Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen till gemenskapen här på forumet. Du är inte ensam om dina funderingar. Vi är väldigt många helt vanliga människor som tänker i samma banor. Alkolism är en sjukdom. Vi som inte blivit sjuka men känner symptom är fler än du tror. Bra att du tog steget och skrev ett inlägg.

Mitt liv är rätt så intensivt men jag är också rätt bra på att stänga av motorn och logga ut. Vara lååångt från jobb och stress på bara några minuter. Men fortfarande har jag ofta fullt upp, och har mycket att hinna med. Och det gör jag. Men HUR orkade jag mitt liv, när jag drack som mest? Det övergår förståndet. Jag minns så många trötta dagar, kvällar och inte minst morgnar. Släpade mig upp. Huvudvärkstablett och smink. Känna mig svullen och mosig.
Jobba hela dagen och hem och stressa ner med 2-4 glas. Inte varje dag, vill jag skriva. Men mot slutet var det varje dag. Och även om det var vatten till maten så var det 2 glas vid tvn. Eller ute med vänner.
Och ändå har jag presterat, iaf aldrig sjukskrivit mig. Som en soldat, kamma mig och stövlar på.

Den stora skillnaden är inte att jag gör så mycket mer idag, iaf inte när det kommer till jobb. Men jag har tid att vila, gräva, plantera, lyssna på ljudbok. Ringa mamma, höra på riktigt hur barnen har det. Inte stänga av, inget ”jag orkar faktiskt inte”. Jag orkar, det är vad jag gör.
Men inte med tusen säckar på ryggen. Jag orkar med ganska lätta steg. Ibland är allt skit med mitt jobb, konflikter och irriterande människor och konstiga beslut.
Men då kan jag stänga av. Som att det inte angår mig, inte känslomässigt.
Jag vet inte om detta kan kännas igen av andra men jag är fascinerad över hur jag liksom har ett skydd, en sköld mot sånt som inte är så himla viktigt, som att jag fått en förmåga att sortera, som en bonus-present. Så tacksam för det!
Nu straxt i stan och konferens imorgon. Kamma mig och stövlar på, men min inre soldat chillar.
Kram kämpar-klubben och tack för allt ni delar ?

jag går varje dag och är rädd för att någon ska vara arg på mig, för att något jag gjort på fyllan ska komma upp till ytan som jag förträngt eller döljt. Att jag då ska backa i min utveckling...att livet inte får vara bra utan de finns alltid motgångar emot mig! Jag är rädd och känner mig ensam i mina tankar... jag vill bara glömma tiden som varit och önskar jag kunde nollställa hela världen. Varför bryr jag mig så mycket om vad alla andra tycker och tänker om mig, varför tror jag att alla diskuterar mig vid matbordet och vill reda ut varje sekund av mina misstag om dem
Stämmer eller inte. Rykten.

Brukar tänka på det under mina morgonpromenader. Tacksamhet! Över att jag lever. Över mina barn. Över morgonen som doftar efter nattens dagg. Över min kära följeslagare, min hund (katten bor fortfarande hos maken?). Och över att jag vaknar och somnar nykter varje dag nu.

”Gratitude” blir min nästa tatuering. Tid bokad??

Min själ mår bra av nykterheten och det är det som håller mig kvar. För det är uppror bland känslorna och det kan vara svårt att hantera för mig utan att ta till alkohol.

Kroppen mår också bra utan alkohol. Jag orkar massor mer än tidigare och vågen visar minus 10 kg. Bonus?

Tittar lite på jobb, men det är ingen brådska?Måste rida ut min privata storm först och jag tror att det kan bli rätt segdraget det här.

Och jag har ju en till sak att vara tacksam för kom jag på?Min lilla röda bil som kom igår?Tog det ut till kyrkogården för att ”prata” lite med mina föräldrar. Fick tyvärr inga svar på mina frågor så jag tror att de menar att jag skall försöka luta mig tillbaka och ta det lugnt.

Så jag försöker att ta det lugnt?

Kram?

... i varför det braiga så småningom slår över och stannar där. Du vill inte dricka, skriver du i ditt första inlägg. För mig känns det nu så länge sedan jag drack att jag faktiskt har svårt att sätta mig in i längtan efter ångestdämpande med hjälp av alkoholen- som sedan ger MER ångest.
Finns inget bra med det. Men det är ett kämpande i början, ibland tror man att nykterheten är något man fått för sig.
Så ta fram dina topp tre värsta fylle- minnen och gnugga in dem lite extra. Så vill du inte fira varken tisdag eller födelsedag, är helt säker på det! Kram ?

Känner att jag behöver vara engagerad varje dag för att klara av detta. Inte alls för mycket svar om programmet mer ett klargörande. Ja jag kanske behöver en rådgivare. Men tänkte klara av fas 1 först dvs bli av med abstinensen avgiftningen innan jag börjar. Tacksam att detta forum finns och jag hoppas att det kommer hjälpa mig. Tänker att om jag går in varje dag är det större chans att jag klarar avser än att behålla mina tankar för mig själv. Det hjälper mig mycket att jag får svar i tråden att jag inte är ensam för i det verkliga livet offline känner jag mig väldigt ensam och det är jobbigt.

... att börja skriva, även om du läst här, så var det för mig också.
Jag känner igen väldigt mycket i det du skriver, främst att välja bort grejer pga tråkiga (inget vin) samt kunna gråta om min man glömt köpa ?
I helgen missade vi Systembolaget för tredje helgen i rad (knytis mm åtaganden). Så allt förändras. Till det bättre livet.
Du låter väldigt trygg och säker i ditt beslut. Då är mycket ”vunnet” men jobbiga dagar kommer förstås. Dock har jag aldrig varit med om någon så jobbig nykter dag, som bakis-dagarna. Vad bra att du är här! ?

Jag har läst här i forumet under de senaste månaderna och för två veckor sen tog jag beslutet att inte dricka alkohol. Jag är på 16e dagen nu och jag tänkte att det var dags att börja skriva lite här också. Min tanke är att uppdatera lite då och då hur det går och förhoppningsvis få och ge lite pepp på vägen. :)

Varför slutade jag? Jag har nog vetat i många år hur det ligger till, att jag faktiskt inte kan hantera alkoholen som andra kan. Innan jag slutade lyssnade jag på flera ljudböcker av nyktra alkoholister och det var först då det slog mig att de tankar jag har brottats med inte är normala. Det är inte normalt att oroa sig över om vinet ska räcka till mig och hålla stenkoll på hur mycket de andra egentligen tar. Det är inte normalt att ständigt sätta upp regler för sitt drickande och framför allt inte att alltid bryta dem (förr eller senare). Det är inte normalt att nästan bli gråtfärdig när jag inte får vin en kväll jag hade förväntat mig att få det (exempelvis att sambon glömde köpa med sig på väg hem). Alkoholen har helt enkelt haft en otroligt central plats i mitt liv, utan att jag egentligen insett det. Nu inser jag också att jag undermedvetet valt bort aktiviteter, eller sorterat dem som "tråkiga", utifrån att det inte serveras alkohol där.

Beslutet att sluta dricka alkohol har vuxit fram under det senaste året. Innan dess kunde jag absolut inte föreställa mig ett liv utan alkohol, så tråkigt jag tänkte att allt skulle bli då! Det var helt otänkbart. Jag har alltid firat framgång och glädje med alkohol, så jag förstod inte hur jag någonsin skulle kunna fira något om jag inte "fick" dricka alkohol. Hur som helst. För ett år sedan drack jag vid ett tillfälle alldeles för mycket. Det hade hänt förut, men den här gången hände det i ett sällskap jag tidigare svurit att jag INTE skulle bli för berusad tillsammans med. Skammen dagen efter, ångesten och den både kroppsliga och mentala tröttheten var enorm. Det tog minst en vecka innan jag började känna mig någorlunda återhämtad.

När jag vaknade upp lovade jag mig själv att aldrig mer dricka så att jag fick minnesluckor. Om jag återupprepade beteendet skulle jag ta till metoder för att kontrollera mitt drickande. I första skedet tänkte jag mig att jag skulle använda en app för att hålla koll på antal glas och promille.

Sedan gick det helt okej fram till i somras, jag drack men inte så pass mycket att jag hade några större minnesluckor. Då en dag hände det IGEN.

Sagt och gjort införde jag systemet med appen. Jag beslutade mig också för att OM jag misslyckades att kontrollera mitt drickande en gång till, då är det dags att sluta helt. Det gick bra till en början, men för 16 dagar sedan hände det på nytt. När jag vaknade den morgonen var jag säker på att jag aldrig mer vill må så igen. Aldrig mer ha bakisångest och minnesluckor. Slösa bort minst en hel dag på dåligt mående, ibland längre än så eftersom ångesten hänger kvar. Sedan den dagen har jag lovat mig själv varje morgon att den här dagen ska jag vara nykter, och hittills har jag hållit mitt ord.

Jag tänker att jag kommer använda den här tråden lite som en dagbok och skriva av mig både om hur det går och om andra tankar som dyker upp längs vägen.

Själv då?

Halloj!
Det går bra, hunnit träffa en ny och brutit för att nu börjat dejta den jag var gift med?
Alkoholmässigt funkar det bra!! tränar, sköter jobb osv.
Ja vem sa livet skulle vara enkelt ?

Hej,
Vad beror depression och meningslösheten på?

Det blir förhoppningsvis bättre!

Tack för ditt svar, Kennie!

Det känns som det är precis samma ångest som jag haft men som jag bedövat med alkohol, och som försvinner för stunden när jag druckit, men förändrar ingenting på djupet. Och som istället isolerat och skapat problem.

Frågan är när/om en befrielse helt från alkohol infinner sig. Helt klart är att livet måste fyllas med något bättre.

Föreningar är en bra idé och läsa på forumet.

Du är så engagerad här, klok idé att kopiera och klistra in såhär, då har du allt på samma ställe. Kreativt!
Just idag mår du inte bra och känner att det är svårt att fokusera. Inte alls konstigt och precis som Kennie här skriver kanske bara låta dig själv vila.

Du hade en fråga om programmet här ovanför, hoppas det är ok jag svarar här. Det finns inget tid som programmet "ska" göras på, vi brukar tänka ca 10 veckor eller ca 3 månader, om man jobbar med en övning per vecka. Samtidigt är det så himla olika och alla hittar sitt sätt. En del gör hela direkt med alla övningar som finns där, en del gör kanske någon övning sen använder loggen och registrerar sin konsumtion och en del går in gör lite då och då när det passar. En del använder det i ett år, andra en månad och allt däremellan.

Om du vill kan du be att en rådgivare följer dig i programmet så kan du ha någon att fråga saker lite mellan varven och få stöd av där, om du skulle märka efter en stund att du jobbar bättre på helt egen hand kan du då säga att du hellre vill det.

Nu fick du mer svar än du kanske ville ha om programmet, hoppas det på något vis ändå blev hjälpsamt.

Ta hand om dig!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Välkommen hit! Ångest triggas som du säkert vet av alkohol, så när du blivit av med det fysiska beroendet tror jag du kommer må mycket bättre. Och som du säger, hitta något annat att göra. Vill du träffa folk finns det ju körer, föreningar, AA. Eller finns det någon hobby du slutat med som du skulle vilja ta upp? Skriv och läs mycket här och hitta inspiration!

Just nu behöver du kanske inte göra något annat än just vara nykter och lägga dag till dag tills du börjar må bättre. Det andra kan vänta tills du orkar, pressa dig inte att du ska prestera som vanligt. Som Andra halvlek skriver- Viktigast först-- vara nykter.
Programmet på Alkoholhjälpen är inte samma som 12-stegsprogrammet. Jag uppfattar det som att man jobbar igenom en del i taget i egen takt. Bra att du har berättat för ett par vänner också. Håll ut, snart kommer du må bättre. Och slippa ångesten, den bleknar om man inte göder den med alkohol (som skapar ångest rent fysiskt i hjärnan, samt leder till situationer där man beter sig konstigt vilket också ger ångest...). Så mycket lugnare att inte dricka, saknar inget med det längre...

Jag är trött ont i huvudet ska göra skolarbeten men kan inte fokusera eller koncentrera mig. Pallar inte ens gå till affären pga ångest

tog bara campral vid två tillfällen idag för att testa skillnaden, tog även naltrexonet på em/kväll får se. känns bra...skall fråga om det är ok att ta campral endast 1ggr/dag dvs em precis då jag tar naltrexontabletten. campral sänker ju känslotaket rejält (eller är det naltrexonet månntro...?!) och det kan vara skönt att ha utrymme uppåt under dagen men sedan helt ok att minska känsloutrymmet på em/kväll då jag har mitt drickande.

'kl 22.45 - NOLL droppar alkohol so far idag!

ok jag såg till vara upptagen med folk hela dagen så dagen gick. började träna påfriskis igen, trappmaskin där man rör på armarna samtidigt, jag behöver det av många anledningar även övriga begynnande krämpor i höft etc.

Det slutade på 3st folköl ptotalt å kvällen innan sömndags. iaf supernöjd idag!

tack snusen (finns det notissystem på forumet så man ser när ngn svarat ? som på facebook - hittar inget iaf.)
jag hare pratat sönder mig i terapi angående uppväxten (jag blev oxå lämnad tidigt i livet och åkte in å ut på barnhem from 11månaders ålder, stödfamiljer, fosterhem etc....hört efteråt barnhemmet i järvsö hade konstiga saker för sig med en annan kille som minns sin tid där...) skit samma vad de gjorde med oss nu är nu jag kan inte ändra på ngt bara anpassa mig och acceptera dagsläget. färdig med det.

men terapi för PTSD fick jag aldrig först fanns det inget sa de sedan sa de att jag måste minnas händelsen för att få terapi (ögon/fingr-terapi som funkar bra på PTSD) men jag minns ej händelsen och nu senast sa de du måste varit helnykter en längre tid för attfå terapi =D skrattretande...moment 22...behöver ingen terapi om jag inte haft alkoholproblem typ. iaf nu om jag kan forts dricka enbart 3-4 folköl per kväll kanske de accepterarr behandling. jag gillade heller inte SSRi/SNRI ej heller adhd-medusinerna.
jag kan gärna ta medusin som minskar mina känslor -en bit- men inte -för mkt- som de övriga gjort tidigare...
skall fråga läkaren om det är en dosfråga. kanske behöver jag endasst medusin som sänker mitt positiva känslotak sas. ..

har du hittat medusiner som fungerar tycker du opch fått annan diagnos än oro/ångest typ?

Min första nyktra middag var en jobbmiddag, på konferens. Av misstag fick jag rödvin i mitt glas, servitören bara hällde på hos alla.

Jag blev helt iskall. Hur skulle jag nu göra? Jag tog tre djupa andetag. Sen flyttade jag över mitt vinglas till kollegan bredvid och viskade ”du får mitt glas också”. Sen gick jag till baren och bad om att få en alkoholfri öl.

Fatta hur nöjd jag var med mig själv efteråt!?

Kram ?

Hej,
Känns så ensamt och inte ha något att "ta till" när jag senast åren druckit mestadels ensam.

Många gånger tänkt att jag är alkoholist att sitta ensam men har "mått bra" för stunden.

Nu har jag bara mig själv och inget som tar bort ångesten men låtit bli.

Känns som jag måste fylla det tomrum, ensamheten med innehåll!

Svårt att tro att jag tillfrisknat på 4 dagen men insett att jag inte kan fortsätta såhär i alla fall.

Har inte berättat för alla verkligen inte men för 2 av mina vänner

Idag har jag sug, allt har gått så jäkla bra så det blir ett bakslag idag.. Tänker på effekten av några öl & hur min ångest droppar för stunden ?
Så sugen.. Sjukt & imorgon fyller jag år..
Jävla demoner i hövvet som bråkas med mig idag, vik hädan typ!!
Skulle uppskatta lite klokord från er här faktiskt ??? ?
Allt gott

Det jag har märkt när jag haft vita perioder under längre perioder tidigare är att man till slut stöter på vänner som får något i blicken när man säger att man inte vill ha och som säger något i stil med"Jag borde nog också dra ner" eller ibland till och med blir inspirerade att avstå i alla fall ett tag. Det är ju så att om man själv tackar nej till något "så självklart" som alkohol är att andra inte sällan börjar reflektera över sitt eget drickande, om än för stunden.

Både med cola zero och springrunda! Med tiden kommer du att märka hur lite ansvar du har för att andra människor ska vara nöjda, iaf när det kommer till drickandet. DU är den viktigaste personen i ditt liv. Varje dag nykter är ett bevis på det! Kram ?