skrev Sommarbarnet i Det är bättre såhär!
Jag är ursinnig!
När jag för första gången lärde känna min man, för ca 25 år sedan, jobbade vi ihop. Det funkade inte så jättebra. Jag tyckte att han var sur jämt och han tyckte att jag var ifrågasättande. Vi var i luven på varandra inte bara en gång.
Tiden gick och sen för nästan 7 år sedan kontaktade han mig på Facebook. Han bjöd ut mig på middag och jag som hade bestämt mig för att leva ensam föll pladask! Han var varm och inkännande. Han fick mig att må bra och vi hade massor att prata om. Han lyssnade!
Han var väldigt på att vi skulle förlova oss tidigt och han uttryckte också att han ville gifta sig snart. Det är ju smickrande och även om jag borde bromsat så kände jag mig lite som tagen med storm.
Ganska tidigt i vår relation kunde han visa svartsjuka gentemot mina barn. Jag gjorde klart för honom att de är mig nära och kommer alltid att vara det. De kommer först. Trodde i min enfald att när han kände sig tryggare med mig så skulle denna svartsjuka lägga sig. Det har den väl till viss del, men den lyser genom mellan varven. Han kommer ofta med synpunkter på mina ungar och de är sällan grundade på något.
Han har under hela vårt förhållande flaxat mellan det han säger att vi skall göra och sedan ändrat sig till att vi skall göra något helt annat istället.
Han har otaliga gånger lämnat mig ensam efter ett gräl. Innan vi flyttat ihop stack han till sitt hus och senare har han gått till jobbet eller någon av sina lägenheter. Ofta i samband med att han går har han vräkt ur sig något kränkande.
Han har bevisligen ljugit för mig ett antal gånger. Och inga små vita lögner utan medvetet lurat mig.
Jag har ställt upp för hans barn. Givit bort grejor och finansierat nya boenden för dem. Nästan alla pengar har jag fått tillbaka, men han är fortfarande skyldig mig en del.
Jag har lyssnat och försökt vara förstående när han talar om sina tidigare relationer. Mamman till barnen är tydligen totalt knäpp. Men jag undrar ju nu vad han kommer att säga om mig?
En nära vän till honom sa en gång ”Han (maken) är så annorlunda i början av en relation, men sen är det som att han inte orkar hålla fasaden uppe”.
Varje gång vi haft en uppgörelse och han kommit med något nedlåtande eller kränkande har jag sagt till honom att varje gång det händer så tar det en bit av min kärlek till honom.
I samband med att vi träffades ökade också min alkoholkonsumtion. Han gillar att ha ”fest” med vin och god mat. Vi har åkt på all-inklusiveresor (som jag har betalat) och alkoholen har flödat.
När jag i våras började grunna på allvar på vår relation så började jag också tänka på detta med alkoholen. Vi har ofta bråkat när vi druckit och det har ju aldrig slutat bra.
Jag började också att dricka mer ensam och allt accelererade.
Jag har väldigt ofta i samband med alkoholintag funderat på att skilja mig så när jag nådde min botten i somras hade jag en liten förhoppning om att VI skulle bli bättre. Döm om min förvåning när jag upptäcker den totala motsatsen.
Nej, jag VILL inte mer nu! Varken att vara gift med honom eller dricka alkohol!
Idag fick jag faktiskt frågan ”Dricker du alkohol?” av en liten farbror jag brukar möta på hundpromenaderna. ”Nej” sa jag och kände mig faktiskt sådär stolt igen!
Hade inte tänkt att skriva om detta, men det är skönt på något sätt!
Jag lever
Jag andas
Jag är nykter
Kram ⚓️
skrev Rolf i Jag vill inte leva så här.
Tack bästa ni.
Se klart - Det bästa med food pharamacy är att du inte behöver ta bort glassen. Budorden är att vara snäll mot sig själv och lägga till grönsaker, so no harm there.
Andrahalvlek - Tycker om färgglada vimplar
miss lyckad - Yes, gröna drinkar utan A ftw!
Känner att jag börja komma upp i luften från min startsträcka i nykterhet. 30 dagar är magiskt, nästa är 60 som jag vet gör stor skillnad. Så nu är jag på g, härifrån blir det inte så svårt att hålla i nykterheten för mig, ångesten är borta och jag är inte dugg sugen på att återgå till att vara trött, stressad, ofokad och ständigt ha problem med olika kroppsliga symptomer. Har lärt mig att det är en låggradig kronisk inflammation som ständig gör sig påmind i kroppen som möjligt är en direkt konsekvens av A, men för mig helt uppenbart är en indirekt påverkan, då jag äter osunt när jag inte är nykter.
Är tacksam varje dag jag väljer ett sunt liv, det är så mycket roligare och bättre på så många sätt.
Kram på er.
skrev Dahliarose i Hjälp mig hjälpa mig själv!
Tack @kennie för tips! Jag gick med i fredags och har nu varit nykter sen dess!!!! Berättade för minnesmonument allt som jag ljugit om gällande smugglandet. Han tog de bra. I dag är det torsdag och jag mår bra! Suget kommer komma i helgen men jag SKA motstå. Dock känner jag mig fortfarande väldigt trött? Gör man de i början? Har inga andra besvär. Tack för stöd kram
skrev Ture i Återfall-- gemensam tråd med tankar och tips
Min senaste längre nyktra period varade i ca 8 månader. Sedan kom en gammal vän på besök
och jag beslöt mig för att festa. Märkligt nog var ruset som en ungdomsfylla, dvs hade väldigt
roligt och alkoholen gav positiva effekter. Drack ganska mycket, men ingen urspårning.
Sedan fortsatte jag dricka ibland (den positiva effekten avtog nästan direkt) och så småningom
smög sig det tunga drickandet på. Klassiskt. Ungefär som att bli alkoholiserad, det tar
lite tid och sker successivt. Min taktik är och måste vara: Drick inte alls. Och på frågan om att ta ett
glas, kan jag ärligt säga att jag inte är intresserad - jag vill supa och bli full. Ett glas finns inte
och har aldrig funnits.
Skulle avråda ALLA med alkoholproblem att aldrig försöka dricka "normalt".
Jag har fö två äldre goda vänner som valt att dricka, trots insikt om alkoholism.
De väljer att dricka på ett sätt som sannolikt kommer förkorta livet,
samtidigt som deras relationer, familj och vänner, lämnar skeppet en efter en.
Så - ett återfall för mig är lika med ett val att börja supa igen. Skulle detta hända,
det kan det, skulle jag direkt ringa beroendecentrum och sätta mig själv på antabus.
skrev glad på utsidan i Konsekvenser
Hej! Jag upplever att mina värderingar, vem jag är och vad jag står för tynar bort när jag druckit för mycket. Jag tappar konsekvenstänket och blir helt känslostyrd och inte det minsta rationell i mina beslut och samtal. Känslorna tar över helt och äter upp alla logiska förklaringar. Jag vill känna mig trygg i mitt drickande, det gör jag inte. Känner någon igen sig?
Min partner har försökt stötta mig men nu ledsnat när jag inte visar på förändring. En vit period är inskrivet nu. Hoppas att det ger mig all tid för reflektion.
skrev AnnaJB i Andra helgen nykter
Vad är det som gör att du vill vara nykter? Och vilka tankar får dig att gå emot det?
För mig var boven ångesten åt båda hållen, att vilja sluta för jag hade sån ångest av mitt beteende och sen när ångesten släppte. Jag ville vara som alla andra och klara att dricka! De kändes alltid bra och jag gömde mina känslor längre och längre ner! Nu utan alkoholen.. 18:e dagen så är det ångest för mina handlingar och skuld som drar ner mig. Men jag ska inte dricka igen, och skulle inte klara av det i de skick jag är idag, men jag kommer fortsätta gå med ångest tills jag är framme i det ljusa i tunneln..
att prata här hjälper.. så förklara gärna om du orkar ❤️
skrev Se klart i Knyttets sång
Med kaffe i sängen som alltid men lite mer stressad idag av jobb som ska vara klart och lämning förskola och möten att förbereda.
Jag klarade ju uppenbarligen det mesta innan också men jag bara undrar HUR?
Idag har jag läst några trådar om sug och uthållighet- nyckelord om man så vill i vårt nya liv.
Det bästa är att uthålligheten kräver max 24 timmar åt gången.
Jag är nykter idag. En förutsättning för mitt liv. Mitt syre. Min lust att leva. Kram ?
skrev Se klart i En stund på jorden
Om du och ni ska ge din nykterhet en chans så försök att hjälpas åt.
Det är mycket svårt att leva ihop med någon som ska leva på sitt liv som vanligt och har din man inga problem med alkohol är det väl en enkel sak att avstå?
Det är jobbigt i onödan att förhålla sig till vin. I våra skallar går tankarna för jämnan i början.
Att dessutom förhålla sig till flaskor/ rent fysiskt- är en onödig och mycket tung sten i ryggsäcken (upplever jag).
Kan ni prata om saken?
Vi började med gemensam vit månad och det var skönt, och praktiskt! Försök att hitta en väg fram här som hjälper ditt beslut. Kram!
skrev Torn i En stund på jorden
Jag håller med Kennie. Om du inte har berättat för maken hur det ligger till, så gör det. Annars blir det extremt jobbigt för dig. Han borde väl åtminstone kunna se till att inte lämna öppnade flaskor framme tycker jag.
skrev Ture i Ny nykterhetsperiod
Idag firar jag 5 månader eller 154 dagar.
Firar genom att springa sex kilometer och bila för att hämta sonen.
Sedan laga finmiddag för oss två.
Hösten kommer bli utmanande, då jag alltid druckit mer på höst /
vinter. Förbereder genom att ha beställt Stora boken och ska
börja gå på möten (AA) när det finns tid.
Heja alla här!
skrev Kennie i En stund på jorden
kunde han väl avstå från helgvinet ett par veckor? Har han förstått hur du har det? Men kan han åtminstone se till att inte låta öppnade flaskor stå framme? Eller köpa halvflaskor? Det är en onödig frestelse för dig tänker jag.. Prata om det och hitta en praktisk lösning som funkar för er båda, han måste förstå och stötta dig i det här..
skrev Andrahalvlek i Återfall-- gemensam tråd med tankar och tips
Här kommer ett tips på enkel daglig repetition. Jag lyssnar alltid på ljudbok 30 min innan jag ska sova.
Jag har lyssnat på Torbjörn Åbergs bok ”Skål ta mig fan” tio gg tror jag. Igår började jag lyssna på ”The Alcohol Experiment” med Annie Grace. (På engelska, men lätt att förstå.)
Om jag inte har tid alls att besöka forumet, eller ens tänka på min nyktra resa under hela dagen, så får jag ändå 30 min repetition varje kväll. Alltid. Varje kväll.
Dessa två ljudböcker finns på Storytel. Jag har hörlurar som ser ut som pannband, trådlösa och funkar bra att sova med (sök på sovhörlurar). Ställer sovtimern i Storytel på 30 min. Ofta somnar jag innan dessa 30 min har gått.
Kram ?
skrev Anonym31513 i En stund på jorden
Som blir den första nyktra efter avslutad antibiotikakur som medförde att jag inte fick dricka alkohol. Nu måste jag klara mig helt på min egna motivation. Maken kommer dricka vin som vanligt och lämna öppnade flaskor. Han kommer inte ta uppehåll för min skull tyvärr. Det är synd, för det hade underlättat för min del. Han har inga problem med att dricka kontrollerat, men det har jag.
Ha en fin torsdag!
skrev Jullan65 i Återfall-- gemensam tråd med tankar och tips
Hejsan, ja återfall är jag nära nog expert på... att hålla nykterhet är ingen självklarhet för mig, och nu 5 månader in i nykterheten kommer sugen slag i slag. Att ta en dag i taget är överlägset bäst för mig, då lugnar sig adjävulen sig något... oftast. Annars är faktiskt vita knogar oxå ett sätt, att liksom bara genomlida skiten envis som en åsna. Det tar på krafterna, men passar som en reservplan. Att läsa här inne har varit räddningen mer än en gång, då kan jag hitta min motivation återigen och därigenom förhindra återfall. Kram
skrev snusen i Orkar inte mer
Tack, de lär behövas. Är så trött på att dricka på detta sätt.
skrev Se klart i Jag har problem
Segt och trögt i början och jag har läst så pass många trådar här att jag vet att en gång är den sista som man börjar om.
Sen apropå solsängar och pensionen, alltså jag tänker att om vi är nyktra så länge så har väl hjärnan kvicknat till såpass att den kan fantisera ut annat njut!
Jag ska dricka champagne och röka cigaretter på min 80-årsdag men planerar en del solsäng-häng innan dess! En enda dag i taget, tiden kommer. Kram ?
skrev Kennie i Orkar inte mer
Då skickar jag styrka till dig inför morgondagen. Det klarar du, du har ju druckit mindre och mindre senaste månaden! Bestäm att du unnar dig eller gör något annat då fort tankarna på alkohol kommer.
skrev Se klart i Knyttets sång
En sån idag.
Lite småstökig kväll med småbarn på middag, hungriga och sådär korviga som barn kan bli.
Jag tänkte INTE att jag längtade efter ett glas vin eftersom jag nästan mår illa nuförtiden av att tänka på smaken (och det livet).
Men det jag tänkte på var hur sjuka mina (och många med mig) tankar varit kring att alltid ”behöva något” eller trösta mig eller stressa ner mig eller pigga upp mig.
Jag alla ni vet ju. Men idag kände jag mig så, främmande inför att varenda jäkla dag skulle ”belönas” på något sätt. Att bara för att man orkat kämpa sig igenom en (vanlig och helt ok) onsdag. Så ge mig tröst.
Så galet beteende. Att inte stå ut med minsta lilla motstånd. Tycka att det bara är jobbigt att leva fast det är ganska enkelt och fint.
Fattar allt mindre hela mentaliteten kring att människan behöver så mycket tröst för vad hon än råkat åstadkomma.
Min tröskel för jobbigt är hög (tänker jag rätt nu?) Jag tycker inte så många saker är jobbiga längre. Pastaskruvar som en lätt klibbig matta under bordet? Inte direkt slaveri att torka upp.
Jag vill säga skärp dig till mig själv, retroaktivt.
Nu ska jag tvätta en maskin gulliga stumpor och kalsonger...
Kram fina människor! ???
skrev Västligvind i Jag har problem
@AstridK ☺️ Tack för dina ord. Känns bra på ett sätt att veta att man inte är ensam. Vill ju såklart inte att någon ska må som jag men du förstår nog ? Ja, jag är så trött på att hålla på att begränsa mig och hålla koll. Det slutar ju aldrig väl som vi vet. Tack för dina ord ?
@Tröttiz ? Jag tar absolut inte illa upp ☺️ Det första jag tänkte på eftersom jag är paranoid är att "var du med? Vad vet du?" haha ? Det är såklart som du säger. Vad hade jag fått ut av det. Jag kan ju inte ändra på någonting som hänt, bara framtiden. Tack för att du skrev så, det går mig att släppa lite på ångesten ❤️ Och tack för ditt inlägg innan. Det är nog mest hur jag blir, alltså situationen som min man blir arg på precis som du. Att man ändras i personlighet så.
...........
Så lite uppdatering från dagen.
Hade ju en väldans ångest där ett tag. Men jobbade på. Försökte gå helt in i mitt jobb vilket fungerade lite. Hade Rättegångspodden i öronen hela dagen. Det får mig att tänka på annat.
Samt också en reflektion, jag må ha gjort dumma saker i mitt liv. Svikit folk (men bett om ursäkt varje gång), ljugit och druckit lite för mycket, lite för ofta. Ställt till det för mig helt enkelt. Men mitt liv hade kunnat vara så mycket värre. Alla jag älskar är friska, jag har ett bra jobb som jag längtar till, inga katastrofer eller hemskheter. När man lyssnar på en podd om så hemska saker som vissa får gå igenom så lättar det lite för mig. Det kanske är egoistisk och helt fel. Men jag tänker på allt jag faktiskt har och allt som inte har hänt. Det gör det lite enklare när ångesten väl kommer.
Annars har jag tränat idag länge, och kommer göra så hela helgen. På lördag ska vi bort (!) men jag ska köra så det är ok. Båda barnen är med och mannen så nog ska det gå bra. Relationen hemma går bättre.
Är väldigt trött men kan inte sova. Tankarna snurrar. Har laddat ner en app som läser typ godnattsagor för vuxna. Det fungerar faktiskt.
Könns skönt att kunna skriva av mig här för jag har ingen annan att prata med om detta. Eller jo det har har men jag vågar inte riktigt än.
Ta hand om er därute ❤️
skrev Se klart i Hej!
Vad bra att du skapat en tråd och kommit igång att skriva. Så som du beskriver ditt drickande låter det som du kunde ta en längre paus, så blir hjärnan klarare och kan ta vettiga beslut.
Läs och skriv här, vi är många som smugit och smusslat. Jag brukade ha mitt vinglas bakom en yvig krukväxt som nu är död... mycket klarnar i nykterheten. Att smyga i livet är inget vidare. Och du har ju så många goda nyktra är att så småningom luta dig mot! Kram ?
skrev snusen i Orkar inte mer
Nej inte brutit än men i mån måste jag jag orkar inte mer är så trött på detta drickande. Fan att jag började dricka igen. Skulle träffa hon på Behandlingsgruppen idag men fick meddelande igår om att hon va sjuk, Jädra taskig tajming kände jag. Men men sånt händer. Har tät mailkontakt med min soc är så glad för den kontakten funkar och jag fått en bra soc och försöker ta hjälp av henne. Hon är bra på stötta mig och dömer mig inte.
skrev Sommarbarnet i Det är bättre såhär!
att man kan imponera på någon?Tack, Torn?
Hade egentligen tänkt lugna mig lite med jobb, men så dök det upp ett tillfälle som jag inte kunde tacka nej till. Jag kommer att vara på ett ställe som jag jobbat på tidigare så det känns inte alltför svårt och det är i alla fall ett jobb?Vissa dagar känns de liksom att ingen vill ha en längre, men nu vill ju någon ha mig om än på ett sånt osexigt vis som bara jobb, men ändå?
Kram?
skrev EttNyttLiv i Det är bättre såhär!
och grattis till jobbet.
Bra gjort att avstå alkoholen fast du har det kämpigt och mycket omkring dig.
Kram?
skrev Varafrisk i När kommer dag nr två??
När man inte lyckas och när man inte känner sig på topp då värmer det så himla mycket när någon skriver ett inlägg...när man får en hälsning...det blir varmt i hjärtat...tack FinaLisa och Charlie70:)
Vet inte ...men kanske är jag på väg att nå botten...då man känner att man verkligen vill bli fri från alkoholen för att leva det liv man önskar! Jag känner väldigt starkt just nu att jag behöver ta hand om mig om jag ska hålla...för jag känner mig väldigt sliten...trött...och att jag definitivt inte prioriterar mig själv....och där bör det inte finnas plats för alkohol! Idag har jag pratat med läkaren på sömnmedicin...har en lindrig sömnapné...så att ta itu med både vikt och alkohol är ju att föredra..och faktiskt något jag vill...men alkoholen är prio 1 att börja med...undviker jag alkoholen då blir jag inte lika triggad att äta onyttigt.
Men...fortfarande handlar så mycket om min dotter....tänker att hennes chef inte har kunskap om arbetsrätt.....det är så dålig planering. Det handlar om ekonomi...medicinering...mm mm...dessutom en kille som inte har varit snäll...som kommit och hämtat sina saker som han hade i hennes lägenhet efter att han valde det som sin tillflyktsort...som även gjort en massa annat dumt just nu...det oroar/triggar min dotter...och väldigt lätt även mig...
Igår fick jag en kallelse till mammografi och idag en kallelse till vårdcentralen...tänker att kallelsen till vårdcentralen handlar om att följa upp mina olika värden vilket är jättebra! På fredag ska jag till rådgivningscentrum....är oerhört trött på alla dessa olika besök på olika verksamheter ...men ändå tacksam..för många av dessa besök är kopplade till mitt alkoholberoende...så om jag inte ska behöva gå på massa besök..så måste jag göra skillnad..själv...ingen annan kan göra det...jag förstår det.
Kram till er alla:)
Ditt äktenskap är på pricken som mitt andra äktenskap.
Höll i 5 år. Vi skilde oss 2016.
Blev över huvudet kär.
Han var otroligt omtänksam och gav mig massor med uppmärksamhet.
Han behandlade andra dåligt och jag min idiot trodde det gällde bara andra, mig skulle han alltid behandla väl.
Vi skulle flytta ihop och gifta oss bums!
Jag skulle inte prioritera mina barn.
Mycket vin blev jag serverad.
Hatade sitt ex, hans barns mamma.
Sedan orkade han inte hålla uppe den fasaden och behandlade mig som skit.
Jag stack och snabbt gick det.
Inte ångrat mig en sekund.
Min relation med mina barn blev 200% bättre.
Det positiva när man inte har barn ihop är att man inte behöver se den andra efter att skilsmässan är över.
Jag förstår verkligen vad du går igenom⚘