Senaste kommentarerna i forumet

♥️

Jag kämpade länge igår. Men det höll inte hela vägen. Jag kände en sådan stor ledsamhet, tomhet, tröstlöshet, hopplöshet och uppgivenhet. Kl 17 stod jag inte ut längre. Det stannade dock vid 2 glas. Jag har tuggat mig till det mesta av detta mående själv. Jag vet att om jag inte hade självmedicinerat med stora mängder A en längre tid hade jag mått bättre. Kanske t.o.m. bra. Mår inte bättre idag. Ska göra mitt yttersta för att låta bli A idag.

@@alli Det är jättebra att du skriver här. Det gör det lättare att själv se vad som hänt, kanske också vad man behöver.
Det känns som du haft många svårigheter i ditt liv. Men det är aldrig försent att ta tag i det.
Jag tycker inte din sambo har rätt att vara elak mot dig. Känns inte så hjälpsamt just nu…?
Jag vet hur du menar med att vara trött på att göra bort sig, vara den som ber om ursäkt osv.
Det sköna är att du kan slippa det nu. Och folk glömmer oftast fort… kämpa vidare och ta hjälp här. Skriv varje dag om du känner för det!
Du kommer att bli starkare med tiden och må bättre!❤️🙏🏻❤️

Dag 2

Det började lätta framåt kvällen igår, och efter en god natts sömn (om än lite svettig) så vaknade jag förvånansvärt pigg. Lite huvudvärk som gav med sig efter ett par värktabletter bara.

Nu känner jag mig piggare än vad jag gjort på flera veckor. Trots att det bara är dag 2 så tror jag att min nedtrappning gav resultat. Håller tummarna för att det bara går framåt från nu.

Ikväll blir det familjemys! Trevlig helg på er alla!

@Vinägermamman Finns som ebok också på Storytel… Jag tänker att all fakta är bra fakta. Jag tror verkligen på att beroende sitter i hjärnan och att det är ambivalens mellan den logiska delen och den undermedvetna. Jag är också en person som styrs av impulser och har svårt att sätta långsiktiga mål då jag liksom vill ha allt direkt. En dag i taget. Skönt att somna nykter iaf. Skönt att kunna köra bil nu om jag skulle vilja. Kram

@Ny dag De har jag inte läst/lyssnat på än. Jag läser helst och tror bara att de finns som ljudbok på Storytel. Jag smyger, så familjen vet inte omfattningen, så jag är inte bekväm med att köpa hem dem som fysiska böcker. Men jag har läst en hel del vetenskapliga artiklar inom missbrukspsykologi och e-böcker. Jag vet ju allt det där egentligen. Jag var ju faktiskt ur beroendet för 2 år sedan. Och så måste det bli igen. Och ja, det syns ju inte utanpå, man mår bara skräp inombords.

Och helt fantastiskt egentligen, att jag klarade dagen idag har inneburit att jag haft bra med energi hela eftermiddagen/kvällen istället för att känna mig golvad av trötthet!

Detsamma! Trevligt att vara nykter med dig ikväll🥰.

Mitt senaste pethprov visade 0,61. Nu har det varit semester så kanske ökat något. Men inte så värst mycket då jag egentligen under lång tid legat över referensvärdet. Om man utgår från ett värde på 0,8 ev 1,0 och jag har varit helt nykter i 19 dagar, tror ni jag klarar inom referensvärdet? Om jag visar över blir jag anmäld till transportstyrelsen. Har aldrig dock kört på fyllan, men känner mig anklagad att jag gör det. Alltid skött mitt jobb och har nära till jobbet och det jag behöver så använder sällan bilen dessutom. Vad tror ni? Tacksam för snabba svar!

@Vinägermamman Hr du läst/lyssnat på Allen Carrs bok Quit drinking… Den har jag i lurarna igen och jag tänker fortsätta med Annie Grace och Tänka klart igen efter det. Jag tvivlar också på mig själv men försöker intala mig att nä, nu är det dags. Alkoholen ger mig inget förutom en sjuhelvetes ångest. Ja, livet blir misär när jag dricker. Det syns inte utanpå men känns desto mer inombords. Jag tror vi kan hjälpa varandra och jag är så glad att du är nykter idag tillsammans med mig🙏❤️

@Ny dag Det har gått förvånansvärt bra. Såg till att hålla mig hemifrån större delen av dagen, och därmed inte ge mig möjlighet att dricka. så idag blir den första nyktra dagen på flera månader. Ska försöka skriva hur det har varit de här sista månaderna. Men det är som i en dimma. Det hela eskalerade och sista veckorna har verkligen varit pyton. Ökande oro, ökande nedstämdhet, ökande trötthet, zombiekänsla. Usch!! Jag vet ju varför, men min medvetna hjärna har inte fått en syl i vädret. Förrän igår kväll. Det är skrämmande. Och jag är rädd för att jag inte ska klara av att ta tag i det. En av mina sårbarheter är att jag är född impulsiv. Långsiktighet och små steg har alltid varit svårt för mig.
Ja, tänk om man ändå kunde kapsla in känslorna och ta fram vid behov. Jag beskrev det så noggrant för mig själv i mars 2022 och var övertygad om att detta skulle avhålla mig från framtida återfall. Visst är det knepigt. Vi får klura ut hur man ska göra!
Önskar dig en fin kväll Kram❤️

@Varafrisk Så glad jag blir att du skriver❤️ Tack för dina kloka ord. Ja, jag har ju klarat det förr, så det måste gå igen. Det har ju varit vingligt länge, men nu sen i våras är det som jag sakta glidit nedför ett stup. Har varit stört omöjligt att tänka rätt så att motivationen infinner sig.
Ska kika in hos dig också och se hur du har det. Kram🥰

@Vinägermamman Så bra att det fick dig tillbaka här. Hur går det idag? Idag är jag nykter utan ansträngning eftersom ångest/skamkänslor bedövar mig. Fasiken vad jag önskar kapsla in dessa känslor inför framtiden och kommande utmaningar.

@Ny dag Ja, klart vi ska kämpa gemensamt! Jag är såklart ledsen för din skull att du är här igen, men samtidigt, när jag såg att du precis börjat skriva igen, blev jag peppad och motiverad att oxå ta tag i skiten och det kändes så skönt att vi kan hjälpa varandra☺️

Dag 1

Hanterbar abstinens idag. Lite lätt skakig i händerna och lite illamående. Har en känsla i kroppen som när man har lite lätt feber, svettats väldigt mycket också. Men det här tar jag mig igenom! Har gjort det förr med mycket starkare abstinens.

Ångesten gör sig påmind, men så är det väl gärnan som sakta påbörjar sin återhämtning. Försöker lugna mig och inte tänka på hur mycket jag fysiskt skadat insidan av kroppen. Jag hoppas att allt går tillbaka och återhämtas nu när jag slutar med A. Jag laddar på med mycket b-vitamintillskott och magnesium, mycket vatten och ska få in en långpromenad ikväll!

Ser fram emot imorgon och hoppas att allt är lite bättre då.

Tack @alli och @Jenny för era fina kommentarer! Det hjälper att få lite pepp

@M-2023 så starkt av dig att du har börjat förändra din situation! Mäktigt att känna att du kan påverka din psykiska hälsa, att du vet att du kommer att må bättre av detta, även om det är tufft just nu.
Hoppas att du snart är igenom den värsta abstinensen, och att du får uppleva positiva effekter av dina ansträngningar.

Stort stort lycka till, och fortsätt skriv på forumet!

Jag har levt med alkohol hela mitt liv. Min pappa var alkoholist men slutade nästan att dricka helt.
Min första kille i ett längre förhållande var full jämt :(, tyvärr dog han av alkoholen.
Min man i över 30 år drack nästan varje dag och var verbalt elak mot mig i fyllan. Han dog i cancer för snart 4 år sedan.
Jag själv medicinerade mig för jag blev ensam kvar, av mina 2 barn har jag bara kontakt med en idag.
Träffade min nuvarande sambo som inte dricker alls, som ger mig pikar när jag dricker, elaka såna.
Jag förstår när man ser att ens partner dricker mest av alla på träffar mm att det inte är roligt att vara med.
Vet att han när vi varit på fester så registrerar han allt vad jag säger och gör och får höra det dagen efter.
Jag mår inte bra men vill inte in i sjukvården.
Mitt sug för att slippa ångesten mellan gångerna jag dricker är hög, men just nu vinner förnuftet.
Går ut med mina hundar tidigt på morgonen och får på så sätt ur mig lite av trycket i kroppen. Gråter och låter kroppen jobba.
Känns lite bättre efteråt.
Vill inte vara den som alla pratar om och alltid får ringa eller messa och be om ursäkt för mitt beteende.
Nu 4 dagar utan någon dricka.
Vet jag skriver osammanhängande men känns ganska bra att få saker på pränt.

Tack Amanda :)

Lycka till på din resa nu önskar jag dig. Och håller tummar och tår att det går vägen.

Återkommer igen. Haft en tråd tidigare men jag behöver en nystart. Det gick väldigt bra i några månader för mig sist. Lyckades hålla måttlighet, satte en budget jag lyckades hålla. Men sen drabbades jag av ett personligt trauma som jag inte kunde hantera. Jag återgick till att självmedicinera för mina psykiska besvär.

Har nu haft flera uppehåll under sommaren, som jag varit väldigt nöjd med. Men där emellan har jag inte klarat det. Jag har valt att återuppta kontakt med psykiatrin för att behandla mitt grundproblem. Och även informerat min familj om att alkohol triggar mina problem och att jag framöver kommer att avstå från det till dess att jag har ett stabilt mående. Dock utan att informera om att jag faktiskt har ett problem - men det är något som jag kommer att göra när (inte om) jag har tagit mig ur mitt missbruk (…det var jobbigt att skriva)

Nu är det dags att göra någonting åt det här. Och efter att ha läst på detta forum i flera månader och inspirerats (igen) så är det slut på detta. Jag har inte modet/styrkan att vända mig någonstans där jag inte kan vara anonym - men med det jag ser här så är jag övertygad om att jag kommer att klara det!

Jag har trappat ned i flera dagar nu men från och med imorgon så är det nyktra dagar som gäller för mig. Jag kommer ta en dag i taget. Jag är vet så väl att mitt psykiska mående triggas negativt av alkohol. Och jag är trött på panikångestattacker och att behöva låtsas mer. Hittills har jag svettats mig igenom abstinens och ångest och klarat mig - och jag kan klara det en sista gång innan jag vänder mitt liv och mående för att äntligen må bättre på alla plan. Jag ska börja med minst tre nyktra månader och sedan utvärdera. Men innerst inne känner jag att jag ska avstå helt och hållet.

Nu blev detta ett långt inlägg, men jag tänker att ju mer jag delar med mig av desto bättre stöd kan jag få. Önska mig lycka till!

@Vinägermamman Ja, det är tufft att bli nykter men det går. En dag i taget. Tänk inte massa tid i förväg som resten av ditt liv utan en dag i taget. Vägen t nykterhet är inte spikrak men till slut når man målet och dit kommer du också komma🙏🏻

Kramar 😍

@Vinägermamman Ny denna gång ska vi lyckas! Vi får kämpa gemensamt! Jag är så förtvivlad att läget inte kan bli värre känns det som. Vi får fölas åt. Idag somnar jag nykter. Skriv här igen ap vi kan följas åt m. Startade ny tråd och hoppa verkligen att med denna tråd ska jag vara fatta nya nyktra beslut, dag efter dag.

Jag försöker samla ihop mig för att ta nya tag. På allvar. Känner att det är mer än dags. Blir kanske så att jag skapar en ny tråd, för att få en tydlig nystart. Ska sova på saken. Läget är långtifrån bra. Sommaren har varit bedrövlig. Tänker varje kväll och varje morgon att NU, idag skall bli första dagen på en lång, helst livslång period utan alkohol. Men det går inte alls. Mina stackars signalsubstanser är rejält misshandlade. Värst är Gaba. Usch och fy. Jag vill ju må bra, tänka positivt och vara pigg. Sjutton att jag tillåtit hjärnan att bli så till den milda grad marinerad i alkohol att jag tappat kontrollen i princip totalt. Nu ska jag sova, och morgondagen hoppas jag kunna bli vändpunkten för mig.

Hej Slingshot! Hur går det för dig?

Det har nu nästa gått tre år och jag är kvar i detta. Familjen finns här, allt annat som "ska finnas" är kvar, men jag mår inte bättre och har inte slutat dricka. Tvärtom. Jag är otroligt skicklig på att dölja mitt missbruk. Det och i kombination med att jag jag har en fru som är väldigt konflikt-rädd och som kämpar med sina egna problem o demoner (ej missbruk)
Ja, jag förstår alltså att hon inte konfronterar mig. Förstår ju att hon ser det som händer, vilket känns väldigt jobbigt och gör att jag får ännu sämre samvete kring vad jag håller på med...

Det som har hänt senaste året är att jag mer känner av fysiska besvär och jag har också ökat på min konsumtion. Det går sakta men säkert uppåt. Det kan nu vara kvällar o nätter där jag kan sätta i mig 8-9-10 små (6-7%) öl. Aldrig två dagar på raken, men nästan alltid varannan dag. Hade ett uppehåll i somras, vilket gick bra, men lätt att falla tillbaka.

Jag är säker på att detta kommer att sluta illa, men just nu vet jag inte riktigt hur jag ska sätta stopp. Har funderat en hel del, och känner mig väldigt osäker på det stöd jag kan få från primärvården. Ärligt talat känner jag mig misstänksam. Kommer tester leda till att det första som händer att mitt körkort ryker?

Hoppas att någon vill svara här. Behöver tips och råd och allt är välkommet. Om @andrahalvlek finn kvar här får du gärna svara också! Har läst dina tidigare inlägg igen och är tacksam för det!

Tror att jag behöver någon med samma problem att prata med och bolla.
Tack för att ni läser!

Är det någon som har testat att trappa ner på drickandet tills man når sitt mål? Har det funkat?