Senaste kommentarerna i forumet

Hur mycket ska man berätta?

Till missbruket tillhör lögnerna och att stoppa huvudet i sanden. Till nykterheten tillhör ärlighet och sanning, mot sig själv och andra.

Men man ska inte berätta för berättandets skull. Man ska berätta om man behöver det för att få en inre ro av det. Annars behöver ingen veta mer än man själv vill dela med andra. Så tänker jag.

Det viktigaste är att ärlighet och sanning blir nya ledstjärnor i det nyktra livet. Tycker jag.

Så sug du på den karamellen ett tag till. Tids nog är den färdigtuggad.

Mycket handlar om att skapa nya nyktra vanor. Hur kan du ge dig själv fredagskänsla utan alkohol? Utan besök i en hotellobby?

Kram ?

Det ska jag lyssna på, jag vill gärna förbättra mig även om jag inser att diplomatkarriären är utesluten..

Lite mer tankar idag
Tänkte precis på att klockan börjar närma sig den tid på fredagen då jag i vanliga fall skulle ha förflyttat jobbandet till en offentlig miljö, typ hotellbar, där ingen jag känner lär dyka upp för att runda av stressveckan med några snabba glas vin i smyg innan jag åker hem till familjen. Oron sen över att det ska märkas av mannen som ska bli besviken och jag ska bli besviken. Så länge inget vet och säger det så finns det liksom inte. Och det som är lite extra jobbigt med detta nu är att jag inte erkänt allt för min man utan bara de fåtal gånger där jag inte kunnat dölja min berusning eller efteråt när min ångest varit för svår och jag behövt gråta ut. Vet inte om jag någonsin kan berätta för min man att jag gjort så här hela våren och sommaren. Det jag erkänt kanske får räcka? Och att jag nu är tydlig med att jag inte vill ha det så här mer och vill ha hans hjälp. Har inte druckit med honom eller gemensamma vänner alls på ett år.

Idag är jag i alla fall inte sugen på alkohol eller mitt fredagshemlighetsmakeri alls. Får bli godis istället ?.

Ha en fin helg!

Idag har jag varit sjukt trött från att jag gick upp kl 5.30 & kännt mig stressad.
Förvisso haft hantverkare som borrat i betong och härjat och jag tycker om tystnad ?
Men gått långa rundor med hundarna och tog en cykeltur & shoppade ett par nya jeans ? Rensat ut hela garderoben & fick ihop 2 sopsäckar med fina kläder som ska skänkas ?
Inget sug idag heller ??
Nu blir det hjärngympa med korsord och en kopp java ?
Önskar er alla en fin Frejas dag & helg ?
Allt gott

... är jag nykter, även om jag konstigt nog fick en flashback igår att ”imorrn är det fredag, då vill jag dricka vin” Som en utomjordisk tanke.
Det är oändligt många steg dit så det kommer inte att ske men helt klart var det en tanke sprungen ur stress och längtan att koppla av.
Så det ska jag göra i helgen. Vila, äta goda frukostar, promenera. Gå på stan. Träffa vänner och prata med min man som jag längtat efter, då han har varit bortrest. Tillbaka till min mitten efter en vecka som i centrifug. Där det lugnar sig. Där, exakt ska jag vara från klockan 17 idag tlll måndag morgon.
Och så ska jag skriva lite mer här. Apropå tillbaka till min mitten.
Njut av helgen, nykter. Kan inte tänka mig ett värdigare sätt att leva sitt liv. Kram ?

Snart kommer du börja känna fördelarna, att detta är något du gör lika mycket för dig själv som för din familj. Att få njuta av livet utan skam och skuldkänslor är så mycket värt. En dag i taget, du har kontrollen.

Jag tycker inte alls att man är en hemsk människa för att man har en beroendeproblematik. En sak som alkoholen gör som jag tycker att det är viktigt att veta är att den tar över hjärnans belöningssystem. Det gör att när du inte fyller på med alkohol så känns det som att något fattas. Inga klassiska beroendesymptom, så det är lätt att missa kopplingen. När du sen dricker släpper oron/deppigheten/tristessen för stunden, och man tror man mår bra av alkohol, när vad som egentligen hänt är att den lindrar beroendesymptomen som den själv skapat. Sen kan det vara så att om man redan dricker varje dag så kan man behöva professionell hjälp i början. Mycket ny beroendevård går inte ut på att man måste sluta helt, utan att man ska få kontroll över alkoholen. Jag tycker du ska ta kontakt med sjukvården och be om hjälp. Du har inget att skämmas för, tvärtom, du är klok som redan nu förstår att det är allvar. Angående terapi och att gå vidare, jag tänker att vissa händelser går inte att bli helt fri från, de kommer alltid påverka en, men det går att ha ett bra liv ändå.
Ta hand om dig och häng kvar här!

Härligt! Det behöver inte alltid vara så avancerat att hålla sig nykter. Det är ju bara att låta bli att dricka helt enkelt.
Kram ?

Skrattade åt din Se Klart. Vissa dagar vill man verkligen kasta i återvinningen... så sant. Sen får man dåligt samvete för man borde vara tacksam att man lever, ha.

Är inte så besatt av resan den här gången och det känns rätt skönt. Jag dricker inte och that’s it. Orkar inte läsa om Annie Grace & Co eller lyssna på podcasts eller se dokumentärer. Kanske blir det mitt downfall men det är vad som känns rätt för mig just nu. Jag gör annat helt enkelt.

Jag vet att det inte kommer några större prövningar månaderna framåt så jag känner mig lugn och trygg för stunden. Hittar tillbaka till mig själv och vad jag gillar att göra och hur bra det känns utan alkohol i kroppen.

Förkylningen börjar släppa mig om sitt grepp. Skönt. Väntar svar på coronatest. Dock tror jag att det bara är en förkylning. Först fick jag panik. Va fasen ska jag göra när jag inte kan jobba? Men det har gått hur bra som helst. För min kropp var trött. Den behövde vila. Varit mycket ett tag nu igen.
Funderar mycket på det här med beroenden. Är jag en beroende personlighet? Om jag tycker om att jobba och mycket, är jag beroende av det? Om jag äter mycket, är jag då beroende av det? Blir lite knäpp av det här. Jobba måste man ju göra. Äta måste man göra. Dricka måste man göra.
Trivs bra som nykterist. Kanske vid vissa tillfällen så kan jag tycka att nu vore det gott med ett par glas. Men så tänker jag att jag tar ett par glas vin och då klöker jag mig. Fan så äckligt. Drack faktiskt på semestern. Inget jag tänkte på då. Och inte nu i efterhand, men köpte vad jag trodde var alkoholfri öl men det var det inte ? men kände inget av den så och inte heller att jag ville ha mer. Så fortsätter på mitt alkoholfria liv. Speciellt när jag ser anhöriga i min närhet som blir fulla. Och rent ut jobbiga? tänk att man varit där. Hur fasen tänkte man?! Men men, livet rullar vidare och det är väldigt bra att ta en dag i taget och ett steg i taget. ?
Härlig helg önskar jag er! Festa lugnt ?

Det är oerhört nyttigt och viktigt att ta sig tid att reflektera. Både över vad som händer med oss i nykterheten, och hur vi har betett oss historiskt i onykterhet.

Det handlar inte om att slå på sig själv för det som har varit. Det handlar om att vara sann mot sig själv och aktivt vilja göra annorlunda och bättre.

Att bli nykter är lika mycket en mental resa, som bitvis är smärtsam men överlag är den nyktra resan helt fantastisk!

Du jobbar på jättebra!

Kram ?

Ps. Jag kan rekommendera podden ”Snacka snyggt” som tipsar om hur man kan vara tydlig, samtidigt som det landar bättre hos mottagaren.

Trött av för mycket jobb framför datorn på kvällar/nätter. Sa en alltför vass sak på ett avdelningsmöte på jobbet. Vet att min chef tycker att jag är för konfrontativ och outspoken ibland och idag brast det. En kollega som frågade hur det var med mig efteråt. Fick mig att tänka på alla dumma saker jag sagt och gjort på fyllan genom åren i tron att jag varit rolig eller smart. Så många som har blivit ledsna när jag skämtat på deras bekostnad eller ”spetsat” till det. Har också framfört många åsikter som jag har svårt att stå för dagen efter. Hoppade i alla fall över jobbmiddag/drink igår kväll vilket var himla tur med tanke på hur nere jag känner mig idag ändå. OM jag i det läget hade druckit vet jag hur mycket och hur förstörd jag skulle varit idag och dagarna av ångest som skulle följt.

Snart helg och lite mer vila, det gör nog gott.

Precis så säger Annie Grace, att vi ska sluta med att försöka sluta dricka för att vi känner oss tvingade. För att istället komma dithän att vi tänker och känner ”jag får dricka om jag vill, men vill jag verkligen det?”

Kram ?

Nu har det gått 22 dagar och det "rullar" på bra.

I natt har jag sovit ganska ok och det känns skönt. De flesta nätter har jag svårt att somna, är lättväckt och sover oroligt. Det kan vara en biverkning av min medicinering. Men jag tror även det kan bero på att jag nu inte dricker alkohol. Alkoholen har tidigare gjort att jag somnat på stört.

Fysiskt så känner jag fortfarande att min kropp är piggare.
Jag brukar ha eksem i hårbotten och detta har också blivit mycket bättre. Hoppas det fortsätter så.

Ha en fin fredag och helg!

Idag får jag dricka liten vin!
Men lustigt nog är jag inte alls sugen på det.
Nä jag fattar klockan är halv 7 på morgonen, klart jag inte vill ha vin NU men under veckan har jag ändå tänkt, att på fredag, då får jag! Och nu tror jag inte att jag vill

Jag vaknade i morse och bara kände mig så utvilad, fräsch, glad och INTE unken och bakis. Så tänkte jag på imorgon bitti, hur jag kommer att må då, efter kvällens 2 eller 3 glas vin och det lockade verkligen, verkligen inte!
Nästa tanke var att om jag inte dricker ikväll tar det ju en HEL vecka innan jag "får dricka" nästa gång, eftersom jag bara ska tillåta mig alkohol när det är helg..
Och tredje tanken som snabbt följde var "jaha så vaddå".

Alltså detta är ett mindre mirakel! Så här har jag typ ALDRIG tänkt/känt/resonerat förut.
Det är verkligen kors i taket nu.

Det känns som att idén om att inte sluta dricka totalt funkar bättre för mig än att bara lägga av.
Det som är förbjudet lockar mig mer än det som är tillåtet ibland. Nu känner jag ingen stress eller press eller panik.
Jag vet, att om jag vill, kan jag dricka tex ikväll. Vill jag inte kan jag göra det nästa vecka. Eller låta bli.
Lugnt och fint.
Det känns fantastiskt.
I kylen ligger 2 alkoholfria GT och är redo om jag vill unna mig nåt gott och mer hälsosamt ikväll.
Jag är redo. Hoppas ni är redo med.
Trevlig helg på er där ute!

Hoppas allt är bra med dig!

Kram

Först vill jag säga att det är ett väldigt bra steg att börja skriva här. Du är så ung, men redan har du ett risktänk. Oavsett om du väljer att fortsätta att dricka i den omfattning du gör, så kommer det förr eller senare att få konsekvenser. Din kille kommer att börja ifrågasätta och vilja se förändring. Och det är ingen kul känsla eller situation att hamna i. När dina nära börjar se på dig på ett annat sätt, att de blir oroliga när du dricker. Hur tänker du på framtiden? Hur vill du leva och vara? Fundera på detta och försök att låta din kropp och hjärna vila från alkoholen ett tag bara för att kunna ta ett nyktert beslut om hur du vill leva ditt fortsatta liv.
Ta hand om dig - du verkar vara en fin människa som inte ska behöva gå i din mammas skugga<3.

Klarade av denna dagen också

Hej och tack för ditt svar. Problemet med mig är att jag inte riktigt kan se den stora befrielsen med att vara nykter, eller se den, jag har svårt att acceptera att 'bara' vara nykter. Jag gillar inte Den känslan. Jag vill ha mer och jag vet att jag kan få mer (känslomässigt/psykiskt) om jag är onykter (vilket jag förstår inte är sanningen heller men ändå så gör jag det). Gör det mig till en hemsk människa? För det är så jag känner. Förmodligen handlar det väldigt mycket om självförakt tyvärr. Jag har tänkt många ggr på att ha en vit vecka, men inte ens det klarar jag, för jag vill inte? Men samtidigt så vill jag?

Det låter förmodligen väldigt omoget och ja, så är det nog, men samtidigt så har jag förstått någonting med min alkoholkonsumtion eftersom jag valde att skriva här. Jag känner att det är av Fel anledning jag vill dricka, jag vill dricka för att vara normal, mitt normala jag, det är rätt sjukt nu när jag skriver det.

Det känns väldigt tråkigt att ha ett liv utan någonting, och det i sig förstår jag låter/är väldigt tragiskt. Jag vet inte. Jag dricker nu ikväll och har gjort det dem senaste månaderna. Varje dag, inte mycket, men ändå lite varje dag för att (som du skriver) förmodligen fly och bli bedövad.

Angående min mamma så har jag gått i så mycket terapi, och hos så många olika. Det känns som att det ligger hos mig, att jag inte kan acceptera saker o ting.

Oavsett, tack snälla för ditt svar. Jag uppskattar det verkligen <3
Massa kramar!

Tycker det går bra, inget sug alls & glädjs åt dessa dagar ? En dag i sänder ?
Trött som ett helt ålderdomshem från lunchtid men å andra sidan vaknar jag ca 6 så det är inga konstigheter, tar mig en meditation & sen försöker jag hålla mig vaken till ca 22 innan man stupar i loppelådan ?
Allt gott ?

Jag är ensam hemma ikväll, min man är med kompisar på puben. Har jobbat en del och kollar nu på tv med en alkoholfri dricka på bordet. Och, ja, Kennie det får mig att känna mig avslappnad - så varför inte göra det till en god vana (eller det är det nog redan). Ganska skönt att vara ensam ibland så jag slipper vara social och bara grotta ner mig här i forumet.
Har haft ont i huvudet till och från en längre tid, fick ta en Alvedon imorse. Kommer inte ihåg när jag tog en värktablett sist - inte ens dagen efter en festkväll. Jag har varit utomhus, druckit vatten och ätit och sovit okej. Var kommer denna huvudvärk ifrån? Sist jag hade en sån långvarig huvudvärk var när jag slutade dricka kaffe - fast då var den sju gånger värre. Hoppas den går över snart. Beror det på att jag slutat dricka? Det är ju trots allt snart en månad sedan...
Andrahalvlek - så tråkigt att din pappa gick bort så tidigt! Den förbannade alkoholen! Jag vill verkligen inte heller trampa i min fars fotspår. Hellre i min mammas - hon sökte hjälp och har nu varit nykter i 17 år. Men jag är fortfarande inte säker på om jag kommer att ta beslutet att aldrig dricka igen - jag är dock helt säker på att jag ALDRIG vill dricka som jag gjort i perioder. Det är förödande för både kropp, själ och relationer. Liksom det att gömma alkohol och smygdricka i tron att ingen ska märka. Det vill jag inte tillbaka till!

Jättebra att du funderar över hur du dricker. Har du fått bearbeta det jobbiga du varit med om? Det låter ju som en sorts flykt, att vilja bli lite bedövad. Och det är lätt att trappa upp när det får grepp om en, det är verkligen en varningssignal när man börjar planera för hur man ska få dricka.. Sluta drick under en bestämd period, till exempel tre månader som de rekommenderar på Alkoholhjälpen, och läs på mycket om alkohol under tiden. Sen kan du ta ett nytt beslut. Tror du har enormt mycket att vinna på att ta tag i detta innan det hunnit gå längre, det blir bara svårare ju längre tiden går. Berätta om din oro för din kille också tycker jag. Att vara nykter är en stor befrielse. Ångest skapad av alkohol försvinner, vardagsglädjen kommer tillbaks, livet börjar glittra igen.. Styrka och värme till dig!

Hej och välkommen! Känner igen mig i mycket av din resa, har druckit ungefär som du, och är nu nykter sen fem månader. Och det är verkligen en befrielse, bra trådnamn! Jag har precis som du varit hungrig väldigt ofta.Trodde jag behövde förmiddagsfrukt, mellanmål och kvällsmacka utöver de vanliga måltiderna. Bestämde mig för att bryta den vanan och upptäckte att det tog ungefär två veckor, sen slutade jag vara hungrig i tid och otid. Tar ett glas vatten, the eller kaffe istället, det funkar jättebra. Och unnar mig vissa kvällar en rad mörk choklad minst 70% kakao. Känner en stor frid i att min kropp inte hela tiden kräver något. Jag älskar mat och äter alltid god frukost, lunch och middag, men jag har blivit av med den hetsiga hungern du beskriver. Kanske inte är läge att förändra just i början av nykterheten dock, men det kanske kommer av sig själv sen, det ena hälsosamma valet leder liksom till det andra..

Starkt att bryta mönster som säkert präglat ditt liv. Och fint med stjärnfallet... Angående att ta en alkoholfri drink så tänker jag att det är något man kan fortsätta med med gott samvete. Att sätta sig i lugn och ro med något gott att dricka är ju inte förbehållet alkoholkonsumenter. Precis som kaffe blir även en alkoholfri dryck en symbol för att man unnar sig en stunds vila. Och gör man det alkoholfritt tycker jag att det är en god vana.

Jag är en tjej på 26 år. Varit med om en del skit i livet, en mamma som var alkoholist hela mitt liv och som tog sitt liv när jag var 18. Jag har pappa och syskon, så stöd har jag. Men detta vet inte dom om, mina alkoholvanor.
Jag tror och känner att jag har problem. Jag tänker ofta, varje dag, på hur jag ska bli berusad, på vilket sätt, vad ska jag säga så att vi kan gå ut och ta den där ölen. Jag blev nyligen sambo med den finaste och snällaste killen jag någonsin träffat men jag märker nu att mina alkoholvanor är något jag skäms för..
Tidigare har jag levt själv och kunnat göra vad jag vill, men nu, han märker ju att jag vill dricka i stort sett varje dag men han tar det inte så allvarligt för jag blir nästan aldrig full eller beter mig illa.
Samtidigt så är jag väl medveten om att man kan ha problem ändå utan att bete sig så eller bli för full. Och det är väl där jag är.. Jag vill dricka varje dag, eller nej, jag vill inte dricka, jag vill ha berusningen (om än bara lite) varje dag, och jag tror att det är ett problem. Jag ville bara skriva av mig efter att jag läst alla starka människor här, tack.

Så bra skrivit// Strulan