Senaste kommentarerna i forumet

Av nån knepig anledning kom jag att tänka på hur mitt drickande såg ut genom livet.
Från absolut första början var det nog smaken som avgjorde hur/var/när jag drack. God whiskey och konjak var den absoluta favoriten från början. Sen blev det godare, smakrika, viner till maten med konjak efter. Alltefter som livet knallade på så ökade konsumtionen utan nån tanke på det. Visst funderade jag på om jag verkligen skulle ta nån whiskey på onsdagen eller vin till maten på söndagen men det var ju en tanke jag sköt bort.
Med åren försvann vinet och whiskeyn ökade för att under den senare halvan av mitt fylleliv ersättas av Explorer. Och skammen som gjorde att jag började gömma spriten och starkölen.

Från att först ha uppskattat en god dryck blev drickandet ett svårt tvång som gjorde att jag mådde fruktansvärt dåligt både psykiskt och fysiskt. Jag insåg nog långt innan jag hamnade på min personliga botten att jag drack alldeles för mycket. Men jag kunde inte kontrollera mitt drickande hur mycket jag än försökte. Min basföda då var Explorer och 10,2 starköl. Inte så vidare vitaminrikt. Men underligt nog var jag aldrig förkyld under den tiden ??

Nu när jag lever ett liv i nykterhet så kan jag inte förstå hur jag orkade med det livet ???
Så otroligt skönt att slippa giftet !

@Denlillamänniskan det är absolut en fin dag! Exakt så är det, att en liten oro får man försöka leva med och inte jaga runt. Så länge den inte blommar ut till full och ohanterlig ångest förstås.

@Detblirbättre
Att fundera över vilken roll alkoholen spelat i livet är som att skala lök. Du beskriver att det i nykterheten uppstår ett tomrum som man behöver fylla. Eller ska det där tomrummet fyllas? Jag är på samma linje som du: Man kanske ska låta tomrummet få vara där, av respekt för sig själv.

Jag har skalat löken ett tag nu. Lager efter lager faller bort. Jag tror jag närmar mig lökens inre snart. Där i det inre där skottet skjuter upp. Du skriver om att det där tomrummet i ditt inre funnits där sedan du var barn. Jag har också funderat i liknande banor. Kommit fram till att det finns en inre oro som jag stora delar av livet försökt avleda/ tysta/ bekämpa.

Vad fint alkoholen passar för att dämpa en ständig lätt oro. Hade alkohol uppfunnits idag hade den nog förskrivits på recept som ångestdämpande läkemedel (kliniskt heter det ju inte oro, utan ångest). Nu när jag tagit tag i min alkoholöverkonsumtion har jag lagt märke till att jag har lättare att acceptera livet och mig själv. Alltså är det faktiskt helt okej att leva med en liten lätt oro som hela tiden finns där, utan att jag behöver dricka.

Jag tänker mig oron som en lite rännil med vatten. Den finns där, men det kanske inte är så farligt? Samma inre oro har ju gjort att jag skapat mig ett bra liv. Byggt trygghet materiellt och ekonomiskt för mig själv. Det gör att jag nu, när jag bara behöver rå mig själv, har den oerhörda lyxen att lära känna mig själv på djupet. Men det har krävt att jag slutat upp med olika "tomrumsfyllande" aktiviteter.

Låt oss finna förnöjsamheten i att vi är små oroliga själar. Känsliga, men inte veka.

Det är en fin dag idag, eller hur?

@Denlillamänniskan kloka tankar. Jag tror också att alkoholen har gett mej tröst och (falsk) trygghet som har fyllt ett tomrum som jag har haft sen jag var barn. Har en otrygghetskänsla med mej sen dess, kombinerat med ett enormt behov av att vara duktig och prestera. Kombon har inte varit så bra för min mentala hälsa. Nu ska jag klara mej utan snuttefilten som alkoholen har varit. Det blir ett tomrum att fylla med annat, som många har skrivit om här på forumet. Vet inte exakt vad jag ska fylla det med än, kanske inte så mycket egentligen när jag tänker efter. Behöver också lära mej förnöjsamhet, att livet inte behöver vara så himla märkligt och häftigt hela tiden.

Ovanstående tankar kan upplevas som självklara plattityder. Jag förstår det och jag försöker inte vara någon besserwisser.

Men för mig som har stått upp som en tapper soldat i hela mitt liv, har jag inte velat kännas vid att jag kan vara rädd. Jag är ju modig och tål hur mycket stryk som helst..... Jag reser mig upp och går framåt oavsett vad som händer.... Detta är naturligtvis inte sant. Jag är också en osäker och rädd människa mellan varven. Då brukar jag dra mig undan från världen, vilket är knäppt då jag egentligen hade behövt tröst och närhet.

God Morgon!
Har funderat mer över vad som får mig att vilja dricka alkohol. Läste för länge sedan om HALT; Hungrig-Arg- Ledsen-Trött. Dessa tillstånd kan få en att vilja dricka. Men det saknades en grej: Spektrat av oro- rädsla- skräck. Dricka för att lugna sig och trösta sig. För mig har det nog varit/ är den största triggern.

Sen är det ju också så att när man blir arg, så finns det ofta komponenter av rädsla som grund för ilskan. Aggression är ju en respons på hot. Känslor finns i olika grader. Ledsenhet kan övergå i fullkomlig förtvivlan. Irritation kan övergå i raseri och oro kan övergå i skräck.

Ledsen och rädd är också nära förknippat med ensamhet. Att vara ensam är ett mycket stressande tillstånd. Nu menar jag naturligtvis inte den ensamhet som känns som "vad skönt att få vara för sig själv".

Återknyter nu detta utlägg tillbaka till alkoholen; Att självmedicinera med alkohol. Och när vi pratar om medicinering så är det tyvärr ofta så, att när känsloläget känns övermäktigt så erbjuds vi läkemedel. Ledsen och nedstämd kallas då depression. Orolig och rädd kallas för ångest. Och vips så finns det läkemedel mot både ångest och depression. Två termer som egentligen inte beskriver vad man känner särskilt bra, med som indikerar att man kan gå in med farmaka för att lugna ned psyket. Många känner sig hjälpta av läkemedel och jag vill understryka att jag inte vill säga till andra vad som är bäst. För mig är det däremot så att allt som modifierar signalsubstanser i hjärna, oavsett och det är alkohol eller piller, bör undvikas i möjlig mån. Dessutom förvärrar alkohol tillstånd av depressivitet och ångest.

Ensamma klarar vi inte alltid att hantera känslolivet smidigt och galant. Vi är flockvarelser och i synnerhet som barn är vi fullkomligt beroende av närhet till andra. Många av oss som senare börjat dricka, kanske fann den tröst och värme i alkoholen som vi saknat som barn. Det är väl därför som nykterhet och andlighet hör ihop. Vi kan luta oss mot något större än oss själva, när det blir svårt.

Jag tycker att forumet är ett alldeles ypperligt stöd när man vill hålla sig nykter. Det mänskliga mötet, även i text, kan vara mycket närande och läkande. Nu har jag delat med mig lite av mina grumliga tankar.

@Rehacer Länge sedan du skrev här. Jag kämpar fortfarande men har det lite tufft nu. Kom tillbaka och skriv här ❤️🐣

@Vinägermamman Vad bra att det känns bättre och du får en riktigt bra och nykter påskhelg! Vi har båda varit med här på forumet länge och är det inte dags för oss att komma ur alkoholträsket en gång för alla. Ska vi göra gemensamt försök här. Jag behöver verkligen all stöttning jag kan få! Kram❤️

@Madonna Tack för ditt inlägg! Ja, vi verkar ha ett liknande förhållande till alkohol båda två. Även jag skriver "självjournal" och har använt vinet som en bästa kompis.

Jag gjorde mitt längre uppehåll från 5/1 till den 12/3 genom att börja med att trappa ned, för att känna på "suget", och hur det tedde sig. Drack en period under hösten 2023 ungefär vad som anses som "måttligt". Börjande också med att skriva Journal när jag drack. Skrev upp vad jag tänkte och kände och förde samtidigt in antal glas i marginalen. Just för att kunna läsa texten efteråt och se hur den förändrades vartefter jag fyllnade till. Sen började jag få nog på allvar. Tänkte att "Nu räcker det". Jag tror att det är bra att ha lite startsträcka innan man slutar dricka, så att man hinner förbereda sig mentalt. Sen var det relativt enkelt att hålla upp, även om jag då och då kunde få alkoholimpulser. Brukade säga till mig själv; Du kan ju dricka imorgon om det nu är det du vill. Räknade inte dagar offentligt, men satte ett hjärta i almanackan varje morgon. Det betydde; Inte idag!

Har aldrig sett nykterheten som någon sorts prestation som man räknar med dagar, eller "kämpar" eller annat som kan liknas vid prestation. Jag var bara nykter helt enkelt, för att prova hur det är. Vinsten har varit ökad självkännedom och möjlighet att närma mig själv på ett djupare och varmare sätt.

Nu till matlagning och bakning inför familjemiddagen!
Ta hand om dig så skrivs vi.

Hej!

Tack för ditt svar i en annan tråd!
Det gav mig ett tankeställare. Ja jag trivs med att dricka ensam. Har väl alkoholen som ”vän”. Kämpar med att kunna trivas med mig själv. Skilde mig för 2 år sedan och har sonen hos mig varannan vecka. Tyvärr dricker jag även när sonen är hos mig vilket är det värsta! Jag reflekterar ofta över vad det är som gör att jag känner såhär. Skriver dagbok, självjournaler mm men kommer ändå inte riktigt fram till vad det är.

Jag skulle gärna höra hur du gjorde för att kunna hålla i ett längre alkoholuppehåll? Hur klarar man att bemästra hjärnan när suget kommer?

Ha en fin påsk!🐣

Fredag och första lediga dagen på påskhelgen. Tog några öl vilket i vanlig ordning blev det några fler än vad som var tänkt. Mår inte jättedåligt men tål mindre och min mentala klarar alkoholen allt sämre. Vill inte sitta i princip varje lördag och övertyga mig själv att jag inte är en dålig person men att jag har alkoholproblem. Har gjort förändringar i livet, går bl.a. Alphakurs och gått på några AA-möten. Ensamheten är det svåraste att hantera. Det gör att jag söker mig till puben! Jag är väldigt social och trivs att vara bland människor utan att vara personlig. Mår som allra bäst när jag gör gott för andra. Ingen slump att jag valde att bli kurator och trivs superbra med det. Jag är inte lika bra att ta hand om mig själv. Önskar er alla en fin påsk.

Tack för dina tankar! Får jag fråga dig hur länge du har varit helt nykter och hur din konsumtion såg ut innan din nykterhet? Ha en glad påsk 🐣

Jag börjar en ny tråd i en mer passande forumdel, då total nykterhet inte längre är mitt mål.
Det övergripande målet från mina tidigare trådar kvarstår dock. Att alkohol inte längre ska vara viktigt eller nödvändigt i mitt liv. Längre tids nykterhet har definitivt gjort att jag inte kan räknas som kemiskt beroende, men det har jag heller aldrig varit. Däremot har jag ett psykiskt beroende som jag fortsätter jobba med.

Efter en nykter period har jag druckit några gånger; En karatefylla och sedan några högst städade tillfällen. Det som blev tydligt var att det inte kändes lika kul eller fantastiskt att dricka, som jag mindes att jag tyckte förut. Avkopplingen var högst flyktig, och de osköna reaktionerna när alkoholen lämnar kroppen var däremot likadana. Tänker därför; vad är det som gör att man vill dricka? Vad är det för något tillstånd/ känsla som man dunkelt längtar efter? Det är det som får bli fokus för denna tråd.

Påskhelg! 🐣 Och det var förr synonymt med flera dagar då det faktiskt var helt okej att dricka. Alla gjorde det ju. Jag var faktiskt helt övertygad om det. Att varenda vuxen människa (ja med undantag av gravida, dom som äter nån medicin eller ligger däckade i influensa typ och så vidare) firade in helger och långhelger med vin, öl och drinkar. Jag vet att jag i början av min resa skrev om att jag hade blivit en sån som tog en joggingrunda på fredag efter jobbet. Hur jag förr tittat ut på cykelvägen med ett glas i handen och undrat vad det var för stollar som sprang en fredag kväll. Varför var dom inte hemma och drack vin liksom? 😅 På grund av skada så blev min löparkarriär kort men istället har jag investerat i ett gymkort och intalat mig att det är coolare att vara stark än snabb. Hur som helst. Efter jobbet idag så drog jag till gymmet. Det är ett litet gym och jag var övertygad om att jag skulle vara typ själv där. Det är ju långhelg! Det firar väl folk? Döm av min förvåning när det var fler där än en vanlig eftermiddag 😂 Jag har nu skålat in påskhelgen med Pepsi Max och imorgon ska jag nog festa till det med Sprite. E:et på slutet är viktigt 😅 Trots att min väldigt måttliga leverne pågått ett bra tag nu så är jag fortfarande både tacksam och faktiskt ibland förvånad över hur lätt det är att lägga undan tanken på att jag borde köpa mig en vinflaska, det är ju ändå helg. Nu ser jag fram emot en nykter påskhelg. Häng med stora sonen imorgon, chips på kvällen, någon form av bilutflykt på lördag, lite shopping och sen kommer barnen på söndag. Önskar er en glad påsk! 🐣

@Hoppfulle Kalle Fint att höra av dig och att det går fortsatt bra med nykterheten. Det är verkligen så himla skönt att slippa gå på bolaget och bunkra, något som alltid var bland det viktigaste förr. Det är bra att du är på din vakt och inte släpper alkoholdjävulen över bron😁.

Ha en riktigt fin påsk!🐣❤️

Hej på er. Ville bara titta in och önska glad påsk. Jag kom hem för ett par dagar sedan och är fortfarande nykter......Tror att det idag är dag 55. Börjar att närma sig två månader. Det har varit små korta stunder då jag längtat efter en kall öl. Speciellt när solen varit framme och alla uteserveringar varit knökfulla. Luften fylld av förväntan, skratt mm.

Trots allt har jag relativt enkelt kunnat hålla emot, medveten om vad som skulle hända om jag givit efter. Min fru har under tre veckor lyckats "knäcka" två flaskor vin och det var nog rekord. Tänk så olika vi är funtade.
Nu tillbaka i Sverige och påsken står för dörren. Mat är inhandlad men inget "bolag" i år. Bara det är skönt att slippa. Trots att det nu gått snart två månader är jag fortfarande väldigt på min vakt. Jag vet hur fort min hjärna kan "stänga av" och gå in i gamla beteenden.
Tack vår2022 för tidigare kommentar. Sköt nu om er allihopa och ha en fin påsk/Hoppfulle Kalle

@Vinägermamman hoppas din plan över påsk också avlöper som du vill ha den.
Så roligt att du uppdaterar hur du har det . Kom inte vändningen denna gång så gör den det snart ! Skriv i vilket fall !
Tack för input i min tråd . Jag kommer skriva mer när det blir svårt.
Glad påsk igen ! 💛

Hej ErikE1!

Varmt välkommen, vad fint att du kunnat hitta hit. Du har mycket att berätta som jag tror att du kan ha glädje av att få andras kommentarer på. Du kan också läsa runt och ta del av det andra skrivit och deras tankar. Många gånger ger det kraft att känna att de flesta upplevelser är något som även andra kan känna.

Det syns att du kämpar, du har testat en massa olika åtgärder men ännu inte hittat till nåt som du tyckt varit tillräckligt hjälpsamt. Samtidigt har du fortsatt försöka och nu kommit hit, så det finns motivation kvar att utforska vidare. Och det är aldrig kört även om det känns tungt och svårt.

Fortsätt gärna att skriva här och berätta om hur det går för dig!

Önskar glad påsk och hoppas på att du ska få glädje av Alkoholhjälpen, allt gott
Miriam

Dag 17 idag 👍 Är tufft som tusan stundtals särskilt med stundande påsk och den är alltid fylld med dryck i min släkt. Men jag knegar på med goda alkoholfria alternativ och försöker njuta av att jag känner mig lite fräschare, piggare och mer närvarande både på jobbet och med lilla dottern ❤️🐣💛 glad påsk till alla kämpar!

Är 25 år har druckit tungt sen jag var 14

Känner inte mig bra nykter eller full, men just nu så känns full lite bättre, vet inte hur jag ska klara mig nykter har 1 dotter jag inte har vårdnad för nu, jag får nog acceptera att jag är en av dom som är för "svaga" att klar detta

Vet inte om jag gör rätt nu men var nykter i 24 dagar men hade så jävla tråkigt o är så trött på allt så satt å hinka i mig 10 st öl 4 dagar efter antabus, så ingenting stoppar mig längre inte ens medicinering, tyvärr var de enda biverkningarna jag fick lite feber och värme om öronen, är nu uppe i 3 promille, kollade på min dräger som förövrigt är samma som polisen använder, så behöver nog ett religiöst uppvaknande nu för allt annat har jag prövat.

Just nu känner jag starkt begär av en. Efter en månad utan

@CMG tack!! Och snart tre veckor för dig? 🎉🌷 Eller hur, ibland behöver man lite pepp just i sekunder och minuter! Sen lite roligt att se inlägg från andra som är på "samma dag" som en själv

@Cashsmash Härligt, grattis! Jag laddade också ner I am sober och det hjälper ju faktiskt att kolla den och se hur sekunderna tickar😅