Senaste kommentarerna i forumet

Hittade en flaska vin idag. Men hällde ut. Jag är ju en sån som inte gillar alkohol nu? ? Så skönt att ta kontroll.

Wow, grattis till 4 år MM. Det ger mig och säkert många andra här hopp och glädje ? jag är glad att du har hittat någon att dela livet med.

Det finns människor som behöver mig likväl som jag behöver dem, bara jag öppnar upp och släpper in. Lämnar den mörka egogrottan där föraktet och bitterheten håller på att kväva mig. Gör mig blind för omvärlden.
Idag kliver jag upp med en positivt inställning till livet. Känns mycket bättre så.

Jag håller med, det blir mer naturligt att välja bra eller ”bättre” val när vi är tacksamma och hjärnan inte är nertyngd av alkohol. När jag dricker så tänker jag väldigt ofta ”vad spelar det för roll?” ”Vad är det för mening med någonting?” Etc. Och det tror jag kan vara väldigt skadligt... så skadligt att man ibland inte känner någon mening med livet.

Tacksamhet är viktigt att ta sig tid att känna. När vi tänker och känner tacksamhet regelbundet så tror jag att vi medvetet och omedvetet gör bra val för att få fortsätta vara just tacksamma.

Kram ?

Jag försöker vara mer positiv och tacksam.

Jag är så tacksam för min man, min hund, min familj och mina vänner. Att alla dem är friska. Jag är tacksam för tre veckor utan alkohol. Jag är tacksam för att jag lever och är frisk. Jobbar med människor i konstant smärta så jag vet att jag är lyckligt lottad.

Jag vaknar så himla tidigt nu, men går också och lägger mig mycket tidigare så det är väl naturligt. Var ute med vovven igår på morgonen och det var underbart. Vi gick till vattnet och tittade på ankorna. Det var runt 10 grader, lite frost på marken och fin dimma över havet. Väldigt tyst och inga människor ute. Jag är aldrig ute så tidigt när jag dricker. De timmarna försvinner. Jag förlorar alltså väldigt fina stunder. Varför skulle jag vilja det? Nej, jag fortsätter som vanligt, alltså utan alkohol.

Det låter verkligen som kloka strategier!

Jag har en grej som jag alltid brukar göra den här tiden på året. Jag brukar planera in något roligt en gång per månad. Teaterbesök, spa-helg, weekendresa med kompis etc.

Då har jag något att se fram emot, och tänka tillbaka på. Kräver lite extra planering nu i Coronatider, men det går om man vill. Spa-helg med kompis tänker jag planera in i oktober ?

Kram ?

Jag kan verkligen rekommendera kundaliniyoga. Brett Larkin har bra pass på youtube. Det är ett sätt att få nödvändig återhämtning och egentid. Pulshöjande aktiviteter och naturen är två andra, som hjälpt mig jättemycket.

Acceptans är nyckeln till mycket tror jag. ”Okej, nu känner jag så här.”

Min relation till min mamma har också varit svindålig. Den blev bättre när jag accepterade att vi har en väder-och-vind-relation.

Hon bor sen de senaste fyra åren nära mig så jag kan gå dit en timme, hjälpa henne med något och småprata en stund, och sen gå hem igen. Allt var mycket värre när hon bodde 30 mil bort och bodde hemma hos oss en vecka ?

Kram ?

Inspirerande med åtta månader ju! Grattis Känns bra att ni finns därute. Har två festligheter framför mig där jag ska firas av olika vänner. Ska verkligen hålla i. Kram

Att vara en känslosam person... Det är så lätt för en del att säga ”du får inte bry dig om att hon säger så” ”du ska inte lägga energi på att de beter sig så. Du får bara ignorera det” ect....

Min man är sån som knappt märker om någon är irriterad osv. Jag känner av direkt hur en annan människa är! Så jobbigt att vara så känslig för omgivningen.

Kan tänka att det är lite samma med när det händer för mycket omkring.
Kanske tar mer energi än för andra. För det är inte bara sysslorna som tar energi. Utan även alla intryck, tankar och känslor....

Försöker hitta småsaker i vardagen. Skriver upp allt i min ”må-bra-boka” ? för att påminna mig om det.

Men ibland känns det som att jobba i motvind! Tar sån tid att få ordning på välmåendet och balansen i livet. Vissa saker går varken bakåt eller framåt. Som tex med min Mamma... känns bara skit! Vi är så olika.. vi förstår inte varann. Trots år av försök... kände mig så nere efter att träffat henne i helgen. Så drog fram datorn för att dränka det i jobb. För orkade inte känna...

Stressen och utbrändheten ligger på plus minus noll sen ett år tillbaka. Inte lika illa som när jag blev sjukskriven men fortfarande inte bra. Speciellt eftersom jobbet också är en sorts ”filt”...

Nej just nu vill jag verkligen bara resa bort en vecka helt själv. Tjura på egen hand och hoppas komma ut lite gladare.

Men det går ju inte. Så försöker hålla ihop det. Det är då axlarna åker upp... Precis som förr men då åkte dom ner varje fredag kl.18 ?

Nu kommer hösten med besked. Läser att stormen Alex som drar över Europa och som är på väg in över Sverige. Jag bävar inför hösten och vintern som alltid har varit min svåraste period. Ofta har förkylningar i kombination av dessa oxveckor lett till behovet av flykt och andrum. Nu behöver jag vara stark i mina strategier att hålla mig nykter och finna alternativa vägar till vila och återhämtning. Lista av bra saker:

- Andas
- D-vitamin
- Sova
- Träna utan krav på att det måste vara hård träning
- Dra ner på åtagande
- Acceptera att jag inte hinner med allt
- Elda och tända ljus
- Äta god mat och massor av grönsaks-smothies
- Skriva listor och planera.

En gång är sista gången. Det är bra att du inte ger upp! Du har en jobbig men urhäftig resa framför dig och vi ska stötta och peppa allt vi orkar.

Kram ? (Nykter 8 mån den 9/10)

Jösses jag har visst varit medlem här i snart fem åt. Gått igenom programmet druckit mindre, sedan mer igen. Erkänt problemet och sedan förminskat det igen. Druckit alldeles för mycket och gjort tokiga o dumma saker. Länge sedan jag var inne o läste här. Något fick mig hit idag. Då läste jag sober october och tänkte nu är det rätt tid att ta tag i allt igen. Jag vill må bra och vara rädd om mig. Hoppas verkligen kunna hålla i denna gång. Dag1är en solig morgon på promenaden med min hund.En lovande start men jag vet att fällorna lurar där. Ha en fin dag på er. Mattan

Du har förmågan att uttrycka dig väldigt bra i skrift, och det ska du utnyttja. Skriv, skriv, skriv. Sätt ord på vad du tycker, tänker och känner.

Ibland när man skriver börjar liksom texten resonera med sig själv. Får man dessutom svar från någon som vet hur jobbigt man har det känns det extra berikande.

Kram ? (8 mån nykter fre 9/10)

Tror att du just drabbats av ”känslostormen”. Den som kommer efter en tids nykterhet. Själv fick jag ilskna utbrott i parti och minut.

Tänk inte för mycket. Fortsätt bara ta en dag i taget, lyft minsta positiva sak till skyarna. God mat, bra musik, smågrejer.

Håll ut och låt tiden jobba för dig. Sakta med säkert stabiliserar sig humöret och de bra dagarna blir fler än de dåliga. Berg- och dalbana är bättre än illaluktande yllefilt ?

Kram ?

Känner verkligen igen mig i det du skriver. Precis som du skriver så har jag först trott att det är ett sug efter alkohol, men det handlar om något annat. Har bara inte kommit på vad ännu.
?

Hej på er!
Det var ett tag sen jag var inne här nu. Jag har druckit några gånger senaste två veckorna. Och det sjuka är att det inte ens var kul eller kändes bra. Jag trodde jag var sugen på alkohol men det var jag inte alls. Det känns som att det finns ett sug i mig som jag trott varit ett sug efter alkohol men det är ju uppenbarligen något annat. Det har inte varit några riktiga kalasfyllor, men några glas har det blivit.

Är det någon av er som känner igen sig i den där tomheten, suget och känslan av att något saknas? Den känslan som man försökt bota med alkohol.

Hursomhelst, nu är det dags för en ny nykter period och jag ser så mycket fram emot det!

att du tittar in och talar om att det går bra för dig!

Stort lycka till framöver med nykterheten, kärleken och livet.

En stor varm höstkram!

/Pi31415

Det har inte jag.... visst emellanåt har jag druckit måttligt och kunna sluta. Men inte över en lång period... ofta blir det gärna för mycket. Allra helst!

Ja det har verkligen varit skönt att dra på sig filten av alkohol ibland @andrahalvlek.

Har tyvärr känt alltför mycket av det som finns under filten den senaste veckan och veckan innan och framförallt under helgen. Känner mig sorgsen....
Har känt flera gången i helgen att det skulle va skönt med vin... för att få släppa allt. Skölja ner det och gömma undan allt... intebehöva tänka, eller känna....
mina axlar är så stela. Uppdragna och jag har lite svårt att andas.

Barnen, min mamma, inre stress, inre oro, Skuldkänslor, svårt att fokusera på glädje, mörkret som kommer med hösten, irritation på människor runt om.... det är jättejobbigt just nu!! ?

Sån ångest nu . Men är väl det som behövs? Fattar inte hur jag orkar? Inte ångest för att ha gjort bort mig, eller så. Dricker alltid ensam, är nog det värsta?

Nja, mer sober hela året.
Det händer grejer hela tiden i mitt liv, ibland utsätts man för utmaningar, och ibland inte.
När inte utmaningarna kommer tillräckligt ofta, ja då kan livet te sig lite torftigt, kommer de för ofta hänger man inte med och känner sig en aning stressad.
Just nu är det i balans, men bara för stunden, kan inte svara hur det ör imorgon.

I lördags var vi på en femtioårsfest, en ganska enkel sådan, inga stora ovationer, men det fanns fri tillgång till alkohol för den som ville, min svåger som fått sin andra herrejösses-stora whisky av sin svärson frågade mig...
-Hörrö Berra, blir du aldrig trött på alla fyllskallar på festerna?
Suck tänkte jag för en stund, han borde veta svaret, men måste fråga ändå, varför vill han alltid konfirmera svaret?
Nu kom jag inte på något underfunderligt svar när det tystnaden i sällskapet, förväntansfullt tittade en del av gästerna på mig, liksom...nå!
Jag blängde med trött min på honom och svarade,..
-Du man vänjer sig, om folk väljer att supa sig fulla, så är det deras val, jag kan byta rum och umgängeskrets när det blir för jobbigt, eller sätta mig i bilen på väg hem om det blir sent.
Inget tjat om övernattningsplatser eller åka med någon hem som får vänta i all evighet, eller dyra taxiresor.
På något sätt så känns det inte som om det är jag som får göra avkall på något, allra minst baksmällan.
Så länge det finns alternativ för mig utan alkohol så känner jag mig inte bortglömd, cola duger gott.
(men i ärlighetens namn så blir det allt för sött och sliskigt över en hel kväll).

Efter ytterligare timme lackade syrran till på svågern...
-Nu börjar du bli löjlig, nu åker vi hem, ska du följa med?
Med en skamsen blick gick han och tog på sig ytterjackan, sade hejdå och gick.
Nu tänkte jag, vem är loosern nu, jag kallas sällan eller mer aldrig för löjlig i alla fall.
Efter sju timmar åkte vi hem, lomhörda och trötta, både jag och grabben var nyktra, frugan typ tre glas rödvin.

Annars i Berras familj så kretsar allt runt grabbens flytt, frugan som är inredningsnarkoman är i sitt esse och de två surrar om möbler och grejer till lägenheten, jag slutade lyssna för länge sedan, försöker vara intresserad när grabben visar någon bild på en ny säng och han frågar, vad tycker du farsan?
Jag vaknar ur min sociala törnrosadröm och skakar hårdhänt tillbaka till verkligheten, njo, ja..den ser fin ut...
Till helgen ska kroppen få sig en rejäl resa i kroppsarbete, då går flytten, jo det ska ska bli roligt.

Annars så har vi fortsatt matat frugan lystmäte för inredning, vårat uterum blev klart i fredags.
En timme efter sista listen blev fastskruvad påbörjade vi inreda, och det är redan övermöblerat, i min mening.
Men det är en konstig känsla, man sitter mitt i naturen, regn och rusk råder ute och automatiskt ruggar man till.
Allt oväder omgärdar en, så en naturlig reaktion är att man förbereder sig på att frysa, men ändå inte.
Det känns lite väl öppet och man har full insyn från nyfikna grannars baksidefönster som fluktar på nytillskottet i grannskapet.
Aporna i buren?, tja, man lär väl vänja sig, och väl passa sig så man inte sitter och petar sig i näsan ohämmat.
Men fint blev det, och med en stor förväntan på hur vi kommer att nyttja det framledes, hoppas inte bara att det blir ett förvaringsutrymme, ett dyrt sådant.
Måste fixa lite trädgårdsbelysning, för på kvällen är det kolsvart och man ser bara reflexerna från fönsterna.
Stackars min ena granne, hans fruga bara skrek rakt ut, vi måste bara göra ett likadant när de kom på en blixtvisit smygandes på baksidan, hörrö kan vi få ritningarna frågade han lite lågmält efter en stund.

Det jag ser mest fram emot är att sitta där i vinter och blänga ut över ett par decimeter tjock vit snö som ligger som ett täcke över trädgården, och ändå inte frysa, trots att man befinner sig mitt i spenaten.
Det ska bli häftigt, tror jag.

Nu är det hög tid att regenerera hjärnan med lite drömmar, hoppas inte att det blir mer mardrömmar som jag hade tidigare i helgen, man blir helt slut av dem, på en redan ganska så slutkörd kropp.

God natt och hoppas ni får en bra start på veckan, det får ni bäst nyktra.

Berra

Hej.

Jag sitter här och försöker en andra gång. Förra gången jag var alkoholfri höll jag det i 70 dagar, det var förra hösten. Efter den perioden gick jag in i en väldigt destruktiv period med mycket supande för att slå bort vardagen. Det är något som inte var bra för mig och mitt förhållande med min sambo.

Jag var grinig mer eller mindre hela tiden och kände det som att alla i hela världen var emot mig. Mycket gick ut över henne i form av mina humörsvängningar.

Jag tänkte att jag skulle klara av att supa igen men jag tappade det helt och höll på att förstöra allting i form av en hemsk midsommar. Jag söp ner mig något så fruktansvärt och helt utan konsekvenstänk trots att jag vet hur jag blir.

Efter midsommar lyckades jag hålla mig nykter i någon vecka innan några bärs slank ner och till slut så blev det alldeles för många öl en helg i slutet av juli.

Efter helgen i juli kunde jag skylla på att jag skulle operera mig och därför var tvungen att avstå alkohol. Det var nu 70 dagar sen, men efter ca en månad så orkade jag och sambon inte fortsätta tillsammans längre.

Jag är väldigt glad över att det i slutändan primärt inte är alkoholen som slitit oss ifrån varandra (i form av att jag gjort bort mig totalt och det orsakat vårt uppbrott) men nu när jag haft ytterligare en månads nykterhet i mig så inser jag att det kanske är just alkoholen som gjort att jag varit som jag varit? Allt är sjukt förvirrande just nu, och jag har många förändringar på gång samtidigt i mitt liv med nytt jobb+flytt till ny stad, att lära mig att vara själv, rehabilitera kroppen och samtidigt passa på att sluta dricka alkohol.

För mig är det lättare att skylla det på något annat. Jag tänkte fortsätta skylla på att jag inte känner mig emotionellt stabil nog för att dricka i samband med uppbrottet med sambon. Den här gången tror jag faktiskt att jag är stark nog att lyckas bryta mitt beroende för gott. Men jag vet att jag måste hålla i och verkligen inte dricka även om saker förändras i framtiden.

Jag hoppas innerligt att det kan bli jag och tjejen igen - Vi ska ses i början på nästa år och känna efter. Tills dess måste jag ta mig tiden att reflektera själv över min alkoholkonsumtion och vad jag vill i mitt liv, nu när det stora orosmolnet i form av alkohol börjar skingras. En dag i taget i resten av mitt liv.

Jag behöver se till att reflektera och få möjligheten att må grundbra. Jag börjar tro på mig själv och min förmåga. Jag börjar inse att någon skulle kunna älska mig precis som jag är. Jag börjar fundera över om jag snart kanske till och med kommer kunna tycka om mig själv?

Då klarar man sig bättre..Vila när du får tillfällen..Bra jobbat med 1 dag i taget..???