samma problem som jag, dvs att inte kunna sluta dricka när man börjat. Det var lugnt på veckodagarna men på helgen spårade det så gott som alltid ur. De blev helt enkelt sjukt jobbiga när de drack, ibland bråkiga, högljudda, tjötiga. Jag skämdes, tog aldrig hem kompisar på helgerna. Lärde mig med tiden strategier för att styra upp saker hemma, som tex att flytta saker som eventuellt kunde ligga ivägen för att snubbla på, släcka brinnande ljus, cigaretter (på den tiden), vara diplomat, osv osv. Helst måste jag dörren om mig lyssnade på freestyle tills man förhoppningsvis somnade ...ja minnena är många och listan kan göras lång. Det hände inte bara en gång att jag fick hänga med till akuten mitt i natten när någon ramlat och slått upp stora sår osv. Men veckodagarna var som sagt superbra, lugnt, skötsamt....tur var väl det. Jag lovade mig själv att aldrig bli sån, men nästan sån blev jag. Skillnaden är att när jag dricker, helst vill göra det själv och i tysthet för att vara diskret och inte skränig. En annan skillnad är att jag inser att jag har ett problem det verkar inte dom ha gjort.
Det sjuka är att jag lever med en man som också har problem med alkohol men på ett helt annat sätt än mig. Han dricker hela dagarna (lediga dagar/kvällar) mest mellanöl, från morgon till kväll men aldrig så att han blir synbart/märkbart påverkad. För mig är det jättekonstigt att man kan lyckas med det. Klart han kan bli full på fest eller så, men spårar sällan ur. Han och jag lever i två parallella världar med två olika problem. Jag har inte brytt mig så mkt om att han har druckit så mkt innan....Men nu börjar det störa mig, vill inte att vårt barn ska lära sig att det är det naturliga. Hursomhelst han vet att han dricker mycket, gör det i självmedicinerande syfte, att dämpa oro/ångest. Men som sagt han är inte störig/jobbig eller så jag är bara trött på att se en ölburk som en snuttefilt ungefär.
Det känns så underligt att leva med en som gärna dricker lite mest hela tiden samtidigt som jag själv är en sån som dricker 1-2 dagar i veckan och istället dricker sinnessjuka mängder vid dessa tillfällen.
Hursomhelst vet inte vad jag vill med allt flummigt skrivande, bara få något av allt ur mig. Helst hade jag velat ha en helt alkoholfri tillvaro.....Men jag kan inte göra annat än att börja med mig själv.....
skrev TappadIgen i Det är aldrig försent
Det är inte enkelt, såklart. Jag förstår att det är tungt att misslyckas. Jag har varit där. Jag läste tillbaka litegrann vad du skrivit på sistone och det verkar som att du är på väg att få hjälp och det är ju bra. Fram till dess kanske du kan ta en dag i taget.
Bestäm dig varje kväll innan du går och lägger dig att du inte ska dricka nästa dag. Lägg upp en liten plan för vad som skulle kunna få dig att dricka och hur du kan ta dig ur den situationen. T.ex om du är på väg hem från jobbet och bilen verkar dra sig mot systembolaget, kör till en väninna istället och drick en kopp kaffe. Åk sedan vidare hemåt när du är på andra tankar och systemet stängt ändå.
Du klarar detta också! Skriv här när det känns tungt.
skrev TappadIgen i Dags att lägga ned
Jag var väl i samma sits som du. Jag försökte länge att dra ner men det började långsamt gå upp för mig att jag skulle behöva sluta. Det tog dock lång tid innan jag gjorde slag i saken. Nu såhär i efterhand kan jag ju önska att jag hade gjort det tidigare, men det är klart att det är obehagligt när det kommer till att man får en knuff från något håll, t.ex företagshälsovården.
Jag förstår också att det känns nesligt när de säger att de har tystnadsplikt.
Men, du kan ju göra det bästa utav det nu! När allt har landat och är över så mår du mycket bättre som människa!
skrev Sattva i Det är aldrig försent
Hej TappadIgen!
Jag var aktiv här för några år sedan. Har fyllt i någon typ sv enkät här då, men inte denna gången. Är i sämre skick denna gången. Har troligtvis fler verktyg och bättre stöd, men har misslyckats så ofantligt många gånger...
skrev knubbsael i Dags att lägga ned
Jag tycker ju inte det, men i mitt fall är det väl kanske det att "bara" fredag+lördag verkar vara tillräckligt för att påverka min sömn i flera dagar efter: jag kan inte somna på kvällarna, så är trött hela tiden, om än inte bakis.
skrev knubbsael i Dags att lägga ned
Jo, jag har själv börjat undra om jag kanske inte dolt det så bra som jag trodde, ingen på jobbet har sagt något, men bara att de ville skicka mig till företagshälsan tyder väl kanske på att de förstått att det är något i alla fall.
Jag är fortfarande irriterad över att ha blivit "lurad" och inträngd i ett hörn så här... Men, om jag nu ska vara helt ärlig mot mig själv: Även om jag tänkt länge att jag behöver sluta har steget till att faktiskt söka hjälp kännts väldigt långt, och jag vet inte hur lång tid det skulle ta mig att komma dit på eget bevåg.
Å andra sidan tycker jag inte om att känna mig tvingad.
skrev TappadIgen i Dags att lägga ned
Kanske en lustig fråga, men om det nu är så att man jobbar 8-17 Måndag till fredag och sedan dricker hejdlösa mängder efter jobbet på fredag och återigen på lördag.
Har jobbet något med det att göra då? Det skulle väl vara om man dricker så mycket på lördag att man fortfarande är bakfull och sjukskriver sig eller kommer in sent i inte så god vigör på måndag? Eller finns det andra sätt man menar på att det skulle påverka jobbet? Yrkeschaufför och alkoholproblem vore ju en sak.
Det här är alltså en ärligt menad fråga jag är nyfiken på.
skrev Kaye i Botten är nådd
Hälsar på och kollar om helgen varit bra?
Kram⚘
Idag måste bli vändpunkten i mitt liv. Jag vill verkligen inte leva så här längre. Jag tror varje gång att det är lugnt, jag kan begränsa mitt drickande men det är ju inte sant. Jag tänker ofta att jag bara ska ta två glas vin men sen har halva boxen gått och jag förstår inte hur det gick till. Jag vill verkligen inte det här längre. Jag dämpar all min eviga ångest, allt brus, alla känslor och alla tankar med alkohol. Jag har en så bra man, underbar dotter och ett bra jobb. Jag bryr mig för mycket om allt och alla och blir besviken när andra inte är som jag eller då jag inte får samma tillbaka. Idag ska bli den första dagen på min alkoholfria resa och jag hoppas att jag klarar det men jag har börjat tvivla på mig själv. Jag bor i en liten stad så jag vill inte söka hjälp eller gå på AA-möten. Jag söker stöd här istället. Tillsammans kan människor vara starka.