Senaste kommentarerna i forumet

Det har inte jag.... visst emellanåt har jag druckit måttligt och kunna sluta. Men inte över en lång period... ofta blir det gärna för mycket. Allra helst!

Ja det har verkligen varit skönt att dra på sig filten av alkohol ibland @andrahalvlek.

Har tyvärr känt alltför mycket av det som finns under filten den senaste veckan och veckan innan och framförallt under helgen. Känner mig sorgsen....
Har känt flera gången i helgen att det skulle va skönt med vin... för att få släppa allt. Skölja ner det och gömma undan allt... intebehöva tänka, eller känna....
mina axlar är så stela. Uppdragna och jag har lite svårt att andas.

Barnen, min mamma, inre stress, inre oro, Skuldkänslor, svårt att fokusera på glädje, mörkret som kommer med hösten, irritation på människor runt om.... det är jättejobbigt just nu!! ?

Sån ångest nu . Men är väl det som behövs? Fattar inte hur jag orkar? Inte ångest för att ha gjort bort mig, eller så. Dricker alltid ensam, är nog det värsta?

Nja, mer sober hela året.
Det händer grejer hela tiden i mitt liv, ibland utsätts man för utmaningar, och ibland inte.
När inte utmaningarna kommer tillräckligt ofta, ja då kan livet te sig lite torftigt, kommer de för ofta hänger man inte med och känner sig en aning stressad.
Just nu är det i balans, men bara för stunden, kan inte svara hur det ör imorgon.

I lördags var vi på en femtioårsfest, en ganska enkel sådan, inga stora ovationer, men det fanns fri tillgång till alkohol för den som ville, min svåger som fått sin andra herrejösses-stora whisky av sin svärson frågade mig...
-Hörrö Berra, blir du aldrig trött på alla fyllskallar på festerna?
Suck tänkte jag för en stund, han borde veta svaret, men måste fråga ändå, varför vill han alltid konfirmera svaret?
Nu kom jag inte på något underfunderligt svar när det tystnaden i sällskapet, förväntansfullt tittade en del av gästerna på mig, liksom...nå!
Jag blängde med trött min på honom och svarade,..
-Du man vänjer sig, om folk väljer att supa sig fulla, så är det deras val, jag kan byta rum och umgängeskrets när det blir för jobbigt, eller sätta mig i bilen på väg hem om det blir sent.
Inget tjat om övernattningsplatser eller åka med någon hem som får vänta i all evighet, eller dyra taxiresor.
På något sätt så känns det inte som om det är jag som får göra avkall på något, allra minst baksmällan.
Så länge det finns alternativ för mig utan alkohol så känner jag mig inte bortglömd, cola duger gott.
(men i ärlighetens namn så blir det allt för sött och sliskigt över en hel kväll).

Efter ytterligare timme lackade syrran till på svågern...
-Nu börjar du bli löjlig, nu åker vi hem, ska du följa med?
Med en skamsen blick gick han och tog på sig ytterjackan, sade hejdå och gick.
Nu tänkte jag, vem är loosern nu, jag kallas sällan eller mer aldrig för löjlig i alla fall.
Efter sju timmar åkte vi hem, lomhörda och trötta, både jag och grabben var nyktra, frugan typ tre glas rödvin.

Annars i Berras familj så kretsar allt runt grabbens flytt, frugan som är inredningsnarkoman är i sitt esse och de två surrar om möbler och grejer till lägenheten, jag slutade lyssna för länge sedan, försöker vara intresserad när grabben visar någon bild på en ny säng och han frågar, vad tycker du farsan?
Jag vaknar ur min sociala törnrosadröm och skakar hårdhänt tillbaka till verkligheten, njo, ja..den ser fin ut...
Till helgen ska kroppen få sig en rejäl resa i kroppsarbete, då går flytten, jo det ska ska bli roligt.

Annars så har vi fortsatt matat frugan lystmäte för inredning, vårat uterum blev klart i fredags.
En timme efter sista listen blev fastskruvad påbörjade vi inreda, och det är redan övermöblerat, i min mening.
Men det är en konstig känsla, man sitter mitt i naturen, regn och rusk råder ute och automatiskt ruggar man till.
Allt oväder omgärdar en, så en naturlig reaktion är att man förbereder sig på att frysa, men ändå inte.
Det känns lite väl öppet och man har full insyn från nyfikna grannars baksidefönster som fluktar på nytillskottet i grannskapet.
Aporna i buren?, tja, man lär väl vänja sig, och väl passa sig så man inte sitter och petar sig i näsan ohämmat.
Men fint blev det, och med en stor förväntan på hur vi kommer att nyttja det framledes, hoppas inte bara att det blir ett förvaringsutrymme, ett dyrt sådant.
Måste fixa lite trädgårdsbelysning, för på kvällen är det kolsvart och man ser bara reflexerna från fönsterna.
Stackars min ena granne, hans fruga bara skrek rakt ut, vi måste bara göra ett likadant när de kom på en blixtvisit smygandes på baksidan, hörrö kan vi få ritningarna frågade han lite lågmält efter en stund.

Det jag ser mest fram emot är att sitta där i vinter och blänga ut över ett par decimeter tjock vit snö som ligger som ett täcke över trädgården, och ändå inte frysa, trots att man befinner sig mitt i spenaten.
Det ska bli häftigt, tror jag.

Nu är det hög tid att regenerera hjärnan med lite drömmar, hoppas inte att det blir mer mardrömmar som jag hade tidigare i helgen, man blir helt slut av dem, på en redan ganska så slutkörd kropp.

God natt och hoppas ni får en bra start på veckan, det får ni bäst nyktra.

Berra

Hej.

Jag sitter här och försöker en andra gång. Förra gången jag var alkoholfri höll jag det i 70 dagar, det var förra hösten. Efter den perioden gick jag in i en väldigt destruktiv period med mycket supande för att slå bort vardagen. Det är något som inte var bra för mig och mitt förhållande med min sambo.

Jag var grinig mer eller mindre hela tiden och kände det som att alla i hela världen var emot mig. Mycket gick ut över henne i form av mina humörsvängningar.

Jag tänkte att jag skulle klara av att supa igen men jag tappade det helt och höll på att förstöra allting i form av en hemsk midsommar. Jag söp ner mig något så fruktansvärt och helt utan konsekvenstänk trots att jag vet hur jag blir.

Efter midsommar lyckades jag hålla mig nykter i någon vecka innan några bärs slank ner och till slut så blev det alldeles för många öl en helg i slutet av juli.

Efter helgen i juli kunde jag skylla på att jag skulle operera mig och därför var tvungen att avstå alkohol. Det var nu 70 dagar sen, men efter ca en månad så orkade jag och sambon inte fortsätta tillsammans längre.

Jag är väldigt glad över att det i slutändan primärt inte är alkoholen som slitit oss ifrån varandra (i form av att jag gjort bort mig totalt och det orsakat vårt uppbrott) men nu när jag haft ytterligare en månads nykterhet i mig så inser jag att det kanske är just alkoholen som gjort att jag varit som jag varit? Allt är sjukt förvirrande just nu, och jag har många förändringar på gång samtidigt i mitt liv med nytt jobb+flytt till ny stad, att lära mig att vara själv, rehabilitera kroppen och samtidigt passa på att sluta dricka alkohol.

För mig är det lättare att skylla det på något annat. Jag tänkte fortsätta skylla på att jag inte känner mig emotionellt stabil nog för att dricka i samband med uppbrottet med sambon. Den här gången tror jag faktiskt att jag är stark nog att lyckas bryta mitt beroende för gott. Men jag vet att jag måste hålla i och verkligen inte dricka även om saker förändras i framtiden.

Jag hoppas innerligt att det kan bli jag och tjejen igen - Vi ska ses i början på nästa år och känna efter. Tills dess måste jag ta mig tiden att reflektera själv över min alkoholkonsumtion och vad jag vill i mitt liv, nu när det stora orosmolnet i form av alkohol börjar skingras. En dag i taget i resten av mitt liv.

Jag behöver se till att reflektera och få möjligheten att må grundbra. Jag börjar tro på mig själv och min förmåga. Jag börjar inse att någon skulle kunna älska mig precis som jag är. Jag börjar fundera över om jag snart kanske till och med kommer kunna tycka om mig själv?

Då klarar man sig bättre..Vila när du får tillfällen..Bra jobbat med 1 dag i taget..???

Gött att höra ifrån dig!! Blev ju ännu gladare av dina år!! Fantastiskt bra gjort❤️??..Och att du också hittat kärleken..Underbart..?..Nu kommer jag att sova gott inatt.. Stor varm Kram, ❤️

Har läst dina inlägg genom åren, långt innan jag startade egen tråd. Tack för att du tittar in och berättar om ”framtiden” det gillar vi!
Stor kram och grattis till dina år! ?????

Tack Blenda, Andrahalvlek och Charlie70 för omtanken ni sänder mig❤️❤️

Var bjudna på fika t min son och hans sambo idag pga Kanelbullens dag. Kände mig så ledsen så jag orkade inte följa med?..det har nog aldrig hänt förr.... men nu ikväll mår jag bättre. Min man och dotter samt hund åkte dit...jag var hemma grät en skvätt och tittade på en serie.

Charlie70....min man är med och stöttar. Mer nu än tidigare eftersom jag försöker släppa kontrollen och lämna över. Vi gör olika saker men hanterar det olika. Min dotters mående kryper inte lika mycket innanför skinnet på honom som det gör på mig. Han grubblar inte...inte analyserar. Han åker och tränar. Är bättre på att ta hand om sig än vad jag är.

Kram??

Grattis till fyra nyktra år, och till kärleken ❤️

Det är alltid lika roligt när gamlingar på forumet skriver en hälsning ?

Kram?

Har ett par riktigt stressiga och krävande jobbveckor framför mig.
Försöker att ta en dag i taget. Ikväll går jag och lägger mig nykter.
God natt!

Vad skönt att det går bra för dig!??? Och Grattiskram till kärleken också ?
Lycka till er båda!??
???

Åh dig minns jag. Så härligt att se att det kan gå vägen. Stort med 4 års nykterhet. Grattis

"Hur jag förhåller mig mentalt till det jag företer mig gör uppenbart skillnad".... Tack för den insikten! Tar den med mig.
Du har kommit långt med ditt nykterhetsarbete. Bra jobbat!
Fortsatt trevlig kväll

Vad orättvist ☹
Jag hittade ingen, fick ta blåbären istället.
Spinning är kul?
Här blev det promenader, får se om det bli ett löppass imorgon.

Jag känner igen mig i det du skriver om rastlöshet och oro. För mig funkar det bra med mindfulness övningar i form av aktivavspänning. Jag kör 3-4 pass på gymmet varje vecka och försöker ta en promenad eller cykeltur varje dag. Det hjälper också mot oro och rastlöshet. Dessutom sover jag mycket bättre när jag rört på kroppen. Jag har ett stilla sittande kontorsjobb som jag sköter hemifrån på heltid sedan pandemin bröt ut. Tidigare fick jag mycket gratis motion när jag åkte kommunalt till jobbet.

Det blev ingen löpning i helgen. Plockade svamp i lördags. Två timmar med ljudbok i öronen. En hel icakasse full.
Och idag har jag spinnat.

Återkommer när jag varit på min första runda ?‍♂️

Klart bättre idag. Släppte på massor av kraven idag. Valde att göra det som jag vill och såg till att ha kul på vägen. Har fått en hel del gjort och mår betydligt bättre. Hur jag förhåller mig mentalt till det jag företar mig gör uppenbart skillnad. Gav mig ut och sprang imorse och märkte att kroppen inte hänger med riktig som jag förväntar mig. Gissar på att det är något virus som min kropp håller på göra upp med. Känner mig dock inte sjuk men helt klart inte stark heller. Det är lite intressant när man börjar lyssna på kroppen istället för att bara döva signalerna.

Ha en bra kväll :)

Kikar in och vill berätta att jag om någon vecka har 4 års nykterhet. Jag klappar mig själv på axeln och är väldigt stolt över mig själv. Jag saknar er alla och vill tacka igen för att fina och stödjande kommentarer under åren. Ni finns alltid i mitt hjärta.

För övrigt så har jag hittat kärleken - han är inte nykterist men respekterar fullt ut att jag har valt bort den delen i mitt liv. Han avstår att dricka A när vi ses så det känns bra.

Drömde i natt att jag var kanonberusad - vaknade med känslan av fylla.
Vill aldrig dit igen. Bra påminnelse,,,

Kramar till alla fina människor härinne på forumet

från en mycket nykter

MM

Jag satte ett mål för mig själv att dricka max två glas max två gånger i veckan. Första veckan fick utmärkt för jag drack knappt alls. Andra veckan gick också (ganska) bra tills jag läste här på AH att en flaska motsvarar 7 glas, jag trodde att det gick fem glas på en flaska??? jag drack en hel flaska under vecka 2 för att jag tyckte att det var onödigt att spara ett glas (heldumt, jag vet). Funderade i söndags på hur efterföljande vecka skulle bli, vilka regler som gällde och kom fram till att jag ville följa AHs. Det funkade tills på onsdagen, då kunde jag inte stå emot längre. Jag tog ett litet glas men sedan ville jag ha mer. Slutade med en halv flaska igen. På fredagen hade jag samma sug, drack upp resten av flaskan och tänkte att nu är det kört. Trodde aldrig att jag skulle fixa helgen men det gick fint. Sammantaget har jag hållit mig till max två dagar men med några glas för mycket. Jag har inte lyckats hålla mitt mål men Druckit bra mycket mindre än om jag inte försökt.

Såg din kommentar om post-akut abstinens, ska skriva lite om det, men allra först så skulle jag tipsa om att inte vara alltför mycket i framtiden utan verkligen försöka vara här och nu, varje dag, istället för oro hur det kan eller kommer att bli sedan. Det låter som en banal sak men det har varit och är ett sätt iaf för mig att klara min nykterhet. Det är ett annat sätt att tänka och ger mer fördjupad känsla av livet, tycker jag. Och framförallt slipper man begrepp som aldrig mer- förrän man är mogen för det. Är säker på att det finns alkisar som lever en dag i taget/ i många år.

Jag hade en dipp vid 4-5 månader, vet att många skrivit om detta som tycks uppstå kring 5-6 månader in i nykterheten. Men även det här till ”this too shall pass”, det går över. Ersätts av bättre dagar och mer stabilitet. Efter 6-7 månader kom en stor ”boost” för mig, kände mig otroligt stark och målmedveten. Så att vara nykter är ju som livet, inte alltid så himla kul, men i grunden ett bra liv, vilket inte är fallet när man dricker. ??

Starkt jobbat och så härligt det är att läsa dina inlägg!
För mig hände det något efter tre månader- det var väl då jag på allvar började tänka på ett större beslut. Livet-beslutet.
Imponerad över ditt tidigare uppehåll på 3 år! Och än mer stolt ska du vara. Njut av din kväll! Kram ?

@Andrahalvlek?

Klart jag korkar upp en flaska vin, men väntar till imorgon så att tremånaderskänslan får sätta sig lite @Torn?Näe, jag har inga som helst planer på att dricka alkohol. Men jag kommer aldrig säga aldrig för då blir jag bara knäckt om jag någon gång skulle smaka på alkohol igen?Jag fortsätter helt enkelt dag för dag och är tacksam över att jag klarar att avstå?

Har suttit och räknat lite och kommit fram till att det är ungefär sju år sen jag började dricka alkohol igen efter mitt långa uppehåll (ca 3 år). Sedan dess har jag inte haft något uppehåll så länge som nu.

Jag önskar så innerligt att jag vore en av dem som kan njuta av ETT glas vin! Men tyvärr kan jag inte räkna mig till den gruppen människor. Och varför skulle jag dricka nu när jag mår SÅ bra? Näpp, klarar mig bäst utan?

Kram?

Grattis!??? Vad siktar du på nu då? Tillsvidare, ett halvår eller kör du igång och börjar dricka i morgon.?

Kram

Då kör vi tillsammans nu! Har just kollat på nån youtube video som nån länkade till om postakut abstinens.. blev lite uppgiven då.. Ni är ju många som varit nyktra länge här inne nu, 3 månader och mer. Har ni märkt av den på nåt sätt och hur har ni handskats med den?