Senaste kommentarerna i forumet

Hör av dig till sjukvården/ psykiatrin dit du blivit remitterad, jag hade tur som fick min utredning ganska snabbt (mindre än ett år) men det drog ut på tiden då någon blev sjuk och någon annan slutade, någon glömde lämna in ett papper osv. Ta kontakt med dem och säg helt enkelt att du inte mår bra och måste få ett svar på varför du är som du är, för det funkar inte längre. I värsta fall kan de bara ha glömt bort dig om du inte hör av dig.

Jag ringde ofta i slutet och det hjälpte, annars hade jag fått vänta ännu längre.

Jag vet att de inte gör utredning om man är missbrukare, jag var ärlig med att jag hade druckit en del förr men när jag gjorde utredningen (eller i starten) så hade jag varit nykter i över 5 månader. Klart man inte ska ljuga om det annars, men hade jag berättat att jag under tiden utredningen pågick (den blev utdragen) drack mer än jag borde, då skulle de inte utrett mig tror jag. Mådde så dåligt under den perioden att jag självmedicinerar med A.

Jag har fått väldigt mycket klarhet i vem jag är nu när jag fått mina diagnoser. Och inte bara vem jag är utan varför jag är som jag är och varför det har varit och blivit som det har blivit. Och det känns så bra att veta att jag är okej, att jag faktiskt inte är lat, att jag inte är knäpp. Jag har alltid vetat att jag varit annorlunda och har sett till att passa in bland alla andra, för deras skull. Nu är det så skönt att kunna släppa lite på det och våga vara mig. Jag är inte psykiskt sjuk, samhället är inte anpassat efter mig. Jag innehar inte bara negativa saker från diagnoserna, några av mina bästa egenskaper och färdigheter kommer även därifrån, såsom min kreativitet, idéspruta... det är inte många neurotypiska som kan ha 5 tankar samtidigt och tänka utanför boxen som jag kan (add) och det finns heller inte många neurotypiska som kan se mönster och kan se logik i nummer, siffror, former såsom jag kan (autism)

Den där ADD-biten, som ger mig mest trötthet, hjärntrötthet. Men även min förmåga att göra saker som ingen annan förutom jag påverkas av, som att laga mat, eller tvätta... att ständigt behöva ”komma på” hur man diskar en stekpanna eller att glömma att borsta tänderna var och varannan dag om jag inte har en insatt rutin för det med alarm och instruktion. (Det är inte så att jag inte kan diska en stekpanna och borsta tänderna, men för mig tar det lika mycket energi varje gång jag gör det som för den som gör det för första gången, i princip). Nu har jag fått medicin. Det är bra, väldigt bra. Är mindre trött, har fått mer energi, och som en bonus gått med några kilo och tappat mitt alkoholsug helt. Får inte heller dricka med den medicin jag äter, så valet finns liksom inte heller.

Oj, förlåt, såg just att jag babblat på, skriver för mycket... som vanligt. Har inga spärrar ?

Ett enkelt ja eller nej existerar inte.

Somnar nykter?

Godnatt ❣️

"Vad du har gjort kan inte göras ogjort.
Men du kan förändra det som kommer. Din framtid.
Och för de du sårat är en förändring den bästa ursäkten."

Taget från användaren Kaye:
https://alkoholhjalpen.se/comment/302637#comment-302637

Ville bara skriva att jag helt håller med och inser att för alla de jag har gjort illa så är det enda som betyder något i slutändan att jag ändrar mig. Pratade med några vänner ikväll och berättade för dem att jag inte dricker längre. Det känns så jävla befriande - Det är just de vännerna som har varit med mig i den period då jag drack som mest. Jag är sjukt glad över att de fortfarande tycker om mig, och som jag sa till dem så mår jag bättre än jag någonsin gjort på ett sätt. I mitt inre mår jag bra och jag vet att mitt liv kommer lösa sig bra. Jag vet att jag har en ljus framtid. Det visste jag inte för bara några månader sedan. Oavsett vad som händer så kommer jag vara en närvarande far och make i framtiden. Jag bara vet det.

Samtidigt mår jag såklart inte bra på ett annat håll och det är ju det att jag brutit upp med exet för bara två månader sen. Vi är inte helt klara med varandra ännu, jag är ganska säker på att vi kommer ses en gång till och bara ta tid för att prata med varandra utan stress. Det är vad jag hoppas i alla fall. Sen vet jag inte vad som blir av det. Det enda jag vet är att jag inte vill gå tillbaka till det förhållande vi hade och så som det såg ut. Men jag kan inte med säkerhet säga att jag inte vill vara med henne igen, därför känns det rätt att träffas någon gång mer i våra liv.

Det ser väldigt olika ut. Själv dricker jag för döva jobbiga trauman så för mig är terapi nödvändigt för kunna sluta dricka och lära mig hantera ångest, jobbiga känslor mm utan behöva ta till alkohol. Så för mig funkar inte självhjälpsgrupper som tex AA jag känner inte något gemensamt med de som går där. För nån annan kan AA funka jättebra men inte att gå i terapi. Man får testa sig fram vad som funkar bäst för en. En del har bara kontakt med vården för få medicin utskrivet osv. Finns inget rätt el fel de ända viktiga är att man hittar rätt hjälp som funkar för dig. Och det viktigaste av allt är att man erkänner man har ett problem och man är villig göra något åt det, de är de svåraste och största hindret klarar man det är mycket vunnit.

Vad bra du verkar må.
Och vad mycket du hunnit med att göra?
Jag har typ handlat och lagat mat?
Känner sååå igen mig i detta att man har ett uppehåll någon dag och tycker sedan man är "värd " lite vin.
Det är ett belöningssystem man får jobba på.
Jag dricker A fritt vitt vin på fredag och lördag och det funkar.
Ger mig belöningen och suget försvinner.
Kämpa på och grattis till en vecka utan A.
Kram⚘

Vad du har gjort kan inte göras ogjort.
Men du kan förändra det som kommer. Din framtid.
Och för de du sårat är en förändring den bästa ursäkten.
Gräv inte ner dig i ångest för det du gjort.
Du behöver inte det bagaget i resan till nykterhet.
Jag tycker du är stark som gör ett ärligt försök.
Kämpa på.
En dag i taget
Kram⚘

Jag känner igen mig i allt det där som du beskriver. Ältade väldigt mycket! Ältar gör jag väl förvisso fortfarande, men mycket mindre än innan. Jag vet att det är svårt. Det är så enkelt att trilla dit. Men det är kanske som du säger, att jag äntligen bestämt mig på riktigt denna gången. Jag hoppas att det går bra för dig! Fortsätt gärna att dela med dig av med och mot-gångar här. Jag tror också det kan vara till hjälp för dig.

Jag dricker inte mer än två glas. Så är det. Känner inte heller tryck över bröstet, det var mer en generell fråga. Har hittills kunnat sova bra också. Men så har jag ju inte slutat helt heller - ännu. Det blir säkerligen annorlunda sen.

Jag kommer fortsätta att trappa ner, inte sluta helt rakt av. Jag är just nu själv med barnen och vill inte riskera att något händer. Jag är en person som druckit när jag varit själv, min stund liksom. Framför en bok eller TV:n, men helst själv. Jag känner ”suget” mest på tidig eftermiddag när jag är själv. Och nu är jag ju inte själv, och min ”åka-dit-tid” är över för idag. Imorgon har ett av barnen aktivitet på kvällen och eftersom jag kör bil så dricker jag ju inte och då är min jobbiga tid förbi även imorgon.

En dag i taget tänker jag.

Tar man en rejäl fylla då sabbar man veckor av hårt arbete.. ett arbete man jobbat på att bygga upp förtroende till någon osv. Sen en blacka så var det rivit igen.

Du har väl helt enkelt bestämt dig psykiskt och fysiskt att det är nog.

Jag kan trilla dit på gammalt groll, eller att jag känner mig super lycklig och glad tillome. Spelar ingen roll hur man känner sig när man börjar dricka, glad, arg, deppig, osv. Det slutar ofta alltid med att man förstör något.
Jag har inte riktigt kunnat sätta fingret på vad som triggar mig. Ensamhet, familjeliv man inte har, massa olika saker. Jag ältar mycket med. Skulle inte gjort si o så.

Ska titta på programmet ?

Tar man en rejäl fylla då sabbar man veckor av hårt arbete.. ett arbete man jobbat på att bygga upp förtroende till någon osv. Sen en blacka så var det rivit igen.

Du har väl helt enkelt bestämt dig psykiskt och fysiskt att det är nog.

Jag kan trilla dit på gammalt groll, eller att jag känner mig super lycklig och glad tillome. Spelar ingen roll hur man känner sig när man börjar dricka, glad, arg, deppig, osv. Det slutar ofta alltid med att man förstör något.
Jag har inte riktigt kunnat sätta fingret på vad som triggar mig. Ensamhet, familjeliv man inte har, massa olika saker. Jag ältar mycket med. Skulle inte gjort si o så.

Ska titta på programmet ?

Lördag. Jag har haft en mask, tränat och ätit gott. Idag har jag varit nykter en vecka! En hel vecka. De är alltid svårast på helger men denna vecka hade jag bestämt mig. JAG SKULLE INTE FÖRTJÄNA VIN PÅ FREDAG! Tog bilen till gymmet imorse vilket jag aldrig kan göra annars. Vilken känsla. Jag hoppas att jag har bestämt mig nu. De känns så iallafall för jag blev faktiskt riktigt riktigt rädd för drickandet. Jag började också med lchf när jag blev nykter och upplever att suget inte finns där? Nån annan? Jag tycker pasta vin pizza och så dricker mitt drickande ( äter man massa god mat måååste man ha vin).
Ifs är lchf god mat. Aja ville vara skriva. Tänker på er där ute. I alla former och färger. Vi är så många i detta skit och tänk att de är helt lagligt!!!! Kram

Även jag tappar het greppet. Tappar behärskning osv.
Hade kvar idag 2 liter sprit o lite vin som jag hällde ut i vasken.
Jag vet inte hur jag ska förlåta mig själv, men det måste gå på något sätt. Så taskig so, jag vart delar av mitt liv, i relationer ,mot vänner, mot kollegor osv. Totalt hänsynslös. Men när man är nykter så är man from och försöker låtsas som inget hänt.
Erfarenhet har jag, men kan inte säga hur jag gjorde för att få bukt med det. Men jag tror, som många andra här att man ska sluta helt, för oss vissa så finns ingen annan plan.

Det är inte enkelt, såklart. Det svåra är ju att man måste stå emot kontinuerligt. Det räcker ju att säga ja till den inre rösten en gång. Då spelar det ju plötsligt mindre roll att man har sagt nej hundra gånger precis innan det.

Det finns en väg. Det gäller bara att hitta den. Jag vet inte exakt varför jag har lyckats nu med det jag misslyckats med tidigare. Försök fundera på vad det är som gör att du trillar dit. Du säger att du ser tillbaka på andra misslyckanden. Kan du hitta en väg att handskas med tidigare misslyckanden på ett annat sätt? Har du testat på programmet som finns här på denna sidan? Om du ger det en chans, kanske du hittar några verktyg för att klara det bättre.

Tryck över bröstet är panikångest. Den blir bara värre av alkoholen. Men kroppen kan reagera med ångest för att få dig att fortsätta dricka. Häll ut vinet och kör igång. OM du är mentalt redo och verkligen vill göra det här. Du måste verkligen bestämma dig inifrån och ut.

Vad det gäller mötet så kanske du ska prova att flytta kundmötet istället?

Kram ?

MINST en liter om dagen i 5 år har absolut kapaciteten att ge delirium. Jag tycker att hon gör bra som är nere på 2 glas, om hon bara dricker 2, för att sedan sluta. Själv hade jag nog inte klarat bara två glas, men det är en annan historia.

Funkar delmål för dig så fortsätt på den vägen.
Jag är likadan?
Bra jobbat med 3 veckor.
Bra att du tagit tag i detta.
Fortsätt kämpa.
Jag tror på dig?
Kram⚘

Jag måste påverka min framtid, har sagt det åt mig själv, flera gånger. Har identifierat mitt problem sedan 1 år tillbaka om inte mer. Men har inte lyckats så bra antagligen. En del utav ville verkligen medan den andra delen började se tillbaka på andra misslyckanden. Som i sin tur fått mig att dricka lite mer än vad man borde gjort, sen kommer dumheten hand i hand.
Tack för svar.

Nu är jag brutalt ärlig.
Men jag tror inte du får några värre abstinessymptom än vad jag och de flesta andra här fått då du druckit 1 liter vin per dag.
Du har en ursäkt för att inte klippa bandet med A.
I Biggest Looser pratar de om tjockis ursäkter. Vi med alkoholberoende har samma typ av beteende.
Häll ut alkoholen och sluta idag.
Kram?

Det är ju bra att du har identifierat att du har ett problem. Det är det första steget. Många av oss här har varit i väldigt liknande situationer som din. Kanske förstått litegrann att något inte är som det ska och tänkt att vi ska göra något åt det men sedan saboterat för oss själva. En del av oss lyckas till slut att hitta ut.

Visst är det så att man får ångest för sånt man har gjort. Men det du har gjort, kan du inte få ogjort. Det du kan göra är att påverka vad du gör i framtiden! Ju snarare du gör förändringar i ditt liv, desto mindre har du att ha ångest för. Om du inte förändrar dig nu, så är det ju bara en tidsfråga innan du fyller på med fler ångestfyllda minnen.

Jag vet att det inte är enkelt. Jag har varit där själv. Men varför inte prova och ge dig själv en riktig chans till en förändring och ett bättre liv? Ett sådant liv som du drömmer om.

Det finns, stöd, bland annat här.

Man lovar sig själv, man lovar sin flickvän. Man tar sin medicin och försöker. Men man gör ändå samma misstag gång på gång, dricker en helg, går bra. Dricker nästa helg får sådan psykos fylla att man inte ens vet själv. Jag har verkligen blivit mer elak det senaste året när jag dricker. Säger såna dumma saker och är helt offline. Idag blev jag lämnad. Vilket känns bra ett på ett sätt. Hon förtjänar bättre. Visst jag är ensam, men jag kan bara vara elak mot mig själv.
Vet inte ens om jag skriver i rätt tråd nu. Men det är återfall jag gör. Kan hålla mig några veckor och det funkar bra. Men sen hittar jag på något i mitt huvud som gör att jag förtjänar alkohol. Och sedan bär det av igen. Fortsätter jag, kommer jag aldrig ha en familj. Jag drömmer om barn o familj, men det är svårt om man inte kan bete sig.
Jag har ångest över mina misstag, hur jag har behandlat någon som jag egentligen älskar.
Läste lite på en tråd här som `spindelmannen` hade skapat. Och tänkte, fyfan det är ju så där min flickvän känner sig när jag dricker.
Go kväll

Hej, jag vet faktiskt inte angående Delirium, men jag misstänker starkt att du bör känna av det om det dyker upp. Det är kanske inte säkert att du får just skakningar, men du bör känna några symptom i alla fall först, som t.ex. svettningar, feber, yrsel eller huvudvärk eller något i alla fall. Det känns inte troligt att du skulle gå från att känna dig helt normal till 100% delirium utan att du märker att något är på väg att hända.

Sen vet jag inte med beroendemottagningen heller hur de ser på saker. Dock är jag glad att du är igång med förändringen. Det är nog bra för dig att vara sysselsatt som du säger. Det krävs fortfarande en hel del arbete från din sida, men det kommer vara värt det. Du kommer ha ett bättre liv med dina barn inom en snar framtid. Fortsätt att skriva här för att få stöd och testa gärna programmet här också. Jag tycker att det hjälper mig!

Tack alla för era fina och peppande ord ❤️ Hade terapi igen i fredags mådde ur kasst så mejlade terapeuten och frågade om jag kunde ringa. Då jag har självmordstankar så blev hon så klart orolig för mig så fick lova att kontakta min kompis och fråga om jag fick va hos han i helgen och de fick jag. Som tur var för alt psykakuten är inte ens ett alt. Så nu hänger jag här, mår fortfarande väldigt dåligt men här känner jag mig trygg och får lite annat att tänka på så jag orkar härda ut. Känns som en blött filt ligger över mig och tynger ner mig och som är för tung för att kasta av mig och de enda tankar jag har är negativa men försöker ignorera dem. Ska prata med terapeuten igen på måndag, ska prata med soc för kolla upp ang medicin el andra resurser som jag kan använda mig av de tider/dagar inte soc el terapeuten är tillgängliga. Är ju oftast kvällar/nätter som är värst , dagarna är lättare att härda ut.
Återigen tack för era fina ord :) Kram till er alla

Helg. Känner att jag måste hålla mig sysselsatt. Städat förrådet. Gjort massa mellis som jag kan frysa ner till barnen. Rensat. Lagat en frukost som närmast kvalificerar som hotellfrukost till hela familjen.

Jag har hållit mig till min nedtrappningsplan, från 3 till två glas från och med i går. Inte druckit en droppe idag men ska ta 2 glas vin senare när barnen sover.

Fått kallelse till beroendemottagning. Tid om knappt två veckor. Typiskt nog är det när jag har ett kundmöte på jobbet så jag kan liksom inte flytta på det mötet. Hur dålig stil är det att höra av sig till mottagningen och be om en ny tid. Samma dag men ett par timmar senare? Är det liksom en dålig sak som kan ligga mig i fatet? Också fått formulär som jag ska fylla i online. Ska göra det när jag är själv och barnen inte är här tänkte jag.

Kämpa kämpa säger jag till mig själv. Blir man alltid skakig om man riskerar dilerium? Eller kan det ”räcka” med typ tryck över bröstet och så?

Inte bara ett bra resultat på peth testet för att lugna min arbetsgivare och minska stressen på mig själv.
Också för att pröva min karaktär.
Tanken är att de tre veckorna ska bli fler, men jag behöver delmål för att orka.
Mitt stora mål är att avstå helt fram till 14/2 2021. För att ta beslutet om jag över huvud taget ska pröva om det går att ha en normal konsumtion.

Vilken jävla ork man får som nykter! Och galet många fler timmar att orka på dessutom. Jag har inte varit riktigt lika flitig som du, men har hunnit med en hel del ändå. Två timmar i skogen bland annat ?

Kram ?