Senaste kommentarerna i forumet

Så bra insikter du fått om beroendet..Håller med dig om att självförståelse och förlåtelse är nödvändigt för läkning..Och att Forumet är en Fantastisk självhjälp..❤️..till nykterhet..Stort lycka till i livet..???

Välkommen till oss på Alkoholhjälpen och till forumet!

Det är ett par dagar sedan du startade din tråd. Då i en känsla av att vara arg på dig själv. Hur har du det idag? Om du vill, berätta gärna mer, jag skulle gissa att vad det än handlar om är du inte ensam!

Vänligen
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag förstår att du inte känner att du platsar här för att alla är så duktiga...Det stämmer inte. Vi är alla just för att vi inte är det. Men vissa av oss har lyckats klara två månader, andra nio och några ett helt nyktert liv (men då byter de forumtråd). Du är rädd för att öppna dig skriver du, för att psykologen ska bli äcklad av dig. Vilket självhat du verkar ha... Skulle vilja ta dig i min famn och säga att "Allt kommer att bli bra!". Vart kommer detta självhat ifrån? Du är inte dina prestationer, och du är inte misslyckad för att du just nu är svag och behöver hjälp. Ingenting behöver vara som det är. Allt kan förbli som det är. Det är bara du som avgör. Visst är alkoholen en listig jävel, men jag lovar dig att du kan överlista den - men du måste komma till den punkten då du verkligen är såååå trött på A, och nästan rädd för den. A är inte din vän. A är din fiende. Tänk på A som någon som kommer och ska ta dina barn ifrån dig. Skulle du slåss om så var fallet? Jag tror det. Kämpa Kikkis - jag vet att du kan det! Jag tror också att du ska våga skriva om ALLT här. Sanningen gör dig fri. Och här är du anonym. Ingen kommer att se dig på stan eller någon annanstans och veta vem du är. Bara skriv och bli fri! Främst från dina egna demoner. Bli stark i dig själv. Sätt upp små mål. Drick dig inte full inför dina barn (varit där och vet hur hemskt det är och vilken ångest det skapar). Vill du dricka så gör det, men med målet att aldrig låta A ha övertaget. Prova sedan att vara nykter i alla fall tre månader för att bli klar i huvudet med vad du egentligen vill.Se det som ett träningspass. Du kommer bara bli starkare för varje dag. Vi är många här som kan stötta dig! Och lyssna, utan att döma.
Jag önskar dig all lycka och hoppas att få följa dig här, både i fram- och motgångar.
Kram <3
Och kom ihåg - du är en värdefull människa som är värd mer än alkoholjävulens famn som först är varm och sen blir iskall....

Tack Julian! Ja jag slår följe med er och hoppas på bästa resultat denna gång.

Låter lite hopplöst bara med att vi är maktlösa....ligger nog mycket i det. Men vill ändå hoppas att man kan ta över makten om sitt levene, vet ju också att det är apsvårt.

Men vi får kämpa på ?

Vill bara fråga hur det går? Vill bara peppa för att skriva oavsett hur det går....jag tror att det är bra.

Ha en fin måndag??

Kram?

Då ses vi snart Se klart?jag tog inte med mig så mycket packning, inte de tunga sakerna iallafall.... så det gick rätt fort. kram till dig. Jullan

Välkommen tillbaka Tezzan, ja vi är många som försökt bemästra a, kontrollera a. Tyvärr är vi maktlösa om vi utvecklat ett beroende. Själv har jag försökt i många år, utan framgång. Så lycka till att slå följe med oss som kämpar mot adjävulen. Jullan

Hepp....året började fint med 6 månaders nykterhet. Sen kom midsommar då blev det fest och med den så började jag tydligen dricka igen. Som vanligt bara på helgerna, förutom på semestern när det kunde bli lite när som. 2 flaskor vin plus eventuellt nåt mer per kväll kunde det lätt bli inte varje kväll men ändå... Så även nu på höstkanten. Jag har så svårt att fatta att jag sitter med den där jävla beroendegenen som gör att jag inte kan sätta stopp när jag väl börjar. Känns som hjärnan lever ett eget liv och helt får frispel när jag tagit ett glas eller två.....som lätt blir desto fler.

Jag har tänkt på det här många gånger de sista åren, att jag nog måste sluta helt. Jag har sjukdomsinsikt och vet att jag har ett problem, försöker inte på något vis förneka det. Men det är ju så förbannat svårt att säga tack och adjö för alltid....

...jag försöker tänka positivt ibland, att det typ är bättre att ha denna sjukdom än många andra. Denna kan jag ju ändå välja att bli bra ifrån, kanske inte frisk men symptomfri genom avhållsamhet. Med många andra sjukdomar kan man inte göra det valet.

Hursomhelst i lördags lyckades jag att få till en rejäl fylla igen fråga mig inte hur mycket jag drack....minns inte. Men jag skulle vilja kalla det för sista gången och hoppas att det så ska vara.

Jag får börja om och ta en dag i taget. Igår mådde jag inte prima, inte idag heller (än så länge, tidig morgon nu). Känner mig lite tungsint, deppig och likgiltig samtidigt. Men jag har sått ett litet litet frö om att en dag se ljuset i tunneln igen. Jag vet att jag mår så mycket bättre utan alkohol och den vetskapen ska jag försöka hålla fast vid.

Tack för att detta forum finns och alla fina människor som skriver och berättar om sina resor.

Ha en fin dag alla!

Kram Tezzan

Godmorgon.
Sovit gott i natt men energilös. Vet inte vad jag ska hitta på för att kvickna till. Behöver något kul i livet!!!!

Ha en fin dag alla. Kramar??

Jag kom in sent i din tråd men du har hjälpt mig. Tack och lycka till ?

Säger jag med säker stämma, jo så är det, vi är ju i oktober, den ska vara slut.
Hur slut då?
Ja när man stänger stugan för säsongen, ja då är den definitivt helt fucking slut.
Och det är vad vi har gjort i helgen, och jag är inte ledsen för det, inte alls.
Kan låta konstigt, men jag är nöjd med årets sommarvistelse vid sommarstället, inte utnött, bara nöjd.
Nöjd på så sätt att trots alla frestelser så har jag inte trillat dit för alkoholen, just där som den hägrar mest.
Kalla ölglas med imma på, en sommardrink med en jordgubbe, bubbel i solen, rödvin till grillmaten, en stänkare efter maten, ja hela spektrumet finns där.
Jag kan välja att följa med strömmen, eller gå emot den, jag valde att följa med den.
Men på mitt sätt, samma typ av drinkar, men utan alkohol, lika fina, inget utanförskap, jag är med hela vägen.
Ja förutan fyllan då, där finns jag inte, kanske mer som en betraktare.

Nu går vi in i vinteridet, mörker kyla och till slut snö, en tid som betyder att vara mestadels inomhus.
Förr hatade jag hösten, den var en säsong som tog död på sommaren, nu kan jag uppskatta den.
Ren och klar frisk luft, ett regn som tvättar luften ren, vackra klara färger i höstlöven.
En tid då man kryper upp i soffan med en kopp varmt te och tända levande ljus, och myser med kalla fötter.

Men för att återkoppla till helgen, javisst är det med en viss sorg som man bommar stugan, men en lättnad av att man inte känner någon stress att behöva åka dit också, en delad känsla.
River paviljongen, plockar ihop utemöblerna under en pressening, stoppar undan prylar under husgrunden.
Bär in alla ”mjukdelar” inomhus så att de inte ruttnar eller får mögel, hela stugan är proppfull av grejer.
Funderar på hur det kommer att se ut nästa säsong, då vi har en nyfödd till i vår familj, man ska ju bli dubbelmorfar.
Hur ska vi sova då, vem tar hand om tvååringen?
Men det är nästa års problem tänker jag, inget jag måste reda ut nu, allt har sin tid, och plats.
Ett tankesätt som gått i hand med nykterheten, en sak i sänder, det viktigaste först...
Vi tömde sommarvattnet ur ledningarna så att inte frosten tar den och spränger sönder kranar och ledningar.
En ganska relig procedur, står med en trädgårdsslang ca tio meter nedanför det lägst belägna huset, ömsom blåser och suger i slangen, vattnet fastnar i beredarna med ett vakuum och måste ”juckas” ur.
Jag säger det varje år, måste köpa en kompressor så jag kan pressa ur vattnet, har aldrig varit så nära som i år.
Men precis när jag hade bestämt mig, så hade de j..larna höjt priset med 50%, och tjurig som jag är, nej det bli ingen affär denna gång, jag väntar in nästa prissänkning.
Men precis som jag står där och tittar på vattenstrålen som pulserar ut ut slangänden så tänker jag, det här måste jag nämna i veckans foruminlägg, där står jag lite maktlös och väntar på ”gubbjunket”.
Same procedure as last year, as every year, dear James, och jag ser grevinnan och betjänten framför mig.
Blev lite irriterad och stressad mot slutet, som varje år faktiskt, snubblar över ungar och hundar som springer runt benen på mig och hindrar mig i min framfart.
Det är alltid jag som är sist och där står de andra och bara väntar på mig, med händerna i fickorna.
Men hallå jag litar inte på att någon annan gör det på mitt vis, enda sättet jag vet att det blir bra på, är att göra det själv, då kan jag åka hem utan att få några konstiga efterkommande känslor av att blev den kranen stängd?

Precis när vi packat ihop allt i sina papperskassar så....börjar det regna, fram med presseningen.
När den är utlagd jag då slutar det att regna, vika ihop den blöt med risk för att den möglar, in med den under huset.
Nu ner för alla hundratals trappsteg, vad händer då, jag då börjar det hagla, nämenvadf-n.
Släpa upp båten på sjösättningsvagnen med en punka, jädrans vad tung den blev.
Inget blodvite denna helg, jodå, vet ni hur vassa de där jädrans havstulpanerna är under båten.
Blodådern vid tinningen fick även denna helg känna på en tryckökning, men den höll.

Skitiga blöta och svettiga satte vi oss i våra bilar och for hem, jo det är ganska skönt att det är över, sommarsäsongen.
Bilen full av kvarvarande mat som vi inte hann att förbruka under året som gick, så nu har vi dubbelt av senap, ketchup, majonäsgurka och öppnade vinbibbar.
Vi upptäckte att vi inte hade ätit något sedan frukost, så vi tömde allt vad kex och kakor hette i bilen hem.
Hemma tömde vi snabbt alla kassar och inväntade anstormningen av barn med familj.
Vi gjorde en stek av köttbiten som blivit över från stugan, ville inte frysa om den en gång till.
Med kokt potatis dränkt i en mustig sås med svart vinbärs gelé blev det en perfekt avslutning på helgen.
Vi satt samlade hela familjen runt middagsbordet och njöt av varandras sällskap, jag kände mig som en ytterst lokal kung i mitt egna harem, utan mig hade inte alla funnits runt detta bord, jag kände mig viktig för en stund.
Medan natten gjorde allt kolsvart ute låg vi samlade som en sälkoloni i soffan och med utröttade ögon lyckades några få av oss mangla igenom oss en efterföljande rysare till filmen the shining.
Vi vinkade av ALLA barnen och gick ensamma och lade oss i våra sängar, det kändes på sätt och vis konstig.

Men det känns ändå inte konstigt att jag därefter ska tillbringa minst en timme till skrivandes på mitt alldeles egna forum, snart tolv år har den traditionen hållit i sig.
Lika länge som min nykterhet, den som fick mig att få en ny syn på livet, den utan alkohol, den som funkar.
När livet blir helt omvärderat, när det lilla blir stort, och det stora blir litet.
När man stannar upp, vänder sig om och kollar bakåt, vad i hel.te håller jag på med?
Tar en ny riktning i livet och ser om det funkar, ett val som jag omvärderar varje söndagskväll.

Blir det bra då?

Javisst blir det bra, bättre och lättare för varje gång, när man värdesätter det som är viktigt.
Inte alkoholen, utan allt det andra, det vi kallar livet....

Berra

Du är bara ETT enda steg bakom mig! Kram ?

Kommer sakna dig här men får väl titta in på nästa steg?? Tycker om att läsa dina inlägg??

Du har gjort en fantastisk resa så här långt och lycka till på nästa steg??

Kram?❤️

Somnar nykter och känner mig precis nu lugn och trygg??

Min dotter sover inatt hos oss. Hon är inte längre manisk utan är mer och mer tillbaka t sitt ”gamla” jag.
Min man försöka hjälpa henne m att få en plan över alla skulder. På tisdag ska ska jag börja en bipolär skola ...min dotter och jag ska gå tillsammans men just på tisdag ska jag gå själv eftersom det är hennes födelsedag❤️❤️

Jag brukar inte förhäva mig...men efter allt jag har varit med om under många år....och i synnerhet de tre senaste månaderna så fattar jag inte att jag bara ha rasat ihop...att jag fortfarande reser mig upp varje morgon ur sängen....det handlar dels om kärleken t min dotter som behöver mig/oss så mycket, dels om kärleken till övriga familjen men även till livet självt❤️ och jag tänker jag är stark...och jag har resurser inom mig??❤️

Sov gott alla forumvönner?❤️

... och hade sena kvällsskiftet ledigt ❣️
Så nu tar Knyttet sina stadigare steg än när hon loggade in här första gången. Lägger sina inlägg och tråden sammanlagda 1 335 inlägg att lite långsamt sjunka genom denna så superviktiga del av forumet. Förändra sitt drickande.
Är det något jag lärt mig massor om av alla er, så är det hur olika våra resor ser ut, hur olika våra drivkrafter kan vara, men hur vår längtan efter att leva liv utan skam, skuld och ångest är densamma för oss alla. Snacka om botten i mig, som är botten i andra (Gunnar Ekelöf) och Nils Ferlin- taket, ditt tak är en annan mans golv.
Gubb-överdos men ska fördjupa mig i nobelpristagaren som jag förstår skriver om både kroppen och missbruket och - mamman. Se där tre centrala delar i livet så som det rör kvinnor.
Jag kan inte säga något tack till... även om jag förstås hängt mer med några av er, kommit nära. Men forumets mäktighet är att relationerna flödar mellan på liv och död- liksom vi delar a-fria deinkrecept och målvikter.. passion för natur och djur, kläder och litteratur.
Allra mest delar vi, de flesta, insikten om att nykterheten är grunden för allt i våra liv. Kommer först. Det måste vi liksom ha med oss som en tatuering, inombords.
Min ödmjukhet och värme för alla som hängt här med mig- i 285 dagar- kan inte sammanfattas i ord. Tack! Nån dag ska jag läsa igenom min tråd och förstå lite ”baklänges” vad som var de viktigaste tankarna. Men inte nu.
Kramar till er i massor, kikar in här förstås då och då och hejar på er och något gammalt bibelcitat kanske jag också slänger in, vem vet. Håll i ett snöre till din allra skör/starkaste insida, där finns alltid kraft att hämta. ❤️

Jag läste tillbaka i din tråd. Hur ser du på att söka hjälp utanför forumet? Har du testat AH program? Att tycka att man är värdelös är just värdelöst för det leder ingenstans. Att tycka att man gör något bra- som att ta en dag nykter-det boostar självkänslan. Ge INTE upp, utan fortsätt läsa och skriva här. Kram ?

Hej på er allihop. Går in här och kikar runt då och då.
Mår bättre pga nya antidepressiva, men dricker nog tyvärr mer och mer.
Hur blev det såhär?
Hur blev JAG såhär?

Mina barn har sett mig full och bakfull (skäms och ångest) men jag har tänkt att de är för små för att fatta. Men i somras när jag var full hemma och min man tog mig åt sidan och det blev lite tjafs, så blev min äldsta väldigt ledsen. Jag tänkte att hon nog förstod. Hon är 11. Och då kände jag att nej, aldrig mer.

Har funderat på att prata med henne men väntar lite.

Jag såg att din tråd startade den 23:e augusti så jag förutsatte nog bara att det var din dag 1. Jag började 23:e augusti ?

Då ligger jag några dagar efter dig bara... ?‍♀️

Det känns absolut som du är på rätt väg, att nu är det dags liksom! Klokt att inte älta det som varit för mycket utan att istället fokusera på fördelarna med nykterheten. För varje dag blir du starkare och starkare.

Kram ?

Jag har varit borta många år, inte har jag heller blivit bättre under dessa år. Fick en ingivelse att gåbin o läsa idsg, och läste från Nyckelpigan. Så fint att se att det kan bli bra!!
Jag själv är ett mindre successful exempel. Men jag kämpar på. Vill vara aktiv härinne igen. Få kraft av varandra!
Kram från Sattva

Idag mår jag lite lite bättre. Är så spritsvullen ( vin svullen) att jag fortfarande tycker spegeln är jobbig. Jag har sedan jag fick barn minskad radikalt på drickan men fyfan fyfan jag minns hur jag såg ut innan jag blev gravid men fortsatte ändå... jag har hela dagen tittat på youtube och inspo ( tack @herrågren) och både skrattar och gråtit. Haft en hoppfullhet och inser att man är VERKLIGLIGEN inte ensam!
Det svåraste är att ta en dag i taget då jag gärna vill att det ska ha gått en längre tid.. men det är en bra söndag och imorgon kommer jag vakna och inte vara bakis halle fucking lulja ?

Jäklar vad bra jobbat av dig!
Och en otroligt skön känsla med att inte dricka är just tryggheten i att barn- och i mitt fall barnbarn aldrig nånsin behöver se mig berusad, att jag alltid är att räkna med. Ett starkt incitament för mig i att bli nykter. Och det handlar inte om krav på mig själv att vara ordentligt utan hur jag vill att mitt liv ska vara. Att det är värdefullt! En macka och te är bra firar-grejer ? kram!

Ja, Kaye, vi har många igenkänningsfaktorer! Och visst är det härligt att vi är några i samma ålder - det är mycket vi ska igenom... Jag lyssnade på en radiodokumentär för några år sedan, "PMS-häxan" tror jag den hette, och där kommer jag ihåg att det var en kvinna som berättade att hon slutat dricka alkohol och börjat springa och därmed sluppit PMS och saker som hör klimakteriet till. Låter som att vi är något på spåret :).

@kvinna 38 - började inte vi på samma dag? Trodde du också firade 2 månader idag...Vad skönt att det gick bra för dig på festen, och visst är det skönt att slippa må dåligt på grund av drickandet iaf. Jag har varit nykter vissa jular tidigare och barnen har faktiskt aldrig sett mig riktigt full så jag behövt skämmas, förutom nu det senaste året då min yngsta (20 år) har sett mig full två gånger. Två gånger för mycket - jag får ångest av att bara tänka på det. Och de har båda sett mig onykter under årens lopp vilket inte alls är bra såklart, men jag har inte haft vett att skämmas för det tidigare. ALDRIG mer ska något av mina barn och eventuellt kommande barnbarn behöva se mig i ett sånt tillstånd igen. ALDRIG mer.

Tack @Torn, @Andrahalvlek, @Kaye och @kvinna 38 för grattis, pepp och gemenskap. Era ord betyder så mycket!
Jag har laddat ner ljudboken Skål ta mig fan som många rekommenderat. Det får bli min kvällslyssning nu, tänker att jag kan somna till den i öronen, och sen spola tillbaka imorgon när jag går till jobbet och höra det jag missat. Sov gott alla <3.
PS. Det blev ingen alkoholfri drink eller fruktsallad för att fira tvåmånaders dagen ikväll - blev en macka och en kopp te istället. Det räckte gott :).

Jag är ledsen, men det verkar som om du blev nedröstad?
Berätta gärna hur du har det och hur dina funderingar går!
Även om jag i sak håller med tidigare inlägg måsta alla få jobba efter sina egna förutsättningar.