Senaste kommentarerna i forumet

Sitter vid köksbordet. Har precis ätit lite yoghurt och kvarg och druckit te. Läser i lite olika trådar. Sovit riktigt dåligt inatt. Svårt att somna fastän jag kände mig trött. Jag drömmer så mycket...inte direkt trevliga drömmar. Inatt har min dotter inte sovit hos oss. Så mycket oro jag har för denna ljuvliga varelse?Hon hade lagt ut bilder på Instagram dels på sig själv dels några andra tjejer. Troligtvis bara partyvänner. För om dagarna när hon mår dåligt av sin ensamhet...var finns vännerna då? Hon hade skrivit ” Grym kväll” och jag blir gråtfärdig när jag tänker på hur verkligheten är. Vilket jäkla fejk Instagram är!! Plus ytterligare sociala medier. Fy farao vad tufft att vara ung...dessutom bipolär.

Pratade m en fd kollega igår i telefon. Hon är skolsköterska/sjuksköterska. Vanligtvis oftast klok. När jag berättar i stora drag vad som har hänt ...så frågar hon mig om min dotter inte förstår konsekvenserna...och det är ju det som är själva problematiken med att vara bipolär...när man hamnar i det maniska tillståndet ...så finns det inget konsekvenstänk överhuvudtaget utan endast en övertro på sin egen förmåga!! Det är ju därför det är så viktigt med att få rätt medicinering. Jag skulle önska att vuxenpsykiatrin hade uppföljning flera gånger per vecka när man ger en sjuk människa medicin för att se hur det följs osv.
När min man fick cancer så var det olika professioner som kontaktade honom hela tiden.

Så jag känner mig väldigt låg...ska bädda ...ta en kopp kaffe och därefter en promenad m Bella.

Ska t vårdcentralen i em. Vill nog gå t jobbet imorgon...iaf testa ...kanske halva dagen..saknar mitt jobb och kollegorna...men jag vet inte om jag kan fokusera. Det blir så klart lättare utan alkohol och igår var en nykter dag.

Kram??

Tidig morgon och till landet ett par dagar nu. Har trivts i stan trots avsaknad av min trädgård men barn, vänner, en annan sorts rabatt. ? Det jag saknar mest är det självklara utelivet som numera betyder utomhus... tar möten i bilen och kaffe från macken får duga. Jag undrar om någon kommer att vilja anpassa sig tillbaka till kontorslivet 8-17. Friheten är en annan nu.
Idag är en göra-dag men till kvällen hittar jag en stund för reflektion, viktigt. Och nu; sjunker in i insikten och beslutet att jag är nykter idag.
Allt börjar där. Kram, ta vara på dagen ?

Jag går in i månadagen utvilad helgen. Inte bakis och ingen ångest. Alkoholen har jag hållit mig ifrån och allt annat har gjorts med måtta. Det känns faktiskt otroligt skönt. Stundtals har jag varit uttråkad men jag har också skrattat en massa, träffat vänner och igår kväll kom jag ut på min första 20 minuters runda. Bara 29 kvar, i sträck då...hahaha!

Idag ska jag tacka ja till en anställning som jag blivit erbjuden. Kanske inte 100% den tjänst som jag tänkt mig men det är ett bra bolag och på pappret något väldigt bra. Ibland drabbas jag av en statusstress och jag kan inte identifiera om det är jag som är genuint stressad över min situation eller om det är stressen över omgivningens förväntningar. Eller vad jag inbillar mig är omgivningens förväntningar.

Jag hade missat att en annan långväga kompis är här idag över natten och ikväll ligger det på mig att boka restaurang för middag. Jag vet att det förväntas vin men hon skulle aldrig göra en sak över att jag valde bort alkohol och jag känner mig trygg med att vi kommer ha en trevlig kväll ändå. Men klart det finns en gnagande känsla av att det är tråkigt att inte kunna dricka det där glaset. Men jag gillar cola zero mer och det skulle inte kunna bli mer än ett eller max två glas, så jag missar inget. Måste påminna mig om det. Det ska gå bra. Jag har nämligen valt att inte dricka en droppe alkohol idag heller.

Hoppas ni får en bra start på veckan!

De kan se olika ut, men jag tror var och en av oss här kan känna igen sig i din måndag. Men det blir väldigt annorlunda när en slutar dricka, vilket är värt att göra en period. Känner igen mig väldigt väl i din beskrivning inte minst halvflaskor som alla ändå gick åt... Läs och skriv här, allt du hinner och orkar. Och dela gärna med dig av just dina utmaningar så kan vi hjälpa på rätt sätt. Och kanske testa att göra programmet här?
Välkommen hit! ?

Tung och trött måndag med gråten bakom ögonlocken och känslan av misslyckande färsk. Pratade med mannen igår och han är så fin och stöttande. Berättade att jag är rädd för att jag ska dricka igen när jag är själv när han och barnen är iväg om några veckor. Bara råka slinka in och köpa en flaska gott vin att dricka i min ensamhet. Tidigare har jag köpt halvflaskor och öl för att i vart fall inte dricka så mycket när jag är själv. Slutar nästan alltid med att jag dricker allt samma kväll och knappt kan jobba dagen därpå. Nu ska jag gå ut och pussa på barnen och ta mig igenom denna dag.

Du känner dig hyfsat nöjd med helgen och det är huvudsaken.
Du hade det lugnt och det behöver du, inte klanka ner på dig själv utan se framåt. Jättebra ??

Kram ???

Följer ett tips och kopierar mitt första inlägg till en egen tråd.

Hej! Dag 0
Så glad att jag gick in och läste denna tråd. Igenkänning och lättnad att det inte bara är jag som har det såhär. Vet ju att det är massor med människor som har problem med alkohol och kämpar, men ändå känns det som ett sånt jäkla misslyckande, svaghet, ”alla andra klarar det”. Är också en mamma med man, två barn, stressigt jobb och ett riskbruk av alkohol sen tonåren som framförallt eskalerade när jag var i början av karriären och i en bransch där tokmycket alkohol var normen. Med familjelivet kom fredagsvinet, lördagsvinet, ensamvinet mitt i veckan för att det är stressigt just nu...och en och annan totalbläcka. Förra sommaren efter en middag/fest med vänner och barn som för min del slutade i total katastrof bestämde jag mig för att sluta dricka en gång för alla. Fick gå och lägga mig superberusad med barnen vakna hemma hos mina vänner efter en flaska bubbel och en flaska vitt. Kände mig inte som årets mamma direkt. Skämdes som en hund och pratade ut öppet och ärligt med de nära (tur!) vänner som var med. Min man var också väldigt snäll och glad över mitt beslut framförallt. Det gick väldigt bra ett tag och jag kände mig gladare och starkare än på länge. Mindre ångest i vardagen. Började yoga mer, träna, laga godare mat. Men nu sen i våras har jag haft ett par rejäla snedsteg och även druckit ”i smyg” på uteservering själv och låtsats som att jag kan hantera det. I går var det dags igen, ”unnade” mig ett undantag med en person som jag visste skulle acceptera det även om hon vet att jag försöker vara nykter. Hon har själv svårt med alkoholen. Hände inget särskilt. Middag med för mkt vin så lite suddigt på slutet men den besvikelse och sorg jag känner idag gjorde att jag gick in här för att ta nya tag. Ska prata ordentligt med min man också idag. Jag känner mig motiverad men rädd för att misslyckas igen. Var så säker på att jag skulle klara det sist med. Har några situationer i närtid, middagar, där jag kommer att sättas på prov. Just nu känner jag mig bergsäker på att jag ska klara det men sen sitter man där med vinlistan och vacklar. Glömmer av allt jag lovat mig själv och familjen. Oj, detta blev en mindre roman men skönt att få det på pränt.

Visst är det skönt när man slipper vara bakis eller ha det där bakgrundsbruset som stressar en till vansinne!

Jo tack, helgen har varit bra. En seg helg där inte så mycket blivit genomfört, men det får vara så ibland ? Inget sug här heller, har däremot upptäckt beteenden hos mig själv som inte bör få löpa fritt då det skulle kunna utlösa någon slags ”fuck-it-effekt” ha ha.

Det är otroligt skönt att inte dricka alkohol varenda kväll! Note to self... I lördags blev jag bortbjuden till vänner jag inte träffat på länge. Jag orkade inte diskutera kring alkohol så jag drack lite vin till maten och en drink. Ingen av mina vänner dricker särskilt mycket så att hålla det på en måttlig nivå med dem är inte svårt. Igår var det tillbaka till noll strategin. Jag har haft en bra, vilsam helg och trots mitt lilla "fall" känner jag mig nöjd. Och helt övertygad om att just idag är jag nykter!

Soliga kramar till er alla därute ?

dokumentärer och andra liknande program går jättebra. Gillar deckare skarpt och plöjer igenom alla gratiskanaler men sorterar rätt friskt :-)) Det är just nyheterna som inte funkar och, som sagt, jag har hört fler som upplevt samma sak. Kan det vara att nyheterna riktar in sig på tråkiga saker och det har jag ju fått nog av under min aktiva tid ?

Efter skilsmässoköret med åtföljande PTSD försvann tyvärr koncentrationsförmågan såpass att jag inte kan hålla koncentrationen för att kunna läsa böcker. Men det är ju en annan sak.....

Som gubbe får jag väl räkna med lite krigsskador efter ett stundtals tufft liv !

Väldig energi (varvad med mega-vila i perioder) så skönt! Knappt hinner jag in här men hänger med bland alla er jag känner och försöker peppa några jag inte känner. Men NU är den överskriden och kudden ropar. Tack T kram och godnatt kompis ?

...trots allt.
Vet inte vad det beror på, kanske för att vi höll oss hemma den här helgen, och städade...i fyraochenhalvtimme.
Jo vi mår bättre när vi har fått rensa av lite, vill inte leva i en smutsig misär.

Vill inte att det ska slå upp ett moln av hundhår när man sätter sig i soffan, och de små tunna hårstråna sakta kilar in sig i näsborrarna och irriterar, vill inte att teven och fönsterluckor ska vara fyllda av små handavtryck av en liten bebis.
Det ska inte fastna matrester under strumporna i köket, eller när de torkat blir små vassa projektiler som sätter sig i fötterna, ja det finns en massa saker som kan irritera en ordentligt när man inte får ha det som man brukar.

Idag på söndagen blev det en heldag ute och röjde i vegetationen, rev bort det sista av rabarberna som blivit mjuka och trista, ställde dit några krukor med tomater som stått lite illa till undanskymt, de klena grenarna fick nog mycket stryk men de dignar av fina gröna snart röda tomater, här får de mer sol och skydd av muren.
En stor fem kvadratmeter gul fläck vittnar om var spa’t stått på gräsmattan, vi har nu ställt den på plats, men lyckades krascha ena hörnan på den när vi skulle vrida runt den 90’, så frugan fick dånspatt.
Inte lätt att vrida den runt på reglar fyra starka karlar och när vi väl fått fart på den så var den svår att stanna, smack!
Tog bort sju åtta plantor med kärleksört och tre stora kaprifoler som stått vid den numera rivna muren invid uteplatsen, och den var vi glad att vi slapp riva själva, två ton betong och sten, hantverkaren slet i två dagar och fick beställa hit en container, det borrades febrilt med den hyrda bilmaskinen.
Sedan klippte jag bort de körsbärsgrenar som hängde över på vår tomt från grannens sida.
Det blev sju byggsäckar i bilen till återvinningscentralen, har fortfarande små frökapslar kvar i hårbotten.

På sena eftermiddagen fortsatte jag mecka med grabbens gamla bil, jag är ganska bra på motorer, men inte dagens moderna motorer, min kunskapsnivå ligger ca 30 år tillbaka.
Visste ni att det inte finns en förgasare längre, utan ett gasspjäll, och den är elektrisk och inte vajerstyrd.
Bensinen sprutas in direkt och allt styrs av en massa krånglande datorer och sensorer.
Och just en av alla dessa sensorer bråkar, ATM sensorn, den som känner av undertrycket mellan gasspjället och motorn, den skvallrar till datorn och den i sin tur bestämmer hur mycket/länge insprutningen ska gå.
Med ett instrument via ODB2 kontakten kan jag läsa av felkoderna och jag har en envis rackare kvar P0106.
Grabben har köpt hem både gasspjäll och sensorn, men båda verkar vara felaktiga.
Jag är envis men snart får jag ge upp, och det är inte bra för min självkänsla, jag brukar fixa det mesta.

Så vad har mer hänt under veckan, tja grabben har äntligen köpt en lägenhet, fyra kilometer hemifrån närmare de centrala delarna av vår lilla bygd, hans stresshormoner har varit på helspänn, men börjar nu så småningom gå över till glädje, han är förväntansfull och har idag gått på det stora möbelvaruhuset som alltid tidigare har hatat att åka till.
Det kommer kännas konstigt att vi snart blir helt ensamma i vårat hus, riktigt pensionärsvarning.
Vi kommer att fuska med middagarna när vi bara är två, och får ett rum ledigt som vi inte riktigt vet vad vi ska göra med, vi som alltid varit lite trångbodda i vår mening tidigare, huset är litet.

Vad mer har hänt då, jo under gånga veckan har jag löst tre riktiga surdegar på jobbet.
Ett problem har legat nere sedan dagarna innan midsommar, de andra lite kortare i tid men ack så allvarliga.
Jag har utmärkt mig lite i vårat team, de andra har givit upp men jag är som sagt, envis.
Vi har haft lönesamtal och visst fick jag en hygglig höjning, men de tog bort aktietilldelningen istället, bara för tjänster i chefspositioner numera, så nu blev jag sur och ska sälja av min del bara de har blivit utdelade först.
Inga stora summor, cheferna har redan tio gånger mer än oss i tilldelning, men det är en principsak.
Det är den stora skillnaden att vara anställd i ett utlandsägd företag, vi som får smutsiga händer är alltid utbytbara medan de på högre poster alltid skyddas och premieras, jag är i grunden en person med fackliga sympatier.
Min mormor startade en gång i tiden fackliga klubbar men levde en tid under ständiga trakasserier ifrån arbetsgivaren , så på något sätt ligger det i generna med arbetsrätt osv.
Men det är helt andra tider nu, men ränderna går aldrig ur, på båda sidor egentligen.

På alkoholfronten har det varit ganska lugnt, vi var på en sammankomst i fredags där vi träffade gamla utflyttade grannar, vi hade knytis och umgicks till sena natten.
De andra drack sitt vin men blev aldrig påverkade, det kändes rätt skönt för mig, jag var aldrig utanför sällskapet.
Vi skrattade och grät om vartannat, ena grannens mamma dog bara två dagar innan men hon kände att hon behövde träffa sina ”riktiga” vänner som hon kan vara sig själv med för en stund.
Hon hade skrattat under så många timmar att hon hade glömt att hon hade sorg, det kändes skönt sade hon.
Och det gjorde mig gott att jag kunde bidra till det, för mycket sorg söndrar det egna livet.
Hon berättade att hon låg i en säng bredvid sin mamma på hemmet och höll hennes hand medans de sov, hon vaknade klockan två på natten av handen kändes kall, och då var det över, hennes liv.
Fint ändå att mamman hade mänsklig kontakt ända in i slutet, sorgligt men ändå naturligt på något sätt.
På lördagen när jag och frugan hade städat klart och satt oss i soffan så sade hon, nu har vi väl ändå förtjänat oss en GT, jag fick en virgin men för första gången tyckte jag nog inte att den var speciellt god, besk och alltför söt på en gång, och nej jag ville inte få en till.
Ett stort 75cl ölglas fyllt till bredden med friskt klart kranvatten och massor av is blev min dryck för resten av lördagen, min kropp behövde ersätta all vätskeförlust som jag svettas ut under städningen.

Kvällens favoritlåt i lurarna från Spotify är ”Brother Louie” med gruppen Vize, en gammal låt som fått en renässans i nyproduktion, och den är fortfarande väldigt bra, ett utmärkt låttips som just nu beskriver mitt tillstånd.

Sov gott världen, syns i morrn!

Berra

Jag har ju inte projekt av Torns kaliber här i stan utan mer lite röj och rens och städ, och idag matlagning för middag med både syskon och lite släkt. Vi fick med oss ett barnbarn hem, vi skrattade i hissen upp att det alltid är lite överraskning vem man kommer hem med. Vi är glada att kunna vara med så mycket i de små barnens liv. Förtroenden Att de litar på oss.
...
När mina fantasier rasade som värst angående mitt liv i nedåtgående spiral funderade jag ibland över livet som skild, kring 60. Med alkoholproblem..Jag kunde spela upp bilder av hur barnen skulle ringa och höra att jag hade druckit. Att det skulle finnas dagar då de hellre skulle avstå. Och hur jag på så vis hade lämnat dem där. I fantasier och oro eller avstånd. Då- om inte förr brukade jag tänka att jag skulle vara tvungen att sluta, innan alla de där förtroendena förbrukats.
Ibland handlade oron om att jag redan var sjuk, i nån allvarlig cancer som skulle avslöja
Mina promenader till jobbet en del måndagar var som att gå i dy.
Jobbade ofta sent pga jag var ju ”efter” med så mycket.
Så stressad efter lång dag att det kändes självklart att ta ett (två) glas på vägen hem och möta upp min man på vägen, så trevlig och skönt att slippa laga mat... På kvällen hade jag fyllt på med 2 glas bakom blomkrukan.
Vaknat med den välkända lätta ångesten.
För sent, för trött, för stressad (igen ) Och sen varianter på dessa kvällar,

Men nu blev det inte så. Därför att detta inte fortsatte. Och inget blev så som jag varit mest rädd för.
?

Jag har skrivit en del om energi de sista här på forumet och kom att tänka på dig.? Du verkar ha fått ett riktigt energipåslag den senaste tiden och är ständigt på väg och i gång med en massa saker hela tiden. Knappt så du hunnit skriva ” jag är nykter i dag” här.?

Ha det bäst.?. Kram

Jag valde strategien att vara ärlig med allmänsjukvården om att jag jobbar på att inte dricka A. Då detta samtal ägde rum hade jag inte brukat mer A än vad en AUDIT hade konstaterat som ett normalt drickande. Men jag fick ändå ett nej. Jag fick uppmaningen om att söka mig till beroendebehandling innan fortsatt ADHD utredning.

Men jag är tålmodig, har inte avsikt att bruka A och nu har jag ett skäl till att inte längre dricka. Jag ger mig inte förrän jag har fått en utredning. Helt enkelt för att jag har grava svårigheter att koncentrerar mig även fast jag är nykter en längre tid.

Tycker dock att det är lite surt att vården behandlar de som har förmodad ADHD och samtidigt missbruksproblematik på detta sättet, då det är så tydligt för mig att A är en självmedicinering. Kan dock har respekt att missbruk kan leda till att det är svårt att objektivt bedöma om patientens problem beror på A eller en uppmärksamhetsstörning.

Men för de som läser detta och känner igen sig. Det är bara bita i det sura äpplet och nyktra till så har ni större möjligheter till en utredning.

Hej, jag svarar dig här i din tråd. Jag säger som Andrahalvlek, stötvis. Första perioden var just där du är nu, vid 3 veckor ungefär och det höll i sig ett bra tag. Främst var det att min sömn blivit såpass bra så jag orkade göra saker. Tex fixa med huset och åka på fisketurer. Motivationen var inget vidare, men när jag väl satte igång att göra saker så kändes det bra, och framförallt, efteråt. Yes, det här gick ju bra liksom, och var kul. Det gav mersmak och motivationen växte mer och mer till att fortsätta att göra saker. Efter detta har jag haft små dippar ibland, men min energi och motivation blev stadigt starkare ju längre tiden gick. Dipparna berodde nästan uteslutande på att jag började tänka för långt framåt. Hur blir det till påsk, till semestern osv. Med facit i hand så är det totalt meningslöst att tänka hur man känner framåt i tiden. Det går inte föreställa sig hur bra man mår och hur man absolut inte vill dricka något. Inte känna någon som helst längtan efter alkohol. Det bara blir så.? I alla fall så blev det så för mig.

Så du kan vara lugn, du kämpar på jättebra och allt löser sig, det gäller bara att inte tro att man minsann klarar att ta ett glas. Det är inte värt risken.

Kram. ?

Vi har aldrig alkohol hemma, och det har hänt att jag lyckats vända.
Den tvångsmässiga besattheten som då kommer över mig är dock oerhört svår att stå emot.
Har många vänner jag skulle kunna ringa, men i det läget är det enbart samtalet inom mig själv som kan göra skillnad.
Tacksam ändå över att mitt problem började på allvar först då barnen flyttat hemifrån.
Jag är aldrig ute och gör bort mig heller för den delen, lämnar knappt mitt rum, så det är inte särskilt kul. Bara en längtan efter ett momentant utslocknande.
Låter helt sjukt, jag vet.
Hoppet att bli fri finns.
Återkommer när jag läst böckerna.
Var rädd om dig du med!
Vänliga hälsningar Qvarts

Jag tror det är helt normalt att tänka så. Själv hade jag påsken som ett hägrande datum när jag skulle skåla i allt jag kom över... (jag slutade 6 januari). I hyfsat god tid innan dess så tog jag nytt beslut om sex månader och när påsken kom skålade jag i jag-minns-inte-vad-alkoholfritt men härligt var det, och ingen stor grej. Snart har det gått nio månader och nu tänker jag visst på alkohol då och då pga det präglar mitt liv mycket att INTE dricka, men är aldrig sugen och saknar det inte. Fördelarna är så ofantligt många, och blir bara fler. Jag är säker på att det gäller dig också! Kram ?

Vad glad och rörd jag blev, tack ❤️ Och du går verkligen i mina fotspår på allra bästa sätt. Ju fler vi är som stöttar och peppar desto fler kan vi nå ??

Kram ?

Inspirerande att läsa, och jag delar din glädje över nykterheten. Och välkommen Astrid K, bra att du hittat hit där man kan få så mycket stöttning och tips. Starta gärna en egen tråd så kan du ha den som dagbok sen, själv startade jag ingen tråd förrän jag varit nykter tre månader och nu i efterhand önskar jag att jag gjort det dag 1 för att ha min resa samlad på ett ställe.

Min energi har kommit stötvis tycker jag. Rätt snabbt fick jag lust och energi att tex städa klädkammaren. (Sådant hände typ aldrig när jag drack.) Men efter två timmars städande tog all energi slut ?

Tänk att tröttheten är bra, det betyder att kropp och hjärna lägger all sin energi på att läka ??

Kram ?

Jag har druckit. Mer än va jag har talat om för min sambo. Jag har gömt vin och druckit ur cola flaskor.. jag får sådan ångest av detta. De va nån som skrev att de är skillnad på att vilja sluta och sluta. Men hur ska jag komma dit? Att sluta? Jag är så rädd för att dö eller bli sjuk ändå slutar jag inte...

Det har varit en mycket bra helg utan direkta tankar på alkohol, förutom att läsa här och lyssna på två avsnitt av Alkispodden -haha, men helt lugnt utan sug efter alkohol.

Det har varit en helg där fördelen med nykterheten varit så tydlig. Helgen gick i 180 - kalas X3, presentköp till alla, 2 matcher för barnen, lite tvätt och städ, hjälp med läxor. En helg som tidigare antingen varit bedrövlig för att man måste genomlida detta bakis, eller som en pina för att man tvingades till nykterhet, eller en stress för att hinna hem från en aktivitet så snabbt som möjligt så att man kan dricka.

Tack för dina frågor. Hur går det själv?

Ha det bra

Jag hoppas verkligen att jag kommer att tänka annorlunda framöver. Hoppas också på att min energi och motivation ska komma snart...är fortfarande trött efter tre veckors nykterhet. NÄR kommer energin tillbaka?

Du jobbar på jättebra med nykterheten.

Det bästa är att ta en dag i taget men samtidigt tänka att beslutet gäller ”inom överskådlig framtid”.

Min erfarenhet är att det är rätt lagom att ”ta om” beslutet varje månad. Du kommer att tänka annorlunda om nykterheten för varje månad som går.

Kram ?