Senaste kommentarerna i forumet

Det är det som gör ondast tror jag. När man sviker barnen. Att svika sig själv är en sak, men besvikelsen i barnens ögon, den gör ont.
Och de har rätt att vara besvikna. Hade förhålllandet varit det motsatta hade jag gjort allt för att hindra dem att dricka, eller något annat skadligt.

Du borde inte dra in barnen i ditt drickande med att de ska ge tillåtelse. Har tänkt mycket på det där. Jag urskuldade mig med att det hände så sälllan. För det gjorde det. Men min äldsta var väldigt orolig. Det har kommit fram mer nu när jag har slutat. Man vill att det ska vara en hemlighet. Och det är så jäkla skambelagt att det blir hela familjens hemlighet. Att ha saker man måste dölja och inte kan dela med någon gör ont. Jag var tvungen att säga till min äldsta att hen fick berätta. Det hade hen redan gjort med sin närmaste vän men det var nog för att vi har haft öppna samtal om det tidigare. När vi haft den diskussionen om att hen berättats, tog hen upp det med fler vänner och en kurator. Hemskt att ha sin smutsiga byk ute i offentligheten berättad av någon annan, för hen kanske har en annan version än den jag har. Men jag tror att det var nödvändigt. Det är inte barnens hemlighet. Barnen ska inte ge tillåtelse, det gör de enbart för att göra dig glad (och indirekt sig själva ledsna). Det här är väl i princip det enda område där jag tycker att USA har kommit längre än oss. Det känns inte som att det är lika skamfyllt där. Jag tror att den väl bevarade familjehemligheten måste ut i solen och spricka. Sen får man ta det därifrån, men det är inte familjens uppgift att hålla det hemligt. Det ger för stor skada.
Jag hoppas och tror att du lyckas där den 1 januari Sattva. Att helt stänga dörren underlättar. Att vara hjärtligt trött på skiten underlättar nog ännu mer. Det finns så många negativa effekter av alkoholen som du slipper. Tror att du har stora förutsättningar att lyckas eftersom du har ett jobb med fokus på välbefinnande.

Åkte i diket i tisdags och igår och drack vin. Är så besviken på mig själv. Idag väljer jag att vara nykter. Så det så!

Råkade läsa ditt inlägg (sällan här numera) och tittade lite bakåt. Och du har rätt - du är exakt samma mamma, densamma som förut. En mamma med ett beroende och missbruk som hon kämpar med att få kontroll över.
Så bra att du hittat hit och söker hjälp! Lyssna på dem ’som gått före’ och ta till dig deras erfarenheter. De vet vad de talar/skriver om och kan vara ditt bästa stöd. Jag som vuxit upp med en missbrukande förälder och även upplevt missbruk i min relation önskar dig kraft att bryta och söka hjälp idag.
Det kommer inte att vara lättare en annan dag i kalendern.
Jag skriver också utifrån min erfarenhet att leva med en idag nykter man, många Alanonmöten och öppna AA-möten. Just nu finns många möjligheter att gå på möten online, till och med utan bild. Där finns många som varit och är i samma situation som du.
Jag önskar dig kraft att ta makten i ditt eget liv - det enda liv du har makt att förändra! Varmt Lycka till / mt

men så bra att du ser ’bilden’. Kram / mt

Nu rämnar murarna och insikt efter insikt rasar ner över mig som tegelstenar... ?

Nu vet jag varför jag känt sen min övre tonår att det varit nåt fel i vår familj. Jag har ju sett alla beteenden och symptom, förstått att mina föräldrar var "emotionella analfabeter" men inte kunnat sätta fingret på VAD som var fel för jag är ju uppväxt med detta, vet inte om något annat... Vi hade inget substansmissbruk i min familj och ändå passar jag definitivt in på kriterierna på "Vuxna barn". Lägg därtill in min HSP-personlighet, intuition, depression, ångest, missbruk...

Min pappa var Narcissist! Tusen pusselbitar faller på plats!

Herregud! Hur kan jag missat detta? Jag är 53 år och har varit intresserad utav psykologi och personlig utveckling hela mitt vuxna liv!

Jag kan bara förklara det med att jag naturligtvis hört ordet tidigare men aldrig förstått innebörden. Jag har alltid sett min pappa som "auktoritär" och mamma som det motsatta, dvs medberoende, innan jag visste vad det innebar...

Gud, hjälp mig! Jag kan inte sova! Mitt hjärna går på högvarv av att processa all denna nya information! Vad det innebär?

T ex min mamma, som jag kategoriserat som "energitjuv" med obefintlig insikt om sitt eget beteende och helt tar avstånd från detta.

För att inte tala om mig och de män jag interagerat med genom åren... Min man?

Jag känner en brådska att komma ikapp all denna nya information. Läsa böcker, titta på youtube... Jag är i akut behov av en erfaren terapeut med stor kunskap om narcissism!

Men nu vet jag vad som varit fel hela mitt liv. Hela min uppväxt och konsekvenserna utav detta... ?

På tal om "min vän" så fick jag idag ett sms från en gemensam, kvinnlig vän i AA. Hon berättade att han kontaktat henne och frågat om hon träffat mig på sistone för att han var "orolig" över mig. Hon visste inte vad hon skulle svara. Inom AA finns anonymitetsprincipen. Vi berättar inte vilka vi träffat på möten eller vad som sagts under våra "delningar".

Jag sa att hon under inga omständigheter skulle ge honom nån information om mig. Däremot förklarade jag inte varför. Jag har redan lärt mig tillräckligt om narcissister och vad som gäller vid "no contact".

Allt detta hänger i högsta grad ihop med alkhol/beroende/medberoende/personlighetsstörningar/dysfunktionella relationer/ångest/depression osv. Och varför traumabindning uppstår. Anknytningsstörning. Jag orkar inte ens fortsätta... ?

Gud kommer att hjälpa mig. ?

Det känns som att det går sakta uppåt. Efter en riktigt kass månad har jag börjat hitta tillbaka till lite energi. Har gjort fint hemma och känner mig inte konstant trött och nere längre. Och sakta men säkert börjat få space att fundera på vad jag behöver för att må bättre.

Jag har äntligen fått remiss till KBT, och hoppas att det kan hjälpa mig.
Och jag börjar få utrymme att på riktigt tänka på vad jag är bra på och vill i livet, vad som gör mig peppad.

Det känns skönt att få lite andrum.

Jag är väldigt glad att jag väljer att inte dricka, hittills har det inte alls varit ett problem, på grund av Coronan blir det också så mycket lättare att avstå.

Det är så klart tråkigt att inte träffa vänner, men jag tycker att digitala häng funkar väldigt bra, och det är så mycket lättare att välja bort alkoholen då.

Jag spelar gitarr, badar, tänder ljus, promenerar, yogar, styrketränar, lyssnar på poddradio, musik, läser böcker, kollar på film, det känns helt ok....

Mina ungdomar 14 o 16 år är här denna veckan. Förra "fyllohelgen" för typ 2 veckor sedan lovade jag dem att inte dricka på vardagarskvällar.
Ikväll föll jag igenom. Trodde jag hade försäkrat mig genom att skicka ett "godkännande" till dottern innan att köpa hem lite vin. Hon sa ja mot att bara jag börjar sluta helt i januari som jag sagt...
Så jag handlar hem glad i hågen.
Sonen kommer efter träning vid 21 och blir ytterst besviken att det står ett vinglas på bordet. Det känns mer än allt annat. Honom har jag glömt . Han har aldrig tidigsre dagar glömt något.
Han uttrycker att det är svårt att tro på mig alls nu. Vilket jag förstår. Och samtidigt är jag exakt densamma som förut, exakt samma mamma som just satt vid tv.

Jag tror att helgen kommer att gå bra. Har bestämt mig för aktiviteter som innefattar mil med bil .och sista chansen att få skjuta en älg innan säsongen är slut. Kämpa och njut när det är lugnt

Godnatt vänner

Tack Kaye för tips på alkoholfri öl och lyckönskningar!

Å tack Sisyfos för ditt svar! När jag pratar m vårdcentralen imorgon ska jag fråga om prov för att kolla järnbrist.

Jag vet att man kan sluta utan att ha bestämt sig även om det är lättare att sluta om man bestämt sig. Källan är beroendemottagningen...och det är mitt hopp??

Ses imorgon?

Hej Vara frisk.
Testa Easy Rider Bulldog från Gotlansbryggeriet.
Finns på ICA. Lite bitter i smaken.
0,4 % och det är helt ok att dricka ?
Kämpa på
Kram⚘

Vad olika det är?
För mig var suget värst i veckorna efter en dag på jobbet.
Sökte avslappning, nedvarvning.
Helgerna ( förutom de 2 första) var lättare, då var jag ledig.

Du kommer att klara helgen galant?
Kram⚘

Jag har också slutat umgås med de jag tidigare drack med.
Tyvärr hamnade även min mamma i den gruppen.
Och där har jag fått hitta andra umgängesformer?
Kram⚘

Håller med om att det inte är så lätt att veta vad som skulle hjälpa just dig. Jag vet av erfarenhet att det är svårt att ta till sig av råd och tips ibland när det känns främmande.
Tycker att du fick en klok synpunkt från din VV coach att du borde ta hand om dig själ. Kanske finns inte orken till det och då är inte heller det rådet fungerande, men det känns som att du är väldigt trött (därav mitt tjatande om järnbrist).
Jag vände mig tillslut till en beroendemottagning. Det var svårt även där. Jag trodde att det skulle räcka långt med viljan att vara duktig flicka och jobba med de uppgifter man fick, men jag var inte helt nykter ens då. Uppgifterna man fick handlade om att sätta mål, att identifiera risksituationer och att sugsurfa. Försöka identifiera, observera tillåta och göra det till ett medvetet val om du ger efter. Precis som SeKlart skriver så bestämmer du. Och som Torn skriver du måste bestämma dig... du kan bestämma dig för att ge efter för suget och dricka eller bestämma dig för att låta bli, men det är ditt val, så låt det bli ett medvetet val. Haha... jadu vad jag inte lyckades med det jag skriver för ett tag sen. Det är lättare att vara klok i teorin, men jag tror att man lär sig av alla tillfälllen, även och kanske extra mycket av när det inte går som på räls. Men börja medvetande göra dina fall och ”misslyckanden”. Att skriva innan är bra, men hinnner du inte, vill du inte. Skriv efter.

Snor den, igenkänning på alla punkter. Tror vi fixar det här!

Tack Se klart, Charlie70 och Torn för era inlägg! Blev så glad och varm i hjärtat❤️

Å det är så härligt att höra..det där med strömavbrott...det är klart att det är ett strömavbrott...det pågår fortfarande...men imorgon vill jag verkligen koppla på strömmen igen⚡️??

Å jag tar gärna emot råd...fast kanske inte alla eller jag tar emot dem men kanske de inte biter.....å det är nog så att de råden biter bäst när man varit nykter några dagar/veckor. För så är det ju när man får professionell hjälp om man ser att den behandling/samtal man får inte funkar så avslutar de behandlingen. Allt är ju frivilligt inom behandling tills den dagen då man inte kan ta hand om sig utan det blir ett LVM (tvångsomhändertagande för missbruk).

Var och vägde mig idag på Viktväktarna. Har en fantastisk couch. Som många andra så sa hon att jag kanske bör ta hand om mig själv inte bara familjen och övriga. Vill ju gärna göra andra glada?

Men har iaf pratat m sömnmedicin idag och sagt att jag vill testa en sömnmaskin?Berättade att jag inte tagit kontakt för att jag skulle jobba med mitt alkoholberoende och min vikt. Pratade med en underbar sköterska....inget fördömande...så kanske i januari blir jag kallad.

Ringde även vårdcentralen som ska ringa upp imorgon. Vill fråga om järnbrist och om min högertumme som inte fungerar som den ska.

Ska även ringa min tandläkare imorgon ang sömnmaskin och bettskena. Å det är i så fall det tredje samtalet som jag dragit mig för att ringa...

Till en annan sak... vet att du Charlie70...sa att jag skulle skriva under dagen innan jag druckit men då jag känner att det är jobbigt. Jag har ju inte gjort det pga olika anledningar ...att jag inte vill bli störd om jag tänkt dricka...att kanske ingen svarar ..å kan det hjälpa mig?? Tror ni att det skulle hjälpa mig om jag skriver flera gånger under en dag då jag svajar?

Kram❤️

Ja, nu blir det bara bättre. Fått ett tydligt avslut och börjar komma tillbaka. Förkylningen är ju helt borta också så jag var på gymmet och körde ett riktigt hårt pass. Lägenheten har inte riktigt kommit ikapp, jag är fortfarande påverkad av den senaste veckan. Idag när jag cyklade hem från gymmet så kollade jag in på bolaget och fick en fundering över varför man skulle gå dit en onsdag. Fick en kort sekund ett infall att det hade varit lite gött att gå dit, varpå jag snabbt kom underfund med att det vill jag inte göra. Och kände mig ganska nöjd med det.

Idag var det 4 månader sedan jag var full senast. På måndag är det tre månader sedan jag drack den sista ölen, dagen innan jag och exet gjorde slut. Jag tror verkligen att det var ett måste att göra slut, jag behövde den tiden som har varit (och fortfarande är) för att jobba med mig själv och fortsätta bli en bättre människa för varje dag som går. Idag spillde jag ut ris på hela golvet, tidigare hade en sådan banal och enkel sak fått mig att se rött. Nu har jag direkt inställningen att "jaha, det var synd. Nu får jag torka upp." Mitt mindset är förändrat i grunden och jag har berättat för alla mina vänner i min nya stad att jag inte dricker på obestämd tid. Jag har fått så många insikter och det gör mig väldigt glad.

Jag tror att 2021 kommer bli mitt bästa år i livet. Jag har nu en framtidstro för första gången i mitt vuxna liv, och jag älskar det.

Bullret

Hade tydligen 6.2 i Peth senast fick jag vet i dag. 5.4 var visst i augusti! Men nu nykter i 25 dagar i rad och det går förhållandevis enkelt måste jag säga :D

Vi kämpar på här på sidan! Skulle tagit test i dag men avbokade det hela. Kanske tar testar inom några veckor! Men tror jag kommer ha bra värden då på det mesta - det hoppas jag åtminstone!

Hej . Ny här
Vet inte om jag får till rubrik osv.
Efter att ha druckit 3 glas vin varje dag i ett antal år har jag nu börjat dricka vatten må till torsdag och sedan 1 flaska vin fre- söndag.
Fungerar bra så iofs men har det jobbigt med ångest trötthet darriga ben.
Vad kan jag vänta mig? Kommer det ändras tror ni?
Mvh M

Jag vet att du har svårt för att ta till dig av tips och råd här. Men Se klart har 100 procent rätt. Du måste bestämma dig.

Kram ❤️

Jullan65 - Bra kämpat av dig också! Klart vi fortsätter :)

Nu när jag inte dricker så märker jag att jag inte heller tänker på vissa kompisar i bekantskapskretsen lika mycket. När jag drack så ville man ju helst bara umgås med dem som är/var lika liberala med drickandet som en annan är. Man visste vilka man skulle höra av sig till när man var sugen på ett (många) glas vin oavsett veckodag.
Nu känner jag att det blir tvärtom. Orkar inte träffa dom som jag måste förklara för varför jag inte dricker längre. Skyller ju på mina mediciner, vet inte hur länge jag kan göra det.
Orkar inte bli kallad tråkig. Vet att problemet ligger hos dem, men ändå. Nu vill jag bara vara hemma efter jobbet eller allra helst ute i skogen.
Vill inte säga att det är tur att vi har en pandemi, men nu bör man ju hålla sig hemma så för mig blev det ju en bra timing så här i början av min nykterhet när.
Jag får kura hemma och sura utan att någon tycker det är konstigt.
Apropå surheten och det gråa jag känt tidigare, det har börjat släppa lite känner jag. Tror att jag är på rätt väg. Träningen gör ju susen också. Sååå motigt innan jag kommer iväg men desto skönare efteråt.

När det gäller drycker så tänker jag att man får tänka om. Jag älskar starkvinsglögg och faller mycket lätt på det. Häromdagen var jag på Ica och tittade runt. Beslöt mig för att köpa en av Dufvenkrok med mandarinsmak 0%. Har inte testat den än men vet så klart att det inte blir som det har varit. Själva förväntningarna på drycken får man liksom ställa om i hjärnan. Öl finns det massor att välja på! Mariestads kanske du skulle kunna testa? Snaps fanns för något år sedan på systembolaget. En fullständig katastrof som bara smakade vatten. Tror inte den säljs längre.

För egen del satsar jag på julmust och någon alkoholfri öl i jul. Det blir bra för mig!

Kram!

Kära du!
Nu är det ett kort strömavbrott i din vanligen upplysta hjärna.
Det är alkoholen som GÖR dig låg. Det är vinpimplandet som gör att det är jobbigt att ta tag i saker, att inte känna lust och kraft! Jag önskar dig det av hela mitt ❤️ Och det är fortfarande bara du som bestämmer. Allt annat kan ändras men det kommer aldrig att ändras.
Jag bestämmer! Sätt det som en liten hittepå-tatuering på insidan av din handled, kram ?

Hej Svenne
Jag har liknande erfarenheter, hade en period då jag tyckte jag hade som manisk skräck att jag skulle börja dricka, eller bara ta ett glas.
De periodens har gått över och just NU (11 månader snart) finns inte den oron alls. Men jag känner att detta är något att faktiskt jobba med mer eller mindre hela livet. De flesta dagarna känns dock jobbet att vara nykter inte särskilt ansträngande utan tvärtom en stor lättnad.
Mitt beslut har vuxit fram lite i taget. Idag säger jag stolt att jag har slutat dricka. Att jag är klar med livets enheter. Håll i, och det går över, är två tankar som hjälpt mig genom denna resa. Kram.

Låter underbart, grattis