Senaste kommentarerna i forumet

Wow! Jag vet att det ”bara” är 50dagar...men ändå! Firade med att dricka en BIB, fast denna gång med äpplemust :)

Är tacksam för att allt går så bra! Samtidigt livrädd för att sumpa allt! Väldigt ofta mardrömmar om att jag super o alltifrån att jag gör bort mig till att jag kör rattfull, det är fanemej jobbigt! Även om det bara är drömmar....men i dager mår jag på topp! Hoppas sömnen blir trevligare snart bara :) nu kör vi minst 50 dagar till!

Tack miss lyckad för peppen, och stort tack för motivationen att våga testa något nytt på jobbfronten. Det här viruset har ju verkligen ställt till det för så många arbetsmässigt, men jag är 100% övertygad om att jag inte hade klarat att hantera stressen över att förlora jobbet om jag fortfarande drack så här bra som jag ändå gjort. Imorgon ska jag söka in till högskolan, inte helt bestämt mig för till vad jag vill men tänkte söka lite olika program och vänta lite till innan jag vet helt, alltid en plan ?? tusen tack igen för omtanken och för att du tittade in här hos mig med dina motiverande och peppande stöttningar, som gör så mycket med välbehaget ???

Jag tycker också att forumet är mitt go-to ställe om jag känner minsta tvekan eller blir ofokuserad. Jag behöver läsa här och skriva varje dag för att hitta tillbaka till mitt viktigaste uppdrag. Sen pågår livet i full fart som vanligt men att mellanlanda här är min mindfulness.
Tror som du gör, att fokusera jättemycket på fördelarna och inte lägga så stor vikt vid eventuella nackdelar. Då lär hjärnan om sig, och grottar inte ner sig i ”längtan” eller sorg över att ha druckit klart.
Ha en fin kväll! Kram ?

känns verkligen annorlunda även innan medicinintag idag...pulsen i kroppen känns starkare, det är något nytt i halstrakten som känns vagt...väldigt hungrig och nästan darrig innan jag fick i mig frukosten. hmm skall jag kanske ta naltrexon på em. istället för till frukost, det är ju först på tidig kväll jag har min problematik med drickandet, utifall det är den som gjorde mig så konstig å förändrad igår...

tar campral 2st 3ggr/dag som tänkt men flyttar naltrexontabletten 1st till em/tidig kväll och testar idag. Kände mig annars snudd på "normal" bara jag fått i mig frukosten och resten av dagen, helt suvveränt.

vart 4 folköl på kvällen i tvsoffan (säkert pga för sent tagen naltrexon)...nästan så jag blev besviken haha men får tänka hur det såg ut för 1 eller 5 år år sedan (wirre, vin, starköl ofta ofta ofta) och sista halvåret 5starköl/kväll...

Så väldigt bra jobbat..?..Och härligt att höra att du mår fint..Oftast är nog nykterheten nyckeln till att våga prova nya saker..I mitt fall har jag gjort flera stora förändringar i livet tack vare att jag valde bort alkoholen från mitt liv..Så har du saker du funderar på med jobb och annat, så våga pröva bara..Varm kram..??

Tack för ditt svar. ?
Att sluta dricka /dra ner - det jobbet måste ju min anhörig göra själv. Men jag vill ju gärna göra något för att hjälpa och stöda i den processen.

Ja, att det förminskas gör säkert att man inte tar upp det eller att tröskeln är hög att ta upp det igen ... Ledsamt i de situationerna.

Hej, om det känns läskigt att sluta kan du kanske testa programmet här på Alkoholhjälpen? Ta tre månaders paus från alkohol, och under tiden läser du på mycket om hur alkohol och beroende funkar. Sen efter tre månader tar du ett nytt beslut om hur du vill fortsätta. Det behöver inte vara så dramatiskt att ta en nykter period. Se det som något du gör för hälsans skull, som ett träningsprogram eller en diet. Att smygdricka är ju ett varningstecken på att det inte funkar med alkoholen, så ta och bestäm dig för en nykter period, börja idag!

Tack AmandaL
Ja, jag upplever så mycket positivt som skett under denna korta period, så jag tror det är därför jag har lätt att motivera mig.

Väldigt bra att jag skriver ned allt här i forumet också. Då är det lätt att gå tillbaka och bli påmind ifall jag skulle bli "vilse" igen.

Grattis till 18e dagen som nykter, visst år det så skönt att vakna upp nykter och utan ångest? Jag tyckte inte alls att början var lätt utan för mig var det precis tvärtom, början var skit tuff så njut av att det verkar gå lätt för dig nu, men glöm inte varför du tagit beslutet och fortsätt att vara så här bestämt och hängiven nykterheten och dess positiva effekter ?

Grattis till 7e dagen nykter. Och härligt att höra att du verkar må så bra och har fått så mycket energi ?? Maten låter gudomlig, smaklig spis och trevlig måndagskväll ?

våra problem när vi väl vågar prata om dem.
Många runt mig "tröstar" mig genom att säga att "det är nog inte så farligt" "alla blir för fulla ibland" eller till och med "överdriver du inte nu?"
Lyssna bara!
Tar jag upp det dom ett problem så ÄR det ett problem.
I bästa fall bara med konsekvenser för mig själv.
I värsta fall med katastrof för flera som följd.
Jag behöver inga svar, eller ursäkter.
Jag behöver bli lyssnad på.

Tack för att du lyfter frågan ❤

Har laddat ned appen "Nomo" och den säger 18 dagar. Det stämmer enligt mina beräkningar också.
Wow! säger jag till mig själv. Bra jobbat och klappar mig själv på axeln.
Kanske denna första månad är en så kallad "smekmånad"? Är det lättare i början?
Möjligt att jag responderar bra i min medicinering för ångest och depression? Och att det är därför det inte känns värre?
Sover dock inte så jättebra, har ofta svårt att somna men hellre lite sömnbekymmer än att må som jag gjorde förut.

Finns det något vi anhöriga ska undvika att göra (som vi kanske gör i välmening)?
Har du erfarenheter där anhörigas beteende inte varit rätt stöd för dig. Märklig fråga kanske, men kommit att fundera på den ... ?

Idag är det 7 dagar sedan återfallet och jag har inget att klaga över faktiskt..
Inget sug, fått lusten att göra saker tebax ?solen skiner och det är en fantastisk höstdag.
Gått ett par långpromenader med hundarna & håller på att förbereda kvällens mat, lax med thaiinspirerad knorr ?
Har min ångest men andas rätt för att få ner den..
Önskar er alla en fin måndagskväll ???

Ny på detta så vet inte riktigt hur det fungerar ännu. Tack för klargörandet. Då fortsätter jag i denna tråd. Tack för allt stöd.

Min man stöttar. Och sätter gränser. Han har vetat att jag druckit i 10 år men först på senare tid sagt att det inte går längre. Han kom på mig i våras med att vara full en måndag eftermiddag och sa att jag måste göra något. Jag skulle vara nykter hela sommaren men lyckades inte även om jag drack mycket mindre än vanligt. Sedan tre veckor är jag nu nykter igen. Vi pratar inte så mycket om det. Jag klarar inte det, skäms för mycket.

Vi har tagit bort alkoholen hemma och vi delar inte på en flaska vin på helgerna längre. (Då köpte jag ju extravin och drack vid sidan om) Han dricker när vi är på middag och jag kör. Han dricker sig mycket sällan full.

Jag känner dock att jag skulle vilja prata med någon om detta. Någon som kan och vet som kan förklara för mig varför det blev såhär. Varför är jag en sån person som blir deppig, har ångest och fastnar i beroenden...

Ja problemet är inte när jag och min man är hemma själva på helgen då dricker vi sällan mer än 1 flaska vin! Utan mitt problem är när vi träffar vänner. Då blir jag glad och uppspelt och då kan jag typ inte sluta utan dricker alltid mer än de andra! Jag borde / ska börja med att köra de gånger vi bortbjudna och Inte bjuda hem vänner i början nu på ett tag! Tack för att ni ger feedback ??

Jag börjar nästan förstå att jag är utmattad nu. ? Mitt kontrakt tog slut och de förnya det inte. Jag har intuitivt förstått att det är pga alkoholen. Men är inte helt säker, då jag aldrig fick reda på varför det inte blev förlängt. Men nu är jag rätt så glad över det, behöver tid till att plocka upp mig själv och börja ta hand om mig nu...

Det låter som om vi är väldigt lika! Vad säger din familj? Jag är glad att min man finns och att vi gör det här tillsammans. Har du stöd ifrån nån?

Jag tycker inte du ska fundera på medicinering, utan prata med en läkare först. Medicinering kan ju vara en utväg men det finns ju annan hjälp att få.

Jag har medicinerat i 6 år men det är först nu jag förstår att alkoholen ökade min ångest och utmatthet.

Vi är i ganska lika situationer. Jag är 40, har man, barn och hus som renoveras. Har inte blivit av med jobbet... men med mycket hemarbete i våras så var det ju ingen som märkte att jag var bakis, eller började dricka innan arbetsdagen var slut.

Vad hände på ditt arbete?

Kvinna 38 - Du kan nog ha väldigt rätt i det! Utmattad på grund av stora förändringar, vi renoverar hus och har just nu ingenstans att bo på grund av det, jag är arbetslös och har en tonåring som hamnat i bråk på helgerna. All stress tär. Och vinet har varit = avkoppling.

Borde man börja fundera på medicinering?

Kan det vara så att du är deprimerad? Utmattad? Låter som du haft det tufft.

Har du funderat på att söka hjälp?

Jag hamnade i en utmattningsdepression för ca 6 år sedan. Jag dövade den med alkohol. Det gjorde ju bara saken värre. Besökte läkare och fick antidepressiva utskrivet samtidig som vi gjorde en stor förändring (flyttade hem efter två år på annan ort som jag inte trivdes på). Jag mådde genast bättre men slutade inte med alkohol. Det bara fortsatte. Nu efter tre veckor utan alkohol märker jag direkt skillnad i ångesten... som i våras var rätt hög igen.

Som sagt, du kanske faktiskt är deprimerad och behöver hjälp.

Hej alla fina!
Ja, som det står så hade jag ett stort återfall... jag drack som om jag inte ville leva längre. Satt själv och hällde i mig alkohol till kl 7 på morgonen, för att jag skulle ha en sån abstinens och bakfylla så att jag aldrig mer ville dricka. Det funkade.. Och det har också öppnat ögonen på min sambo som för första gången erkänt att han också är alkoholist. Han är nu med mig i detta, han dricker inte heller. Vi pratar om våra begär och diskuterar nackdelarna samt fördelarna med att dricka varje dag. Men han gråter inte... han håller sig sysselsatt istället.

Det är nu 2 veckor sedan jag drack, och jag känner mig deprimerad (grät hela helgen) Trodde inte jag kunde gråta längre? Någon annan som varit med om detta?

Jag lyssnar på Annie Grace ljudbok och allt hon säger är såna ögonöppnare. Men det är också sorg i detta. Tillsammans med lättnaden att jag tagit ett stort steg i denna process.

När slutar man gråta och känner sig glad? ?

Känns lite deppigt bara att det tog 20 år att landa i detta. Hoppas verkligen att det ska vara annorlunda för mina barn och inga konstigheter i framtiden att välja bort alkohol om man vill det. Så mycket som kretsar kring denna drog i vår värld och för mig har det känts som en del av ett ”lyckat” liv. Dags att omvärdera det.

Ditt senaste inlägg är väldigt likt hur det var för mig innan jag slutade. Testade vara nykter tre månader och det var så otroligt skönt att jag valt att fortsätta vara det. Att slippa det där parerandet och bromsandet för att inte bli för full när man egentligen alltid vill ha ett glas till och ett till.. Och att inte riskera minnesluckorna.. Har varit nykter fem månader nu och njuter mer och mer av det. Var lite deppig första månaderna innan hjärnan återfick förmågan att uppleva njutning och guldkant utan alkohol, men nu är allt bättre utan.

Nu skriver du i väldigt många olika trådar så det är lite svårt att följa dig. Det vanligaste är att man skriver i en tråd. Då kan man använda tråden som en dagbok och samtidigt få kommentarer av andra.

Kram ?